I helgen hade vi ettårskalas för våran lilla tjej. Hon är så otroligt rolig nu och jag tycker verkligen att föräldraskapet blir roligare och roligare hela tiden. Det är så sjukt mycket mer kul att vara med henne nu än i början. Ändå tyckte jag att det var härligt även då!

Min första skolvecka har passerat och den drog verkligen igång med dunder och brak. Om 1.5 år ska jag självständigt förlösa bebisar och göra massor av viktiga bedömningar, som handlar om liv och död. Så ni kan tänka er hur mycket man ska lära sig på dessa tre terminer. Jag är lite skrämd inför vad som komma skall, för vi har en extremt tuff teoretisk termin framför oss med myyycket läsning. Men samtidigt, precis ALLT är intressant och jag skulle kunna läsa våra läroböcker på fritiden. Dock så är ju livet annorlunda nu när jag dessutom är mamma och har ett fullt-upp-liv även utan plugget. Vi ska dessutom flytta om en månad och stressen över det är påtaglig.

Jag som annars är ganska stresstålig och hanterar min stress genom att strukturera upp, planera och bli en do:er, har nu bara gått in i något slags konstant stress-mode. Jag har svårt att somna (har aldrig hänt mig tidigare), jag vaknar upp varje morgon med en känsla av smått panik över att det är saker jag måste göra och jag är ständigt irriterad, känns det som.

Jag har gått ett drygt år och bara varit mamma och oroat mig över att Signe ska äta och sova bra, till att helt plötsligt använda hjärnan igen och ha betydligt fler bollar i luften. Det blev en omställning, om man säger så. Så nu måste jag hitta balans.

Man kan säga att jag är hjärnan bakom allt i vår lilla familj, och det går liksom inte längre. Jag kan inte sköta all logistik med flytten, packa alla flyttlådor, boka alla grejer, ringa alla samtal, tvätta, städa, se till att vi träffar diverse släktingar med jämna mellanrum, ha koll över kyl och frys och vad vi ska äta idag, ha den övergripande kollen så att Signe är hel, ren, utsövd, mätt, har nya kläder när de gamla är för små, ställs i förskolekö, får stimulans från andra barn, osv osv osv. OCH dessutom plugga till barnmorska, hinna med egentid i form av träning, vårda relationen, vara en härlig flickvän, ringa mina föräldrar varje dag och vara en god dotter, umgås med mina kompisar, sova 8 timmar per natt och helst även duscha då och då och typ kamma håret.

Alltså livet. Ekorrhjulet. Det har gått en vecka och jag känner mig stressad ända in i själen. Har inte mått såhär instabilt på läääänge. Jag har en exemplarisk sambo och pappa till mitt barn. Men att ta ansvar och ha koll över alla miljoner saker som rör vår lilla familj och våra liv, det ansvaret har tyvärr jag tagit på mig helt och hållet. Och det får jag 1. Skylla mig själv för. 2. Försöka jobba bort och delegera undan.

Men hur gör man? Jag bara är ju sån här. Skulle liksom inte kunna släppa på all kontroll och ge över den till Martin. Då skulle jag behöva resa bort och bo på annan ort, typ. Vi kompletterar varann sådär, när det gäller sånt här. Martin drar sig tillbaka och skjuter upp ALLT. Jag får panik om vi inte packat alla flyttlådor en vecka innan vi ska flytta. Han kan gärna stå och packa natten innan. Och alla sätt är väl bra! Iväg kommer vi ju tillslut. Men vi väljer olika vägar dit. Och det gör mig fullständigt sönderstressad och gal-en.

Ja som sagt. Livet. Här sitter jag och stressar över petitesser, när världen håller på att rasa samman och sönder. Försöker påminna mig själv om att mina problem är minimala och att jag har ALLT jag behöver i mitt liv. Men det hjälper å andra sidan inte mig just nu. Jag blir bara ännu mera stressad över att jag är så stressad över sådant jag inte borde stressa över... Hehe.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Idag fyller hon ett år, vår underbara lilla Signe. Igår morse var jag på jobbet en sväng och hämtade en bok, och då slog det mig att vid exakt samma tidpunkt för ett år sedan så åkte vi in. Sen åkte vi därifrån några dagar senare med Signe.

