Ett till inlägg, så tätt inpå det förra? Vem är jag ens? Någon som har dåligt samvete och mycket att berätta (och kompensera för).

En av sakerna jag verkligen ville göra i USA var att delta i en musikal. Det var egentligen den enda aktiviteten jag hade tänkt på att jag ville göra innan jag kom hit, så när jag fick reda på att min skola gör musikaler varje år var jag i extas. Efter min första teaterlektion frågade jag läraren om årets musikal, hon berättade att vi skulle sätta upp "Anything Goes" och att auditions skulle hållas veckan efter spirit week. Jag gick hem, googlade bäst jag kunde och lyssnade på soundtracket. Veckorna flög förbi och helt plötsligt var det tisdag den 26:e september klockan 17.50 (vi skulle börja kl. 18 men klockan i aulan går tio minuter fel) när auditions drog igång. Vi fick fylla i ett papper med vårt schema, aktiviteter efter skolan, och vilken eller vilka roller vi ville ha (jag fyllde i "any", för säkerhets skull). Först upp på scen var de som ville söka i grupp för att vara med i ensemblen, vissa sjöng poplåtar men de allra flesta körde på Happy Birthday. Sedan var det dags för solo-auditions. Det var en pianist där, och helst skulle man ha med sig noter. Jag hade med mig mina från när jag sjöng "All that jazz" från Chicago på sånglektionerna i Sverige, men jag insåg att de inte riktigt var utförliga nog så när mitt namn ropades upp bestämde jag mig för att köra a cappella. Jag var oerhört nervös, inte bara för att komma ihåg texten eller att alla stirrade på mig, men jag var också fortfarande förkyld. Jag sjöng en bit, första delen från första versen, och blev avbruten efter det. Alla klappade artigt och jag var förvirrad. Var det nog? Jag hade mer i mig, jag visste att jag hade mer att visa upp, men samtidigt var jag lättad. Det var över - jag hade gjort mitt. Jag fick sitta och njuta när några främlingar och några kompisar gjorde sitt, och till slut ville läraren höra hur vi alla lät tillsammans. Vi fick noter till titelnumret och de som ville söka till Reno Sweeney, en av de kvinnliga huvudrollerna, skulle ställa sig runt pianot. Jag tänkte "men, varför inte?" och ställde mig med de andra tjejerna där medan resten gick upp på scen. Vi sjöng igenom en del av låten ett par gånger och sedan fick vi gå hem. Jag var inte så nervös längre, jag visste att jag skulle få delta i musikalen oavsett och det var egentligen allt jag ville. Ändå hade jag svårt att sova.

Nästa dag åkte jag till skolan och fick reda på att rollistan skulle sättas upp efter third period. Jag lugnade ner mig lite, hade mina lektioner, och när spanskalektionen var klar berättade de över högtalarsystemet att rollistan fanns i skolans entré. Jag tog några djupa andetag, mötte mina kompisar i korridoren och gick med dem. Det var en del trängsel runt listan, och jag såg hur några kollade på mig när jag gick fram. Det betyder ingenting, tänkte jag. Sedan såg jag mitt namn bredvid Reno Sweeney's, och jag kunde inte riktigt bearbeta det. För att förtydliga: JAG FICK EN AV HUVUDROLLERNA I SKOLANS MUSIKAL. Mitt fokus under sista lektionen var ganska obefintligt (oroa er inte, mamma och pappa, jag lovar att jag åtminstone fick lite gjort). Jag gick hem, gjorde ett andra försök att bearbeta, misslyckades igen, och åkte tillbaka till skolan vid 17.50 för mitt första rep. Vi sjöng några av gruppnumren och sedan läste vi igenom en del av manuset. Alla är superduktiga och det var oerhört roligt, inte bara för att manuset är fantastiskt. Min karaktär är en sarkastisk och självsäker nattklubbssångerska och hon är så olik mig, vilket gör det hela så mycket bättre. Hon är så oerhört rolig att spela. De som känner mig vet att min engelska dialekt är lite mer åt det brittiska hållet, så det är ännu en utmaning att låta amerikansk. Hela rollen är en utmaning, men en fantastisk en.

