Header
View tracker

Australien, Surfers Paradise, Vardag

En paus från allt jobbsökande och en spårvagn till Pacific Fair. Bara för att kolla runt, trodde vi. Det stämde att det var både stort och vackert. Modernt i sten och fina utsmyckningar. Och det är väl ungefär så här nära julkänslor vi kommer komma. En parfym på rea innan vi hoppade på spårvagnen och åkte tillbaka till verkligheten.

Ena stunden hoppar känslorna av glädje och nästa sekund skakas de om i en salig mix. Någonstans i hopplösheten började jag kika efter hästgårdar igen. Gårdar som skulle behöva en extra hästtjej i gänget. Och där stod det i rubriken "Stablehand" en timme från Gold Coast. Lyckan var total när jag efter ett samtal med ägaren var välkommen att börja på torsdag. Men sen kom mixen. Alla om och men. Resa på egen fot för första gången. Tänk om, tänk om. Att hamna i främmande människors händer en timmas bilresa bort. Och inte en enda buss går det. Hur vet jag vem jag pratat med och hur vet man vad som är sant? Efter många av de människorna vi stött på här kan jag inte låta bli att vara skeptisk och misstroende in i minsta detalj. Tråkigt men sant.

Åskoväder väckte mig inatt. Nedslag som skär genom hela kroppen, när man känner vibrationerna. Smög upp ur sängen, vågade mig till fönstret och jag har aldrig upplevt något liknande. Bländande. Svårt att sova, svårt att äta och svårt att tänka. Nervositeten har totalt tagit över. Försöker tänka klart och styra upp det. Inte lätt när kroppen och sinnena är ut & in.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Australien, Surfers Paradise, Vardag

Jobb, provjobb, provjobb. Hopp och inget hopp. En dag för mig själv, Sofia provjobbar. Tog en promenad längs stranden med musik i öronen. Överrösta tankarna. En gnutta besvikelse och en gnutta kämparglöd, kvarstår och se vilken som vinner. Känns inte som turen har gått över till min sida ännu och jag vandrar runt i en väntan. Sätter mig på en parkbänk och tittar på havet. Himlen är mörk och åskoväder är på ingång. Jag sitter kvar och väntar. Tills regnet kommer.

Likes

Comments

View tracker

Australien, Foto, Surfers Paradise, Vardag

Romantiska böcker och kärlekslappar. Sveptes med i fantasins värld. En förmiddag på stranden, lekandes i vågorna och med näsan i boken. Men vädret vänder fort, som mycket annat här, och åskan tog med sig regnet. Det gör mig inget idag, känner för att bara läsa vidare. Måste bläddra en sida till. Och en till. Ett samtal däremellan som berättade att jag ska provjobba i en klädbutik imorgon. Spännande. Ett steg fram.

Likes

Comments

Australien, Foto, Vardag, Surfers Paradise

Vad är upp och ner? Får människor göra som de vill? Ibland saknar man Sverige. Ibland är vi paradiset. Den ena dagen svart den andra vit.

Idag förlorade vi vårt jobb. Påstod att det inte fanns timmar nog för oss. Lovat mer än 30 timmar veckan och bad oss att inte ha jobb sidan av. Vi lämnade work for accommodation med leenden på läpparna. Nu står vi utan jobb och utan "gratis boende". Vilket strå ska man dra? En fråga jag ställer mig allt oftare. Det är som att spela på lotto. Och ingen lägenhet blev det heller, våra vänner berättade idag att de inte kommer ha råd med den. Två steg fram, ett steg bak. Eller tre.

Tillbaka på ruta ett. Lät tankarna virvla i förtvivlan en timma eller två. Men vi tog oss i kragen, skrev ut en bunt CV:n och tog nya tag. Kom hem i eftermiddags totalt utmattad. Men också något lättat. Ett provjobb på söndag och två andra intresserade restauranger. Fjärde gången gillt. Samlar på oss livserfarenheter för flera år framöver. Men någon femte gång blir det minsann inte. Peace out.

Likes

Comments

Australien, Vardag, Kläder & Skönhet, Surfers Paradise

En sista arbetsdag på hostelet. Städningen har nog skrämt iväg oss lite, vi känner oss färdiga här och vi ser fram emot att checka in på Bunk. Kommer visserligen sakna en del sköna människor från crewet men å andra sidan flyttar vi ju bara några gator bort.

Tog oss en tupplur i sanden på stranden och vaknade lagom till eftermiddagssolen. Söndagsmarknad längs strandpromenaden och jag blev kär i några smycken. Fick kosta vad det kostade, dom skulle jag ha. Stenar blåa som det turkosa havet och guld fint till solkysst hy. Ett litet minne att ta med sig hem. Javisst.

Likes

Comments

Australien, Vardag, Surfers Paradise

Första dagen på nya jobbet, nya människor och rutiner. Kaffedrinkar, milkshakes och en himla massa fish n' chips. Enkelt ställe men vad gör det när havet glänser precis utanför entrén. Och gästerna verkar tycka detsamma. Timmarna flöt på fint & det kändes skönt att tjäna lite pengar igen.

