Jag satt på min favoritkrog i stan ikväll, drack rödpang och pratade om livet med min vän. Pratade om gamla flammor och gamla pojkar som präglat ens vardag ibland lite för länge. Bland rödpang och snack hamnade tapasrätter och helt plötsligt fick jag en flashback från tidigare i år, när jag var på min favoritkrog senast.

Det var han och jag som satt där då. Började med bubbel som övergick i rödpang lite senare som övergick i drinkar lite senare igen. Vi beställde in allt som lät gott på menyn och satt med varsitt sett bestick i händerna och delade på allt. Åt från varandras tallrikar, skålade tillsammans och pratade om livet, vårt liv och allt vad det innehöll. Vi pratade om vart vi ville åka under augustisemestern och vilken skidort som var bäst under jul och nyår för att slippa hetsen här hemma och vilka vänner vi ville lura med oss.

Och så satt jag här ikväll, ett halvår senare med en klump i magen och insåg plötsligt att jag saknade honom. Så innerligt som jag inte gjort på väldigt länge. Den kommer väl och går saknaden, så som längtan efter maten på favoritkrogen kommer och går. Så jag drack upp mitt rödpang och beställde in en drink, bara för dämpa den där saknaden som kom på besök.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det har blivit höstrusk och det regnar. Jag sitter i hans soffa i hans stora stickade tröja och hör hur han hackar och har sig i köket. Det är tända levande ljus på soffbordet och på bordet står också skålen med popcorn som han gav mig som aptitretare. Han står och lagar mat till mig, samtidigt som han visslar på den senaste Ed Sheeran låten, han vänder sig om lite då och då och tittar på mig med en blick som ingen gjort innan. Han slänger handduken om axeln och visslar vidare, tar fram två glas och häller i vin. Han visslar vidare och serverar mig glaset, ger mig en snabb puss på kinden och går tillbaka till sitt visslande. Så tittar han på mig med med en blick som ingen gjort innan, och jag inser snabbt att jag är upp över öronen förälskad i honom.


Likes

Comments

Det är måndag och det regnar. Jag ligger nerbäddad i min soffa med tända ljus, en kopp té på bordet bredvid & soffan full med skolböcker och anteckningar. På tv'n går något matlagningsprogram som sällskapsljud. Klockan är sent och jag är egentligen alldeles för trött för att ens vara vaken. Min telefon plingar till med ett sms där det står "är du fortfarande vaken?" från honom. Jag svarar ja och lägger ner telefonen igen och återgår till mina böcker. Utan mer tanke på smset.

Så tjugo minuter senare knackar det på dörren. Halv tio en måndagkväll. Jag öppnar i pyjamas och så står han där. Han, som jag är störtkär i , han som har tagit med en bukett blommor till mig, ett paket glass av min favoritsort och sin väska. "Jag tänkte du kunde behöva lite sällskap" sa han och kysste mig på pannan och klev in genom dörren. Han ställde skorna i skohyllan, hängde jackan på kroken och lade glassen i frysen. Han satte sig i soffan, vek undan mina böcker och anteckningar, ställde ut min halvfulla kopp med kallt té och satte sig. Innan jag ens sagt något. För där stod jag, paralyserad och förundrad över hur fantastisk denna människa är, hur omtänksam denna människa är och hur glad jag är att han är min. Tänk att han kom hit för min skull, och tänk att jag får somna bredvid honom ikväll. Vilken dröm.

Likes

Comments

Jag är så pirrig. Mina fingrar är alldeles kalla och mitt hjärta slår lite fortare än vad det borde göra. Jag sitter vid mitt skrivbord och solen lyser rakt i ansiktet på mig. Betar av några jobbmail som ska finnas i inkorgarna first thing tomorrow samtidigt som solen gör så min highlighter lyser lite mer än vad den redan gör. Jag väntar på att han ska ringa och säga att han är påväg hit. Hit, hem till mig för att hämta upp mig för middag. Bara han och jag.

För hur trevligt det än är med alla vänner runt omkring sig så är det så härligt när det bara är han och jag. Sitta och prata om livet på det mest oseriösa och seriösa sätten som finns. Sitta och prata om maten man äter och prata om vinet man dricker. Sitta och prata om varandra och sigsjälv tills rösten börjar bli hes.

För oavsett hur många gånger han och jag har ätit middag så är jag pirrig innan. För jag vill se hur han ser på mig, hur han kysser mig på kinden när jag hoppar in i bilen och hur han håller om mig när vi går. För han gör mig pirrig, oavsett hur många gånger han ser på mig och kysser mig på kinden. Och jag älskar det.

Likes

Comments

Det finns ju inget så härligt som att ligga där i min enochsextio säng, intrasslad i täcken och lakan, med honom. Det är egentligen alldeles för varmt för att ligga under duntäcke och nära varandra men det är ju så mysigt. Det finns inget så härligt som att somna så nära honom som det bara går, med hans arm över min nakna hud och hans ansikte så nära min hals så jag känner hans andetag.

Det känns så tryggt att vakna mitt i natten och känna att han ligger där och kan skrämma bort monsterna om de kommer på nattbesök. Det känns så tryggt att ha hans arm vilande på min kropp om nätterna.

Det finns inget så härligt som att vakna av kyssar på halsen, innan alarmet ens ringt och få höra ett "godmorgon" av en sömnig röst. Att få bli omhållen en liten stund för länge och stressa genom morgonen är något som känns helt fantastiskt och välprioriterat. Att bli sen till morgonens första föreläsning känns rimligt, för det finns ju inget så härligt som att ligga där i min enochsextio säng, intrasslad i täcken och lakan, med honom.

