View tracker

Förra veckan delade vi på jobb/föräldraledighet och var hemma med Signe lika många dagar. Drömmen hade varit att få ha det så hela tiden, för jag tycker att det är perfekt att jobba 2-3 dagar i veckan och vara hemma resten. Men nu har vi ju båda arbeten som försvårar att dela upp föräldraledigheten så. Vi jobbar oregelbundna tider båda två och våra scheman är aldrig lika. Till nästa barn hoppas jag att vi kan lösa det lite bättre och dela mycket mer. Men just nu kör vi med att jag jobbar när det finns möjlighet (när Martin är ledig) och annars är föräldraledig 100%.

Idag ska vi ta en tur till badhuset, jag och mina mammakompisar. Det är fantastiskt att vara hemma med Signe när man jobbar då och då. Då uppskattar jag det mycket mer. Signe har blivit en riktig sjusovare och det är inte ovanligt att hon sover till 09 på morgonen. Igår natt sov hon 13 (!) timmar med bara något enstaka avbrott för att få nappen. Det är ju så lyxigt så jag vågar knappt säga det till andra småbarnsföräldrar. Men hur det än är så ändras allting hela tiden och snart kanske vi är uppe vid sex varje morgon igen.

Imorse vaknade hon kvart i åtta och nu sover hon igen... Hon älskar sömn! Och det må hända att det kommer från mig. Hehe. Precis som hennes numera enorma intresse för MAT. Hon som varit så "krånglig" med maten, äter nu endast den mat som vi äter. Hon älskar i princip allt hon smakar på, bara vi äter samma sak. Hennes absoluta favorit var nog älggrytan hon fick hos mormor och morfar. Det är så mycket enklare nu när hon bara äter allt som vi äter. Och betydligt billigare. Sen så behöver det inte vara så avancerat. Igår blev det snabbmakaroner och rå falukorv med lite ärtor till.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det har hänt mycket i våra liv på kort tid. Vi var precis på väg att skriva på papper till vår nya hyresrätt när vi såg en bostadsrätt som skulle passa oss. Vi bad om förhandsvisning och efter ett dygn var köpet i land. Herregud vilket dygn! Vi var så stressade och nervösa. Tänkte hundra gånger om innan vi la det slutgiltiga budet. Men nu känns det fantastiskt bra! Vi ska bo på 88 kvm i markplan. Tre sovrum och i ett jättefint barnvänligt område. Där kan vi växa och bo i ganska många år. Tänker att vi får vårt tredje barn där innan vi flyttar vidare (om jag får drömma mig bort).

Nu är inredningsplanerna i full gång och vi ska nog börja med att tapetsera vårt sovrum. Där är det i nuläget rosa med rosa stjärnor (det har varit två små flickors rum). Annars är bostaden väldigt fräsch och fin, och det "behövs" bara bytas tapeter här och där. Precis som vi ville ha det. Inga större renoveringar, barnvänligt område, stadsbuss går förbi, cykelavstånd till stan och mitt jobb, markplan med uteplats och minst två sovrum. Kan inte fatta att vi äntligen hittade rätt. Och att det dessutom sammanföll så bra när vi redan var på väg ut ur vår lägenhet.

Hur som helst. Dagarna går sjukt fort nu och jag jobbar litegrann då och då. Nu i veckan ska jag jobba fyra dagar och Martin resterande tre dagar. Sen blir det lugnare i december för min del. Och under jul har vi en hel vecka lediga tillsammans. Ska bli underbart! Förhoppningsvis kommer jag in på barnmorskeprogrammet och får studielön av Landstinget. Då börjar skolan i januari i så fall, samtidigt som Signe blir 1 år (galet). Martin ska då vara föräldraledig de dagar jag måste sitta uppkopplad på föreläsningar och sådant (utbildningen är på distans). Börjar jag inte att plugga så börjar jag istället att jobba och Martin blir hemma på heltid. I månadsskiftet februari/mars flyttar vi med allt som det innebär. Sen är det snart sommar! Hehe. Och i augusti börjar Signe förskola (kan inte fatta att min lilla tjej nånsin ska börja där).