Vi har rehearsals fyra dagar i veckan, måndag till torsdag kl. 18-20, och jag ser fram emot dem varje dag. De är utmattande och tidskrävande och tålamodsprövande och så underbara, det känns overkligt. Det känns som en dröm, kanske för att det var just det fram tills nu. Så om du inte tror att det är möjligt att en liten svensk utbytesstudent kan komma till staterna och få en huvudroll i skolans musikal säger jag som Reno själv: Anything goes.

Kram, Johanna

Min värdfamilj firade mig med en glasstårta som de dekorerat efter Anything goes-tema!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej!

Det var ett (väldigt långt) tag sedan jag skrev, men jag har varit galet upptagen så det borde egentligen ses som ett gott tecken. Tiden bara rinner iväg. Jag har ännu inte haft tid att samla mina tankar om Kalifornien, men de senaste veckorna har det också hänt spännande saker! Härom veckan (18/9-24/9) var det nämligen spirit week, en vecka dedikerad till att bygga upp skolkänslan och sådant! Varje dag var olika teman som man skulle klä ut sig till, och under veckan samlade de olika årskurserna poäng. Såhär såg min vecka ut:

Måndag: Holiday day, där man skulle klä ut sig till olika högtider. Det var väldigt många christmas och halloween, men vissa var ganska unika, till exempel en kompis till mig som var utklädd till Black Friday. Själv var jag svensk midsommar, iklädd sommarklänning och blomsterkrans och bar på en liten hemmagjord midsommarstång av ståltråd. Jag fick väldigt många frågor om vad jag skulle föreställa, men det var roligt ändå!

Tisdag: Twin day, där en själv och en kompis klär sig likadant. Jag gjorde det med den norska utbytesstudenten på skolan, eftersom att folk säger att vi är lika.

Onsdag: Hallway day. Här behövs det lite bakgrundsinformation: Varje årskurs (freshmen, sophomores, juniors och seniors) har varsitt tema - freshmen hade "under havet", sophomores hade cirkustema, juniors hade "genom åren" och vi seniors hade disneytema. Årskurserna blir tilldelade en korridor att dekorera, och under hallway day är man utklädd till något som passar in i sin korridor. Jag var Alice från Alice i Underlandet, och fixade min dräkt genom att hitta saker på Goodwill. Jag blev faktiskt ganska nöjd med slutresulatet, och det var roligt att se alla andra och försöka gissa vilket tema de tillhörde.

Torsdag: School spirit day. Min skolas färger är blå och vit, så alla var klädda i dem. Det här var nog dagen då flest personer deltog, och det var häftigt när man gick i korridorerna och såg ett hav av blåvitklädda människor. På morgonen (omänskligt tidigt, kl. 6) var vi i gympasalen för ett pep rally som sändes på lokal-TV:n. Det var massvis med tävlingar mellan årskurserna, t.ex. ägg-roulette och hoppa bock-race, som vi samlade poäng genom. Detta är inte relaterat till vad jag pratar om, men på eftermiddagen gick jag och några kompisar och såg It på bio. De som känner mig vet att jag inte (alls) är glad i skräckfilmer, men det var inte så farligt då vi hade hela biosalongen för oss själva och jag därför inte var tvungen att fokusera på filmen hela tiden.

Fredag: America day. Här gällde det att klä sig i rött, blått och vitt vilket, ännu en gång, de flesta gjorde. På kvällen var det också skolans "homecoming game" i amerikansk fotboll, men jag hoppade över det eftersom att jag precis blivit förkyld och inte mådde så bra.

