Header

Australien, Sydney, Vardag

Tisdag eftermiddag landade planet i Syndey. Tåget till centralen, en tågstation lika stor som flygplatsen, och en kort promenad till hostelet 790 on George. Det här är staden där resan tar sitt slut...men än är det några dagar kvar.

Hittills har jag sluppit men inatt var det även min tur att uppleva den mindre charmiga sidan av att leva med andra människor. Tiden när natt börjar övergå till dag vaknar jag av märkliga ljud. Det låter som om människan i sängen ovanför mig inte kan andas. Han hostar, stönar och lixom väser mellan andetagen. Ingen annan är vaken. Jag kryper upp ur sängen och frågar om han är okej. Inget svar. Jag frågar en gång till och då hajar han till, mumlar något obegripligt och frågar sedan "Spydde jag på dig?". Jag blev lite smått paff, stående utan svar. Han verkade vara okej trots allt.

Kort därefter när jag ligger i min säng igen låter det som människan faktiskt ska spy. Jag och Maria vet inte vart vi ska ta vägen och killen verkar inte röra sig ur fläcken. I paniken kastar vi upp oss ur sängen, sliter bort våra backpacks och allt annat i farozonen. Han mumlar återigen något obegripligt åt oss. Efter ett tag lyckas vi ändå somna till de allra märkligaste ljuden.

Imorse när vi vaknade hade alla andra i rummet checkat ut och kvar hängde en märkligt lukt. Vi insåg ganska snabbt att han, den fulla, legat och simmat i sin egna spya. Äcklade och illamående både jag och Maria flydde vi från rummet fortast möjligast...lättade över att kunna andas igen ute på gatan.

Utöver hostelupplevelsen så är Sydney i sig en helt annan sak. Stort och vackert. Både igår och idag har vi bara vandrat runt, hamnat där vi hamnar. Hyde Park och den enorma katedralen, kända Opera huset, Harbour Bridge och en del av den vackra botaniska trädgården. Förutom alla vackra platser och byggnader är favoritgatan hittills Pitt Street. Människor, shopping och talanger spelandes. Traskade runt tills vi blivit alldeles för hungriga. Vårt favoritcafé råkade vi också stöta på här i Sydney, nu är vi bra lyckliga.

Likes

Comments

Australien, Melbourne, Vardag

Älskar att strosa runt i Australiens botaniska trädgårdar. Naturligt grönt och skapade kreationer, den ena parken olik den andra. Någon slags ro i stadens vimmel där jag kan samla tankarna och ha en stund för mig själv.

Likes

Comments

Australien, Melbourne, Vardag

En dag till St Kilda som omväxling från mitt i city Melbourne. Hoppade på spårvagnen och en bit utanför kom vi fram till en liten förort liknande en hamnstad. Restauranger och caféer precis intill havet, stränder och en hamn. Vi gick ut på St Kildas pir men fick tyvärr inte syn på några pigviner denna gång, de smög sig nog fram senare mot kvällen. Tog oss också en kik på söndagsmarknaden och som många andra gånger fastnade blicken på handgjorda smycken. Strosade vidare, gick längst med stranden och med fötterna i havet. En riktig snäckstrand...randiga, färgade, skinande. Några favoriter fick följa med i väskan. Avslutade dagen med en bok i hand innan regnet jagade bort och hem oss.

Likes

Comments

Australien, Melbourne, Vardag

Hade tanken att hyra bil och ta oss längst med Great Ocean Road på egen hand, göra det till ett helt fritt äventyr denna gång. Men den idén fick vi hoppa, för unga för hyrbil enligt landets tycke. Plan B och några dagar senare sitter vi i en minibuss med ett härligt gäng & en ung pratsam guide. Halvtids guide halvtids backpacker, Andrew, han som skulle rädda vårt äventyr.

