Vid 8 veckor dök Edor upp i vårat liv. Charlie var 8 månader. De bråkar,de busar och gosar. Bästa vänner genom livet❤

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag blir både rörd och stolt över mina fina barn.
De har beställt och betalat för sina egna pengar en sådan fin gåva på dagen till ära, till oss föräldrar.
Jag älskar er till månen och tillbaka❤

Så himla fina och coola! Jag kommer absolut köpa mer av den serien!
Finns både större och mindre skålar,kaffemuggar och äggkoppar. Så himla fina❤🌹

Likes

Comments

Se så liten lillfis var, helt otroligt, har han verkligen varit så där liten och klämmgo? Jag vll inte acceptera att de växer så snabbt, jag vägrar , samtidigt så har varje stapel i deras utveckling sin otroliga charm, man gråter nästan av lycka av varje framsteg, varje ord som uttalas "rätt" så även människor utanför familjen förstår vad han menar. idag ville han klä av sig själv, nappen är inte i munnen om man inte är ledsen eller trött, gud listan kan bli lång. Min lilla solstråle, mitt ljus.


Vet någon om det finns en pottmuff?Alltså som en rattmuff fast till pottan? Han vill ju gå på pottan men den är för kall, han har dock lyckats några gånger ändå, men man vet ju själv hur det är att sätta sig på en kall toalettring, dock hellre kall än välanvänd varm.



Likes

Comments

"Du är svag din jävel,ryck upp dig"

Jag har en ständig dialog med mig själv, den sjuka/depressiva/utmattade sidan av mig försöker ständigt påtala mig själv om hur dålig jag är, hur svag jag är , hur konstig jag är. Jag menar jag har det ju fantastiskt bra, jag har lyckats bli gravid och fött två helt fantastiska pojkar, mina barn är friska och vid liv, jag äger ett hus, har en fantastisk familj, framför allt en fantastiskt syster som ställer upp med allt hon kan om så vore att hon slog knut på sig själv, jag är för övrigt frisk,mina ben kan rent praktiskt bära mig, min kropp funkar och mitt hjärta slår, jag kan ge familjen mat på bordet varje dag, duscha varmt, jag har kläder efter väder, jag har ju allt jag behöver, jag har inte upplevt någon vidare trauma, jag har alltid kunnat försörja mig , jag har det ju bra så varför mår jag så här?


Att jag ständigt försöker slå mig loss från mina egna dumma tankar tar så enormt med energi. Om någon i min närhet blir sjukskriven så ser jag dem som starka som kämpar på, jag beundrar dem som kan lyssna på sig själv.Men när jag själv är där så tror jag att folk ser mig som svag och konstig, uppmärksamhets uppsökande loser.

Det kan ha och göra med de höga kraven jag alltid haft på mig själv, viljan att prestera bäst, viljan av att vara en inspiration för andra, hjälpa alla andra, göra karriär och var den bästa mamman och hustrun, varenda liten vrå kliniskt rent och leksakerna alltid prydligt uppradade, det sistnämnda kan jag lova att jag inte håller för fem öre, här är det rena rama hinderbanan att ta sig från vardagsrum till kök, vette tusan hur många gånger jag har sparkat i leksaker, trampat på och svurit mig blå.

Hur som helst, det är mina egna krav på mig själv som sätter käppar i hjulet, tanken är god, men i praktiken så är det mer utmattande än givande.

Det skulle ju inte bli så här, jag utbildade mig ju till det jag verkligen ville, för att jag hade tidigare i livet få genomgå en tankeprocess för vad jag vill göra, jag fick utmana mig själv om att tänka på vad jag skulle arbeta med resten av mitt liv med och stråla och må bra.

Det var ju inte så här det skulle bli.


Jag önskar att jag bara kunde vända på allt och börja lyfta upp mig själv, jag försöker varje dag, vissa dagar så funderar jag över varför jag ens är hemma, det känns ju som att jag mår bra, jag får liksom dåligt samvete då att jag skrattar och känner glädjerus.