Lördag: Homecoming-dansen! Jag mådde som tur var lite bättre på lördagen, och min chilenska kompis kom till mitt hus på eftermiddagen för att förbereda oss. Vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss, då den infon vi fått av våra kompisar mest var att dansen är allmänt konstig. Jag ville inte se alltför formell ut, så jag körde på ett linne och ett par lite mer uppklädda byxor. När vi kom dit kändes det som att det var ett ganska bra val - det var folk där iklädda klänningar som man ser i filmer, men de allra flesta hade praktiskt taget vanliga kläder. Själva dansen i sig kändes väldigt mycket som ett mellanstadiedisco - en mörk gympasal med lite färgglada lampor här och var och musik som ingen riktigt vet hur man ska dansa till. Ändå hade jag väldigt roligt med mina kompisar, och efteråt bestämde vi oss för att gå till McDonalds. Det var nästan det bästa på hela kvällen, och jag känner mig så lyckligt lottad att jag redan har så fina vänner.

Söndag: Inga fler skolrelaterade aktiviteter, men jag och min värdfamilj åkte på en marknad, "Common grounds fair". Det var väldigt trevligt, men på grund av min förkylning och den otroliga värmen (vem hade trott att det skulle vara uppåt 27-28 grader i Maine i September?!) hade jag lite svårt att njuta av den.

Alice i Underlandet!

Jag och Oda från Norge på twin day, en mindre bra bild från pep rallyt, och jag och min kompis Mackenzie på America day!

Min look från Homecoming samt en tragiskt suddig bild från dansen.

Common grounds fair! För att komma dit behövde man åka en liten bit med tåg, och det visade sig att de var importerade från Sverige! Jag gick runt och översatte allt jag kunde.

Jag ber om ursäkt för att jag inte är så bra på att uppdatera, det känns som att det händer så mycket att jag knappt hinner med själv. Det har varit AFS-läger och träffar (titta gärna in på Ellens blogg för lite bilder från det), kompisar som vill ses och läxor i mängder - vanlig vardag helt enkelt. Jag har också en väldigt rolig nyhet att berätta, så håll utkik efter ett nytt inlägg snart! Jag lovar att det inte ska ta en till månad. :)

Kram, Johanna

Likes

Comments

Inlägg skrivet 6/9

Min tanke var att det här inlägget skulle dyka upp i måndags kväll, men på grund av dålig planering blev det inte så. Nu sitter jag, eller åtminstone en jetlaggad och galet trött version av mig, på ett hotellrum i Kalifornien och känner att det räcker med en liten snabbrepris av mina dagar och lite bilder på det!

Fredag - Jag, min värdmamma och min värdbror var alla lediga och Chelsea, min värdmamma fixade donuts! Jag hade glömt hur otroligt gott det är. Eftersom att det var första fredagen i månaden var det "Art walk" i Rockland, vilket betyder att alla gallerier i staden har öppet extra länge och att de dessutom är gratis. Det var väldigt roligt och ovanpå det var det dessutom öppning av väggmålningen som jag hjälpte till att måla! Konstnären som höll i projektet hade tagit bilder under processen och hon gav ut varsin till oss alla som hade hjälpt till. Runt klockan sju på kvällen blev jag upphämtad av några kompisar och så åkte vi och kollade på mitt första American football game! Trots att det var kyligt ute och jag inte förstod så mycket av spelet hade jag en jättehärlig kväll. Om ni undrar om det är som på film får jag nog säga både ja och nej. Publiken var entusiastisk men inte överdrivet så, och det var inga cheerleaders där då det är en vintersport på min skola. Vårt lag ledde ganska stort redan när jag kom dit, så spänningen var aldrig riktigt sådär olidlig. Samtidigt var det härlig stämning på läktaren med duktig speaker och os från kiosken, och på planen kämpade spelarna på i sina uniformer. Det var inte riktigt som på film, men jag hade ändå något av en liknande känsla.

Lördag - Inte en väldigt händelserik dag, men på eftermiddagen var det "art lab" på ett av konstmuseerna. Samma konstnär som höll i väggmålningen var ansvarig för ett rum med olika pyssel kring ett visst tema, och dagens handlade om animation. Jag gjorde en liten "flip book" om min resa till USA, och jag måste säga att det var riktigt terapeutiskt att bara sitta och pyssla i ett par timmar.