Ja, det är mycket som händer. Samtidigt som Signe växer som det knakar och gör nya saker varje dag, känns det som. Hon har helt nya mat- och sovrutiner och är en helt ny liten tjej, tycker jag. Lilla gumman!

Likes

Comments

View tracker

Herregud vad det är krångligt med vädret just nu. Det är så mycket av- och påklädning. Vantar, mössa, skor, fuskpolo och overall. Sen av med kläder när vi ska in i bilen, eftersom man inte ska ha tjocka kläder i bilstolen. På med allt när man ska ut igen. SÅ krångligt! Jag ogillar vintern ännu mer nu. Kanske kommer gilla den lite igen när jag får åka skridskor på Mariebergsviken med Signe i en pulka dock.

Vi försöker hitta på saker trots att man ibland kanske skulle vilja krypa upp under en filt i soffan. Martin har en vecka med ganska mycket ledigt så igår var vi runt och letade efter lite grejer och handlade massor av mat. Vi har varit på två visningar, på en bostadsrätt och på en större hyresrätt. Vi går i tankegångarna om att kanske flytta till en större hyresrätt ett tag, då vi börjar känna flyttpanik. Vi får liksom inte plats här snart. Och känner STOR panik över att köpa en lägenhet/radhus. I måndags tänkte vi till och med att vi skulle köpa ett totalt renoveringsobjekt... Då har stressen blivit lite för stor. Det är ju DET vi absolut inte vill ha. Men när man känner sån stress så blir det lätt att man överväger precis alla typer av boende.

Så vi kanske landar i större hyresrätt ett tag och stressar ner. Letar bostadsrätt i lugn och ro, utan stress att flytta.

DOCK så är det ju så satans jobbigt att flytta. Det var SÅ jobbigt att flytta hit. Att flytta härifrån innebär väldigt mycket mer saker och slit. Nu är vi tre som bor här och med allt som det innebär. ORKAR bara inte - känner jag just nu. Hehe. Men vi kan å andra sidan inte bo såhär på 61 kvm hur länge som helst.

Idag går vi nog till badhuset med Signe. Hon är galen i vatten, och det var ett tag sen vi var där. Lilla gumman måste vara den sötaste i hela världen! Vi är ju SÅ partiska men alltså, "halvisar" med föräldrar från olika etniciteter är ju liksom sötast. Eller hur? (Hihi).

Likes

Comments

Med Signe i magen vecka 39.
Såhär i efterhand tänker jag ofta på att jag borde ha njutit av graviditeten ännu mer. Jag tycker att jag var duktig på det men ändå så var den tiden mycket utav en transportsträcka. Man längtade så mycket att det var svårt att vara här och nu. Nu kan jag sakna den stora magen och att känna henne sparka. Gå runt på stan och få känna sig sådär jättegravid och påpassad. Den fina magen i tighta klänningar. Stoltheten när man fick visa den. Och så mystiken! Spänningen och pirret! Det otroliga myset i relationen vi hade, jag och Martin. Men också att kunna gå in i mig själv och verkligen vara ett med min kropp. Alla tankar och funderingar. All kärlek till någon man aldrig träffat!

Jag längtar SÅ mycket till nästa gång. Även om andra graviditeten förmodligen inte blir lika spännande och mystisk som den första, så längtar jag så mycket efter att få bära ett barn till. En ny och unik liten varelse som vi ska ta in i vår familj och våra hjärtan. Att få ge Signe ett syskon. Det får dröja ett tag till och just nu skulle jag inte vilja bli gravid. Men längta kan man göra ändå!

Hur som helst. Vi är i Torsby hos mina föräldrar och hälsar på. Signe är genomförkyld, igen... Så fort hon blir någorlunda frisk så drar vi på oss nya bakterier och allt startar om. Försöker dock se det positiva - hon bygger ju upp ett väldans immunförsvar! Hon äter och är pigg. Men är ändå inte sig själv fullt ut. Har nära till gråt och skrik. Kort stubin, osv. Vi får se hur natten artar sig. Hon har en tendens att ha dåliga nätter när det bara är hon och jag, tyvärr.

