Jag mår ändå helt okej, är stabil vissa dagar och hypomanisk andra... men för några dagar sedan hade jag ett stort bråk med en person och jag bröt i princip ihop. Det slutade med att jag låg gråtandes och skrikandes på badrumsgolvet. Alltså inte jättebra... men sen dess har det varit relativt stabilt iaf. Men jag har börjat tänka på självmord igen... en hel del... jag bestämde mig för några veckor sedan att jag ska leva. För DBT är inte en behandling för döda patienter, och ett värdigt och bra livet levs inte från graven. Men en liten del av mig är rädd att jag någon mörk dag får en stark impuls och att det ändå tar slut för mig.

Jag börjar även skolan igen efter sommarlovet om typ 2 veckor... det gör mig ännu mer rädd, för skolan får mig alltid att må sämre. Och när jag mår sämre agerar jag lättare på destruktiva impulser. Ska iaf prova gå de första veckorna och se hur det går!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

De senaste dagarna har spenderats med shopping, en konsert samt ett besök på orange county fair! Så har haft rätt roliga och stabila dagar. Idag när vi var på OC fair fick jag en henna tatuering, som jag tycker blev väldigt fin!

Likes

Comments

Tjenixen! Igår flög jag till San Jose och gick en tur på Winchester mystery house! Har varit där 2 ggr förut men de var några år sedan senast, skit coolt att se igen! Google gärna det, orkar inte riktigt förklara men det är jättecoolt! Ska komma ut en film om det också, tror den kommer ut någon gång nästa år... Idag ska vi köra runt lite i en stad som heter Palo Alto och turista osv, sen flyger tillbaka till Los Angeles på eftermiddagen.

Likes

Comments

Nu är jag i Los Angeles, här är fint väder osv men jag mår skiiiiit! Har mått okej under några veckor men det är så jävla påfrestande att vara med mina föräldrar 24/7, av flera anledningar. Men jag har mer eller mindre hållit mig själv vid liv med hjälp av tanken på att jag kan dö, och så "får" jag inte ens tänka... har helt enkelt kommit tillbaka in i nedåt spiralen. Plus att inatt sov jag ca 3 timmar... somnade 22 ish och vankade 01 ish och nu är klockan 07 och jag har inte sovit en blund sedan jag vaknade! :( har testat nya sömntabletter senaste 3 nätterna men det funkar faktiskt inte! Ska återgå till mina gamla ikväll.

Likes

Comments

Nu är jag framme i USA! Är i Alaska, i en stad som heter Girdwood som ligger 40 min från Anchorage. Har varit här sedan igår, har hunnit shoppa lite, äta nice mat och ta det lite lugnt. Vi har hyrt en stuga som är hur fin som helst! Och jag har det väldigt trevligt här. Har haft en del destruktiva tankar men livet rullar ändå på...

Utsikten från vår stuga!

Mitt sovrum

Köpte en jävligt cute väska för mediciner igår!

Likes

Comments

Jag är hypomanisk atm, eftersom jag äter antidepressiva och det är effekten jag får av de. Men jag känner mig ändå suicidal... när jag är hypomanisk så har jag jättemycket energi, är jätte produktiv och är omotiverat motiverad till allt och inget, men jag är inte van vid att vara hypomanisk så här länge. Jag har käkat cipralex sedan slutet av Maj, nu är det mitten av Juli och jag gick in i hypomani i början av Juni. Över en månad har jag varit hypomanisk, det är sjukt lång tid för mig. Jag orkar inte längre, orkar inte ha alla energi och så rörigt med ideér och tankar i skallen, men jag ska iväg till USA i en månad så jag kommer förmodligen ha det såhär i minst en månad till. Ugh jag orkar verkligen inte....

Likes

Comments

Igår skrev jag kontrakt med en ny terapeut på DBT, och såg Per Gessle med mina närmaste vänner!! Aka hade en skitbra dag igår! Idag jobbar jag min sista dag åt kommunen som parkstädare... fysiskt är det ett väldigt krävande jobb så är glad att det bara var ett sommarjobb som jag nu är klar med! Men kul var det ändå... trevligt folk osv.