Trots en lyckad dag på jobbet har ilskan kommit till mig. Ångest och stress har många gånger passerat men jag har sällan känt mig arg här. Det finns en "backpacker kultur" i Australien och människor här utnyttjar det till max. Utnyttjar oss på antingen pengar eller arbetskraft. Gång på gång löften utan sanning. Gång på gång uttänkta lurerier. Tar sig tillfället att titta ner. Jag är mer värd än så och du ser mig inte för den jag är, du ser oss för vad vi gör. Och utnyttjar det. Är det en vän jag möter kan jag slappna av men annars är sinnet alltid på spänn. Letar efter dina avsikter. Giriga människor.

En middag ute, pizza från Dominos. Billigare kan det inte bli ute men det spelar ingen roll. Vad vi njöt. Stranden och havet framför oss och ett livligt Cavill Avenue bakom oss. Sång och dans i någon kulturell form där alla hängde med. Sprudlande glädje i folkmängd. Smittande leenden och tog ilskan med sig.

Likes

Comments

Australien, Vardag, Surfers Paradise

Svettigt och stressigt arbetspass beskriver gårdagens jobbtimmar på hostelet bra. Hann precis klart med rummen innan gästerna skulle checka in. Pjuh. Sofia jobbade första dagen i restaurangen och till min stora lättnad verkade det vara både ordning och roligt. Jobb ordnat, bara boende kvar. Knöt skorna och gav oss ut på hosteljakt. Första bästa. Och bästa helt bokstavligt, hostelet Bunk. Precis nyrenoverat vilket gjorde att köket och rummen var fräschare än på något tidigare hostel. Vi pratade ihop oss med receptionisten och fick ett schysst veckopris. Längtar faktiskt tills vi checkar in på måndag.

På vägen ut från Bunk fick vi syn på två bekanta ansikten...backpacker tjejerna vi jobbade tillsammans med i Bundaberg. Ciara och Mariana. De lever! Vi var så chockade att se dom här i Surfers, på samma ställe och precis samma tidpunkt. Slumpen har överraskat oss så många gånger den här resan. Det blev ett livligt och glatt samtal med tjejerna och vips hade vi bestämt oss för att vi ville hitta lägenhet ihop. Det hade varit så mysigt att fira jul och nyår tillsammans i en egen lägenhet. De berättade också en massa sjuka saker om hotellet i Bundaberg och vi kände återigen en sån lättnad att vi åkt därifrån. Och det gjorde Ciara och Mariana också.

Jag och Sofia skålade med Australiens godaste glass och njöt av kvällen. Tittade på alla "Schoolies" som staden är proppfull av...17 och 18 åringar som fått sommarlov och de kommer till Surfers för att ta del av beachparty och fest. Gatorna är fulla av liv. Aldrig sett något liknande. Det kryllar och från stranden dånar musik. Tänker på imorgon, då har jag min första arbetsdag på restaurangen. Det pirrar i kroppen. Men det har varit några riktigt bra dagar. Det måste fortsätta.

Likes

Comments

Australien, Vardag, Surfers Paradise

En timma tåg till Nerang och en kort buss till Surfers Paradise. En blandning av skyskrapor och hav. Här kan vi tänka oss att stanna några veckor. Kom fram till hostelet och hälsade på de som skulle bli våra nya kollegor...ett gäng på 8 andra backpackers som också jobbar för "work for accommodation" här på hostelet. De var riktigt trevliga vilket kändes väldigt lättande efter hela upplevelsen i Bundaberg. Allt kändes verkligen toppen fram tills att vi blev visade till personalrummet..."Här kommer ni sova och bo medan ni jobbar på hostelet" sa de till oss och återigen kände man sig som ett lurat barn. Lägenheten var trång, mörk och totalt kaos. Vidrig rent av. Humöret och motivationen kan verkligen vända från minut till minut. Mer här än någonsin. Till vår lättnad skulle vi få spendera några nätter i de vanliga hostelet fram tills det blir lediga sängar i "grottan" (som personalrummet kallas). Passande.

Idag är det onsdag och vi har jobbat två dagar på hostelet. Vi städar främst rummen och det är faktiskt helt okej....fram tills att man kommer till rum 10. En mardröm. Jag hoppas inget mänskligt bor där inne, det är värre än grottan!

Efter vårt svettiga pass på hostelet idag tog vi oss modet och skrev ut ett helt gäng CV:n. Med något av de finare plaggen i väskan gav vi oss ut på jakt efter ett riktigt jobb. Lämnade ut CV efter CV. Vissa tittade märkligt på oss och andra bemötte oss trevligt. Men runt hörnet på huvudgatan Cavill Ave hände det som vi inte trodde skulle hända. En intervju på plats och vi fick jobbet båda två. På samma arbetsplats! En enklare restaurang och juicebar precis framför havet och stranden. Ett helt gäng timmar i veckan och fin timlön. Hände det precis? Däremot blev ägaren på vårt hostel inte riktigt lika glad över nyheterna. Hon var plötsligt inte alls lika trevlig som tidigare. Vi måste jobba några timmar till på hostelet innan vi kan vinka hejdå. Men jag antar att de är vana vid oss backpackers...vi är minut till minut människor. I alla fall just nu.

