Tankar

Idag kom dagen. Dagen vi skulle säga hejdå till varandra ännu en gång. Det är lika tufft och jobbigt varje gång. Men det kommer föra något gott med sig i slutändan.

Jag kan inte tänka på honom utan att få en klump i halsen och utan att ögonen blir fyllda med tårar. Jag kan inte gå in i mitt rum utan att få ont i magen och ångest över att han inte är där, eller att hans saker är kvar. Jag kan inte ligga i sängen utan att sakna honom så det gör ont och ändå har det bara gått några timmar sen vi sa hejdå.

Jag vill slita ut mina lakan för jag inte klarar av att känna hans doft utan att börja gråta men samtidigt vill jag inte göra det eftersom jag inte vet när jag kommer få känna hans fantastiska doft igen. Mitt rum som är så litet blev helt plötsligt så himla stort och fyllt av ångest och smärta.

Jag vill kasta ut alla mina saker på golvet så att utrymmet inte ska bli så stort där hans resväskor stod. Jag vill somna och inte vakna förens den dagen vi ska ses igen. Men samtidigt vill jag inte sova och drömma om honom och sedan vakna upp i ensamhet.

Jag trodde aldrig det skulle vara så svårt att vara ifrån en människa som det är att vara ifrån honom. Jag vet att vi kommer ses igen, men jag vet inte när och det är vad som gör mest ont. Ovissheten. Kärlek är det finaste vi har och jag har lärt mig att aldrig ta det för givet. Kanske är det därför det gör så ont? För att jag känner så mycket för denna människa.

Jag vill skrika, gråta, sparka och slå. Jag känner samma känslor som vid ett uppbrott, bara att vi inte har gjort slut. Vi ska bara vara ifrån varandra en period och det gör ont, så jävla ont.

Likes

Comments

Tankar

Vi måste prata om något som är så himla viktigt. Nämligen ångest och panikångest. Jag vet inte riktigt vad ångest är, tror egentligen inte det är så många som faktiskt vet vad ordet ångest betyder. Men när jag gick hos min KBT förklarade hon för mig på ett ganska enkelt sätt vad ångest egentligen är. Hon förklarade på det sättet att när vi människor känner ångest går kroppen in i något läge där den ska skydda sig från fara. Kroppen försöker alltså rädda dig från att dö och visar det genom att gå in i en ångestattack. Rätta mig om jag har fel, men jag tror det var så hon beskrev det. Och grejen är att it makes sense to me. Alltså, när hon beskrev detta för mig så tänkte jag att WOW, det är ju sant. Sånt som vi människor känner ångest över är oftast något vi är rädda för eller liknande. Så när vi väl upplever detta eller gör detta så går kroppen in i något slags försvar för att skydda dig och då uppstår ångest. Förlåt om det är lite luddigt, men håller ni inte med på något sätt?

Jag ska försöka förklara med ett eget exempel. Nämligen panikångest. Jag känner inte många som lider av just panikångest, kanske för att det inte pratas så mycket om det. Helt ärligt så visste jag knappt vad ordet betydde innan jag började kolla på Therese Lindgren och började jobba med en tjej som faktiskt led av just panikångest. Jag själv däremot kan inte säga att jag haft lika grov panikångest som Therese, men jag har haft panikattacker tidigare och det var bland det sjukaste jag varit med om. Det är som att inte få luft fast du andas jättemycket, du hyperventilerar och vet inte vart du ska ta vägen eller hur du ska få det att försvinna.

Första gången det hände mig visste jag inte varför, men det var den dagen Oliver berättade för mig att han skulle flytta till Cypern och det bara var några få dagar kvar tills han skulle åka. Andra var i somras, jag stod i valet och kvalet att antingen lämna min familj, min trygghet eller vara ifrån Oliver och tredje gången var dagen då mamma åkte hem från oss i Cypern. Jag förstod först inte varför jag hade fått en attack på just dessa tillfällena, men någonstans fanns det en koppling. Jag är en person som har väldigt svårt att separera från människor jag tycker om och som står mig väldigt varmt om hjärtat. Jag lider av separationsångest och det är något jag hatar, hatar så mycket. Jag har alltså vid dessa tillfällen fått välja att vara ifrån några av de personer som står mig närmast och det är då jag fått panikångest.

Snart är det dags igen, jag vet det. Jag försöker förbereda mig, göra mig stark och bita ihop. Men jag vet att det kommer komma och bara tanken på det gör mig orolig och ledsen. Torsdag den 12e januari är det dags igen. Det är dags att separera från han jag älskar mest och han jag vill leva resten av mitt liv med. Han ska åka igen och jag har valt att stanna kvar i Sverige denna gång. Det är tufft men det är rätt val, tror jag. Men jag vet att den dagen är nära och jag vet inte hur jag ska förbereda mig, hur jag ska hantera situationen att vi ska vara ifrån varandra på obestämd tid. Hur hanterar man sånt? Någon som vet?