Nästa dag kan jag känna att jag håller på att drunkna i mitt mående.

Jag upplever ångest i sin elakaste form, som om jag inte kan andas, men för mig ter den sig mest i krypningar i hela kroppen, främst armar och ben, det känns som om tusen myror kryper innanför mitt skinn, att jag har kryp fobi gör inte saken bättre direkt.


Mina barn är mina ledstjärnor, mitt ljus och mitt hopp. Att jag kliver upp på morgonen är för dom. Jag går upp gör det jag ska, ser till att stora tar medicin och kommer iväg till skolan, ser till att lilla får kläder och packning med sig till dagbarnvårdaren,lämnar och går hem, däckar ett par timmar för att samla energi, hämtar leker skrattar gosar och pussas, lagar mat , äter, leker, lägger och pysslar. sen däckar jag igen, kroppen är nästan apatisk medan hjärnan går på högvarv. Jag är stressad, fortfarande, jag måste ta sömnmedicin för att få sova, utan dem vette tusan hur jag skulle klara mig, ironiskt nog så är jag lite av den personen som gärna inte tar tabletter, om så mot huvudvärk eller ont i själen. Jag vill klara mig själv, medicin är bara något påhitt som medicinbolagen hittat på för att tjäna pengar, men jag måste ju motstridigt ta dem för att fungera någorlunda.

Hur som helst så hoppas jag att denna period går över snart, jag vill påskynda processen , jag VILL inte vara så här, jag vägrar, men det känns som att jag måste ge mig hän till mitt tillfrisknande och steg 1 är nog acceptans.


Jag vill inte vara "den där".



Likes

Comments

Ibland så speglar ens barn dagens sinnesstämning.

Charlie klarar det galant.

Det var verkligen länge sen jag skrev här inne. Jag har saknat det , samtidigt så har jag inte haft tid,det har varit fullt ös på jobbet , jag har varit väldigt stressad och pressad under en längre tid. Jag har inte sovit bra under samma tid. Det började med fysiska besvär, krånglig mage, yrsel, ont i rygg och nacke, i lederna, i huvudet, ömma käkar osv, men jag kopplade inte ihop varför, jag hade ju skit roligt på jobbet och trivs som fisken i vattnet.

Jag har aldrig varit på ett jobb som jag längtar att gå till, som ger mig energi, för att inte tala om vilka fantastiska kollegor jag har! Vi är en oerhört fantastisk trio och vi kompletterar varandra så himla bra. Vi har så sjukt roligt, vi skrattar, peppar och stöttar varandra, vi har blivit så sammansvetsade.

Mina fysiska besvär har varit under många månader, jag tänkte bara att "det går över" och körde på.

Sen kom de psykiska besvären, jag började glömma bort viktiga saker, jag kunde inte koppla ihop ord och meningar och kände mig så konstig, men det är säkert stressen som spökar det går över snart.

Jag räknade ner tiden då jag skulle vara föräldraledig i mellandagarna och efter nyår. Jag kände att jag behövde vila kropp och knopp lite grann.

Det skulle vara så enormt skönt att vara ledig och vila upp sig. För att sedan go all in på jobbet efter ledigheten.

Innan ledigheten kom så åkte jag på en hemsk influensa, Hög feber och hostade upp lungorna och snoret rann likt ett vattenfall.

Jag sov ännu sämre och det är inte så konstigt, jag kunde ju inte andas, huvudet sprängde, febern pulsade i hela kroppen.

Jag var hemma 1 dag, jag kunde inte jobba med sådan hög feber, det gick inte, jag fick strula till det för mina stackars kunder och omboka.

Jag gick tillbaka till jobbet , jag hade fortfarande feber och ont i varenda millimeter av min kropp, jobbade likt en sengångare men det gick.

