Header

Dom kommer fram och hälsar på mig och kramar mig. OMG!
Och jag bevisar för vakterna att jag känner dom.
Jag står och hänger med dom en stund. Dom åker sedan hem.
Jag tycker det gick jättebra att träffa dom fast jag är så kär i dom. Bättre än jag trodde.
Jag hänger på Thomas Sekelius och hans vänner ut på en gayklubb.
Asså! Jag kan inte fatta det! Det är den BÄSTA kvällen i mitt liv! OMG!! Asså! Fatta! Jag festar liksom med THOMAS SEKELIUS!! OMFG!! OMG!! 😍😍😍😍
Vi ska gå in på klubben och han säger att han känner igen Thomas och att det är okej då. Men jag då! Jag är också KÄND! Alla känner igen mig också!! Punkt slut!
Jag och en av hans kompisar måste visa leg. Men Thomas och hans andra kompis måste inte det. Så orättvist behandlad tycker jag. Otroligt! Det blir skitjobbigt för mig! Jag känner ju liksom Thomas! Punkt slut!
Jag och Thomas går in på toan tillsammmans. Jag frågar om någon av dom har en laddare. Thomas ger mig sin laddare. Jag går på toa. Jag kommer ut någon minut senare.
Helt plötsligt försvinner dom bara. Jag letar och letar efter dom. Jag hittar inte dom någonstans. Vart tog dom vägen? Den känslan. Ångesten. Jag får panik!! Jag hatar den här känslan.
Dom kan ju inte bara dra utan mig. Jag hoppas dom har en bra ursäkt till det. Jag tycker det är dålig stil av honom och dom andra. Men jag klagar inte. Jag har ju ändå festat med The One And Only THOMAS!!
Jag frågar vakter, taxichaufförer och andra folk som är där och festar om dom sett Thomas och dom andra gå iväg någonstans. Eller om dom sett dom därinne någonstans. Jag blir tvungen att övervinna min rädsla och prata med folk jag inte känner. Vilket jag tycker är skit obehagligt i vanliga fall. Men nu hade jag inget val. Jag var tvungen. Det var liksom nu eller aldrig. Så jag valde NU!
Men dom säger att dom inte har sett dom och inte vet vem Thomas är. Men det vet jag att dom vet. Speciellt den där vakten jag pratade snällt med.
- Har du sett Thomas och dom andra gå förbi här? Jag är här med dom! Säger jag i panik och rädsla.
- Jag vet inte vem han är. Svarar vakten.
Men det vet han visste. Det var ju han vi träffade när vi gick in. Varför sa han så till mig? Jag känner ju honom! Han vet ju det! Han såg ju när jag gick in med honom!
Jag springer runt kvarteret och letar och letar efter dom. Men hittar inte dom. Jag får en ren ångest, panik och rädsla i kroppen. Det är ju ändå 5.30 på morgonen och jag är inte vad vid det. Men det är väl bara dags och vänja sig helt enkelt!
Jag går in ännu en gång och letar. Men hittar inte dom. Var har dom tagit vägen? Var är dom? När gick dom? Jag är helt i PANIK!! Det här får bara INTE hända! Jag vet inte vad jag ska göra. Det blir så jobbigt.
Påväg hem träffar jag en kille som jag har sällskap med hem igen. Det känns bättre när jag är med honom av någon anledning. Det känns lugnande av någon anledning. Kanske för att han förstod mig? För att han förstod mina känslor? Det kändes bara så bra med han. Fast jag inte ens kände honom. Visst är det knäppt hur det kan funka i livet ibland? Det kändes i alla fall lite bättre. Men såklart inte tipp topp. Men bättre än att åka själv i alla fall. Helst med Thomas såklart. Det var ju HAN jag var där med!!

Nästa dag kommer Maria in och frågar om jag vill följa med till rusta. Men vafan! Jag har redan planer! Jag ska ju IN TILL STAN och We Are Sthlm. Jag ska kolla om jag träffar på Thomas någonstans.
Så sluta fråga! Punkt slut.
Jag är på väg in till We Are Sthlm. Jag ringer Maria och frågor om någon kan fylla på kortet i fall det skulle behövas. Hon håller på och frågar en massa saker. Varför undrar hon så mycket?
Jag går förbi stället där jag festade med Thomas Sekelius inatt. Det känns åtminstone lite bättre att gå förbi där. Men det skulle såklart kännas ännu bättre om Thomas och dom andra var där också! Nu har jag blivit kär i Tomas också.
Jag får panikångest! Var är han? Jag vet inte.
Jag åker förbi gayklubben TANK en gång till innan jag tillslut åker tillbaks. Jag får samma panikkänsla då. Händer som sagt inget så får jag PANIK!! Det MÅSTE hända saker HELA TIDEN!! Konstant! Annars går det bara inte! Punkt slut.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Asså! Sådär säger man INTE till mig! Punkt slut.

Men nu släpper jag det och går vidare.

Jag ska njuta av Rockbjörnen ikväll! Det dröjer nog en stund tills nästa roliga grej händer. Och då blir jag deprimerad tills nästa roliga grej händer. Det måste liksom hända saker hela tiden. Annars mår jag skit!
Så jag ska passa på och njuta! 😍🎤🎬🌟🏳️‍🌈🌸

Likes

Comments

Jag går ut en liten stund för att ta frisk luft i några minuter. Hade inte tänkt så länge egentligen. Men i alla fall. Det här är vad som hände.
Jag sitter på en bänk och dricker. Det kommer en rom.
Åh nej! Nu kommer en rom! Hoppas hon inte kommer och tjatar på mig! Tänker jag frustrerat.
Men såklart så kommer hon fram till mig. Vafan! Ser hon inte att jag är ledsen och vill vara för mig själv!?!
- Hej flickan. Säger hon.
Jag blir så jävla förbannad. Jag går raskt iväg med bestämda och besvikna steg.
- Hallå! Ropar hon efter mig.
Hon ville förmodligen ha min flaska.
Vafan! Så sjukt! Så bedrövligt! Det är MIN flaska! Hon kan liksom inte bara stjäla någon annans sådär! Skaffa din egen vettja! Punkt slut.
Jag fortsätter gå och håller för öronen för jag inte vill höra vad hon säger. Jag är så förbannad. Asså! Jag är helt jävla slut. Det har varit så otroligt mycket just nu. Jag vill faktiskt vila lite också. Jag orkar inte mer!

Likes

Comments

Haha! Ser ut som Hjärtögon! 😍 Själv har jag haft en väldigt tuff dag. Vad gör ni? 😘❤️

Likes

Comments