Vilket fantastiskt år. Herregud vad vi älskar denna lilla människa. Det är så påtagligt när en liten människa växer och utvecklas så mycket på ett år och man får sitta på första parkett och betrakta. Man blir så medveten om tiden. Att den går fort men ändå långsamt. Jag har fått en annan tidsuppfattning sedan Signe kom. Tänk att det liksom kan hända så mycket i en liten bebis liv på ett år. Medan man som vuxen människa mest går omkring i samma hjulspår under samma tid.

Fast å andra sidan, så mycket som hänt med mig under detta år. Från kvinna till mamma. Från flickvän till mamma till hans barn.

Hur som helst. Vi är tacksamma varje dag för att det blev just Signe som kom till oss. Hon är den underbaraste människan vi vet. Älskad av så många, redan. Och så liten men ändå så himla stor. Går omkring och utforskar, lär sig och tar in. Det är fantastiskt att få se henne växa upp och idag har vi nått första milstolpen - hennes ettårsdag.

Älskade Rut Signe Jung Ah! Kärleken till dig är oändlig. Nu är vi nyfikna på vad ditt andra år i livet ska ge oss!

Likes

Comments

Snart är det ETT ÅR sedan Signe föddes. Helt galet. På måndag börjar jag plugga och ska upp till Falun för upprop. Jag lämnar över föräldraledigheten till Martin och det är med sånt vemod, men ändå med mycket glädje över att få möjligheten att utbilda mig till mitt drömyrke. Flyttkartongerna börjar fylla vår lägenhet och snart har vi avslutat kapitlet på Kungsgatan. Det är så mycket som händer just nu och många avslut och mycket vemod. Allt känns förväntansfullt men sorgligt också på något sätt.

Hur som helst. Vilket år 2016 var. Upp och ner och hit och dit men såklart det största året i vårt liv. Jag fick möjligheten att efter en fantastisk graviditet (i alla fall andra halvan) föda barn tryggt och säkert. Det ska man verkligen inte ta för givet. Och att sen få ett friskt barn och föda utan komplikationer - det hyser jag enorm tacksamhet för. Sen har allt flutit på otroligt bra och mammarollen är verkligen "min" roll. Det känns som att jag är född till mamma. Det är mitt kall i livet att få många barn.

Året hemma med Signe har varit fantastiskt. Inte alltid förstås men mestadels. Hon har sovit väldigt bra från start och aldrig haft några större bekymmer med magen eller sådär. Vi har varit skonade från sjukdomar och alla i min närhet har mått bra. Det ska man förstås inte heller ta för givet. Framför allt så har även jag mått väldigt bra och några större känslostormar har det inte varit att ha fått barn, mer än till det bättre hållet såklart. Min kropp har hållit sig frisk och stark och jag tycker om det mer än någonsin, nu när den gett mig ett barn. Jag har kunnat träna och har hittat tillbaka till löpningen och det har varit en jätteskön träningsform som jag kunnat utöva trots tidsbrist. Är stolt över att jag investerat såpass i mig själv, och därmed också i min mammaroll och i hur jag är som sambo att leva med, genom att hålla igång träningen. Det är verkligen en komponent som måste finnas i mitt liv för att jag ska må bra.

Jag tycker att jag och Martin tagit oss igenom detta år bra. Vi har haft det kämpigt ibland men verkligen kommit ut starkare från det. Sen så är det alltid ett jobb att få en relation att vara sund och härlig, men jag tycker att vi är duktiga på att ta tag i saker som inte känns bra och framför allt jag är en do:er av rang. Jag kan inte existera om inte allt känns 100% bra och tar tag i problem direkt. Det gör att vi kan bråka hejvilt men det är bara "dåligt" mellan oss under den lilla tid vi bråkar. Vi har aldrig perioder där det långvarigt inte är bra. Ingen är långsint och det är viktigt.

Första året som småbarnsföräldrar är ingen lek, men vi väljer alltid varandra framför allt. Signe har såklart även gjort att kärleken växt. Att se henne utvecklas och att tillsammans älska henne över allt annat, det har givetvis gjort att vår kärlek blivit större. Vilken grej det är att få barn tillsammans alltså. Vi kan bara ligga och glo på henne när hon sover och beundra hur vacker hon är och förundras över alla känslor vi hyser för henne.