Söndag - Min kompis Jun, utbytesstudenten från Japan, hade födelsedagsfest så jag spenderade eftermiddagen med honom och lite annat folk, bland annat de andra AFS:arna och delar av deras familjer. Under kvällen försökte vi fixa min mobil, och medan en sak blev bättre blev något annat mycket mycket sämre, så i kort fungerar inga av mina appar längre. Vi väntar på samtal från Apple men det är ganska irriterande att inte kunna använda telefonen till praktiskt taget något utöver att ta bilder och få mejl.

Måndag - I måndags blev det plugg samt packning inför resan jag är på nu.

Jag inser att de flesta nog inte vet vad jag pratar om, men i kort blev min värdmamma bjuden på bröllop på Disneyland i Kalifornien, och jag fick också en inbjudan. Självklart sa jag ja och nu är vi här! Nästa inlägg kommer handla om den lilla resan, och förhoppningsvis lyckas jag få upp det bättre i förhållande till tid än detta inlägg!

Kram, Johanna

Likes

Comments

Min första vecka som elev på ett riktigt high school har passerat! Den här veckan gick jag bara tre dagar, då vi började i tisdags och fredagen var en teacher workshop day, den amerikanska motsvarigheten till en svensk studiedag. Dagarna har varit förvirrande och utmattande, men samtidigt så lärorika, intressanta och allmänt härliga.

I tisdags blev jag upphämtad av Mackenzie, tjejen jag var vid Owl's head med förra veckan, och vi åkte till skolan. Jag trodde att vi var tidiga, men klockan 7:10 var det redan väldigt mycket folk där - antagligen just för att det var första dagen. Hon visade mig runt skolan och till slut, vid 7:30, började skolan. Istället för att vara som en vanlig dag bestod tisdagen av kortare versioner av alla klasser, så att vi kunde bekanta oss med lärarna och få lite introduktioner till vad kurserna skulle handla om. Jag kan ärligt säga att alla lärare verkar engagerade och trevliga, och medan jag är smått nervös inför vissa lektioner är jag minst lika taggad på dem.

Onsdagen var alltså min första "riktiga" skoldag. Jag tror att jag förklarade detta i ett tidigare inlägg men jag har två scheman, en blå dag med fyra ämnen och en vit dag med fyra andra, och varannan dag har jag vartannat schema. Min första dag var blå, och inleddes med pre calculus, en mattekurs. Jag är inte helt säker på om den är för svår för mig eller om jag bara är lite ringrostig efter sommaren, men hursomhelst tror jag att jag kommer lära mig mycket. Mellan pre-calc och forensic science, dagens andra lektion, hade jag advisory, en sorts motsvarighet till mentorstid. Det händer inte så mycket där, jag och de 7-8 andra i min grupp får information av vår advisor och resten av tiden får vi sitta och prata eller göra skolarbete. Härnäst kommer som sagt forensic science, där vi lär oss om hur man använder vetenskap inom brottsutredningar. Det är otroligt intressant och jag är väldigt nyfiken på vad vi kommer få lära oss där. Min tredje kurs för dagen var Spanish, vilket är ganska uppenbart vad det innebär. Alla i den klassen är väldigt roliga och deras engelska uttal på spanska ord är minst sagt spännande. Mitt i den lektionen var det lunchdags, så vi gick till kafeterian och köpte mat. De har ett ganska brett urval, men alternativen är inte precis de nyttigaste. Bland annat erbjuds det pizza, hamburgare med olika sorters kött, mackor och en salladsbar. Som senior har jag speciella "privileges" som gör att jag får gå från skolan och äta om jag vill, men man hinner inte med så mycket på 25 minuter. När vi var färdiga där gick vi tillbaka till spanskan och fortsatte med lektionen, tills "klockan" "ringde" (eller rättare sagt högtalaren tutade) och jag tog mig till min sista lektion för dagen, sculpture. Detta är ännu en klass full av underhållande personer, och det är ett väldigt avslappnande sätt att varva ner innan promenaden hem.

