Idag bar det av till Roslagsstoppets loppis på morgonen, dvs. jag offrade en sovmorgon men fick övningsköra och köpa skor och en klänning för bara 40 kr, och det kändes det ganska värt.

Övningskörningen går framåt, och växlingen börjar sitta - säger jag idag, sedan får vi se vad läraren säger i nästa vecka då jag har min första lektion. Jag var häromdagen nere och betalade kursen och hämtade böckerna, så nu är det dags. Jag har schema och datum för alla moment, men mer om mitt körkort kommer ni inte höra förrän det är taget och avklarat. Känner inte att jag behöver mer press än vanligt och ju mindre folk som vet om när uppkörningen är, desto bättre.

I veckan väntar ett arbetspass varje dag och sedan är det äntligen lite semester. Så som den icke-tidsoptimisten jag är, (kan man säga tidspessimist??), så tänker jag börja smyg-packa redan nu.

Hare bra!

40 kr. Jag upprepar: 40 KR. Och ja, jag är lite shopaholic, men KOM IGEN. Billigt är bra.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hallå i stugan!

Min vecka har bestått av jobb, och när jag jobbar till stängning hinner jag tyvärr inte blogga. Mycket annat har inte heller stått på schemat så det har varit en ganska uneventful week. Gårdagen spenderades med girls night hos Linn, med fina drinkar och härligt häng. Med andra ord är jag idag ganska seg och vaknade inte förrän klockan två, oj så illa! Seg och yr är dagens mood så det har blir inte så mycket mer än att sitta hemma, sjunga lite och måla lite. Självklart finns en Celsius vid min sida.

Ha det bra mina vänner så hörs vi snart!

Likes

Comments

Hallihallå!

Inga inlägg blev det under helgen, solen sken och då vill man inte alls sitta framför datorn. Igår var jag även på picknick med hela stora gänget från gymnasietiden, vilket var väldigt mysigt! Vi satt i parken och fikade, pratade om livet och spelade lite kubb.

För kvällen finns inga planer, ska nog bara sitta och knåpa på lite oavslutade projekt.

Hare bra!

Likes

Comments

Igår fick jag hem den nya Celsiusen "Äpple och Ingefära" i brevlådan. Jag var lite skeptisk först, tänkte att den kanske skulle smaka som äpplejuice med kolsyra, och det låter ju inte som en hit eller hur? Men den visade sig vara otroligt god och jag måste ändå sätta den i min topp 3 Celsius, kanske till och med topp 2. Dock påminner den om något annat som jag verkligen inte kan sätta fingret på. Och oh så det stör mig! Måste garanterat köpa den igen, inte bara för att jag älskade den, men också för att jag måste lista ut vad den påminner om.

4/5 tummen upp.

Likes

Comments

Idag hinner jag inte skriva särskilt mycket eftersom jag snart ska kila iväg till jobbet och stängningspasset. Så istället tänkte jag dela med mig av en short story, en av mina favoriter av de som jag har läst på reddit.

A Deal With The Devil (Original och författare hittar ni här)

The deal was simple, we’d get to ask him a couple of questions and he got to ask us a couple of questions. A bit odd if you ask me. What could The Devil possibly want to know from us? I couldn’t tell you.

“Is heaven real?” I asked.

“Yes,” he replied, his voice like dying embers in a fireplace, “and so is hell.”

“Who goes to heaven?”

“Whoever God wants there.”

“I’m afraid that’s much too vague for us.”

“What’s that like?” he asked, his eyes perking up.

“I’m sorry?”

“What’s it like to be afraid?”

A bit confused, I tried my best to describe the feeling of fear. My explanation was a bit clumsy but he appeared to be satisfied with it.

“Why’d you want to know that?” I asked.

“Because when God made me, he didn’t give me the ability to feel fear. I can’t feel lots of things.”

“What can you feel?”

“Pain.”

I got us back on track.

“Can you elaborate on your answer from before? About heaven?”

“Of course. Heaven is open to all of God’s creations, whatever they do.”