Det tog inte lång tid innan skratt och prat bredde ut sig bland oss. Hemlisar och rå humor var guidens koncept, och det gick minsann hem. Tillsammans tog vi ett första stopp på kända Bells Beach och kort därefter fick vi en egen surfbräda i hand. Större vågor och mindre bräda än tidigare, definitivt en utmaning. Frustrerade var vi båda två men glädjen var total när vi lyckades fånga vågen och kravla oss upp på fötterna. En märklig mersmak som skulle kunna sluta med ett surfcamp någon gång i framtiden. Ja så får det nog bli.

Efter några timmar i vattnet fortsatte vi vår färd. En mixad spellista på Spotify och ytterligare några guldklimpar till utsiktsplatser. Snirkliga vägar, höga klippväggar och hav. Men ett av mina absoluta favoritstopp, Kenett River...fria fåglar som King parrots och Rosellas flög till våra axlar, huvuden och armar. I träden satt koalor och vi hade även turen att få se en koala tassandes på marken. Min ögon glittrade.

Kvällen närmade sig och vi grillade BBQ och smuttade på vin, pratade om våra höjdpunkter från året 2016. När kylan tog över kröp in i vår teepee, liknande indiantält. I mitten sprakande en brasa, på marken låg kuddar och filtar, längs med sidorna sängar. Ljusslingor i taket och tända ljus...ett sånt här tält vill jag ha hemma. Andrew spelade gitarr och vi andra sjöng med. Stjärnorna tändes på himlen. Somnade så sött en efter en.

Sov som en prinsessa, frukost i magen och vidare iväg till de de 12 apostlarna...och det var så vackert som jag trodde. Och lite till. Vi trängdes vi bland andra nyfikna turister men inte undra på det, en fascinerande plats. Ett sista stopp innan hemfärd, mitt ute i ingenstans, för att leta reda på vilda kängurus. Det tog oss inte längre än fem minuter innan vi fick syn på en flock. Vi höll oss på avstånd och tittade nyfiket. Andrew hade verkligen sina guldställen och vi fick en guldresa.

Likes

Comments

Australien, Vardag, Melbourne

Utan karta eller särskild riktning, följde ögonens nyfikenhet. Hittade till kreativitetens gränd. Från trottoarkant till många meter upp på väggarna, graffiti. Konst. Text, målningar och abstrakta former. Det förbjudna på vägg efter vägg...stadens fria galleria. Två killar skakade sina flaskor och skapade sina verk, människor stannade och tittade fascinerat. Ett café i hippiestil en bit längre fram och folk med kameror i händerna. Varje gång jag tittar tillbaka på fasaderna ser jag en ny bild.

Likes

Comments

Australien, Melbourne, Vardag

Från en liten liten flygplats utanför Byron lyfte vi i onsdags och begav oss mot Melbourne. En kort flygresa och en flygbuss senare var vi hux flux en halv kust längre ner, i kärnan av Melbourne. Vi hoppade på en minibuss som gav oss gratis transfer till hostelet, ja tydligen finns det något som heter "gratis" här i världen.

Busschauffören var helförjtust i backpackers & han berättade om alla sina tidigare äventyr för mig och Maria. Kanske var det oss han blev förtjust i. Det blev i alla fall omvägar i hela staden för att ge oss en liten sightseeing tur. Gamla byggnader i en mix av modernitet. Gröna träd och parker. Tips och trix berättade han för oss och hela första intrycket fick en guldstjärna. Vilken stad & vilken vänlig själ.

Mindre förtjusta var vi dock i hostelet Discovery & vi valde att idag byta till ett annat kallat Flinders. Tummen upp för det, här trivs vi bra. En och annan shoppingpåse har åkt med hem, några joggingturer längs med floden och en bok i parken...besökt ett mindre charmigt uteställe, traskat runt på Victoria market och fått crush på bananbröd. Mer har vi inte hunnit på våra fyra dagar här. Tar det i vår takt, tid har vi.


Likes

Comments

Australien, Byron Bay, Vardag

En fartfylld utgång i lördags och en lugn dag på stranden i söndags. Turkost klart vatten och vacker natur. Avslappnad stämning i staden, man är som man vill. Men idag blir det annat än relaxing, vi ska ut på vågorna och surfa. En andra gång för mig och en första gång för Maria men lika taggade båda två.