Det var tufft men jag klarade det!

Efterföljande dagar blev inte bättre, febern kom och gick om en inte så hög.

Men lederna värkte så mycket att jag var helt säker att jag hade reumatisk värk, det ilade och smärtade så jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag bestämde mig för att nästkommande vardag att uppsöka läkaren. Värken gick inte över men den blev i iallafall bättre. Så jag avvaktade med läkaren. Under ledighetens gång så kände jag mig lika orkeslös som när febern befann sig i kroppen, Influensan hade inte lämnat mig ännu.

Så jag njöt av min ledighet och försökte återhämta mig så gott det gick, för att sedan återvända till mitt älskade jobb.

Jag skulle börja arbeta den 9 januari.

Ju närmre jag kom datumet desto mer panik fick jag, jag var fortfarande inte pigg i kroppen. Jag började analysera varför jag inte blivit piggare, varför jag inte orkade någonting, inte ens ta disken, varför jag inte gjorde mer av min tid än att bara vila. Självklart lekte jag och tog hand om lillfisen, men jag lära återhämta mig mer efter lek, jag orkade bara en viss del.

Sen så sov jag middag med han i flera timmar, utan den sovstunden så vette tusan om jag hade orkat.

Jag hade mina aningar var det kunde vara men slog genast bort den tanken för det FÅR inte vara så, det går bara inte.

Till slut kunde jag inte slå bort tanken längre, det var alldeles för påtagligt för att ens kunna göra det.

Jag har gått in i väggen, igen.

Jag hade en tanke om att när man jobbar med det man verkligen drömt om och verkligen vill jobba med så kan man ju inte köra slut på sig.

Men det kan man.

Jag känner mig oerhört skamsen över det. Jag har dumma tankar om att jag är dålig för jag inte kan funka som alla andra, alla andra orkar varför kan inte jag göra det? Vad är det som jag gör som gör så fel att det blir så här, jag gick ju in i väggen 2012 och var sjukskriven i 2 ÅR , borde det inte bli annat nu när jag följt mitt hjärta och gör det jag verkligen vill?

Varför är jag så känslig? Alla andra kan ju.

Rent logiskt så är det ju inte att jag är svag, alla andra orkar inte, de finns dem som blir sjukskrivna, det är inte bara jag.

Men det känns så.


Jag har en diagnos i botten som gör mig extra mottaglig och påverkad av stress och press. Vad det är för diagnos känner jag mig inte redo att prata om ännu. Då det är ett enormt stigma kring det. Och jag vill inte vara en person man tänker "sån där" om.

Det är så svårt för mig att ens skriva det här, det tar emot, fruktansvärt, men jag känner ändå att jag behöver informera om det, mina kunder vet att jag kommer vara sjukskriven i 2 månader, många vet, därav kände jag att jag behövde förklara mig.


Även om det vissa dagar inte syns på utsidan så är det en ständig kaosartad kamp på insidan.


All kärlek.

Likes

Comments

I går gjorde jag något jag tidigare inte gjort.
Nämligen att arbeta med ett öga i taget för att visa er vilken enorm skillnad det gör när man gör volymfransar.
Skillnaden är verkligen enorm!
Volymfransars fantastiska egenskaper är bland annat att du kan verkligen få ett varierat resultat.
Du som stylist kan enkelt anpassa resultatet över kundens önskemål och förutsättningar.

Du kan få "naturligt men fylligt" resultat men du kan även få en "matta" alltså att fransarna är enormt markerade och enormt mycket fransar.

Många har svårt att veta skillnaden mellan singelfransar och volymfransar.

Skillnaden är att när du gör en fransförlängning med singelfransar så sätter du 1 lösfrans per naturlig Frans,och därmed blir resultatet inte mycket fylligare än dina egna fransar ,om än dock mer markerade.