Det känns som att mina vita dagar kommer vara något mer intensiva. Min torsdag började med AP US History, eller avancerad amerikansk historia. Det känns som att det kommer vara intressant, men läraren varnade för mycket läxor. Efter det hade jag advisory igen, och sedan chamber choir. Det är en kör där vi inte bara sjunger utan också ska lära oss musikteori, vilket känns jättekul. Lektion nummer tre var AP literature and composition, en engelskakurs med fokus på litteratur. Ännu en gång hade vi lunch mitt i, men läraren ska försöka ändra det så vi får äta i slutet av lektionen så att den inte avbryts. Theatre är den fjärde och sista klassen jag har på vita dagar, och detta var ännu en sak jag var väldigt exalterad inför. Det var väldigt kul, jag var lite nervös då jag inte skådespelat sedan mellanstadiet, men alla där var uppmuntrande och vänliga så jag tror att det kommer kännas mer och mer bekvämt ju mer jag lär känna de jag delar lektionen med.

I det stora hela får min första skolvecka i USA ett gott betyg - jag är intresserad av alla ämnen jag läser och jag har redan kompisar både på lektioner och i korridorerna. Det enda jag har att klaga på är att tiden mellan lektionerna bara är 4 minuter långa, så man hinner knappt ta sig från ena sidan skolan till den andra. Jag har tyvärr inte tänkt så långt att jag tagit bilder på skolan, så under tiden kommer det lite från förra helgen!

Förresten kan ni förvänta er ett inlägg om ett par dagar angående den här långhelgen som bland annat har innehållit mitt första american football game!

Kram, Johanna

Båttur med min värdpappas föräldrars båt!

Jag gjorde en liten vandring upp för ett berg med min värdpappa och värdbror, och även om den inte var jättelång var det ansträngande på branta ställen, så det fick bli en obligatorisk "titta-så-aktiv-jag-är"-selfie när jag väl kom upp.

I söndags förra veckan firade vi min värdmammas födelsedag en månad för sent hos hennes mamma, och de hade besök av en kattunge som de troligen ska adoptera!

Likes

Comments

Nu har jag varit i Maine i två veckor. Två veckor! Det har gått så oerhört fort, jag kan knappt förstå det. Jag har mest tagit det lugnt under dagarna - läst, promenerat och njutit, men även om det inte har hänt så mycket har tiden ändå flugit förbi. Helgen var mer händelserik än veckodagarna har varit, dock. I lördags hade min värdmamma bjudit hem några av den förra utbytesstudentens vänner samt de andra AFS:arna, så den kvällen fick jag lära känna några jättetrevliga människor över s'mores och andra grillade saker. På söndagen var jag på födelsedagskalas hos min "värdkusin" som fyllde två år, så jag fick träffa lite av släkten vilket var trevligt. Det var en total solförmörkelse här i USA i måndags, men tyvärr nådde den inte Maine. Jag kunde ändå se lite av månen när den passerade framför solen, så det var häftigt! Det blev däremot inga bra bilder, och då jag inte hade några speciella solglasögon kunde jag inte titta alltför länge.

I veckan fick jag ett meddelande av en tjej från mitt high school som hade hört att jag var en av årets utbytesstudenter, och igår sågs vi. Vi åkte först till Owl's head, där vi såg en fyr och en jättefin strand, och sedan var vi och tog en smoothie på ett café i Rockland som snabbt har blivit ett av mina favoritställen. Det var supermysigt, och jag känner mig väldigt lyckligt lottad att så mycket folk här är så hjälpsamma samt intresserade av främmande människor och kulturer.

Jag har en del planer inför helgen; Imorgon ska jag troligen på båttur på förmiddagen med min värdfamilj och värdfarföräldrar, och på eftermiddagen är jag bjuden till en av de jag träffade i lördags förra veckan. På söndag ska jag på vandring och sedan till min värdmormor. Måndagen fylls nog mest av förberedelser inför skolstarten som sker på tisdag. Jag är lite nervös inför det, men mest av allt är jag taggad. Det ska bli så roligt att uppleva high school-livet i verkligheten, och jag är genuint peppad på kurserna jag ska läsa. Det känns också bra att jag har träffat lite folk redan så att jag åtminstone har lite "friendly faces" i korridorerna.