Jag har varit ute på en löprunda för att lufta mig och min hjärna. De stunderna är så viktiga för mig nu. Ibland känner jag att det blir för mycket med det ena eller det andra och det börjar koka i mig. Så tar jag bara på mig springskorna och drar ut. Sen är det bra. Jag landar i balans igen och kan fortsätta vardagståget. Det är åttonde veckan som jag springer en mil i veckan. Jag har förbättrat min kondition, känner mig överlag piggare och gladare och mår väldigt bra när jag får springa. Tre rundor i veckan har det blivit. Idag sprang jag 4,3 km och då blir det två kortare rundor eller en längre runda senare i veckan. Jag brukar väga mig när jag är hemma i Torsby och har tappat två kilo också. Naturligtvis inget jag strävat efter och jag har senaste veckorna ätit mer godis och sött än jag brukar. Martin har slutat snusa och jag har hängt med på hans godisätande, hehe. Men hur som helst så hade det hänt grejer på vågen. Och det får vara som det vill med det. Jag är varken för eller emot att gå ner i vikt. Jag äter allt jag vill, säger aldrig nej till sötsaker och har aldrig någonsin ångest över vad jag stoppar i mig. OCH träningen är för att jag mår bra av det. Vågen är bara en kul grej att mäta och följa.

Under graviditeten var det stundtals lite jobbigt att se vågen sticka iväg så mycket på så kort tid. Men då fick jag påminna mig själv om att jag var gravid, det är normalt och vågen är bara en siffra. Mitt synsätt när det gäller mat och träning ändrades inte bara för att jag var gravid. På slutet åt jag en stor påse smågodis varje dag, för att jag var SUGEN på det. Så enkelt är/var det.

Graviditeten är verkligen inte en tid att vara elak mot sig själv och kritisera sin kropp. Jag har hört människor säga "hon hade en drömgraviditet, gick bara upp så mycket som bebisen vägde". Och jag tycker det är fruktansvärt att tjejer har den synen på graviditet och kroppar. Ska antal kilon man går upp under sin graviditet spegla om den var bra eller dålig? Att gå upp tre kilo under en graviditet, är det verkligen att sträva efter?

Jag vet ärligt talat inte vad vågen slutade på under min graviditet. Mest för att jag inte brydde mig. Jag skulle FÖDA och få träffa min BEBIS för första gången. Det kändes där och då ganska oväsentligt att oroa sig över siffror på en våg. Lika oväsentligt som att bry sig om att komma i form så fort Signe var ute. Jag var otroligt snabb igång med träning och fick hålla mig i skinnet för att inte sticka till gymmet tidigare än när Signe var sex veckor gammal. Men det var absolut inte för någon vikthets. Det var för mitt välmående. Sen är jag jätteglad för att kroppen återhämtat sig så bra, absolut. Men det är en annan femma.

Likes

Comments

Spontanmiddag på Napoli häromdagen. Vi slank in i mjukisbyxor och underställ och satte oss nere i ett mörkt hörn och det var verkligen en perfekt måndagskväll. Signe är oftast väldigt enkel att ha med sig ute och tycker det är 100 gånger roligare att vara bland folk än att vara hemma.

Nu ligger mina älsklingar och sover här bredvid mig. Jag orkar oftast inte sova på förmiddagen, så jag försöker få lite vila sen när Signe sover eftermiddag istället. Martin är ledig idag så vi ska bara hänga hela familjen. Så himla skönt! Sen så drar en intensiv vecka igång, då jag ska jobba två helger i rad och vi kommer ha en enda ledig dag ihop på nästan två veckor. Det är jättebra att kunna spara lite föräldradagar genom att jag går in några pass på jobbet. Samtidigt är separationsångesten ENORM när det gäller att lämna Signe och gå till jobbet. Jag har haft ångest i flera dagar över att jag ska jobba i helgen.

Försöker dock tänka att för varje dag jag jobbar så får jag i princip en extra dag föräldraledigt, eftersom jag tjänar mer på att jobba än att ta ut föräldradag. Så ju mer jag jobbar, desto mer tid med Signe i slutändan! Sen så är det givetvis nyttigt för mig att vara ifrån Signe litegrann och för henne att vänja sig av mig och vara med Martin, mormor, farmor, osv.