En liten grupp på sju och väl på stranden blev det uppvärmning, genomgång & lite träning. Vi fick en varsin bräda och sen var det bara att kasta sig ut i vattnet. Fånga vågen, blicken högt och upp på fötterna. Vi lyckades stå en, två, tre gånger och tillslut så gott som varenda våg. Visserligen var vågorna var snälla om jag jämför med surfingen i Agnes Waters, där tumlade vi runt som kottar i vattnet. Lite mer action, lite mindre kontroll. Idag byggde vi istället upp lite självförtroende på brädan :)

Vattnet varmt som kroppen, inga problem att simma runt här en dag. Efter våra tre timmar var benen trötta och vi surfade vår sista våg in mot land. Stränderna är så vackra här, njuter av de sista dagarna innan det bär av mot storstäderna.

En eftermiddag i staden med spelande människor på gatan och en kopp kaffe i hand. Det har mörknat och i parken vid stranden dansar människor till ett "silent disco". Tre DJs står vid en blinkande campervan & sprider glädjen. Andra sitter på sina filtar & pratar. De dansar vidare in i natten. Jag njuter.

Likes

Comments

Australien, Byron Bay, Vardag

Himlen är disig men temperaturen behaglig. Vi har ätit frukost tidigare än vanligt och ryggsäcken är redo. Min gopro är laddad och vi börjar traska mot ett blött äventyr...idag ska vi ut & paddla kajak, i hopp om att få se delfiner. Mötesplatsen var strax intill stranden och där träffade vi på ett tjugotal till, både ungdomar och vuxna.

En kort genomgång innan vi drog ner kajakerna i vattnet en efter en. På stranden bröt vågorna och instruktörerna sa "paddla rakt och fort så kommer ni över vågorna". Javisst. Klantig som jag var lade jag min gopro i knät och vips sköljdes den iväg med första vågen som slog över oss. Utan att tänka kastar jag mig efter den och lyckas få tag på den. Bakom mig ligger en Maria och sprattlar i vattnet och kanoten har vi kapsejsat...om jag skrattade! Och ja hela gänget på land fick sig en show. Himla turister, hihi.

Vi paddlade en bra bit ut från land och det var riktigt mysigt. I mellan åt samlades vi i grupp och instruktören berättade en del om det marina livet. Han berättade att delfinerna tycker om ljud av höga frekvenser och glädje så sjunga, vissla och skratta fick vi göra med fördel. Fortsatt kurs mot en bukt och snart fick vi syn på fenorna vi letat efter. Vi tjoade och skrattade guppandes i våra kajaker och visst kom de närmre. Och närmre. På nära håll fick vi se deras ryggar en efter en visas ovan vattenytan. Ett susandes "wow" mellan oss när en delfin bjöd på show genom att hoppa upp ur vattnet precis intill oss.

De fortsatte att cirkulera runt oss lite mer på håll men strax innan vi vände tillbaka fick vi ännu en close-up. Simmandes runt och under oss blev det en riktigt fin avslutning på turen. Över förväntan. Vilka vackra djur.

Likes

Comments

Australien, Byron Bay, Vardag

Ny stad, nya gator och nya människor. Mestadels. Träffade på en kille på gatan som jag och Sofia mötte i Cairns för några månader sen och vänner till Maria är också i Byron just nu. Världen är nog inte så stor ändå. Checkade in på Aquarius och här har vi lyxen med riktigt stora rum och gratis kvällsmiddag. Varje hostel verkar ha sin egna finess.

Längs med hela min resa har jag fått höra att Byron är stället, stället man inte får missa. En liten stad med en härlig vibe. Och visst är det annorlunda från andra platser jag besökt. Om man ska försöka sätta ord på känslan är stilen lite retro och hippie. Affärer och caféer som mysiga kryp-in och människor spelandes på gatorna. Olika instrument, de allra vackraste rösterna och en himla inlevelse. Jag ryser. Utöver stadens liv finns också stränderna och naturen. Jämfört med Surfers måste jag nog erkänna att det är så mycket vackrare och charmigare här. En helt annan känsla.