I breathed a sigh of relief. When I was called in, the people in charge told me that my primary objective was to secure information on how humanity could get to heaven. With that sorted, anything else I gathered was a bonus.

“Are you going to heaven too? Since you were created by God,” I asked.

“I could, but I won’t,” he replied.

“Why?”

“Because I committed the most egregious sin. I did something only God was supposed to do.”

“What’s that?”

“I tried to create angels. They didn’t work out. My angels were made in my image, so I guess I’m to blame. All they do is cause suffering and destruction, so God said they had to go to hell, to suffer for an eternity”

“You mean the demons?”

“Yes, I guess I do. I couldn’t go to heaven, not while my creations were suffering. So I decided that when the time came, I would travel to hell and suffer with them.”

“Why?”

“Because I love them.”

I checked my watch, “Time's almost up.”

“Yes it is.” he replied.

“I have to go back and get debriefed.” I said, preparing to leave the facility. “They’ll be ecstatic when they get the good news.”

“And what might that be?”

“That no matter what we do, we’re going to heaven.”

“But you're not, or anyone else for that matter.”

“But,” I said, my voice wavering, “You said…”

“Yes, I know what I said my child. But you're not one of God's creations,” he said with a tone I would mistake for sadness if I didn’t know better,

“You’re one of mine.”

Likes

Comments

Hej där! Två inlägg på en dag, oj oj!

Är precis hemkommen från bion, där jag såg Pirates of the Caribbean - Salazar's Revenge, och jag måste säga, den var bra! Jag skulle nog säga att den kommer på en andraplats, direkt efter den första. För let's face it, inga av filmerna efter ettan har ju egentligen varit något att hänga i julgranen. Bra story, bra karaktärer och bra tempo. Självklart finns det några flaws, som att the bad guy egentligen är the good guy om vi tänker efter, men nu ska vi inte analysera.

Gillar man POTC-serien så ska man garanterat se den, it's silly dumb fun.

Likes

Comments

Idag vaknade jag för en gångs skull till lite sol! I och med att jag har en ledig dag idag så blev det självklara valet att lägga sig på altanen och absorbera lite solljus. Det var en bra idé fram tills det började kännas som att jag låg i en bastu. Men vill man bota bleka ben så är det bara att härda ut!

Sedan bar det av till gymmet, men bara för ett kort litet pass, har nyligen varit förkyld så att ta tag med hårdhandskarna kändes osäkert.

För tillfället står jag och lagar lite middag (och bloggar samtidigt, jag har hört att det kallas multitasking!), för att sedan promenera ned på stan för lite solo-bio. Är man ensam om att vilja se Pirates of the Caribbean så får man också gå ensam. Men inget att oroa sig om, en Celsius är alltid sällskap nog!

Likes

Comments

Hallå där, det var inte igår!
Nu gör jag ett tappert och sista försök till att dra igång denna blogg igen, och faktiskt driva den framåt. Det senaste inlägget jag skrev här skrevs i november 2015, så vad har hänt sedan dess?

Jag avbröt mina studier.
I februari 2016 tog jag beslutet att avbryta mina universitetsstudier. Oavsett hur intressant jag tyckte att utbildningen var, så kändes det inte som rätt väg för mig att gå. Det kändes mer som att jag läste det för intresse än för en framtida karriär, och jag kände mig lite för ung för att inte investera studierna i något långsiktigt. Nu är jag istället fast anställd och jobbar på besparingarna för ett eget boende. Saknar självfallet att studera emellanåt, men vem vet, kanske studerar jag vidare senare i mitt liv, eller så läser jag kanske småkurser vid sidan av i framtiden.

Jag tatuerade mig.
Jajamensan, ni hörde rätt. Mitt vänstra lår pryds numera av citatet "We all have our time machines, don't we? Those that take us back are memories and those that carry us forward are dreams.". Citatet kommer från en lite sämre sci-fi-film men håller stor mening för mig. Även placeringen och handskriften den är skriven i håller mening, men det är en lång och invecklad historia så vi ska inte gå in mer på det.
Det gjorde avsevärt mycket mindre ont än vad jag hade förväntat mig, och jag är extremt stolt över mig själv som vågade genomföra hela upplevelsen själv, med tanke på min nål-fobi. Och ja, jag funderar på att göra en till.

