Det var en ljummen kväll i mars så vi bestämde oss för att gå ner till stan. Dimman låg som ett tunt moln över kullerstensgatorna vilket gjorde den vanliga promenaden nästan till ett äventyr om ren överlevnad. Du tog tag i min arm så jag inte skulle halka på de hala kullerstenarna, det var onödigt att trilla och bryta benen just ikväll sa du.

Vi satte oss ner på vår rad i biosalongen och insåg att det bara var vi på vår rad. Stolarna ekade tomma framför oss. Du lade din hand på mitt lår och tittade på mig bakom 3D-glasögonen. Du slängde iväg en puss till mig precis när intromusiken började. Ett tag in i filmen lade jag min hand i din, och den låg kvar där ändå till filmens slut. I de läskiga scenerna hoppade du till och kramade min hand hårdare, och jag vet inte vad som skrämde mig mest - scenerna eller när du hoppade till. I de roliga scenerna skrattade du och jag skrattade med ditt skratt.

Ikväll såg jag samma film som vi såg den ljumna kvällen i mars nere på stadens biograf. Du satt inte bredvid mig och minnena från just den kvällen svämmade över mig som en flodvåg och mitt hjärta gjorde ont av saknaden av dig. Kvällen när vi gick hem lade du din arm om mig medan vi gick genom stan och du viskade att jag var vacker ikväll i mitt högra öra. En rysning gick genom hela min kropp av välbehag, av hur kär jag var i dig, och jag fick samma rysning ikväll. Ikväll var det en rysning av ren saknad.

Ikväll kändes det konstigt att se filmen utan dig, det var konstigt att se filmen och tänka på allt annat än själva filmen. Ikväll saknade jag dig på ett sätt jag inte gjort på flera dagar, jag saknade när vi gick på kullerstenarna genom stan.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Det regnade imorse när jag körde in på skolans parkering. Platsen där jag alltid ställer min blåa bil var tagen av en svart så jag körde vidare. Svängde till vänster och såg ännu en svart bil. Din svarta bil. Din svarta bil som jag kan registreringsnumret på utantill, din svarta bil som alltid luktade din parfym, snus och minttuggummi. En parfymflaska hade gått sönder en gång sa du, och lukten vägrade släppa tygsätena i baksätet.

Sist jag åkte i din bil låg där en broschyr om en lägenhet här på en kullerstensgata i stan på 60 kvadratmeter med fiskebensgolv, stuckaturer och fönsterkarmar som man kunde sitta i, på golvet bakom passagerarsätet, som vi hade kollat på en regnig dag i februari. Sist jag satt i din bil låg broschyren kvar, och det slog mig att den kanske låg kvar än idag, även fast jag inte vågade kolla. Sist jag körde din bil klagade jag över att förarsätet inte gick att skjuta längre fram, att jag inte nådde fram till pedalerna. Du skrattade åt mig och sa att det inte är lätt att vara kort ibland. Du skrattade till och gav mig en puss på kinden, där kinden blev kall av minten från tuggummit på kinden där du pussade mig.

Jag parkerade min blåa bil och gick förbi din svarta bil på skolans parkering i regnet. Med hjärtat i halsen med tanken att jag kanske skulle se dig i skolan idag, med tanken att om jag skulle se dig i skolan idag, hade mitt hjärta gått sönder ännu en gång, som att strö salt i de såren som redan finns. Med tanken om att jag kanske skulle se dig i skolan idag, drunkna i dina gröna ögon och tappa bort mig i ditt leende och skratt. Med tanken på att om det hade skett, hade jag aldrig kunnat plåstra ihop mig själv igen. Ett par timmar senare, stod min blåa bil på skolans parkering utan din svarta bil, och tanken om att jag kanske skulle drunkna i dina gröna ögon kunde läggas på hyllan. Åtminstone för idag.


Ett STORT tack till alla fina kommentarer om "Din favoritlåt, precis som vanligt"!

Likes

Comments

Trettioen dagar sen han gick ut ur min lägenhet och aldrig kom tillbaka. Trettioen dagar sedan han gick ut ur min lägenhet med mitt hjärta i handen och jag lämnades som en blöt pöl på hallgolvet. En månad sedan min bästa vän fick plocka upp resterna av mig från hallgolvet.