Nu börjar nästa kapitel. Signe blir ett år och livet med en ettåring är verkligen fantastiskt - men också stundtals lite kämpigt. Hon är överallt hela tiden och drar i saker hon inte får röra. Haha. Och att vara bestämd är bara en av alla hennes personlighetsdrag. Hon blir fullkomligt vansinnig när hon inte får som hon vill. Kastar sig på golvet, biter, skriker och sprattlar. Charmigt till viss del, hehe.

Jag är jätteredo för att börja plugga nu och göra något annat om dagarna. Men alltså är man ändå någonsin redo för att lämna föräldraledigheten? Det är ju FANTASTISKT att vi har förmånen att få vara föräldralediga med våra barn. Och gud vad det har varit underbart att styra dagarna själv, umgås med Signe hela tiden och lära känna henne under hennes första år. Få sitta på första parkett och se henne utvecklas. Det är med lite sorg i hjärtat jag lämnar över den platsen till Martin. Jag kommer vara hemma mycket eftersom jag kommer studera på distans, men det kommer inte vara jag som huvudsakligen har ansvaret över Signe på dagarna. Och det är Martin som kommer knata iväg till öppna förskolan med henne och se henne leka med kompisar, gå till parken, osv. Jag känner mig jätteavundsjuk på honom nu. Hehe.

Jaja. Detta blir bra. Det här är bara ångesten innan allt drar igång. Hehe. Jag är alltid lite såhär vemodig när något är på väg att förändras.

Likes

Comments

Vi har varit hemifrån i drygt en vecka nu och kommer inte hem förrän till veckan. Vi har otroligt lata och sköna dagar hos våra föräldrar och har firat jul två gånger. Behöver inte tänka på mat, disk och annat och har verkligen gått in i förslappnings-mode. Underbart!

Vi kommer att ha en stressig vår, med flytt, studier och en liten ettåring att ta hand om. Om bara några veckor drar barnmorskeutbildningen igång, och jag hade sån tur att jag får utbildningen betald! Så självklart hoppar jag på. Det ska bli SÅ himla roligt. Jag har längtat länge efter att bli barnmorska. Det kommer dock bli en hektisk tid, och i slutet av februari flyttar vi med allt som det innebär. Sen måste vi försöka pussla ihop sommaren med semester/föräldraledighet så att vi kan vara lediga med Signe. I augusti planerar vi att skola in på förskola. Känns så märkligt att det bara är drygt ett halvår dit. Min lilla lilla bebis på förskola.

Hon skulle naturligtvis kunna börja redan nu i januari, när hon fyller 1 år. Men för oss känns det självklart att vänta med förskola så länge vi bara kan. Martin kommer vara föräldraledig och jag kommer studera, så det blir absolut inte fett ekonomiskt. Tvärtom. Men det är för oss en självklarhet att sätta Signe i första hand, vilket vi tycker är att vänta med förskola och ha henne hemma med oss. Jobba ska man göra resten av livet. Här och nu känns det viktigast att vara med vårt barn, som känns alldeles för liten för att lämnas bort på förskola. Sen så är det jättebra att även Martin får vara hemma med Signe på heltid. För jämställdhetens skull, och framför allt för vår relations skull och för att Martin ska kunna vara lika mycket förälder som jag är till Signe. För hur bra kontakt de två än har, så är det trots allt jag som gäller när hon exempelvis blir jätteledsen. Och det beror ju mycket på all tid vi spenderat tillsammans. Nu vill vi att Martin ska bli en lika självklar förälder. Vilket jag tror är omöjligt om han inte får spendera lika mycket tid med Signe som jag fått. Pengar är en bisak just nu. Har vi så att vi klarar oss så är det skitsamma sen. Våra barn kommer alltid komma i första hand. Och vi anser båda två att förskola inte är något för nyss fyllda ettåringar (om man absolut inte måste förstås).

