View tracker

Hej! Då är det alltså julafton imorgon. Det där pirret jag hade i magen som liten, av glödje och förväntningar kvällen innan julafton finns tyvärr inte kvar, men jag får försöka hitta någon slags julkänsla imorgon då jag vill göra dagen speciell för min sons skull. Vi ska äta julfrukost bestående av tomtegröt här hos min pappa, sedan väntar jullunch och tomtebesök hos min mamma, kvällen kommer att spenderas hos min farmor och farfar. Jag kan förstå att många vill slippa att stressa runt till olika ställen på julafton, men för mig som "bara" har ett barn är det inga problem, jag vill spendera julen med hela min familj :).

Jag berättade för Liam tidigare idag att tomten kommer ned igenom skorstenen inatt och lägger klapparna under granen, det tyckte han lät läskigt så han ville att jag skulle gå ut och hämta upp klapparna istället, haha godbiten♡

God jul! 


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej! Då jag är ny här tänkte jag berätta en kort version av mitt liv sedan jag fick barn som 17 åring.

Jag födde min son som sjuttonåring och förlossningen gick snabbt och jag minns den som mycket positiv. Det var en så otroligt speciell och mäktig känsla att få hålla mitt barn i mina armar för första gången. Under graviditeten hade jag hört talas om förlossningsdepression och jag var livrädd att jag skulle hamna i en sådan vilket jag som tur var inte gjorde. Kärleken fanns där från första stund, jag kände mig hel och jag kände med hela mitt hjärta att det här barnet ska jag skydda och älska livet ut. Föräldrarollen föll sig naturlig för mig och jag har alltid haft Liams behov som prio 1. Varken jag eller någon i min närhet har sett min ålder som ett problem i mitt föräldraskap, dock fick jag väldigt mycket negativa meddelanden och kommentarer från människor som tyckte att jag förstörde mitt liv genom att skaffa barn i så ung ålder, både under graviditeten och i början av mitt föräldraskap. Jag struntade dock i de negativa kommentarerna, mitt liv förstördes inte genom att jag blev förälder, det blev faktiskt tusen gånger bättre, fyllt av kärlek och glädje.

Jag och Liam bodde tillsammans med Liams pappa i ca nio månader tills vi sedan gick skilda vägar och sedan dess har pappan tyvärr inte varit speciellt delaktig i Liams liv. Jag försökte att ordna så att de kunde träffas, men det var inte ofta pappan faktiskt dök upp. Idag bor pappan i en annan stad och kontakten är nästintill obefintlig just nu.

Som tur är har vi alltid haft mina båda föräldrar nära oss och Liam har en mycket god kontakt med både sin mormor och morfar. Jag har också fyra yngre bröder som Liam ser upp till. De är verkligen fina förebilder för honom och ger honom det där extra buset som jag inte riktigt känner att jag alltid kan ge.

Liam och jag har det väldigt bra bara han och jag, vi bor i en lägenhet tillsammans med våra 2 undulater och katten Hugo. Kombinationen katt och fågel är väl egentligen inte den optimala, men det funkar så länge man är noga med att se till att katten inte kan komma in till rummet där fåglarna är på nätterna eller då vi inte är hemma :).

Nu är det snart julafton och Liam är mycket exalterad och förväntansfull, såklart! Synd bara att snön inte verkar ha hittat till Gävle ännu, den kommer väl i mängder på vårkanten när man vill ha värme istället, haha :)

Godnatt!

Likes

Comments

View tracker