Det är trettioen dagar sedan han tittade på mig med sina gröna ögon, och jag sjönk djupt in i ögonen, så djupt att jag glömde vad han pratade om. Trettioen dagar sedan han höll om mig, på ett sätt som bara han lyckats göra. Han höll mig i en hård kram, innan jag lämnades som en blöt pöl på hallgolvet. I trettioen dagar har jag saknat honom.

Jag undrar varje dag om saknaden kommer gå över. Saknaden så stor att det bokstavligen gör ont i mitt hjärta varenda dag, som gör att det blir klumpar i halsen av gråten som krävs. Allt det vi hade, är borta. Allt det vi hade, kommer vi aldrig ha igen. Allt det som han gjorde som fick mig att skratta, kommer aldrig få mig att skratta igen. Allt vi pratade om på söndagsmorgnarna när solen lös igenom gardinerna och täckena var en stor röra omkring oss, kommer vi aldrig prata om igen.

Det får mitt hjärta att bokstavligen göra ont, varenda dag. Och jag undrar om det någonsin kommer gå över.

Likes

Comments

Jag lyssnar på din favoritlåt, om och om och om igen. Den enda låten jag har lyssnat på de senaste dagarna, veckorna. Låten som du spelade för mig en gång i bilen påväg hem från Ikea en söndagseftermiddag. "Du måste lyssna på denna låten Johanna" sa du och satte igång den på hösta volym. Så högt att fönstrena skakade och det skakade i bröstkorgen när basen slog.

Jag lyssnar på din favoritlåt som vi lyssnade på varje gång vi åkte bil. Även om bilsträckan var hemifrån dig till skolan, en sträcka som tar tre minuter att köra, var din favoritlåt igång. Din favoritlåt som du gladeligen sjöng med till och trummade i takt på ratten samtidigt som du körde. Samtidigt så tittade du på mig med din busiga blick och skrattade, och mitt hjärta hoppade över ett slag varenda gång.

Jag lyssnar på din favoritlåt i hopp om att aldrig glömma. I hopp om att aldrig glömma tiden vi sjöng till din favoritlåt i bilen, i hopp om att aldrig glömma tiden vi stod i ditt kök och lagade pasta samtidigt som din favoritlåt spelades ur högtalarna. Du dansade samtidigt och kysste mig. Jag lyssnar på din favoritlåt i hopp om att aldrig glömma hur mycket jag älskar dig, i hopp om att aldrig glömma telefonsamtalen som började med "hi gorgeous" varenda gång från ditt håll. Jag lyssnar på din favoritlåt i hopp om att aldrig glömma tiden då det var vi två som sov i min enochsextiosäng och inte bara jag.

Jag lyssnar på din favoritlåt i hopp om att en dag inse att det var din favoritlåt, så som jag var din favoritperson. I hopp om att tiden en dag läker de kilometerdjupa såren i min kropp på enochsjuttio centimeter, i hopp om att mitt hjärta en dag inte längre är i tiotusen bitar, utan kanske bara ett par. I hopp om att jag en dag inser att jag älskade dig och inte gör det längre. Jag lyssnar på din favoritlåt i hopp om att en dag kunna gå vidare, så som du gick vidare så snabbt från mig.

Jag kommer aldrig glömma din favoritlåt och dagen jag hörde den sist tillsammans med dig. Du släppte av mig hemma, vi satt kvar och pratade om att det inte funkade längre. Du pratade, jag grät. En stund senare lämnade du min uppfart, med din favoritlåt på högsta volym, precis som vanligt.

Likes

Comments

Han tittade mig djupt in i ögonen, min blick vankade av och an i rummet, än släppte han inte mig med blicken. I mina bruna ögon bodde början till krokodiltårar som sakta föll ner för mina kinder. Han sa att han var ledsen, fast det bara var jag som hade krokodiltårar i ögonen.

Jag är beroende av honom. Han med sitt blonda hår, sina gröna ögon som jag kan stirra in i hur länge som helst, han med leendet som får knäna att vika sig. Jag är beroende av honom på ett sätt som jag aldrig någonsin varit tidigare. Utan honom intill sig på småtimmarna är det svårt att sova, utan honom att ringa på eftermiddagen på vägen hem blir det tråkigt att åka hem, utan honom är det svårt att hitta anledningar till att le. Utan honom försöker jag nu, vilsen, hitta ett sätt att leva på.