Hur som helst. Jag försöker att slappna av och luta mig tillbaka lite innan allting drar igång. Såhär lata dagar kommer det dröja länge innan jag får igen. Jag har skrivit mååånga to do-lists, så allting är under kontroll i alla fall. Det finns inte så mycket att hitta på här uppe i skogen, vilket känns alldeles lagom just nu. Signe har nog också gått in i förslappnings-mode, då hon sov närmare FJORTON timmar inatt. Hon är helt otrolig vår lilla tjej. Sover vanligtvis tolv timmar per natt. Men idag var det nog rekord. Så sömnbrist var det faktiskt längesen vi led av, hehe. Det har vi nog egentligen inte lidit av någon gång under det här året. Vi har haft otrolig tur med ett barn som älskar sömn.

Till veckan fyller min mamma 60 år. Och sen väntar lugna veckor innan plugget börjar. Om 1.5 år (om allt går som det ska) är jag färdig barnmorska! Fantastiskt!

Likes

Comments

Signe gick från att vara en ganska "krånglig" bebis när det gäller mat till att äta allting. Det skedde i princip över en natt, vilket nästan alla hennes framsteg gjort. När hon var fyra månader började vi med smakportioner, vilket hon ratade totalt. Så vi struntade i det ett tag och tog nya tag vid sex månader. Då började hon äta helt slät burkmat och åt egentligen mest ersättning för tröst och nattning. Från sex månader, när hon började äta burkmat så började hon också sova hela nätter.

Sen så har det varit krångligt att få i henne något annat än den där släta burkmaten. Allt som inte varit helt slätt har hon ratat. Samma sak med alla nya smaker. Ett tag gick hon typ runt på två olika burkar, och inget mer. Och tro mig, vi försökte verkligen med annat. Jag har fått slänga mycket egen mat som jag gjort till henne.

Men så strax innan hon fyllde 10 månader så provade vi helt random med vanlig mat som vi äter. Och då helt plötsligt så bara åt hon. Och sen dess så äter hon bara vår mat, minus salt. Vi kokar pasta, ris och potatis utan salt. Sen så saltar vi oftast vår mat när den är färdig, och vi hunnit ta undan lite till Signe. Men sen så äter hon mat vi saltat också, vi är inte jättenoga med det, för så noga är det absolut inte. Hon äter även halvfabrikat (korv, köttbullar, etc) som ju är saltat. Hon brukar få några bitar att äta själv med händerna, så matar vi bredvid.

Igår åt hon lax, bulgur, potatis och morot. Jag delar naturligtvis maten i mindre bitar än på bilden. Jag vet ganska bra i förväg vad hon kan äta större bitar av och inte, utan att sätta i halsen. Sådant som är hårt och som verkligen kan fasta i luftstrupen, delar jag frenetiskt så att det är minimal risk för henne att sätta i halsen (alla föräldrars mardröm). Medan typ smörgåsbitar får vara lite större, för de suger hon och tuggar på länge. Hon äter jättebra med händerna nu, så jag tänkte att vi snart ska introducera att äta med sked.

Burkmat blir det då och då när vi är på språng eller när det verkligen inte finns någonting som hon kan äta. Det blir så otroligt mycket billigare och såklart bättre mat när hon äter det vi äter. Ibland blir det såklart köttbullar och makaroner, typ. Men jag klassar det ändå som bättre än att äta mat på burk. Hon klarar sig hur som helst.

Likes

Comments

Senaste veckorna har bestått av kentkonsert, jobb för min del, jobb för Martins del, julbak, signepussar, mammahäng, osv.

Det är svårt att inte påverkas av den minimala mängd dagsljus som vi har, men jag tycker ändå att dagarna går så sjukt snabbt. Vi sysselsätter oss för det mesta väldigt bra och idag mötte vi upp en kompis med bebis (eller barn kanske man ska säga när de snart är 1 år) på biblioteket. Där fick våra barn (!) leka av sig lite och dra varandra i håret. Hehe.

Jag har medvetet hållit mig borta från öppen förskola på grund av att Signe konstant var förkyld när vi hängde där. Och nu är det dessutom RS-tider och vinterkräksjuka som går, så vi håller oss borta. Badhuset har vi däremot besökt några gånger och diverse fik såklart.