Idag tog vi kartan i hand och gick upp till kända Byron Bay Lighthouse. Jag behöver kanske inte nämna hur vackert det var, bilderna säger sitt. Med utsikt över havet såg vi delfiner på långt håll och riktigt klarblått vatten. Passerade skylten som sa "Most easterly point of the Australian mainland" och väl uppe vid fyren hade vi en vy på 360 grader.

Gick förbi ett av alla mysiga ställen i stan ikväll och vi kunde inte motstå att sätta oss ner och ta en kaffe tillsammans. Det är något speciellt med det där, att få njuta ute av en kopp eller kaka. Det spelades livemusik och vi njöt av den varma kvällen.

Likes

Comments

Australien, Vardag, Byron Bay

Alarmet ringde sex och vi klev upp med trötta ögon. Vana att jobba sent, gå upp sent. Väskorna packade vi kvällen innan & 50 minuter senare stod vi alla tre nervösa på gatan...väntade på minibussen som skulle plocka upp oss till Byron Bay Skydive! Wiieee! Det här med skydive har kommit och gått flera gånger i mina tankar men främst har det bara varit frågan om när. Idag.

Som alla andra turer vi gjort här fick vi skriva under papper som i princip säger "om något händer eller om du dör avsäger vi oss alla skyldigheter". "Vill du lägga till en olycksfallsförsäkring som täcker skada eller död?". Men visst blev vi mer nervösa när vi signerade denna gång än andra gånger.

Vi kom fram, anmälde oss och blev utdelade en varsin instruktör. Ett gäng lyfte från marken precis innan oss och flygplanet tog kurs mot skyn. Pirr i magen. Vi hade en kort genomgång där vi gick igenom hur man skulle göra i själva hoppet och vid landning. Inga konstigheter. Vi ska bara falla fritt i 60 sekunder.

Instruktörerna vek sina fallskärmar i en stor hall. Sele och byxor på. Råkade läsa varningstexten på fallskärmen. Iakttog allt fascinerad, tänk att människor jobbar med det här. Pratade en del med min instruktör Jeff som gärna berättade mer om sporten och fick mig att känna mig trygg.

I planet satt vi på rad som på en lång bänk. När det närmade sig spände instruktörerna åt selarna, hakade fast sig för tandem hopp och satte på skyddsglasögonen. "Ta ett djupt andetag innan vi hoppar". Ungefär 15 minuter flygtur i en himmel utan moln, planet saktade ner och de sköt upp dörren. Vinden fyllde planet med sin melodi. Två solohoppare gjorde sig redo, klättrade med ben och armar utanför dörren och släppte taget. Det hördes hur vinden tog tag i dom med ett sus. Mindre än en halv sekund senare var de borta.

En efter en halade sig tandem hopparna ut. Min tur, hjärtat slog i 300. Steg ett. Jag tog ett stadigt tag om selen, la benen under planet planet, tittade ner en sista gång innan jag lutade huvudet mot instruktörens axel och vi hoppade. Därefter måste du uppleva känslan själv. Så olikt någonting annat. Vi snurrade ett varv innan vi stabiliserade oss och föll med rakt ner mot marken. Långt där nere. Det gick att andas. Det gick att skratta. Det gick faktiskt att skrika. En explosion av intryck och rädslan blev som undanknuffad. Överväldigad av känslan och utsikten, det fanns inte plats att tänka på annat.

60 sekunder senare släppte Jeff ut fallskärmen och med ett ryck bromsades vi upp. Bara gled runt fortfarande högt högt ovan marken. Jag kunde inte annat än le och tänka "amazing". Han visade mig hur man kan flyga på olika sätt och jag fick även chansen att styra själv. Amazing. Utsikten & friheten. Jag vill upp i skyn igen. Hoppa en gång till.

Likes

Comments

INSTAGRAM