I utkanten av Thamel, runt hörnet av Freak Street ligger Snowman Café.
Denna "Pie and Chai" shop öppnades 1965, då hippierna invaderade Kathmandu och är det sista caféet som fortfarande finns kvar från den tiden. Hit kommer både turister och locals för att njuta av atmosfären, den psykedeliska konsten och musiken men främst för deras kända chokladtårtor och äppelpajer.
Vi gick hit en eftermiddag och blev verkligen inte besvikna, deras bakverk var minst sagt fantastiska. Cafét är rätt litet men fullt av ungdomar. Det är enkelt, men inte minimalistisk. Med en lätt lukt av cigarettrök och "The Doors" spelande i bakgrunden var det svårt att inte bli fängslad av omgivningen.

-
On the outskirts of Thamel and at the end of Freak Street lies Snowman Café. This “Pie and Chai” shop opened up in 1965, when the hippies invaded Kathmandu. It’s the last café still standing today from that era of time. Both tourist and locals comes here to enjoy the atmosphere, the psychedelic art and music, but mostly to enjoy their famous chocolate cakes and apple pies. We went here on a visit and were definitely not disappointed, the cakes were DELICIOUS. This small, concrete looking and rather small café is full of emotions and young people. It’s simple but not minimalistic. With a light smell of cigarette smoke and “The Doors” playing in the background, it was hard to not get enthralled by the surroundings.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Agonda Beach
Palolem Beach


Det här är mina sista bilder i arkivet från Indien.
Oj vad jag saknar det landet, eller att bara vara ute på resande fot egentligen.
Här hemma är allt som vanligt och det är inget för mig och min rastlösa själ.
Jag kollar resor mellan jobbletandet ungefär.
Brottas med vad jag borde och vad jag vill.
Att resa är en drog och det är jag väl medveten om.
För mig är det en rofylldhet att vara på väg och aldrig kan jag andas så lätt som när jag kliver av ett flygplan.
Jag drömmer mig bort till Goa, att åka på en scooter bakom Christoffer och stanna vart som helst.
Jag drömmer mig bort till bergen i Nepal, den friska luften och känslan av total jävla frihet.
Jag drömmer mig bort till Barcelona och alla gånger jag tappat bort mig själv bland alla gator men samtidigt känt mig så hemma. Jag vet, det låter kanske lite klyschigt.
Men jag drömmer mig bort till allt som inte är här.

Vad får dig att känna dig levande?

-

These pictures are the last ones from my archive of India.
Oh how I miss that country, or generally being on the move.
Here, at home, everything is always the same and it is nothing for me and my restless soul.
In between the search for jobs, I’m browsing the internet for plane tickets.
Fighting with myself between what I want and what I should.
Travelling is a drug and I’m well aware of that.
I feel a tranquility when being on the move and never can I breathe so easily as when I step off an airplane.
I dream myself away to Goa, cruising on the back of a scooter with Christoffer and pulling over anywhere we want.
I dream myself away to the mountains in Nepal, the fresh air and the feeling of complete freedom.
I dream myself away to Barcelona and all the times I’ve found myself lost in the streets, yet felt so at home.
I know it sounds like a cliché but I can’t help longing for somewhere that isn’t here.

What makes you feel alive?


Likes

Comments

Snapshots from North Goa

Vi hyrde moppe i Anjuna och körde till Arambol.
Gjorde ett stopp på vägen i Ashwem och på vägen hem såg vi solnedgången från Mandrem beach.

-

We rented a scooter in Anjuna and drove to Arambol.
Did a stop on the way in Ashwem and on our way back we saw the sunset from Mandrem beach.

Likes

Comments

 - a holy town by the sea
Om beach


Atmosfären är lugn och stränderna relativt tomma.
Vi bodde på main beach i en liten bungalow för 45 kr natten. Verkligen inget fancy men det funkade utmärkt för oss. På baksidan låg stranden och ljudet av vågorna var det enda som hördes om natten.
Vi spenderade en vecka här och stortrivdes.

-

The atmosphere is quiet and the beaches are relatively empty.
We stayed at main beach in a simple little bungalow for 300 rupiies a night. Nothing fancy, but it worked just fine for us. On the back of our bungalow was the beach and the sound of the waves were the only thing we could hear at night.
We spent a week here and enjoyed every minute.

Likes

Comments

Folk säger, antingen älskar man eller så hatar man Indien.

Föroreningen, den extrema trafiken, smutsen, bullret, mängden av människor. Indien kan i många fall vara överväldigande. Kanske svårt att vänja sig vid. Ett land som drar dig ur din comfort zone och ger dig mängder av intryck, allt annat än vad man är van vid där hemma. Här stirrar folk och ofta får du fel instruktioner om hur du ska hitta vägen när du frågar, tågen är sena och taxichaufförer som försöker lura dig. Där finns liksom inget mellanting. Men i kaoset finner man den rika kulturen, skönheten, mängder av färger, den fantastiska maten och människor som är otroligt varma och välkomnande. Jag har varit hemma i två veckor nu och jag längtar tillbaka till Indien varje dag. Jag har så mycket mer att upptäcka och jag kan knappt vänta.

-

People say, you either love India or you hate it.

The pollution, the heavy chaotic traffic, the dirt, the noise, the amount of people.
India can in many ways be overwhelming. Maybe hard to get used to. A country that will drag you out of your comfort zone and will give you heaps of impressions, everything that you are not used to at home. People stare och many times gives you the wrong directions when you ask the way, the trains are late and there is taxi drivers trying to trick you. There's no in between. But in the chaos there is the rich culture, the beauty, the amount of colors, the amazing food and people that are so warm and welcoming.
I have been home for two weeks now and I'm longing back to India everyday. I have so much yet to explore and I can’t wait.

Likes

Comments


Udupi - det var en lång resa hit. Ungefär 24 timmar restid i taxi, bussar och sedan nattåg. Där sprang kackerlackorna och jag kunde inte sova en blund. Nåväl 'Kent' i hörlurarna har aldrig gjort mig besviken ändå.
På morgonen tog vi en sista buss innan vi var framme. Den var så full av människor att vi kunde bokstavligt talat inte komma av vid rätt stopp för all trängsel. Även på utsidan av bussen höll killar fast sig i fönsterna medans vi åkte i all fart. Jag höll andan i varje sväng ungefär.

-

Udupi - it was a long journey getting here. Approximately 24 hours of travelling in taxi, buses and a night train.. Here the cockroaches were running around like crazy and I couldn't close my eyes, not even for a second. Oh well, 'Kent' in my headphones has never seemed to let me down. After the night train we took one last bus to reach our destination. It was so packed with people that we litterally couldn't get off at the right stop. Even on the outside of the bus, some guys were holding onto some bars in the window frame while driving. I held my breath at every turn.


Likes

Comments

INSTAGRAM@johannajirevall