När du gör en fransförlängning med volymfransar så kan man sätta mellan 2-10 (beroende på lösfransens vikt) fransar per naturlig Frans.
Men med den här metoden arbetar stylisten lite annorlunda.
Som stylist så använder du dig av en annan teknik.
Du plockar alltså upp så många fransar i ett knippe du anser att den naturliga fransen klarar av,du kan även välja att göra ett fluffigare knippe om kunden har "glesa"fransar då blir resultatet fylligare. Då du kan fylla ut "glapp" på din fransrad.

Jag har fått informationen av kunder att de tror att det är färdiga knippen du sätter på.
Så är inte fallet.
De färdiga knippena kallas "flares " vilket man som seriös stylist inte använder sig av då de är för tunga och därmed skadliga för din egna Frans.
"flares" är alltså sådana trebwnsfransar du kan använda under en dag som man kan köpa på kicks eller hm,eller på liknande affärer.

Utan den tekniken vi seriösa stylister använder oss av är att vi har en rad med jätte tunna fransar som sitter en och en. Vi formar alltså våra knippen själva,vilket tar lite tid och det är rätt pillrigt att få det rätt.

Därav är priset för volymfransar högre än singelfransar,och så klart så är tiden för arbetet längre.

Jag tycker volymfransar är det bästa av de två metoderna ,dels blir resultatet mycket finare,men det blir inte så spretigt när fransen lossnar. Med volymfransar kan du borsta fransarna så de fyller ut eventuella luckor som blir när fransarna lossnar.  Vid singelfransar så blir det en "lucka" när fransen lossnar och den är omöjlig att borsta "över"

Frans förlängningen sitter så länge din naturliga Frans sitter(med rätt förutsättningar och skötsel)Många tror att de tappar enormt med fransar när man har fransförlängning,men saken är den att du tappar mellan 0-5 naturliga fransar per dag,vilket du märker mycket mer när du har en fransförlängning på den naturliga fransen.

Hållbarheten för fransförlängning varierar jätte mycket.
Det beror på många orsaker.
Vi som seriösa fransstylister har ett ansvar att göra en bra förlängning,men även du som kund har ett ansvar efter att du lämnat vår salong.
Du behöver rengöra dina fransar varje morgon och kväll. Med oljefri rengöring.
Det fastnar enormt mycket smuts vid fransraden.
Smink rester,spray,svett,dam och smuts.
Vilket gör att fransarna kan förlora sin "fluffighet " och de kan även luckra upp limmet som gör att fransarna klibbar ihop.
Men om man inte gör rent sina fransar ordentligt så kan du få ögoninflammation men även ett kvalster som kan göra så du tappar dina egna fransar.

Så att sköta fransarna är verkligen kundens ansvar.
Det är inget vi stylister kan ta på oss.
Vår skyldighet är att informera om vikten av rengöring. Din skyldighet är att sköta det.

Vi märker faktiskt vid återbesök om du skött dina fransar eller inte. Det syns tydligt.

Jag tycker att man ska vara noga med vilken salong man väljer om man skulle vilja göra fransar.
Jag brukar tänka på att "man får vad man betalar för"
Så är det alltid.

Kontakta mig gärna om du är sugen på att förlänga dina fransar så bokar vi in dig hos oss på Studio central i Gävle.

På återseende kära ni❤

Likes

Comments

Alltså bara om vi ska se det positiva i det.
Båda mina kollegor är på plats igen och det är så sjukt mycket roligare att jobba då.

De ger mig så mycket energi ,mina härliga och roliga kollegor.

Tyvärr så har jag inte någon bild på den andra skönheten jag jobbar med men det får jag ordna.

Älskar verkligen mitt arbete och min arbetsplats!!
Så roligt att få göra mina kunder nöjda.