Jag kommer aldrig att vinna, jag kommer förlora kampen som jag kämpat i de senaste åren. Jag kommer tappa bort migsjälv i jakten på att behålla minnet av honom och det vi hade. Jag kommer tappa bort glädjen ett tag, för att leva på det som var, även om det aldrig kommer bli som det var igen. Ändå tittade jag honom djupt in i de gröna ögonen, torkade bort tårarna som rann ner för mina kinder och sa att jag älskar honom, på ett sätt som jag aldrig tidigare gjort. Jag är beroende av honom, men ändå kommer jag aldrig vinna denna kampen.

Likes

Comments

Bild: pinterest.com

Det är natten till söndag och klockan har precis slagit midnatt. Spotify rullar med myslistan där de sjunger ballader om lycklig kärlek och olycklig kärlek. I fönsterkarmen står ett rosa doftljus tänt som gör att hela rummet luktar mysigt och vår på en och samma gång. Det är natten till söndag och ångesten knackade precis på.

Det är natten till söndag och han har smsat mig flera gånger ikväll, när ikväll skulle vara en tjejkväll. Väl hemma innanför dörren där regnet inte längre lockar mitt välplattade hår plingar telefonen och hans namn dyker upp. Han som jag är så kär i så jag kan spricka, han som får mig att ifrågasätta världens existens ett par gånger i veckan. Han som får mig att somna på två röda när vi sover i samma säng och får mig att somna på två timmar när vi sover var för sig. Det är nu som ångesten smyger sig på, passande omkring midnatt när man har dykt ner bland lakanen ensam. Det är nu som ångesten smyger sig på när man är ensam och önskar han låg bredvid i sängen.

Det är kvällar som denna när ångesten knackar på med en sten fem kilo tung och placerar den på ens bröst. Ångesten och tröttheten tävlar mot de positiva tankarna och glädjen och det som kräver mest energi vinner i slutändan. Vid förlusten vill man egentligen bara ha en kram och någon som håller en i handen. Vid förlusten vill man egentligen bara ha någon som ligger där bredvid en och säger att allt kommer vara bättre imorgon. För det är ju sant - det är ju alltid bättre imorgon. Midnattsångesten borde inte få vinna, men ikväll gör den det.


Likes

Comments

Min ombäddade säng ser så inbjudande ut. Kuddar och täcken i oändligt antal, slarvigt huller om buller och mitt i huller om bullret ligger han och sover. Med sina blonda lockar på en av kuddarna och sitt brunbrända ben utanför en bit av något av täckena. Det luktar varm sömn i rummet med en släng av hans parfym med en touch av min parfym och det finns inget mer inbjudande i världen just nu. Hans ena arm sträcker på sig och hamnar utanför täcket, som om det är en inbjudande hand till mig att krypa ner bredvid honom igen.

I min garderob blandas mönster med randigt och randigt med enfärgade blusar. I min garderob finns där inte speciellt mycket luftrum, det finns det nog inte i så många tjejers garderober egentligen. Igårkväll när han kom hem till mig klädde han av sig och hängde in sin skjorta på en tom galge i min överfyllda garderob. Stängde skjutdörren, lade jeansen på fåtöljen i hörnan och kröp ner bredvid mig i sängen. Med sina blonda lockar på en av alla kuddarna och hans brunbrända ben nära mig, somnade vi båda.

Det är saker som dessa som inser vilken person man har på kroken. En person som får en att bli varm i hjärtat när personen sover. En person som får en att bli varm i hjärtat genom att hänga in sin skjorta i ens garderob. En person som lyckas ta en med storm, och gör det så himla bra. En person som kan få en att bli varm i hjärtat enbart genom ett sms. Det, det är grejer det minsann.

Likes

Comments

Jag sitter fast hårt i hans fälla. Hans fälla som är så mjuk, åtråvärd men ändå så fel. Jag sitter fast hårt och innan jag har tagit mig loss har jag fastnat igen. Hans leende kan få mitt hjärta att slå ett, om inte två, extraslag. Hans pussar på min osminkade kind och hans hand om min midja får klockorna i staden att stanna.