Jag kom in på barnmorskeutbildningen också! Så den 16 januari börjar jag troligtvis plugga igen. Det beror litegrann på om landstinget vill betala min utbildning eller inte. Det tycker jag naturligtvis att de ska! Jag är hur som helst riktigt sugen på att plugga nu och har längtat läääänge efter att få bli barnmorska. Det är verkligen ett drömyrke. Vem kan INTE vilja jobba som barnmorska?!

Det kommer bli lite resor upp till Högskolan i Dalarna (Falun) och säkert en hel del slit. Men jag är pluggvan och motiverad som satan. Och att studera har aldrig varit några problem för mig. Så det löser sig. Vi ska pussla med Martins jobb samt föräldraledighet också. Jag kommer behöva sitta uppkopplad på datorn och titta på streamade föreläsningar vissa dagar i veckan. Och som sagt, åka till Falun ibland. Och då måste Martin vara hemma med Signe. Förskola väntar vi med så länge det bara går. I augusti tänkte vi som tidigast att hon ska börja där. Då börjar även min förlossningspraktik (galet!).

Nu ska jag väcka sjusovaren som sovit två timmar i vagnen i vår hall. Hon sov 20-08 inatt utan uppvak. Lilla sömnälskaren! Som vi älskar henne. Igår tog hon typ sina första steg också. Hon går mellan exempelvis en möbel och in i famnen på en. SÅ himla roligt! Man blir så stolt så man nästan ramlar av stolen.

Likes

Comments

Förra veckan delade vi på jobb/föräldraledighet och var hemma med Signe lika många dagar. Drömmen hade varit att få ha det så hela tiden, för jag tycker att det är perfekt att jobba 2-3 dagar i veckan och vara hemma resten. Men nu har vi ju båda arbeten som försvårar att dela upp föräldraledigheten så. Vi jobbar oregelbundna tider båda två och våra scheman är aldrig lika. Till nästa barn hoppas jag att vi kan lösa det lite bättre och dela mycket mer. Men just nu kör vi med att jag jobbar när det finns möjlighet (när Martin är ledig) och annars är föräldraledig 100%.

Idag ska vi ta en tur till badhuset, jag och mina mammakompisar. Det är fantastiskt att vara hemma med Signe när man jobbar då och då. Då uppskattar jag det mycket mer. Signe har blivit en riktig sjusovare och det är inte ovanligt att hon sover till 09 på morgonen. Igår natt sov hon 13 (!) timmar med bara något enstaka avbrott för att få nappen. Det är ju så lyxigt så jag vågar knappt säga det till andra småbarnsföräldrar. Men hur det än är så ändras allting hela tiden och snart kanske vi är uppe vid sex varje morgon igen.

Imorse vaknade hon kvart i åtta och nu sover hon igen... Hon älskar sömn! Och det må hända att det kommer från mig. Hehe. Precis som hennes numera enorma intresse för MAT. Hon som varit så "krånglig" med maten, äter nu endast den mat som vi äter. Hon älskar i princip allt hon smakar på, bara vi äter samma sak. Hennes absoluta favorit var nog älggrytan hon fick hos mormor och morfar. Det är så mycket enklare nu när hon bara äter allt som vi äter. Och betydligt billigare. Sen så behöver det inte vara så avancerat. Igår blev det snabbmakaroner och rå falukorv med lite ärtor till.

Likes

Comments

Det har hänt mycket i våra liv på kort tid. Vi var precis på väg att skriva på papper till vår nya hyresrätt när vi såg en bostadsrätt som skulle passa oss. Vi bad om förhandsvisning och efter ett dygn var köpet i land. Herregud vilket dygn! Vi var så stressade och nervösa. Tänkte hundra gånger om innan vi la det slutgiltiga budet. Men nu känns det fantastiskt bra! Vi ska bo på 88 kvm i markplan. Tre sovrum och i ett jättefint barnvänligt område. Där kan vi växa och bo i ganska många år. Tänker att vi får vårt tredje barn där innan vi flyttar vidare (om jag får drömma mig bort).