På tisdag åker jag till USA, ska till Alaska, Kalifornien och Colorado! Tror det kommer bli jättetrevligt! Hoppas iaf...

Har faktiskt mått ok de senaste dagarna, vilket är extremt skönt. Träffade även en läkare i veckan, som var hur trevlig och förstående som helst, så till hösten ska jag äntligen bli utredd för bipolär sjukdom och ADHD! Tjoho!

Likes

Comments

Jag är trött, typ utpumpad. Jag har ett beslut att ta. Ska jag leva eller dö? Ska jag välja DBT eller BUP? Både BUP och DBT kan ge mig ett bra liv eller ett mindre bra liv, alternativt döden... skillnaden ligger hos mig, om jag fattar beslutet att jag ska leva. Om jag denna gången kan gå in i DBT och mena allvar, då kommer det blir jättebra för mig, det tror jag till hundra procent. Men hur fan ska jag ta ett sånt beslut? Jag har sedan barnaålder tänkt på döden som en utväg ur jobbiga saker, hur ska jag bestämma mig på typ en vecka att jag ska leva i ett helt halvår till?! Det är inte ens ett halvår sedan jag för första gången försökte avslita mitt liv... 6 månader är jävligt lång tid. Och nu även gå in i det med en helt ny terapeut som jag inte känner...?????

Och som pricken över i:et så har min PTSD varit en riktig jävel denna veckan och jag har fått flashbacks varje jävla dag och mardrömmarna är efter mig.

Ughhhh nu ska jag sova och jag hoppas att jag får en god natts sömn utan mardrömmar och skit... god natt.

Likes

Comments

Jag har accepterat att psykologen ska sluta och att livet kommer gå som det går. Men jag undrar vad som kommer hända nu... jag skulle utredas för ADHD, det bestämdes först i vintras på slutenvården av en läkare som kände mig väl, sen när mellanvården kopplades in sket de i det för de kände mig inte, sen när jag började DBT och terapeuten började lära känna mig sa terapeuten att jag borde bli utredd. Men vadå, måste nya terapeuten också lära känna mig innan något faktiskt kanske händer? Och är hon på samma sida som den gamla terapeuten, att mediciner kanske hjälper? Dvs ADHD mediciner för impulsiveteten osv... jag har flera frågetecken som endast tiden kan besvara... usch detta är frustrerande...

För övrigt så ska jag se Coldplay ikväll i Göteborg!! :D konserter på Ullevi är alltid lika mysiga, och Coldplay är ju rätt bra så det ser jag fram emot!

Likes

Comments

Igår fick jag veta att min DBT terapeut skulle sluta i DBT-teamet... jag litade på honom och han var en grym psykolog så jag blev helt förstörd och jag kunde knappt sluta gråta förrän på kvällen. Jag låg och nöp och slog mig själv tills jag somnade för jag hoppades så innerligt att det var en mardröm och att jag skulle vakna. Men jag vaknade idag och var kvar i samma helvete, jag var helt hopplös och jag visste knappt var jag skulle ta vägen. Men vet ni vad? Fuck allt det där, det här är mitt liv, det är min uppgift att ta mig ur den här skiten, och det kommer jag klara. Jag har tagit mig igenom och ur en ätstörning på egen hand, jag hade inte ens vänner och familj som förstod att jag behövde hjälp. Men när jag var bara ett benrangel så insåg jag att jag behövde sluta svälta mig själv, och att det inte är värt att slösa mitt liv på det. Så jag tog mig sakteliga ur ätstörningen med egen drivkraft, så jag kommer ta mig ur detta med. Jag ska fortsätta i DBT, bara med en annan terapeut, och det kommer gå hur bra som helst. Detta har hänt förut, terapeuter har slutat, jag har remitterats vidare och jag har känt att allt är skitsamma om jag inte får ha kvar kontakterna jag litar på. Men det har jag ju också tagit mig igenom. Jag kan och jag ska skapa ett liv värt att leva.

Nu jävlar! "Kör hårt" var det sista DBT terapeuten sa till mig och det ska jag fan göra! (Höhö jag kommer träffa gamla terapeuten igen men det var liksom de senaste han sa till mig)

Likes

Comments