I övrigt har jag inte mycket mer att säga, så titta gärna på bilderna från Rocklands hamn och Owl's head här under! Nästan alla dagarna har sett ut såhär, jag har verkligen haft en väldig tur med vädret.

Kram, Johanna

Likes

Comments

Nu är jag alltså i USA! Det har gått några hektiska men härliga dagar, och även om jag känner mig ganska utmattad stora delar av tiden har jag det jättebra.

Tidigt i torsdags åkte jag och mina föräldrar till Kastrup, och efter långa kramar och mycket tårar lyckades jag ta mig igenom kontrollerna till gaten. Från Kastrup flög jag till Frankfurt, och när jag virrat runt på flygplatsen ett tag fann jag gaten och så bar det av till New York. På JFK var det sedan passkontroll och tull som tog sin tid, men att hitta väskan, utgången och AFS var inga problem. Efter att ha blivit välkomnad av volontärer fick jag vänta lite på andra utbytesstudenter som skulle åt samma håll som jag, och vi blev därefter slussade iväg till ett hotell där mat och andra AFS:are väntade. Bland dem fanns flera kompisar från förberedelselägret som hölls tidigare i somras, men även en massor av nya människor från hela världen. Det var riktigt häftigt att bara vara i det rummet med alla andra som var minst lika förväntansfulla som jag själv. På hotellet fick vi sedan reda på att bussen till Maine inte kunde ta oss dit den kvällen, så vi fick spendera natten i hotellrum istället för på en buss, vilket inte gjorde jättemycket för mig eftersom att jag var totalt utmattad. Ändå fick jag inte den sömn jag hade hoppats på, förmodligen på grund av nervositet och stress och jetlag, men det gjorde mig inte jättemycket.

Morgonen därpå fick vi iallafall hoppa på en buss och efter 6-7 timmar var vi framme i Lewiston, där "arrival orientation" var i full gång. Eftersom att alla var trötta och vi dessutom förlorat en massa tid på grund av förseningarna med bussen hände inte jättemycket där, vi fick mest bara möta de andra utbytesstudenterna och gå igenom lite saker inför året. Även om energin var låg var det jättetrevligt - utbytesstudenter är verkligen hur härliga som helst. Eftersom att min värdmamma är volontär med AFS fick jag också träffa och bekanta mig med henne, och jag är så galet nöjd. Vi har väldigt många liknande intressen och vi kommer överens jättebra. Nästa dag var det äntligen dags att möta resten av värdfamiljen, och min är så sjukt härlig. Med dem och Ignacia, en tjej från Chile som skulle bo med oss över natten då hennes värdfamilj inte kunde komma till lägret, åkte jag äntligen till Rockland.

Jag är redan fullkomligt förälskad i staden. Det är gångavstånd till det mesta, och det känns som att det finns något konstnärligt var man än tittar. Jag har redan varit på ett konstmuseum, gått på Breakwater (en sorts stengång ut i vattnet som ledde till en fyr) samt hjälpt till att måla en väggmålning på en tegelbyggnad. Imorse var jag och min värdmamma på skolan och valde ut mitt schema. Jag kommer vara en senior, sistaårselev, och det verkar som att dagarna håller på från 7.30 till 14.00. Varannan dag under första terminen kommer jag ha pre-calculus, forensic science, Spanish och sculpture, växlande med AP US history, chamber choir, AP English literature and composition och theatre under de andra dagarna. När jag gått i skolan ett tag kan jag berätta mer om mina skoldagar, men det tar ett tag tills dess då skolan här inte börjar förrän den 29:e augusti.

Nedan kommer lite bilder från de senaste dagarna!

Kram, Johanna

På Kastrup innan avfärd (och innan de flesta tårarna)

Det positiva med att sitta vid fönstret på flygplan är att himlen är vacker. Jag såg till exempel en rund regnbåge! Inte lika kul när man behöver sträcka på sig eller gå på toa, men men.

Vy ut över vattnet och Throgs Neck Bridge från när vi åkte ut ur New York.

Första kvällen i Rockland åt jag min första riktiga s'more! Morgonen efter satt Ignacia och ritade, och slängde ihop ett portätt av mig på bara några minuter (!!!)

