View tracker

​Nu har det vart ett lång hopp sedan förra inlägget, vet inte om jag är redo att börja skriva igen eller inte. Hur som så satte jag mig framför datorn och ville rensa lite tankar då jag känner mig tillräckligt stark för att kunna skriva av mig lite.

Mycket har hunnit hända sedan sist, jag kan själv knappt förstå vad som hänt, men det är ändå ett faktum och något som jag behöver inse och hela tiden vara medveten om. Livet som yrkesutövare startade inte som jag tänkt mig utan mer eller mindre slog undan benen på mig och jag tappade allt som hette självkänsla och självförtroende. Detta resulterade till att allt kändes mer eller mindre meningslöst och det har varit en lång väg tillbaka och något som jag kommer att behöva kämpa med. Är inte redo eller vet om jag vill beskriva allt än då jag själv inte riktigt kan förstå där jag var då och där jag är nu.

Borde nog kanske inte skriva nu då jag för tillfället tycker att livet är ganska bra och jag tror att vi på internet har en förmåga att nyansera allt till det fina vilket gör det orimligt för att andra att ta till oss. Vi tror att alla har det så bra utifrån det vi läser och kan sen inte förstå varför vi inte har allt det där, vilket sänker oss när vi får denna skreva uppfattning om att alla lever "lyckligt". Grejen kanske ändå hör till att det är enklare att utföra något då man mår bättre, vilket gör att det goda ur livet lättare går att ta fram.

Jag har i alla fall insett att det är väldigt härligt att bo närmre familjen. Är i nuläget bosatt i Värnamo sedan snart två månader tillbaka och inte mer än 45 minuter till familjen. Detta innebär att jag i princip när som skulle kunna ta bilen hem. Saken hör väl ändå till den att fallet inte är så, man blir ganska bekväm av sig och tiden efter jobbdagens slut brukar ticka på ganska så duktigt. Allt blir ju inte alltid som man tänkt sig vilket min familj märkt av på många sätt! Beundrar dem vilket tålamod dom har och vilka underbara och unika personer de är.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Finns det "normala" veckor? Vet om om ni hört talas om att man brukar prata om normalstörda människor? Det kanske även skulle gå att applicera på veckor, där ännu en mer eller mindre normalstörd vecka passerat...

Under mina tre år som student var tentorna bland de jobbigaste sakerna jag stod inför och mådde mindre bra av. De som befann sig runt omkring mig på något sätt kan omöjligen undgått min frustration och nervositet. I måndags tror jag att stapeln av min största tenta någonsin snurrade igång, som hittills varit tuff utmaning som inte bara kommer att vara under några dagar, utan vara längre än så. Där jag i slutändan hoppas kunna se tillbaka i backspegeln och med "facit i hand" kunna säga att det jag gjorde varit good enough.

Att börja på ett helt nytt företag med nya kollegor och nya utmaningar där jag tidigare praktiskt övat på friska människor och tillämpat teoretiskt vid skolbänken nu skulle tillämpa på en person som sökt hjälp för sitt funktionshinder. Här möter vi inte längre klassiska skolexempel plockad ur en bok, utan möter istället en livs levande person med olika känslor och förnimmelser. Det otroliga är även att ett och samma funktionshinder kan skilja sig från individ till individ där mitt uppdrag är att på bästa sätt kunna stötta denna och guida den via förståelse och kunskap till en handling som kan förbättra individens funktion. Så jag kan med svett i pannan, frustration och med hoppet kvar meddela att jag inte längre befinner mig i Rosebud, på själva rosknoppen, utan har under veckan befunnit mig på stjälken där en tagg känts vassare än den andra. Hur som så kom även denna vecka till ett slut, där jag till kommande vecka fortsätter kämpa och hoppas att med både ny kunskap och tre års studier på sikt kommer att ge mig den där känslan av good enough.

Likes

Comments

View tracker

Hemresan kändes nog snäppet längre än ditresan även om jag denna gång hade sällskap på vägen hem. Första flygresan var den bästa där planet var superfräscht och där vi hade bra sittplatser. Mellanlandningen i Singapore gick ganska fort och jag kunde för första gången ha ett "normalt" samtal med min mamma då täckningen var betydligt bättre än vad den varit i Australien. Vid inväntan på andra påstigningen kom övertröttheten vilket bidrog till fnitter och där de flesta faktiskt kunde förstå vad vi sa då planet skulle till Danmark. Under andra flygningen var tanken att sömnen skulle infinna sig, men den var blygsam och mestadels av tiden kollade jag på film,

Klockan 6.00 landade flyget i Danmark där jag med stor förvåning ville vända och ta första flyget tillbaka när kroppen mötte kylan. Det fanns dock ingen återvändo utan det var bara till att gå och vänta på sitt bagage som vi fick i tid till att ta ett tåg som lämnade Kastrup vid sjutiden. Tåget tog mig till Alvesta där pappa mötte upp mig och där vi tillsammans tog en fika innan vi rullade hemåt. Trött och allmänt sliten höll jag mig vaken för att få träffa hela familjen där vi hade Taccokväll hos min äldsta syster. Så trots att sömnen uteblev till stora delar under flygresan var jag vaken hela torsdagen fram till halv elva och där jag på fredagsmorgonen var klarvaken vid halv fyratiden. Där jag på fredagen däckade klockan åtta på kvällen och var rejält trött under lördagen, men faktiskt kunde vakna pigg på söndagen.