Men jag vet inte om min kind är den enda hans läppar nuddar och jag vet inte om det bara är min midja hans händer är om. Att veta att han inte är min helt och hållet, inte min på riktigt, inte min över huvudtaget egentligen får mitt hjärta att skippa ett, om inte två slag. Att veta och vilja ha honom men oveta om det är ömsesidigt kan få mig att gå sönder som när en porslinvas tappas i stengolv. Att vara ovetande om han vill ha mig på det sätt som jag vill ha honom får mig vara vaken om nätterna och fundera. Det är som nätterna innan första skoldagen efter ett skollov, då man låg vaken och tänkte på allt bra som kunde hända men också allt dåligt som kunde hända. Det är som de nätterna då man låg och vred och vände sig utan att komma till ro, för man var ovetande om framtiden.

Det är lätt med honom, det är som att dansa med en danspartner som man dansat med hundrafemtio gånger tidigare. Det är lätt med honom för han får mig att skratta så lätt. Han får mig alltid på bra humör, trots mitt ovetande. Trots att det är lätt med honom, går jag sönder lite mer för varje gång jag lämnar hans hem. Jag går sönder lite mer för varje gång han lämnar min lägenhet på morgnarna och min kudde fortfarande luktar honom senare på kvällen. Mitt hjärta blöder, varje gång jag är ovetande om honom, han som det är så lätt med.

Likes

Comments

​En vän sa en gång till mig att ens kärleks namn måste smaka bra i munnen. Jag tror nog att jag aldrig riktigt förstått vad min vän menade med det, men det lät så bra, så fint och så sant. Jag tänkte och tänkte och insåg till sist att ja, hans namn smakar bra i munnen. 

Han är inte min. Inte ens i närheten men jag har honom till låns lite då och då. Jag tror inte han vill vara min på heltid. Bara lite då och då när det passar, han vill kunna ha kakan och äta den med. Han är den som aldrig någonsin skulle kyssa mig ute en lördagkväll när alla våra vänner var i samma lokal, även om de alla vet att han är min till låns lite då och då. Han är den som kan kyssa mig utanför min port en tisdagkväll klockan sju, för det är mörkt och ingen annan är där. Han är den som ger mig signaler på att han är störtkär i mig fastän han inte är det egentligen, för allt är bara ett spel. 

Vi är som Blair och Chuck i Gossip Girl. Jakten på varandra är den roliga och den ständiga kampen om att få varandras uppmärksamhet är alltid igång. Vi är som Blair och Chuck i säsong två, när Blair vill veta om det bara är ett spel eller om det är något mellan dem. Hon säger det själv, hans namn smakar bra i hennes mun med, sen är hon störtkär i honom. Vi är som Blair och Chuck i säsong två. Hans namn smakar så bra i min mun, sen är jag ju störtkär i honom med. 



Likes

Comments

​Det var Så mycket bättre på TV ikväll och Little Jinder sjöng sin version av Dannys Amazing. Du är som knark, jag vill bli högre sjöng hon. Jag vill ju ha dig, för du är amazing. I surret från TV'n i soffan och prasslande ur godispåsen kunde jag inte låta bli att tänka på honom. Han som är som mitt knark. 

Jag trillade dit ytterligare en gång, en gång för mycket, en gång till, en gång till när jag egentligen visste bättre. Han är beroendeframkallande på ett sätt som varken alkohol, nikotin eller amfetamin är. Han som kan skicka ett sms till mig och hela min värld går i spillror. Han vars skratt får en att bli hög. Ni vet den kicken, den vågen av eufori man får när  man åker den nya karusellen på Liseberg eller när man ser sitt favoritband spela på arenan i stan. Ni vet den lyckan man känner när man fick högsta betyg på terminens svåraste skoluppgift. Det behövs inga karuseller, favoritband eller bra betad när man är med honom, kicken, euforin och lyckan får man ändå. När hans skratt får ens hjärta att hoppa över det där slaget som är livsviktigt, när ens hjärta bubblar över med kärlek när han lägger sig tätt intill en om kvällarna, när ens ögon glimtar när han tittar djupt in i dem. 

Han är som knark. Livsfarlig och livsviktig. Det är så lätt att trilla dit för att må bra för en sekund, eller två veckor eller en natt. Han är som knark och jag är beroende av honom. Jag har försökt avvänja mig flera gånger, men så fort jag börjar bli van vid kvällar utan honom tätt intill mig, dyker hans namn upp på telefonen igen. Han är som knark, och jag vill blir högre på honom, precis som Little Jinder sjöng ikväll. 


Likes

Comments