Det skiftande vädret får dock mitt huvud ,även nacken,att säga ifrån.
Sjukt ont!
Jag reagerar direkt när det blir lågtryck.
Jag behöver nästan aldrig ens kolla på väderprognosen😂

Nu ska jag och min lilla älskade ounge kolla på film och mysa❤

Likes

Comments

I går var jag och käkade på Kalles i gävle,igen😅
Med min pappa,Monika och mina kära syskon.
Vi hade en trevlig kväll som jag hoppas vi gör om.
Vi fick bord redan vid fem för annars fick vi bli utan,Kalles tillhör en av de populäraste resturanger i Gävle.
Så dunder god mat och mysigt ställe!.

Jag var hemma vid halv 10 igen så det blev inte något långvarigt,vilket det aldrig brukar bli för min del.
Men jag älskar verkligen att klä upp sig lite ,sminka sig lite extra och fixa till håret.
Snygga till sig lite med andra ord.

Jag hade inte möjlighet att knäppa kort på min outfit men jag måste passa på att rekommendera mina sköna kläder.

Kanske är ni som jag som hatar att ha åtsittande kläder men vill kunna känna sig fin och bekväm på samma gång?

jag har letat som ett djur efter en bra bild men jag hittar inga bilder alls på dem,men det är alltså mjukisbyxor fast de ser ut som kostymbyxor ,skitsnygga att vika upp 2 varv och ha med ballerinaskor. De kostar 399kr och du hittar dom på veromoda och jeansbolaget.

Jag har köpt på mig 5 stycken par så jag kan vara snygg och bekväm på jobbet.

Sen så köpte jag 3 kavajaktiga tröjor i mjukistyg. 

Så kär i dom!

Den sista bilden är mer jag i verkligheten.  Inte så mycket glamour direkt.  Utan mer kaffefläckar och barnsnor.

Jag är verkligen Queen av kontraster!

Nåja. Lördagen har snart passerat,potatisgratängen är i ugnen och jobbångesten kommer krypandes.

Ta mig rätt. Jag fullkomligt älskar mitt jobb,jag lever min dröm,men så här sista dagarna på min kortvariga semester ,det känns lite tråkigt. Att få vara med min familj är der absolut bästa jag vet. Så när jag inte kommer få spendera hela dagarna med dom så får jag lite ångest.

Men samtidigt ska det bli kul att träffa alla kunder med lite ny energi❤

Likes

Comments

Jösses augusti alla redan. Jag verkligen älskar sommaren! Värmen alla människorna som kommer upp från sitt ide. Och alla glada barn som stojar överallt.
Här i huset har vi några musikaliska grannar som gärna spelar en trudelutt på gitarren, fullkomligt älskar att sitta i vår överväxta trädgård och lyssna in musiken och känna hur harmonin sköljer över mig.

Samma gäller bilbingon här på sommaren,det är några kilometer dit men man hör tydligt vilka siffror som ropas ut,det är kanske inte lika vackert att lyssna på,väldigt en tonig faktiskt. Men det gör mig lugn och även då harmonisk.
Jag har en hatkärlek till vår trädgård.
Det krävs mycket arbete för att få den som vi vill ha den.
När vi flyttade in hit så bestod hela trädgården av buskar och blommor,man kan inte tro att det har varit värre än vad det är faktiskt 😅
Men vi har lyckats ta bort ca 40 %av det då befintliga växtligheten.

Mycket mycket jobb återstår innan vi kan nyttja vår tomt på det sättet vi vill.

Så kommer det där med tiden.Jag jobbar upp mitt företag samtidigt som man ska funka 100% med barn och hus.
Just nu har vi faktiskt fokuserat på att vara så mycket med lilla c som möjligt,även de stora barnen med så klart,men de gör ju sitt på ett annat sätt än lilla c.

Förrförra sommaren var jag gravid och hade det enormt jobbigt,av tyngden,av värmen och av foglossning så jag var inte vidare mobil.
Förra sommaren var Charlie ganska så liten så då fick vi inte många handtag gjorda utöver de vardagliga sysslorna.