Jag reste till New York.
Det blev en liten tripp till New York i samband med att min kompis Nathalie fyllde år. Jag blev medbjuden av hennes mor och mormor och följde med som en överraskning. Nathalie visste därmed inte om att jag skulle dyka upp på flygplatsen där vi mötte upp henne. Det var en otrolig upplevelse och det var några otroligt roliga dagar! Samtidigt blev jag inte lika kär i staden som de flesta säger att de blir men jag skulle inte ha något emot att resa dit igen.

Jag har spelat in lite musik.
Jag fick möjligheten att samarbeta med en gammal klasskompis bror som håller på med musik. Det har resulterat i två låtar och det har varit riktigt kul att få höra sin röst professionellt inspelad. Den första låten, Dreamcatcher, skrev jag två små rader till och la mest sång på, den andra, Ruin, är texten min i sin helhet (med några korrigeringar i upplägg från Christofer, cred ska han ha). Musik och melodi är skapade av honom. Om ni vill låna oss ett öra eller två så har ni dem här och här

Och en hel del mer, men det är ett blogginlägg inte en roman.
Så jag tror att det är dags att avrunda detta inlägg. Vi hörs snart igen i ett nytt, hare bra!

Likes

Comments

Oj oj oj, vad jag inte har prioriterat denna blogg. (Och ja jag räknade faktiskt exakt hur många dagar det var sedan jag bloggade sist, I have way too much time on my hands).

Jag skulle ju nu kunna skylla på att jag har haft mycket med mina studier och jobbet, men här ska vi vara ärliga och säga att jag egentligen bara glömde bort att jag drev denna blogg. Och ja, kanske prioriterat lite annat. Tur att jag inte har någon föreseningsavgift på detta inlägg.

Då blev det ju självklart inte ett enda inlägg under Oktober, men det viktigaste ni bör veta därifrån är självfallet att Halloween inträffade och jag och tjejerna (+ Nattas kille, han är ingen tjej, oavsett vad håret på bilden får er att tro) gick ut och dansade. Och våra kostymer ägde. Just saying.

Åh ja, ytterligare en sak som inträffade under Oktober som kommer låta extremt morbidt och skumt för vissa, och asballt för andra, är att jag hållt i brända mänskliga benbitar från 1500-1600-tal. Vi gick igenom en introduktion till fornsaker i skolan (Eftersom jag, om jag inte klargjort det, läser arkeologi). Vi fick se och röra vid äkta spännbucklor med mera, men de mänskliga benen och tänderna var det häftigaste. Att hålla i dem och verkligen förstå att för flera hundra år sedan var den en levande människa, precis som vi idag var helt otroligt. Och det är en helt annan sak att hålla i ett fornföremål än att bara se på det på ett museum. Du håller historia i din hand.

I övrigt så rullar livet på, jag har umgåtts mycket med vänner, många nattliga promenader och tjejsnack har det blivit, samt ett och annat Espresso House besök. Espresso House kommer nog bli min undergång, de ruinerar mig. Men, det finns ju faktiskt värre sätt att gå under på, så jag är nog ganska nöjd ändå.

Sist men inte minst bestämde jag mig idag på bussen hem för att skaffa Soundcloud. Som många vet så sjunger jag otroligt ofta, näst intill alltid, och många gånger spelar jag även in. Egentligen bara för mig själv, för att veta vad som kan förbättras, vad jag klarar av och inte klarar av, ja ni förstår. Men så tänkte jag dela med mig av det ändå.

Förvänta er ingen kvalité, det handlar trots allt om att jag kör igång en instrumentell version från youtube, slår upp den i högtalaren och spelar in via mobilen. Ibland missar jag eller så blir det fel i lyricsen, ibland malplacerar jag telefonen i förhållande till högtalare och mig själv, men om ni känner för det så finns jag att lyssna på här.

Hare gött folket, så hörs vi förhoppningsvis snart igen!

Likes

Comments