Så med facit i hand kan jag säga att dessa dagar efter hemresan varit tuffa, inte bara för mig utan för mina föräldrar som slitet järnet och ställt upp för mig denna helg. Ikväll var min stora fråga och beundran till främst mina egna, men säker många andras föräldrar med. Hur orkar ni skaffa barn? och då har de inte bara ett utan två till... I helgen kändes det nämligen som vi for land och rike då jag var i behov av en bil, och även hämta de sista sakerna i Linköping som var kvar efter flytten. Så med en jetlagad hjärna resulterade det i ett bilköp i lördags, där min pedantiska uppväxt med bilar avslutade kvällen med biltvättning. Och idag klipptes det sista bandet till min lägenhet där det även denna gång kändes jobbigt och känslomässigt att lämna Linköping, vilket jag inte räknat med.

Imorgon är det dock dags att påbörja ett nytt, nervöst, förväntansfull, utmanande och spännande kapitel då det är dags att ta ytterligare ett steg in i vuxenlivet. Jag kommer nämligen att börja på mitt första jobb som legitimerad fysioterapeut. Och kändes inte det vuxet nog... så bor jag i villa, har hund och nu även en volvo!


Likes

Comments

Näst sista dagen på denna resa startade med en åktur på motorcykeln och jag lovar, det är så värt tråckla på sig ett par jeans och skinnjacka i värmen. Fortsättningsvis tog vi oss till Port Sea för att snorkla i förhoppning om att hitta sjöhästar. Med tre snorklare i vattnet såg vi en massa fiskar och det var bara Emelie som lyckades se två sjöhästar. Eftermiddagen spenderades på stranden och avslutades med en promenad längs stranden. Sista kvällen var mysig och vi spelade spel och tittade på film tillsammans innan det var dags att krypa ner en sista gång i sängen.

Sista morgonen var underbar då vi gick ner till havet och mötte solen som steg upp bakom berget där några solstrålar lyckades tränga sig genom molnen. Tillsammans hoppade vi in i havet och njöt av ett sista dopp. Gissa en som inte ville upp!! När vi kom hem blev det frukost och självklart var tekannan redo att servera tre koppar te med mjölk i. Det var sedan dags att säga hejdå till Rosebud och ta oss in till en marknad i South Melbourne. Marknaden var mysig, men hade inte det vi ville ha så vi åkte in till centrala Melbourne. Här åt vi vår sista lunch i en av Melbournes kända Lane Ways och vi hann till och med in på ett kameramuseum innan vi rullade vidare mot flygplatsen.

Med många känslor i kroppen var det dags att säga hejdå till detta otroliga land, och pappa till min vän som jag spenderat många många timmar hos under min uppväxt. För mig var det känslomässigt och jag är beundrad över hur starka Emelie och Tony var.

Jag är så glad och tacksam över allt som jag fått vara med om och allt vi gjort tillsammans. Bara tanken på hur välkommen jag varit och hur bra vi haft det tillsammans ger mig ett leende på läpparna. Jag har varit lyckligt lottad som fått uppleva detta och göra denna resa med Emelie. Jag är fylld med energi och tror att resan varit nyttig för mig och kanske livlinan som fick mig att göra klart skolan.

Denna resa är inte slut än då vi fortfarande har andra flygresan kvar, där den ena delen av mig vill vara kvar och den andra vill hem... Jag saknar min familj och mina vänner. Bredvid mig sitter dock en av mina fina vänner som jag lyckats utöka min historia med. Under resan har vi fått uppleva vår vänskap som den vi alltid haft. Skillnaden från förr är väl att vi nu är "vuxna individer" där vi båda utvecklats och mognat. Det bästa är att vi nog aldrig kommer att bli övermogna tillsammans, där en risk för ytterligare galenskaper i framtiden finns att se fram emot.

Så hemlängtan är mer än välkommen då jag vet vad som väntar hemma och där resan bidragit med otroligt fina upplevelser!