Och samma lika denna sommar.
Det kommer ju ändras med tiden desto äldre Charlie blir. Även fast vi önskar att han stannar där han är nu ett tag till😍

Snart bli han 2 år. Bebisen har blivit stor även fast han ändå är vår lilla bebis.

Vi håller på att vänja av han lite med nappen så gott det går.  Han får ha den om han blir upprörd och letar eller när han är trött och när han är ledsen.
Men vi försöker få honom att ge oss nappen,det gör han falstoskt oftast,leker en stund och sen kommer han på att han inte har nappen i munnen "napppeeen" då förklarar vi att nappen sover just nu och det köper han oftast.
Han har blivit så stor att han förstår vad sova är.
Han pratar flerords meningar "mamma sittta dä " Han är extremt duktig tycker vi två stolta föräldrar😉

Här hemma så går vi efter ett nära föräldrarskap,där barnets behov styr.
Han har behov att vara nära oss vilket vi tillgodoser,han sover mellan oss i sängen,han får komma upp i famnen när han vill (om man inte står och steker mat men då brukar den andre föräldern kunna hoppa in antingen med maten eller ta upp c)
I största möjliga mån släpper jag det mesta för att han ska få komma upp i min famn där han är som tryggast,samtidigt så förklarar jag att "mamma ser att du vill komma upp till mig just nu,även om det känns jobbigt så måste du vänta lite"
Jag vill bekräfta Charlie i alla sina känslor.
Man får känna så oavsett vad det handlar om,man har rätten till sina egna känslor.

Jag analyserar lugnt själv i olika situationer där jag känner att jag brast i mitt föräldrarskap,vad kunde jag gjort annorlunda för att minska denna konflikt osv.
På så sätt utvecklas jag som mamma samtidigt så utvecklas vi i vårat team jag och Charlie. Vi lär oss varje dag av varandra.

Enormt spännande! Roligt,frustrerande och svårt.Men hur kul vore en karusell om den bara åkte helt vågrätt ,utan gupp och svängar?
😎

Härliga påsar en annan har under ögonen😂😎 Men de är gjorda av kärlek! Och kanske en gnutta för lite sömn,men vad vet jag 😂

På återseende ❤

Likes

Comments

Ibland (rätt ofta,typ jämt) slår det mig hur fantastiskt tur jag har i livet.
Visst jag är människa så jag surar över bagateller och deppar ihop för mindre. Men jag har sådan fantastisk tur! Många där ute får kämpa hårt för att få (försöka)uppleva det många andra tar för givet. Att skaffa barn är en av dem. Jag skänker de människorna en tanke varje dag. Hur orättvist det är.

Jag har aldrig tagit förgivet att jag kommer kunna skaffa barn men jag har haft oerhörd tur att jag lätt blivit gravid.
Jag har inte haft några större komplikationer under graviditeten. Eller förlossningen. Men lilla Charlie hade en tuff start i livet. Det klarade han med bravur som den lilla kämpen han är min lilla fisunge ❤
På senaste BVC kontrollen så upptäckte läkaren blåsljud på hans lilla hjärta.
Förstår ni paniken som uppstod inom mig?

Nu vet jag att det kan vara rätt vanligt och ofta i samband med virus.
Och att det går ihop sig av sig själv.

Men hans tuffa start i livet med andningen  gör direkt att jag drar någon parallell att det hör ihop.

En remiss skickades vilket fall ,efter lång väntan så ska vi dit nästa vecka.
Jag vill bara få det gjort,få klartecken och glömma bort det.

Jag vill inte gå igenom de här känslorna.
Oro ångest och panik.
Min lilla fisunge.
Men det är säkert en av de vanliga fallen.
försöker jag övertala mig själv om.
Måste jag övertala mig själv om
För hela jag går sönder annars.
Inget får hända mina barn.
Så är det bara.

Självklart ska nalle också ha blöja😍

Likes

Comments