Hur som helst. Det blir nog bra detta. Det är ju KUL att jobba också! Ska försöka påminna mig själv om hur roligt jag tycker att mitt jobb är.

Efter dessa två veckor har vi dessutom fyra dagars sammanhängande ledigt tillsammans. Dit längtar jag!

Likes

Comments

Köpte en girl power-tshirt idag. Verkligen inget som jag i vanliga fall hade köpt men jag föll ändå för den och tyckte den var cool. Sen så känner jag alltid sån girl power när jag och Signe hänger om dagarna och är världens bästa team. Skulle vilja köpa en likadan till henne! Wow.

Likes

Comments

Vi har det lite kämpigt just nu med en förkyld liten tjej och sömnbrist. Men ingenting är oöverkomligt och vi är nog snart pigga och glada igen. Signe är i stort sett som vanligt och äter och dricker okej. Röjer runt och sover ändå ganska bra. Men när man är van vid att hon sover 10 timmar i sträck så blir man snabbt trött när hon vaknar några gånger på natten och vill ha flaska eller napp. Sen så börjar varje morgon runt 06, oavsett när hon lägger sig. När man är mamma så skrattar man verkligen åt "vanliga" människor som anser att de är trötta. Hehe. Man vet inte vad trött är innan man får en bebis som är sjuk eller får tänder, eller vad det nu är. Och skillnaden mellan att vara trött utan barn och med barn är att man kan TA IGEN sömnen när man inte har några barn. Då kan man ta sovmorgon på helgen, lägga sig under dagen eller när som helst när man får chansen. När man har en bebis måste man vara alert heeeela tiden. Särskilt när man har en bebis som kryper iväg och river ner allt hon ser och tuggar på saker som man inte ska tugga på. Jag klagar absolut inte, hon är underbar och jag ÄLSKAR att vara mamma! Jag säger bara som det är. Hehe.

Hur som helst. Idag gav jag Signe en clementin att leka med (det brukar hon göra). Men idag tänkte jag inte på att hon nu har tänder både uppe och nere. Jag stod en halvmeter från henne när jag hörde och såg att hon fick i halsen. Hon hade bitit av en bit av skalet! Jag märkte att det gick bra och att det löste sig av sig själv, men jag tog naturligtvis upp henne och blev helt svett av rädsla för någon sekund. Herregud. Man måste verkligen tänka sig för och vara på sin vakt. Sekunden senare var hon sen i fönstret och rev ner en högtalare. Sen äter hon av våra blommor, stearinljus, tidningar, osv. Jag vet inte, men hur gör folk? Plockar man bort precis all sin inredning när ens barn börjar bli såhär? Eller slutar man helt enkelt gå på toa, laga mat, äta, eller andra saker som upptar ens uppmärksamhet? Jag kan SPRINGA till toaletten, kissa det snabbaste jag kan, tvätta händerna utan att torka dem och rusa ut tillbaka. Det tar ärligt talat inte ens en minut. Ändå står hon där med blomblad i munnen när jag kommer tillbaka.

Jaja. Idag gick det bra och jag får panik av att ens tänka på om det inte hade gjort det. Våran lilla tjej är ju dessutom jättekänslig och får väldigt lätt i halsen. Hon kan inte ens äta burkmat för 8 månaders-bebisar då det är pyttesmå bitar i den. Jag får köpa helt slät burkmat från Hipp som är för 6 månaders-bebisar. Hon sätter ALLT i halsen. Och då blir man också så rädd att försöka ge henne majs, smörgåsbitar och sånt som hon bör få sitta och plocka med nu i hennes ålder. Ett majskorn täpper väl inte till luftstupen helt och hållet, men ÄNDÅ. Jag vet inte riktigt hur vi ska få henne att gå ifrån puréerna. Det får bli ett senare problem. Just nu är hon tokförkyld och jag är glad för allt hon får i sig.