  • 676 readers

Likes

Comments

Nu har jag fått mail om incheckning på hemresan vilket innebär att det är mindre än 72 timmar kvar i Australien. Så just nu är det bara att försöka njuta av allt som varit och ta vara på den sista tiden vilket jag vet att vi kommer att göra.

I söndags var en sådär där dag då det kändes tungt i kroppen då man insåg att resan börjar ta slut. Detta var dock något som försvann under dagen och vi hade en fin dag på stranden och kvällen avslutades på topp. Vi åkte nämligen till Dromana som har en Drive-in bio och kollade på How to be single. Filmen bjöd på många skratt och även om det var en komedi så fick den en att tänka till lite. Denna upplevelse var häftig och jag hade verkligen längtat efter att vi skulle åka dit. Så med rätt kanal inställd på radion, parkering framför bioduken och en jumbo-popcorn att dela på gav det en häftig och ny upplevelse.

I går lämnade vi huset ganska tidigt och tog oss ut på nya äventyr där vi först stannade till vid en gammal träbro som järnvägen tidigare slingrat sig över. Detta var enorma trädbalkar som var ihopsnickrade. Vi fortsatte sedan en bit och stannade på lunch i en mysig liten stad för att sedan åka upp till Sky High Dandendong som gav utsikt över en stor bit av Victoria. Dagen var ganska molnig vilket begränsade utsikten och man kunde se att ett brunt moln omringade centrala Melbourne. Till höger om staden lite längre bort kunds man se en bergskedja och det var där vi befann oss när vi var vid Hanging Rock. Trots moln var utsikten läcker och det var ett trevligt ställe att stanna till på.

På eftermiddagen var vädret ostadigt och vi la då tid på att packa resväskan, slökolla på väldens bästa komedi: We are the Millers för att sedan sluka en till film. Denna film hade koppling till Australien. Den handlade nämligen om Australiens mest kända galopphäst Phar Lap som vi faktiskt såg uppstoppad på Melbournes museum. Tyvärr tog jag ingen bild, men det var kul att ha sett hästen.

  • 693 readers

Likes

Comments

Sydney var en fin stad med många maffiga byggnader som gav en storstadskänsla. Vi lyckades pricka in resan helt perfekt då vädret var jättebra med strålande sol medan det i Rosebud hade hade regnat, så även där var turen på vår sida.

Själva hotellet var en klass för sig och första natten kändes det kändes som vi sov vid vägenkantn då huset var gammalt och dåligt isolerat. Hotellets lokalisation var toppen och hade gångavstånd till det mesta. Närmsta sevärdheten var fiskmarknaden som vi blev rekommenderade av en man att gå till, här fanns alla sorters "delikatesser" från havet. Varje gång vi gick mot centrum gick vi över Darling harbour som är en stor gångbro som ger utsikt över floden där vi på kvällarna satt vid en restaurang eller bar och njöt i solnedgången.

Inne i stadens centrum kändes det modernt med många nya byggnader och kryllade med folk på gatorna. Här var det shopping om man ville det, där Quen Victoria Buildning fanns och är ett stort och känt shoppingcenter.

Från centrum tog man sig upp mot The Rocks där de första européerna bosatte sig där huset Chadmand Cottage fortfarande stod kvar. Härifrån såg man Harbour Bridge och Operahuset är Sydneys kändaste sevärdheter.

För att få bra utsikt över Sydney, Harbour Bridge och Operahuset tog vi i en Färja över till Manly där tanken var att stanna och bada, men vi bestämde oss i sista sekund att lägga tiden på annat då vi förhoppningsvis skulle kunna njuta av solen hemma i Rosebud. En sjuk grej som hände på färjan var att jag stötte ihop med en tysk tjej som var på Delfin och sälturen i Sorrento, tänkt va världen är liten... Och bada hann vi med ändå då vi besökte Bondi Beach som låg en bit bort från centrum. Detta var en rolig upplevelse och man kunde se att de höll på med inspelning för Livräddarna på Bondi Beach. Havet här kändes värmare och vågorna var ganska stora och strömma, men det var riktigt kul att ha badat där.

Operahuset var läckert att ta en närmre titt på och efter det gick vi genom grönområdet Hyde Park för att gå på Australiens första museum. Detta var snarlikt med Melbournes museum,där jag personligen föredrog Melbournes museum.

Chinatown besökte några gånger och åt gärna i deras Food Court där vi även gick på Paddy's Market som hade en massa krimskrams och souvenirer.

Utelivet testade vi på fredagen som var snarlik med det svenska till skillnad från att vi svettades otrolig mycket mer på dansgolvet!

Hela Sydneyresan blev en sammanfattning och jag tror att den i stora drag beskriver vad vi gjorde. Tanken var sedan att stanna kvar i Melbourne tills idag. Vi bestämde oss för att avsluta veckan med en lugn dag på stranden i Rosebud då vi var belåtna och trötta efter Sydneyresan.