Jag vet att vi kommer ses igen, jag vet bara inte när. Och det tråkigaste med detta, det är att ingen tid kommer någonsin vara tillräckligt lång med Oliver och det krossar mitt hjärta. Men jag vet att vi måste göra detta för varandra för att kunna leva det liv vi vill leva i framtiden. Så jag vet att jag denna dag till 90% kommer få panikångest. Men jag vet att det går över.

Likes

Comments

Johanna Svärd

Hallå! Idag är det tisdag och jag gör min 4e dag på EM. Idag sitter jag i ackrediteringen och med tanke på att det inte händer så mycket i hallen idag så ekar det ganska tomt även här hos oss. Vi har i alla fall gjort lite mer än halvtid nu. Jag slutar 18 och då ska jag antingen åka direkt hem till Lödde eller så ska jag åka till något ställe med affärer.

Upptäckte att min jacka gått sönder ännu en gång och jag vet inte om det är värt att sy ihop den eller om jag ska skaffa mig en ny. Har haft denna i 3 år tror jag och jag älskar den.

Imorgon börjar jag 9.30 och slutar 12 så antingen så kanske jag tar en lunch med Oliver eller så åker jag hem efter det. Vi får se!

Nu ska jag försöka fördriva tiden med mobilspel och godis innan det är dags att stänga igen.

Likes

Comments

Johanna Svärd

Godkväll! Sitter just nu på Center Syd med Oliver och väntar på hans farmor och farfar som handlar. Vi åkte ner till Skåne igår och idag var första dagen på handbolls-EM. Jag ska nämligen vara där och jobba nu under EM. Ska bli väldigt roligt och lärorikt.

Ikväll ska vi nog bara mysa och se på film. Hoppas ni får en trevlig kväll.

Likes

Comments

Johanna Svärd

När vi flög hem förra torsdagen mellanlandade vi i London. Där skulle vi vänta 10 timmar tills vi skulle ta nästa flyg hem till Sverige. Så vi gjorde det bästa av situationen, lämnade in våra väskor och köpte en varsin biljett som vi kunde använda på alla tåg, bussar och tunnelbanor. Så vi åkte in till stan och strosade runt på Oxford Street, åt en utav de bästa hamburgarna jag smakat och höll hand på Londons gator. Det var en jättefin dag som jag fick spendera tillsammans med min favoritperson i hela världen. Nu har vi till och med varit i London tillsammans <3

Likes

Comments

Johanna Svärd

Oj oj oj vad det har ekat tomt här väldigt länge. Jag minns inte ens när det var sist jag skrev något här. En månad sen kanske, om inte mer?

I alla fall, det har hänt väldigt mycket sen sist jag skrev här. För det första har jag och Oliver flyttat hem till Sverige och det känns både bra och dåligt. Det känns så skönt att vara hemma igen, sova i min egen säng, duscha i min egen dusch, träna, ja you name it. Dock blev jag lite förkyld innan vi åkte hem och sen blev Oliver det när vi kom hem och nu har det kommit tillbaka till mig så jag har faktiskt inte hunnit träna mer än två gånger..

Jag har även fått ett nytt jobb och jag börjar redan på tisdag med inlärning. Det ska bli så roligt och spännande och det känns väldigt bra med arbetsplats och arbetskollegor.

Oliver åkte ner till Skåne i söndags och det är så otroligt jobbigt att vara ifrån honom. Vi har varit med varandra varje dag sen 3e augusti och nu så är vi inte det. Det känns konstigt att sova själv, vakna själv, inte pussas när man vill osv. Men förhoppningsvis dröjer det inte förens vi ses igen.

Och nu till min favoritdel av hela året, JULEN. Jag älskar ju verkligen julen, det är min favorithögtid och det finns ingen finare stund än julafton för mig. Dock märks det att vi alla börjar bli vuxna, att det inte blir som förr i år, eller förra året. Jag är så van med att vakna upp med hela familjen på morgonen, öppna julklappar och umgås för att sedan göra sig i ordning för att antingen åka till farmor och farfar, kusinerna eller vara hos oss. I år är det hemma hos farmor och farfar. Men Elin har flyttat hemifrån, vi öppnar inte julklapparna på morgonen längre och i år ska Elin inte ens vara med på jul. Hon ska fira jul med sin pojkvän hemma hos honom i Skåne. Och inte detta år heller får jag fira med Oliver. Han vill gärna vara med sin farmor och farfar och sin familj, vilket jag förstår, och jag vill vara med min. Men man får göra det bästa av situationen och vi kommer ju ses strax efter!

Firade halloween på jobbet.

Vi hittade ett jättemysigt fik som vi slog oss ner på en söndagskväll och bara hängde. Favoriter <3

Alla fina kattkompisar jag fått <3

Igår när jag och pappa skulle till stugan och kratta löv. / Älsklingen <3

Likes

Comments