Nu är inredningsplanerna i full gång och vi ska nog börja med att tapetsera vårt sovrum. Där är det i nuläget rosa med rosa stjärnor (det har varit två små flickors rum). Annars är bostaden väldigt fräsch och fin, och det "behövs" bara bytas tapeter här och där. Precis som vi ville ha det. Inga större renoveringar, barnvänligt område, stadsbuss går förbi, cykelavstånd till stan och mitt jobb, markplan med uteplats och minst två sovrum. Kan inte fatta att vi äntligen hittade rätt. Och att det dessutom sammanföll så bra när vi redan var på väg ut ur vår lägenhet.

Hur som helst. Dagarna går sjukt fort nu och jag jobbar litegrann då och då. Nu i veckan ska jag jobba fyra dagar och Martin resterande tre dagar. Sen blir det lugnare i december för min del. Och under jul har vi en hel vecka lediga tillsammans. Ska bli underbart! Förhoppningsvis kommer jag in på barnmorskeprogrammet och får studielön av Landstinget. Då börjar skolan i januari i så fall, samtidigt som Signe blir 1 år (galet). Martin ska då vara föräldraledig de dagar jag måste sitta uppkopplad på föreläsningar och sådant (utbildningen är på distans). Börjar jag inte att plugga så börjar jag istället att jobba och Martin blir hemma på heltid. I månadsskiftet februari/mars flyttar vi med allt som det innebär. Sen är det snart sommar! Hehe. Och i augusti börjar Signe förskola (kan inte fatta att min lilla tjej nånsin ska börja där).

Ja, det är mycket som händer. Samtidigt som Signe växer som det knakar och gör nya saker varje dag, känns det som. Hon har helt nya mat- och sovrutiner och är en helt ny liten tjej, tycker jag. Lilla gumman!

Likes

Comments

Herregud vad det är krångligt med vädret just nu. Det är så mycket av- och påklädning. Vantar, mössa, skor, fuskpolo och overall. Sen av med kläder när vi ska in i bilen, eftersom man inte ska ha tjocka kläder i bilstolen. På med allt när man ska ut igen. SÅ krångligt! Jag ogillar vintern ännu mer nu. Kanske kommer gilla den lite igen när jag får åka skridskor på Mariebergsviken med Signe i en pulka dock.

Vi försöker hitta på saker trots att man ibland kanske skulle vilja krypa upp under en filt i soffan. Martin har en vecka med ganska mycket ledigt så igår var vi runt och letade efter lite grejer och handlade massor av mat. Vi har varit på två visningar, på en bostadsrätt och på en större hyresrätt. Vi går i tankegångarna om att kanske flytta till en större hyresrätt ett tag, då vi börjar känna flyttpanik. Vi får liksom inte plats här snart. Och känner STOR panik över att köpa en lägenhet/radhus. I måndags tänkte vi till och med att vi skulle köpa ett totalt renoveringsobjekt... Då har stressen blivit lite för stor. Det är ju DET vi absolut inte vill ha. Men när man känner sån stress så blir det lätt att man överväger precis alla typer av boende.

Så vi kanske landar i större hyresrätt ett tag och stressar ner. Letar bostadsrätt i lugn och ro, utan stress att flytta.

DOCK så är det ju så satans jobbigt att flytta. Det var SÅ jobbigt att flytta hit. Att flytta härifrån innebär väldigt mycket mer saker och slit. Nu är vi tre som bor här och med allt som det innebär. ORKAR bara inte - känner jag just nu. Hehe. Men vi kan å andra sidan inte bo såhär på 61 kvm hur länge som helst.

Idag går vi nog till badhuset med Signe. Hon är galen i vatten, och det var ett tag sen vi var där. Lilla gumman måste vara den sötaste i hela världen! Vi är ju SÅ partiska men alltså, "halvisar" med föräldrar från olika etniciteter är ju liksom sötast. Eller hur? (Hihi).

Likes

Comments

Med Signe i magen vecka 39.
Såhär i efterhand tänker jag ofta på att jag borde ha njutit av graviditeten ännu mer. Jag tycker att jag var duktig på det men ändå så var den tiden mycket utav en transportsträcka. Man längtade så mycket att det var svårt att vara här och nu. Nu kan jag sakna den stora magen och att känna henne sparka. Gå runt på stan och få känna sig sådär jättegravid och påpassad. Den fina magen i tighta klänningar. Stoltheten när man fick visa den. Och så mystiken! Spänningen och pirret! Det otroliga myset i relationen vi hade, jag och Martin. Men också att kunna gå in i mig själv och verkligen vara ett med min kropp. Alla tankar och funderingar. All kärlek till någon man aldrig träffat!