Breakwater, ungefär 1,2 kilometer lång och finns där för att skydda hamnen. Även om vi gick ända ut till fyren ser man det inte på någon av bilderna, då den är så långt ifrån.

Likes

Comments

Det jag har gått och spänt mig över i flera månader nu har äntligen kommit. Jag har fått min placering!

Vi blev tidigt informerade om att man ofta inte får sin värdfamilj förrän 3-6 veckor innan avresa, och fast jag försökte ha is i magen kollade jag min mejl varje dag, oftare och oftare ju närmare avresedatumet jag kom. Förrförra torsdagen, samma dag som jag skulle till Amerikanska ambassaden, vaknade jag och som av rutin kollade jag mejlen. På grund av resan till Stockholm dagen innan och strömsparläge på telefonen hade jag missat att jag fått ett mejl från AFS, där det stod att det fanns en värdfamilj och en skola som skulle ta emot mig men att pappersarbetet inte var helt klart än. Jag kände mig oerhört lättad över att veta att jag hade fått en placering, men när dagarna gick och jag inte hörde något mer blev jag åter igen ganska nervös. I mejlet stod nämligen även att de som fått sin värdfamilj innan den 27 juli skulle åka det första angivna ankomstdatumet (vilket jag väldigt gärna ville). Dessutom hade jag lämnat in min mobil på service och åkt till mina morföräldrar, så ovanpå min nervositet var det svårt att frenetiskt uppdatera mejlen när jag i princip befann mig i radioskugga med en temporär telefon som inte varit i funktion sedan 2015.

Efter en lång eftermiddag kom mejlet till slut, och mitt tillstånd var ungefär en blandning av lättnad och eufori. Jag ska inte dra ut på det mer: Jag ska bo i en småstad vid kusten i Maine med två värdföräldrar och en sjuårig värdbror! Det känns verkligen hur bra som helst, jag delar flera intressen med dem och de verkar oerhört trevliga och allmänt härliga. Jag och min värdmamma har mejlat fram och tillbaka ett antal gånger och igår kväll skypade jag med henne och min värdbror. Staden verkar också helt underbar, den har ungefär 7000 invånare och ligger, som sagt, precis vid kusten. Det känns som att jag har googlat allt om den som finns på internet att hitta, och jag kunde inte vara mer nöjd och inte minst taggad.

Det känns ganska (läs: väldigt) galet men samtidigt så så så roligt att jag åker om mindre än två veckor (nio dagar, för att vara exakt). Det känns som att jag går runt och gör saker här hemma för sista gången, även om jag vet att jag kommer komma tillbaka. Jag har bara smått börjat fundera på vad jag ska ta med mig, så det kanske jag borde ta tag i på riktigt. Att jag faktiskt ska resa har aldrig känts så verkligt, men samtidigt är det fortfarande väldigt surrealistiskt. Troligtvis kommer jag inte förstå att det faktiskt händer förrän jag befinner mig i småstaden jag ska kalla mitt hem i tio månader.

Kram, Johanna

Likes

Comments

Hej!

Jag heter Johanna och jag kommer spendera nästa läsår (2017/2018) som utbytesstudent med AFS i USA. När jag var tolv år gammal bestämde jag mig för att det här var något jag ville göra, och det känns ganska overkligt att det är något som faktiskt händer nu. Som sagt har jag länge vetat att jag vill åka, men jag började först gå på intervjuer med olika organisationer i oktober 2016 och bestämde mig till slut för att välja AFS. Efter att ha fyllt i ett hav av papper blev min ansökan godkänd av AFS i USA, så nu känns det äntligen som att jag officiellt är på väg.

För de som inte känner mig heter jag alltså Johanna och är 17 år gammal (född 00). Jag är en allmänt glad tjej som just nu läser första året på samhällsvetenskaplig linje där jag trivs jättebra. Om det är någon som har några frågor går det jättebra att höra av sig direkt till mig eller skriva i kommentarerna så gör jag mitt bästa för att svara!

Kram, Johanna

Likes

Comments