Likes

Comments

På min gata i stan kör där lastbilar varje dag. Sover du med fönstret öppet hörs lastbilarna runt klockan sex på morgonen. En stund senare kan du även se barnen hålla sina föräldrar i handen med skolväskan på ryggen, påväg till skolan och dagens äventyr. På min gata i stan kan du även se damen med den rosa kappan rasta sin terrier varje morgon klockan åtta. Nästan alltid på minuten också.

På min gata i stan kan du se cyklande, gående, körande och höra fnitter från gården på kvällskvisten. Du kan se himmeln gå från ljusblå till orange till rosa på kvällen och höra fåglarna sjunga på morgonen när du dricker kaffe.

På min gata i stan kan du sitta och titta på människorna som går förbi utanför och tänka på hur deras liv och hur deras vardag ser ut, den vardagen som kanske är så annorlunda från din egna. Ja på mina gata i stan snubblar du över kullerstenarna när du ska hem efter en natts dans på klubben. Och jag älskar det. Livet på min gata i stan.

Likes

Comments

Jag är tillbaka på min gata i stan. Har lämnat byn vid havet för sommaren och sagt hej till cyklisterna, trafiken och min lägenhet igen. Dags att göra mitt bo i stan redo för en höst till.

Så idag rensade jag ut min garderob och började piffa. Längst in i garderoben på en hylla hittade jag en gammal tröja som antagligen legat där hur länge som helst. Den låg på hyllan där han alltid hade sina kläder. Jag tog ut den och höll upp den framför mig. Vanlig vit T-shirt egentligen, men så fort jag höll fram den luktade den hans parfym.

Det slog mig då att min säng luktade så ett tag, hans parfym. När vi två lekte sambos i min lilla etta i några dagar. Det slog mig då att det är bara jag i min lilla etta denna hösten. Utan hans parfym. Här på min gata i stan.

Likes

Comments

Jag kan längta till hösten (för har det ens varit sommar?). Jag kan längta till långa söndagsprommenader i skogen där trädens löv blivit gula, röda, orangea och bruna eller på stranden där man inte längre hittar några snäckor eller bullrester.

Jag kan längta till kyliga kvällar med fönstret öppet för frisk luft, med lägenheten full av tända ljus och en stor kopp te som man värmer händerna med. Jag kan längta till stora stickade tröjor, stora halsdukar och kalla fötter. För det kan inte bara vara jag som går i icke-höstskor på hösten? Jag kan längta till höstig mat, varma soppor och grytor och inte bara grillat.

För det är något mysigt med alla årstider. Och efter denna icke-existerande sommaren, behövs en riktig höstig höst tycker jag.

Likes

Comments

Jag sitter vid mitt skrivbord på kontoret och drar en sådandär lång, förbannad måndag. Det är oktober och regnet smattrar mot rutorna och någonstans där i bakgrunden hör man Lana del Reys pipa och biltutor från gatan där nere. Det är oktober och mitt röda nagellack har börjat flagna. Det är ju så jobbigt att underhålla men så snyggt när det är fräscht.

Klockan är någonstans närmare åtta-nio och min telefon ringer. Hans namn dyker upp på skärmen och jag ler lite för mig själv, för honom har jag ju inte pratat med på hela dagen och hela helgen, nästan. "Älskling, jag är hemma nu, kom hem så får du lagad mat." Datorn smäller jag igen, pausar Lana och springer ner till min bil. Det är egentligen hans bil, men ibland får jag låna den och då är den min över dagen.

Jag öppnar dörren hemma och det doftar ljuvligt. Det doftar varmt, nylagad mat och doftljus. Hela lägenheten är fylld med tända ljus och här hemma hörs det Coldplay i bakgrunden. Han står med ryggen mot mig när jag kommer in och hans rygg är solbränd efter en weekend i värmen. Jag blir serverad ett glas rödpang och en kyss så fort jag kommer in i köket. Varm ända in i hjärtat blir jag. För tänk att han är min. Tänk att jag får vakna bredvid honom varje morgon. Tänk att det är min han kallar älskling, tänk att det är min han ringer till och säger att maten är klar hemma. Wow, alltså tänk!

Likes

Comments

Det är söndagkväll. Jag ligger nerbäddad i min säng i mitt gamla flickrum med feber på besök. Den knackade på och har ingen lust att lämna. Jag är trött, med för mycket energi och för lite tålamod. Det är söndagkväll och här ligger jag och funderar över livet.

Sommaren är snart slut och den har gått i ett. Det känns som att det var första veckan i juni för två veckor sedan och däremellan bara jobb, jobb och jobb. Mycket vin, mycket dans och mycket äventyr med, såklart. Men också mycket tankar, mycket funderingar och mycket fokus på att försöka bli bättre. Ett bättre jag.

Jag har inte riktigt hunnit stanna upp och reflektera över detta året. Detta året som varit så extremt fartfyllt, intensivt, händelserikt, stressigt, roligt och ledsamt. 2017 har varit livets berg- och dalbana-år utan dess like, lärorikt och extremt prövande. Saker som har hänt som jag bara ignorerat, förträngt och låtsats som det inte hänt, för det är lättare så ibland.

En vän frågade mig igår hur jag mådde, hur jag verkligen, verkligen mådde. Jag funderade och svarade att jo, det var väl okej. Men insåg rätt snart därefter att jag mår nog inte väl okej, egentligen.

För sanningen är att jag mår nog inte så bra. Jag är trött, med för mycket energi och för lite tålamod med livets berg- och dalbane-år bakom mig. Jag är trött, utmattad, nyfiken på vad detta året kan ha kvar att erbjuda, taggad på att hoppa av berg- och dalbanan och kliva på en annan karusell. För det är söndagkväll, sommaren är snart slut och här ligger jag och funderar över livet.

Likes

Comments