Jag längtar SÅ mycket till nästa gång. Även om andra graviditeten förmodligen inte blir lika spännande och mystisk som den första, så längtar jag så mycket efter att få bära ett barn till. En ny och unik liten varelse som vi ska ta in i vår familj och våra hjärtan. Att få ge Signe ett syskon. Det får dröja ett tag till och just nu skulle jag inte vilja bli gravid. Men längta kan man göra ändå!

Hur som helst. Vi är i Torsby hos mina föräldrar och hälsar på. Signe är genomförkyld, igen... Så fort hon blir någorlunda frisk så drar vi på oss nya bakterier och allt startar om. Försöker dock se det positiva - hon bygger ju upp ett väldans immunförsvar! Hon äter och är pigg. Men är ändå inte sig själv fullt ut. Har nära till gråt och skrik. Kort stubin, osv. Vi får se hur natten artar sig. Hon har en tendens att ha dåliga nätter när det bara är hon och jag, tyvärr.

Jag har varit ute på en löprunda för att lufta mig och min hjärna. De stunderna är så viktiga för mig nu. Ibland känner jag att det blir för mycket med det ena eller det andra och det börjar koka i mig. Så tar jag bara på mig springskorna och drar ut. Sen är det bra. Jag landar i balans igen och kan fortsätta vardagståget. Det är åttonde veckan som jag springer en mil i veckan. Jag har förbättrat min kondition, känner mig överlag piggare och gladare och mår väldigt bra när jag får springa. Tre rundor i veckan har det blivit. Idag sprang jag 4,3 km och då blir det två kortare rundor eller en längre runda senare i veckan. Jag brukar väga mig när jag är hemma i Torsby och har tappat två kilo också. Naturligtvis inget jag strävat efter och jag har senaste veckorna ätit mer godis och sött än jag brukar. Martin har slutat snusa och jag har hängt med på hans godisätande, hehe. Men hur som helst så hade det hänt grejer på vågen. Och det får vara som det vill med det. Jag är varken för eller emot att gå ner i vikt. Jag äter allt jag vill, säger aldrig nej till sötsaker och har aldrig någonsin ångest över vad jag stoppar i mig. OCH träningen är för att jag mår bra av det. Vågen är bara en kul grej att mäta och följa.

Under graviditeten var det stundtals lite jobbigt att se vågen sticka iväg så mycket på så kort tid. Men då fick jag påminna mig själv om att jag var gravid, det är normalt och vågen är bara en siffra. Mitt synsätt när det gäller mat och träning ändrades inte bara för att jag var gravid. På slutet åt jag en stor påse smågodis varje dag, för att jag var SUGEN på det. Så enkelt är/var det.

Graviditeten är verkligen inte en tid att vara elak mot sig själv och kritisera sin kropp. Jag har hört människor säga "hon hade en drömgraviditet, gick bara upp så mycket som bebisen vägde". Och jag tycker det är fruktansvärt att tjejer har den synen på graviditet och kroppar. Ska antal kilon man går upp under sin graviditet spegla om den var bra eller dålig? Att gå upp tre kilo under en graviditet, är det verkligen att sträva efter?

Jag vet ärligt talat inte vad vågen slutade på under min graviditet. Mest för att jag inte brydde mig. Jag skulle FÖDA och få träffa min BEBIS för första gången. Det kändes där och då ganska oväsentligt att oroa sig över siffror på en våg. Lika oväsentligt som att bry sig om att komma i form så fort Signe var ute. Jag var otroligt snabb igång med träning och fick hålla mig i skinnet för att inte sticka till gymmet tidigare än när Signe var sex veckor gammal. Men det var absolut inte för någon vikthets. Det var för mitt välmående. Sen är jag jätteglad för att kroppen återhämtat sig så bra, absolut. Men det är en annan femma.

Likes

Comments