View tracker

Då har vi klivit in i december månad.

Nu har vi bara 23 dagar kvar till Julafton och 30 dagar kvar tills vi når det nya året år 2017...

Första December innebär också starten för julkalendern. Man går upp vid klockan 07.00 på morgonen och äter frukost tillsammans med barnen framför julkalendern. För den som inte hinner på morgonen så sänds den ju en gång till på kvällstid.

I alla fall.

För mig så finns det endast 2 , eventuellt 3 Julkalendrar som har haft kvalité.

Jag tittar aldrig på de nya julkalendrar som sänds på tv längre, för jag blir bara besviken. Jag har gjort ETT undantag dock, och det var år 2012 då Mysteriet på Greveholm - Grevens Återkomst sändes. Vad jag tyckte om den? Tja...Handlingen var verkligen urusel. Didn't make any sense at all. Det enda som jag tyckte var roligt att få se var de gamla skådespelarna igen och hur dem hade åldrats på 16 års tid.

Det allra sista året som jag följde Julkalendern på Tv var år 2004, då Allrams Höjdarpaket sändes. Allram Est kanske inte ni yngre läsare minns, men det var ett sjukt roligt program.

Jag följer alltså aldrig årets julkalender. Jag tittar endast på gamla kalendrar i svt:s öppna arkiv varje år.

Jag har två kalendrar som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. De delar egentligen 1:a plats, men jag vill nog lägga en omplacering, även om det svider lite att göra det.

1:a plats. Sunes Jul, 1991.

2:a plats, Mysteriet På GreveHolm, 1996

Sunes Jul blir aldrig tråkig. Denna kalender är så på pricken hur en vanlig svensk familj firar jul, och det kanske inte alltid är så lätt. 

Denna kalender är ärlig, komisk och får också med sig julkänslan. Helt klart den bästa som någonsin sänts i svensk tv!

Mysteriet på Greveholm. Där en svensk familj beslutar sig för att fira jul ute på landet, men det visar sig att de har tagit fel på huset och hamnar istället på ett märkligt slott där det händer konstiga saker. Flygande tefat, rustningar som rör sig, svävande stenar och spöken?

Mysteriet på Greveholm bjuder oss på spänning. För det är en väldigt spännande julkalender, och musiken är även genomtänkt till scenerna. Sen lyckas de även få till den mysiga julkänslan som de flesta av oss vill ha.


För att det skall vara en bra julkalender enligt mig, så finns det viktiga punkter som den måste innehålla:

Handlingen är nog den viktigaste av allting. Finns det ingen bra handling eller något som driver en kalender framåt så finner jag inget intresse alls av att titta.

Snö. Jag hör hur många som helst säga att snö och jul inte är nödvändigt i en julkalender. Men hallå...Det heter JULKALENDER av en anledning, och jag vill se snö. Snö tillför mycket till den mysiga Julkänslan, som är super viktig att få till i en Julkalender.

Spänning är aldrig fel. Om det är bra skrivet så kommer det förhoppningsvis göra att man vill veta vad som händer i nästa avsnitt, och väcka den känslan av att man knappt kan vänta tills morgondagen kommer. Det är super vitkigt.

Pyssel och jultraditioner, är något man också alltid bör ha med i en julkalender. Folk vill ofta förhålla sig till traditioner, och skall jag prata utifrån mig och från ett svenskt perspektiv, tycker många svenskar om att även se våra traditioner och hur vår jul firas på skärmen.

Sist men inte minst, Musiken. Den är jätteviktig för att väcka rätt känsla vid rätt tillfällen, i allting egentligen.



Följer ni årets Julkalender? Har ni någon favorit?

Kram/ J

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

De flesta av oss har nog någon gång varit inskriven eller kanske är inskriven hos myndigheten Arbetsförmedlingen.

Jag vill gärna dela med mig av mina erfarenheter och upplevelser med dem, och det kommer inte vara positivt.

