View tracker

Jobbet idag.
Jag jobbar på en skola i ösmo, som klassassistent åt en kille på 10 år och på fritids.
Jag älskar mitt jobb, jag gör verkligen det.
Tro det eller ej så är det ganska stressigt, och jag är en riktig stressätare.
Så nu kom dagens utmaning för mitt psyke.
Avstå kladdkakan och grädden som bjuds på i fikarummet.
Fyran vad gott det skulle vara med en bit.
"det gör väll inget om jag bara tar en liten bit?"...
JO, det gör mycket!
För då mår jag ännu sämre att jag luixom misslyckats och hamnat i sockerfällan och då kommer jag ta ännu en bit och en till och en till, det blir en ond cirkel för när jag väl har börjat att äta en bit så kan jag inte sluta för jag mår dåligt över att jag tagit en bit och då tar jag en till för att dämpa känslorna av misslyckande.
Men det funkar ju inte så.
Jag hatar att jag köper mat eller godis och bara trycker i mig bara för att jag mår dåligt, för jag vet ju om att jag mår ännu sämre efterjaga tryckt i mig en marabou kaka, och ja en 200g kaka tar jag lätt på 5 min. sen mår jag illa och då går jag ut, kedjeröker några cigg och lyssnar på musik.

Men man kanske är vad man äter?
Då är jag en sötsak och det kan jag ändå leva med.
Skämt åsido.

Jag försöker varje dag att ta ett tuggummi varje gång jafg känner att jag vill ta den där kladdkakan som serveras för att berit fyller 60 år eller strunta i den där maraboun och köpa vindruvor istället, men det är absolut inte lika gott, men jag får i mig nått, jag får tugga bort vad det nu är just vid det tillfället som jag känner. Men ibland så faller jag, inte för att jag mår dåligt, utan ibland kan det vara så att jag haft en grym dag och vill "unna mig" något. det kan vara okej, någon gång ibland, men det sätts tyvärr i system.
det berömda "belöningssystemet".
För tyvärr så är det jag själv som belönar mig med något, inte någon annan, vilket betyder att jag själv får välja vad mitt pris är och det är oftast något som överskrider min dagliga kaloridos.
Jag försöker dag efter dag att skippa allt som har socker i sig, för att jag vet att JAG mår bättre, inte bara psykiskt tillfredsställelse får jag ut av att skippa pastan utan min kropp inombords mår mycket bättre.

Min vikt resa under mina 21 år på jorden kan jag skriva om senare.

Ha det fett.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ni vet den där nervositeten som kickar in när du ska träffa någon för första gången?
Så känner jag just nu.
Jag ska (förhoppningsvis) träffa en kille jag pratat väldigt länge med, kanske till och med för länge med utan att ha träffat honom, för första gången, imorgon.
Men dessa hjärnspöken har redan kickat in, alla tankar har lagt i högsta växeln.
" tänk om han dissar mig, tänk om han inte tycker jag ser lika bra ut i verkligheten som på bilder, tänk om han tycker jag är tjock" för enligt mig själv så kan jag se mig själv som en hamburgare ifrån donken, ser bra ut på bild men i verkligheten blir du besviken.
Vad ska jag ha på mig? Vad ser jag smalast ut i? Vad ska jag prata om?"
snurrsnurrsnurr.
Han kanske inte ens tänker på mina extra lovehandels lika mycket som jag, han kanske inte ens märker av dem. Sluta hettsa upp dig Johanna.
Du är fin.
För det är jag, innerst inne vet jag att jag är det, och ja det är mina äppelkinder som gör mitt söta ansikte till just MIG.
Men jag han. Han är som sänd ifrån himlen, Okej nu tog jag i. Men ja jag tycker han är en 10a, han har musker, grymt hår, trevlig, snäll och ja en jäkel på att ge komplimanger, men vadå finns väll många killar som säger mycket för att få en tjej i säng, är han en av dem? är han en såkallas "fuck boy".
Vad försegår i hans huvud? Tänker han på dessa värdsliga saker som jag gör?

Det är ganska häftigt att man kan bygga upp en relation av att endast prata på nätet med varandra, i mitt fall snapchat. så jag vet att han inte är en gammal gubbe iallafall.
Vi prata dagligen, han hittade min snap via min instagram (hur han nu hittade den) och la till mig, 50 dagar senare, vi pratar fortfarande och har inte träffats.

Det är egentligen inte likt mig att hettsa upp mig över vad jag ska ha på mig, men det är något med honom som får mig att bli såhär.
jag kanske ska backa ur.
Hjärnspöken. fuck.
Jag ska nog sluta att tänka, det som sker, sker.
för att fortsätta prata utan att träffas känns hölt ärligt totalt värdelöst. finns ingen mening med det.
Men jag kanske håller mig själv tillbaka på grund av mina tidigare erfarenheter av killar.
För att jag har blivit hjärtekrossad och jag kanske inte är hel än.
Kanske är det därför jag söker bekräftelse ifrån allt för många killar att jag fortfarande är "något att ha".
Jag har många bra kvalitéer, jag kan laga mat, mecka, sjunga, dansa, bjuda på mig själv och mycket annat.
Det väger väll iallafall mer än att min mage inte är platt? att jag har bristningar? eller?
Så om vi nu hade levt på 1800-talet hade jag ansetts vara den "perfekta kvinnan" på grund av mina lovehandels för då kan jag föda många barn och mina kvaliteer antyder att jag kan sköta hushållet.
Men i dagens samhälle är jag mer lik den "defekta kvinnan" hon som skulle behöva testa den där dieten som kvällspressen tipsar om. Men vet ni, jag har testat dem, men de kan jag skriva om en annan dag. Jag gillar mat, eller låt mig rätta mig själv, jag älskar mat. Äta är inte det roligaste men att tillaga den är bland det roligaste jag vet, tror till och med jag skulle kunna vinna "halv 8 hos mig".
Kanske kan jag vinna hans hjärta via hans mage? för det är väll så de säger, " den snabbaste vägen till en mans hjärta är via hans mage".

Jag övertänker nog denna situation alldeles för mycket.
Kanske är det jag som blir ytlig nu, och tänker att alla "smala" killar bara vill ha "smala" tjejer och inte de "kurviga/tjocka"? För så vet jag att det inte är.

Nu ska jag drömma lite om vad jag ska ha på mig.
Ha det fett.

Likes

Comments

View tracker

Det här är jag.
Johanna Anna Malmberg, 21 år.
Dett är säkert den sjuhundraelfte gången jag ska ge mig på att blogga.
Jag lever inget liv som kanske är så intressant att läsa om, men jag tror att detta kan vara nyttigt för mig.
Få ut mina tankar, tankar om skönhetsidealen, vikt, kärlek, familj, vänner, ja allt möjligt som försegår i mitt huvud.
Så att jag ätit ägg och bacon till frukost lär ni inte få läsa om, utan mina tankar och tips om hur jag klarar av min vardag är något ni ska få bita i.

hoppas du kan ta in nått av det jag kommer skriva om , eller kanske se dig själv i mina problem.



Likes

Comments