Hon var påväg att ramla ut ur vår säng idag också. Känner mig som årets mamma... Vår säng är jättehög och hon var påväg ner med huvudet före. Och så alla bakterier hon utsätts för. Ibland vill jag bara låsa in mig i en stuga i skogen och skydda oss från alla förkylningsvirus. Samtidigt så är jag verkligen FÖR att lite skit är bra för bebisar och att en kliniskt ren vardag är mer skadligt. Vi är ju i farten ganska mycket och hänger mycket på öppen förskola. Där kryllar det naturligtvis av förskolebakterier, framför allt från de barn som går på vanlig förskola och som är där med exempelvis ett yngre syskon. Jag har gjort rutin av att alltid tvätta händerna på oss båda innan vi går därifrån. Men alltså hon tuggar ju på precis alla leksaker och det är omöjligt att skydda henne. Och jag tänker inte bli en sån mamma som sitter inne med mitt barn hela dagarna. Jag vill ut och träffa människor och hitta på saker! Och jag vet hur roligt Signe tycker att det är också. Det får vara värt att vi blir sjuka. Samma virus får hon ju i alla fall inte igen och förhoppningsvis gör det henne mer motståndskraftig sen när hon börjar på riktig förskola.

Men ibland nojjar jag lite och känner mig som en taskig mamma. Vet dock innerst inne att jag är den bästa mamman till just mitt barn och känner mig ändå rätt cool. Tar inte får hårt på saker och oroar mig inte i onödan. Sen så älskar jag henne villkorslöst och skulle göra vad som helst för hennes skull. Och den kärleken är väl egentligen nästan allt ett barn behöver.

Likes

Comments

Lilla älsklingen bara några dagar gammal här! På fredag blir hon nio månader. Helt galet.

Vi är tillbaka på banan efter krångliga dagar med tandsprickning. Dock känner jag mig mer trygg när hon blir sjuk eller dålig nu, eftersom vi varit med om det förut. Skitsamma om hon äter jättedåligt, jag vet att hon klarar sig och tar igen det sen när hon är frisk. Sen så får man frångå rutiner och allt sånt och bara lita på att man kommer in i dem igen när alla mår bra.

Jag har fått sova ikapp så gott det går och idag börjar Martin jobba igen efter drygt en veckas ledighet. Det har känts så lyxigt att vara två här hemma och dela på allt. Önskar att det alltid kunde vara så! Vid jul får vi dock en veckas ledig tillsammans igen. Det ska bli underbart.

Idag ska vi bara ta det lugnt, jag och Signe. Har längtat efter en hemmadag bara vi två. Det blir säkert någon promenad eller så, och vi möter förmodligen upp Marielle och Isak någon gång under dagen. Det går knappt en dag utan att vi ses. Marielle har verkligen varit min klippa under föräldraledigheten. Vi har haft så mycket kul tillsammans med våra bebisar och har pratat och ventilerat om det mesta. Nu bor vi dessutom 150 meter från varandra, så det är perfekt.

Nu ska jag gå ut och löpa en runda innan Martin börjar jobba. Jag springer fortfarande en mil i veckan och nu är jag inne på sjätte veckan. Det går lättare och lättare och jag skulle absolut kunna öka till 1.2 mil i alla fall. Men just nu känns det ganska skönt att bara vara bekväm i att springa en mil i veckan. Det ligger ingen större utmaning i det. Jag bara gör det. Nu längtar jag dock efter styrketräning igen och måste skaffa ett nytt gymkort. Dock så ska vi väl förhoppningsvis flytta framöver, så jag skulle vilja veta först vart vi kommer att bo. Löpning är en bra aktivitet så länge. Den kan man alltid ta sig tid till.

Likes

Comments

Älgen som Signe gjorde på öppna förskolan i måndags. Så himla gullig! Ruds öppna förskola kan jag verkligen rekommendera. Vi har varit runt på nästan alla i stan och jag tycker att Rud är en av de bästa. Sen har Herrhagen den bästa och mest välbesökta babyrytmiken på tisdagar. Viken är också väldigt bra. Tingvalla mindre bra, Västerstrand likaså.