(Var beredda på ett långt inlägg)

Jag skrev in mig för första gången på Arbetsförmedlingen för ca 6 år sedan, alltså år 2010. Då hade jag endast haft ett sommarjobb på en secondhand verksamhet som hölls via en kyrka som låg ute i det området jag bodde vid just då.

När man har en funktionsnedsättning som gör det svårare att ta sig ut på arbetsmarknaden, vilket jag har, så har man rätt till SIUS via Arbetsförmedlingen. Dock, var det ingen hjälp som AF ville gå in med åt mig på en gång, trots att jag visste att jag hade all rätt till det. Jag blev heller inte kodad i deras system som hade gjort att jag hade fått en högre ersättning från Ungdomsgarantin p.g.a min Epilepsi.

För att fatta mig kort, det tog 3 ÅR, innan AF erbjöd mig en SIUS-konsulent. 3. JÄVLA. ÅR!!! Varför tog det 3 år tror ni? Jo, för de vill snåla in på pengarna, och det drabbar människor!

Alltså, år 2013, kopplades en SIUS-konsulent in åt mig för att eventuellt hjälpa till att hitta ett arbete, och jag blev även då kodad så att min ersättning blev några tusenlappar högre.

Något som jag dock inte visste innan, var att en SIUS endast letar arbete åt sin klient inom de små privata företagen. Aldrig inom kommunen eller liknande. Vilket gjorde mig så besviken.

Jag har nu inom en 3 års period, blivit testad på endast 3 arbetsplatser som min SIUS-konsulent har hittat, varav 2 har varit inom Restaurangbranschen.

Jag som Epileptiker skall helst inte vara i stressiga miljöer och kan inte hantera många bollar i luften samtidigt, och detta är något som jag och en Sius går igenom när vi tillsammans träffas och gör upp en plan. Men då väljer HON att placera mig på restaurang?! Hur tänker man då?😡 Hur som helst, så arbetade jag på en Sushi restaurang i nästan ett års tid. Jag lärde mig fort, klarade av arbetsuppgifterna, men efter endast 4-5 månader in hörde jag av mig till min SIUS och sade att jag ville avsluta, för att det var för stressigt för mig, och att jag inte trivdes. Bemötandet jag får tillbaka av henne(det är en HON) är "Ja men då får du söka jobb på egen hand".

Well, TACK FÖR DITT STÖD!

Jag återkopplade till henne 3 gånger till efter det om att jag ville sluta, och som innan så fick jag samma bemötande tillbaka... Till slut fortsatte jag att jobba trots att jag varken trivdes eller ville. Vaknade med ångest varje morgon och min kropp började ta stryk av all stress. Eksem började synas över hela kroppen, armar, ben, hals och ansiktet. När jag hade arbetat 10 månader sa kroppen stopp. Jag sjukskrevs på heltid och inte förrän då gick Arbetsförmedlingen och min SIUS in och avbröt min anställning.

Jag gick alltså in i väggen, skall man behöva gå in i väggen och bli utbränd för att få ett avslut?! 😡 Detta skedde i månad februari-mars i fjol.

Den sista prövningen jag fick var på ett tvätteri och jag varade inte längre än endast 3 månaders tid där. Hela planeringen var helt åt skogen. Jag gick på veckokontrakt. Jag kan tycka att min SIUS borde ha förstått bättre att jag inte klarade av att leva så. Veckokontrakt väcker en inre stress för mig. Att aldrig vara helt säker på om man får jobba nästa vecka. Jag kände mig inte säker alls. Sen var jag inte heller helt återställd från all stress, men planeringen var väldigt dålig måste jag säga.

Så, vad händer med mig nu?