Likes

Comments

Morgonen startade tidigt och vi blev skjutsade till Frankstons tågstation för att ta kollektivtrafik till flygplatsen. Nästan från start började tåget bli försenat och det var en bra bit kvar innan vi var framme. Efter ett tag tittade Emelie på mig och sa: vi kommer inte hinna vi måste göra något. Vi hoppade av vid en tågstation och försökte få tag i en taxi. Plötsligt dyker en dam upp som vi tidigare hört beställa en taxi på tåget. Emelie går fram till denna virriga dam och det slutar med att vi kan ta denna taxi direkt till flygplatsen. Så efter ett instinktivt och imponerande agerande av Emelie kunde vi hårt hållandes i handen i den gula taxin rulla in på Melbournes flygplats för att på flyget pusta ut veta att vi hunnit med flyget!

Väl framme i Sydney är vädret superbra och vi checka in på "hotellet", följt av lunch i China Town. På kvällen blir det en välbehövlig vätskepåfyllning under Happy Hour!

  • 765 readers

Likes

Comments

Så var det dags för en ny vecka och Emelie skjutsade mig till Sorrento tidigt på måndagmorgonen för att följa med på förmiddagens delfin och sältur. Allt var sedvanligt som tidigare tur, till skillnad från att jag valde att inte simma med sälarna. Istället satt jag och försökte fånga solen och invänta delfinerna. Denna gång visade sig tolv delfiner och det var nu dags att ta sig ner i vattnet för att simma med delfinerna. Jag skulle vara i första gruppen som gick i vattnet, men huvudet sa nej och även den andra gången. Efter det kom en i besättningen fram till mig och frågade varför jag inte ville och jag berättade hur jag kände. Guiden sa vad han tyckte och gav mig tryggheten att komma upp när jag ville. Det som jag tror övertalade mig var att han sa att det skulle vara kallare på land än i vattnet, så jag hoppade i! Jag ångrade inte det även om kroppen darrade som ett asplöv när jag kom upp från vattnet. Denna upplevelse jag fick med delfinerna var häftig och coolt att ha dem så nära sig. Resterande del av båtturen var lugn och det gick att ta en varm dusch på båten. Dagen spenderades sedan på stranden(utan solskydd) och kvällen avslutades med kängurugryta. Jag kunde sedan nöjt krypa ner i sängen där kroppen mot det vita lakanet påminde om den danska flaggan!

Tisdag morgon efterliknade en kall svensk sommar där solen var blyg. Vi tog oss då upp i Red hill där vi åt lunch gjord på närodlade råvaror. Efter det var Emelie och Tony på vinprovning där jag agerade taxi, där alla tre verkade nöjda efter dagens tripp. Fortsättningsvis gjorde vi oss redo för Sydneyresan kommande dag.

  • 766 readers

Likes

Comments

Igår var det alla hjärtans dag vilket säkert kan ha uppmärksammats med lite extra kärlek till varandra. Mitt bästa minne hittills och troligen för livet var för tio år sedan, och som ett avbrott på resan måste jag dela med mig av det...

Ända sedan Narnias biopremiär då kullsyskonens enda hane blev döpt efter lejonet(Aslan) kunde jag inte släppa minstingen av tikarna i kullen. Från den dag fick familjen ständigt höra ett tjat över min längtan av att få en egen hund. Varje gång jag var hos familjen Baker gosade jag med valparna och jag minns hur minstingen fick plats i min magficka på hoodien.

Just på alla hjärtans dag för tio år sedan satt vi vid köksbordet och åt lunch hemma på Kullvägen i Sävsjö. Mitt ständiga tjat verkade tillsist ha gjort sitt och jag minns att mamma sa: pappa får bestämma. Troligen i ren frustration och övertygan om vår jakttax Tilda inte skulle acceptera den vita lilla tussen svarade han med något liknande: testa du, men Tilda ska tolerera henne och säg inget mer om det sen! Gissa om jag studsade av glädje vid matbordet och jag vet att mamma var väldigt förväntansfull även om hon inte ville erkänna det för pappa!

Telefonsamtalet och väntan på att valpen skulle komma och hälsa på var oändlig, men tillslut satt hon i mitt knät på köksgolvet. Jag vet att mina syskon tyckte att jag var bortskämd och kanske lite avundsjuka, men visst... vill man ha ett rådjur eller en minigris kanske man kan räkna med att inte få något. Någon som dock var ännu surare var Tilda som vägrade titta åt vårt håll och ignorerade henne totalt.

Jag kan fortfarande höra mamma säga: Okej vi tar henne! Gissa lyckan och euforin denna dag, och valpen blev nu min egna lilla Pixie.

  • 796 readers

Likes

Comments