Två tänder har nu spruckit fram i överkäken på Signe. Det är precis så att man ser dem, så jag tror det värsta är över nu. Igår kväll var hon superledsen mest hela tiden trots alvedon. Hon hade 38,5 i feber och ville inte gärna äta. Inatt hade vi en bättre natt, men mellan 01-04 var hon jättepigg och ville vara uppe. Försökte 100000 gånger att söva om henne och blev riktigt frustrerad tillslut. Jag kände att det var tur att Martin inte var där, för då hade jag tagit ut det på honom. När man inte får sova på natten så händer något med en. Samtidigt så hade det varit skönt att ha varit hemma hos oss tillsammans. Då hade jag kunnat gå ut till soffan och vilat lite emellanåt och bytts av med Martin. Hon var inte ledsen eller gnällig inatt, bara pigg. Men det kvittar hur gullig och glad hon är - tillslut så tappar man det. Eller jag gör det i alla fall. Tar naturligtvis inte ut det på henne, men hon känner säkert min frustration.

Vid 04 somnade hon dock och vi fick några timmars sömn till. Idag mår hon bättre. Inte bra men lite bättre. Dessutom kommer Martin idag, så det blir bra. Har saknat honom väldigt mycket! Och jag behöver aaaaavlastning om det blir lika jobbigt inatt igen. Jag har noll tolerans mot såna här nätter. Allt känns så hopplöst när man inte får sova på nätterna. Sömnen är verkligen SÅ viktig. Jag längtar ibland (eller ganska ofta) tillbaka till sista tiden innan Signe kom. Jag sov ju otroligt bra under hela graviditeten och på slutet var jag ju ledig från jobbet och sov länge varje morgon. Sov lunch, middag och lite när som helst. Det var himmelriket. Kommer man någonsin kunna ha det så igen? Kanske när man blir pensionär. Hehe. Alla ni som inte fått barn än - NJUT av att kunna ta sovmorgon! Det existerar inte sen.

Likes

Comments

Herregud vilken natt. Signe sover ju vanligtvis 10-11 timmar i sträck i sin egen säng (lyx, jag vet). Och vi har varit väldigt skonade från dåliga nätter. Men inatt kom den där natten som jag i alla fall hört talats om. Hon somnade 20, sov till 23. Sen vaknade hon ungefär varje kvart fram till klockan 04. Jag trodde jag skulle bli galen. Hon fick verkligen inte ro i kroppen trots att jag försökte med allt. Jag bar över henne till mig och hon somnade ju gång på gång, men vaknade ändå efter bara cirka 15 minuter. Ena stunden glad, sen ledsen, sen jättejätteledsen, och sådär höll det på.

Man är ju verkligen som en zoombie när man är vaken sådär på natten, så det var inte förrän imorse som jag kunde tänka lite klart och fatta att det säkert är tänder på gång. Förra gången hon fick tänder betedde hon sig litegrann likadant. Vill inte gärna äta, gnällig överlag, mycket dregel, klar snuva som rinner ur näsan och så lös mage. Stackars stackars liten. Antar att det är tänder i överkäken som är på gång och de känns säkert ännu mer än de hon fick där nere.

Vi sov sen mellan 04-06 (tror jag?) och sen fick jag kämpa i henne gröten mellan gråtattackerna. Kom sen på den briljanta idén att ge henne en alvedon (alltså, det skulle jag ju ha gjort innan men huvudet funkar som sagt inte när man är så trött). Så la vi oss tillsammans och sov i alla fall 45 minuter till.

Nu har vi gått med vagnen och köpt mer alvedon. Jag har fått i mig kaffe och har satt på mig anständiga kläder. Då blir man genast piggare. Signe är kvar i pyjamasen och får nog vara det idag. Lilla gumman! Inatt önskade jag verkligen att Martin var här. Han är ju kvar uppe i Branäs och jagar. Guldstjärna och all eloge i hela världen till alla ensamstående som alltid är ensamma med sina ledsna barn. Och även när de är glada vill man ju gärna dela det med någon som känner exakt samma sak.

Nu ska jag vila lite medan Signe sover i vagnen. Kommer krävas mycket frisk luft och många koppar kaffe idag!

Likes

Comments