I april månad i år 2016, fick jag hem ett beslut från AF, om att de beslutar om att skriva ut mig från UGA(Ungdomsgarantin). Kort sagt så tycker de att de har gjort allt de kan för att få ut mig på arbetsmarknaden, och vill nu därför lägga ner all hjälp och resurser på mig, för att de ser ingen idé att försöka, så länge som min Epilepsi är som den är, alltså att ingen skulle vilja anställa mig, eftersom jag inte är en som garanterar närvaro varje dag på ett arbete. Af tycker att jag inte står till arbetsmarknadens förfogande i huvudtaget.

Sen kommer vi till Försäkringskassans bedömning som ser helt annorlunda på saken. FK anser att med RÄTT STÖD OCH ANPASSNING från Arbetsförmedlingen så skulle jag klara av ett arbete utan problem, och framför allt att man hittar rätt arbetsplats.

Vilket jag kan hålla med dem om. För som det ser ut nu får jag ingen ersättning från UGA, jag har fått avslag från Försäkringskassan om min ansökan om aktivitetsersättning, och jag har inte heller rätt till sjukpenning, för Jag. ÄR. INTE. SJUK. Jag råkar bara lida av en svårbehandlad Epilepsi, som gör att jag ibland får anfall.

Det sista alternativet är SOS, vilket jag inte heller har rätt till, eftersom jag har sparpengar kvar. Skall det behöva gå såhär långt att man måste leva upp sina sina sparpengar, som man har tänkt använda till framtida behov som barn? Pension? BARA för att jag inte får det stöd jag behöver någon annanstans!

Så som det ser ut just nu, jag vet inte hur min morgondag ser ut.


Likes

Comments

View tracker

Idag är det 1:a Advent.

Låt oss sprida lite ljus i dessa mörka och kalla tider.

Glöggen är värmd, pepparkakorna & Lussekatterna är framtagna och sen det viktigaste av allt, det första ljuset är tänt! Adventsfikat/myset kan börja.

Edit: Första Lussekatten är äten för i år! 👍

Det spelas dock ingen julmusik hemma hos oss just nu, då det är absolut FÖRBJUDET enligt våra jultraditioner att spela julmusik innan den 1:a December. Jag vet att många andra börjar lyssna på all julmusik tidigare, men för mig förstör det julkänslan en aning om man börjar innan december.

Jag blir alltid på sådant mys humör kring första advent. Det känns sådär lite extra mysigt på något vis. Man vet att julen snart närmar sig. Det negativa är ju dock att vi inte har någon snö...tyvärr. Jag blev lite besviken när jag tittade ut mellan persiennerna i morse och inte fick se vitt på marken. Man får väl hoppas på att vi får någon snö den här julen, men chanserna är ju väldigt små. 😒

Hur firar ni advent hemma hos er? Har ni alla fått upp er julbelysning i era fönster?

Kram / J

#advent #sprid #ljus #i #mörka "tider

#lussekatt #pepparkakor



Likes

Comments

Det här är jag.

Jag är en helt vanlig kvinna på 25 år.

Jag är bosatt i Örebro, inneboende tillsammans med min fästman.

Mitt liv kanske inte ses som det mest intressanta för många andra, och jag kanske inte heller är den personen som uppdaterar varje minut av mitt liv på Instagram eller Snapchat.

Men, jag har en livsryggsäck som är fylld av erfarenheter. Jag har varit med om ganska mycket i livet och fått gå igenom en hel del, trotts min unga ålder.

Tidigare när jag har bloggat så har jag nog inte gått in för det, ordentligt menar jag. Jag har börjat och slutat, börjat och slutat flera gånger om, så jag förstår om de som besökt mig tidigare har tröttnat en smula på mig, haha. 😜

Nu har jag kommit till en punkt i mitt liv där jag känner att jag har så mycket känslor att få ner, och så mycket jag vill dela med mig av.

Jag har haft en lång resa, men den resan kommer att fortsätta, och jag hoppas att ni vill följa med på den resan.

Johanna var mitt namn.

Varmt välkomna hit!

Likes

Comments