Q1 reser sig högt över de andra byggnaderna och det traskar fulla ungdomar på gatan. Musiken i hörlurarna tar med mig i en härlig dans, där jag kan ta paus och dansa utan att tänka. Smakar på ordet minut till minut människor. Vem vet vad som händer imorgon.

Likes

Comments

Australien, Brisbane, Vardag

Det är en sån lättnad att vara tillbaka i Brisbane. Njuter av staden, människorna och allt runt om kring. Visserligen var vi lite lost och stressade igår, lixom tillbaka på ruta ett. Hitta jobb! snurrade i tankarna. Nya idéer poppade upp och igår ringde jag runt till varenda hostel i Surfers Paradise. Vi fick "work for accommodation" på ett hostel kallat Sleeping inn backpackers. Lite tur ska man väl få ha. Verkar som ett riktigt mysigt ställe som ligger i hjärtat av Surfers. Vi kommer alltså jobba 4h om dagen på hostelet och i utbyte får vi gratis boende. Ingen kanon lön för arbetet men vi är så lättade. Nu kan vi söka jobb på caféer och restauranger i Surfers Paradise istället...i lugn och ro. På en plats vi trivs.

Vår sista dag (vad vi vet) i Brisbane ägnade vi åt att testa på det vi missat tidigare. Strosade bl.a. runt i West End och South Brisbane. Lite avsides men en hel del mysiga och oupptäckta caféer gömde sig här. Ligger också nära hostelet vi bor på nu, Some rooms backpackers, som för övrigt är så mycket mer hemtrevligt än Nomads. Vi passade också på att ta en gratis tur på floden med Brisbanes City Hopper. Så vacker stad. Jag kommer sakna dessa gatorna.

Likes

Comments

Australien, Vardag, Bundaberg

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det är skrattretande och skrämmande på samma gång. Då och då under resans gång funderar jag på om backpacker livet verkligen är något för alla. Om inte annat får jag nya perspektiv på saker även om det ibland medför tankar som "jag vill hem".

Sent i onsdags hoppade vi av tåget och hamnade på en liten tågperrong i Bundaberg. Supernervösa visste vi att vi skulle leta efter en blå bil, träffa ägaren och åka till hotellet. Men där stod en tjej några år äldre än oss och berättade att det var hon som skulle plocka upp oss. Väl vid hotellet hälsade en kille oss välkomna, visade oss vårt rum och bad oss komma ner till baren därefter. Han var tydligen "manager". Och det var inget hotell kan jag lova...fem små rum som var värre än på hostel. Ingen nyckel till rummet fick vi, belysningen på toaletten funkade inte och duscharna var sunkiga.

Tillbaka nere i baren träffade vi två andra backpacker tjejer som kommit dit några dagar tidigare. Managern gjorde sitt och vi väntade, väntade och väntade på att ägaren skulle komma och hälsa på oss. Klockan blev 01 och 02 innan vi bestämde oss för att hoppa i säng. Inte ens en skugga av ägaren. Vi frågade managern när vi skulle börja jobba dagen därpå och han ryckte på axlarna och svarade "Sov ut ni".

På torsdagen fick vi jobba några timmar här och var, stå i baren och i gaming hallen. Managern gick igenom något slags schema och detaljer men visste ingenting om våra löner. Det verkade inte finnas någon ordning över huvud taget och vi träffade ett flertal människor som jobbade där från och till. På hemsidan presenterades en trevlig meny från "hotellets" kök men när vi kom dit hade det varit stängt sedan länge. Vi försökte få tag på ägaren för att dubbelkolla att vi skulle få den lön som lovats, men vi fick inget svar och ingen ägare syntes till. Hittills hade knappt något varit som det skulle. Tjejerna berättade också att de träffat ägaren några dagar tidigare och beskrev henne som "den läskigaste kvinnan de någonsin träffat".

En heldag på vårt nya jobb räckte för oss och vi ville bara därifrån. Vi träffade så mycket märkliga människor, det fanns ingen ordning och vi visste inte om vi över huvud taget skulle få betalt. Tanken på att fira jul och nyår där fick oss båda att må dåligt och känna hemlängtan...och på fredag lunch sa vi upp oss. Tåget tillbaka till Brisbane hade vi redan bokat, lördag morgon kl 05. Managern verkade förstående märkligt nog men jag fick ett argt samtal från ägaren (som plötsligt vaknade till när hon hörde att vi skulle åka). Vi låste in oss på rummet ända tills taxin skulle hämta oss utanför 04.30. Varenda gång någon gick i korridoren utanför var jag rädd att det skulle vara ägaren. Inte en blund sov jag den natten...och när det var dags tog vi våra väskor, smög ut bakvägen så tyst vi kunde och hoppade in i taxin. "Det ryktas i stan att tanten inte är klok och att hon inte betalar alla" sa taxi chauffören. Vi hade tagit rätt beslut. Tänkte på de två andra tjejerna som jobbar där. De verkade vilja åka därifrån lika mycket som vi...

Likes

Comments

INSTAGRAM