View tracker

När jag hösten 2015 postade mitt brev med ansökan om att bli en utbytesstudent, hade jag ingen aning vad jag gav mig in på. Jag visste att det skulle bli en berg- och dalbana med både med och motgångar. Men resten var bara oskrivna blad. Jag visste att jag ville bort ett tag, se något annat - jag var redo för ett äventyr! Med tårar i ögonen och två stora väskor vid min sida, kramade jag om mamma och pappa en sista gång. En konstig, ny känsla fanns i min kropp. Tårarna rann samtidigt som magen pirrade av förväntan och längtan till det som skulle komma. Efter ett år av formulär, intervjuer, papper, brev, visum, rekommendationer och doktorsintyg, var det äntligen dags att ge sig av. Ville jag verkligen detta nu? Hur skulle allt bli egentligen? Jag tog ett fast grepp om väskorna, en i varje hand, och gick ensam mot säkerhetskontrollen. Jag såg mig omkring, försökte ta in allt som kändes som hemma en sista gång. Jag hittade min gate och satte mig där. Jag var förvånad över hur bra allt kändes. Jag hade föreställt mig något mycket värre. Det var som att jag ännu inte hade förstått att jag skulle lämna de jag älskade allra mest. Jag skulle inte få se min familj och mina vänner på ett år.

Planet anlände. Jag satte mig på min plats, satte mobilen på flygplansläge, började prata med personen bredvid, berättade vart jag var på väg. Planet lyfte och jag tittade ner på Sverige för sista gången. Vi flög vidare mot London och sen till USA och Charlotte. Familjen hämtade upp mig, vi pratade och allt kändes så bra. Och så där fortsatte det, som om det var en fantasivärld. Ingen dag var den andra lik. Jag fick hela tiden träffa nya människor och prova nya saker. Det var som om jag hoppade in i en film och bara fick vara där bland alla skådespelare och kulisser ett tag. Runt omkring mig, pratade alla om hemlängtan, men jag förstod inte varför det var en sån stor grej. Jag hade det ju hur bra som helst här. Jag fick nya vänner, gick på fotbollsmatcher, blev bjuden på fester, åkte på läger, shoppade med kompisar, åkte till Florida, hikeade, njöt av värmen, åkte till Disney, blev bjuden till balen och som om inte det var nog, fick jag sjunga solo på skolans julkonsert. Allt gick precis som jag ville. Jag hade det så kul!

Men efter ett tag blev dagarna till veckor. Allt nytt spännande blev till vanor. Vissa vänner tappade intresset för "the Swedish girl" och varje dag var inte ett äventyr längre. Motgångarna tycktes av någon anledning bli fler och större, och som från ingenstans började jag drömma om hur skönt det hade varit att åka hem till trygga Sverige igen. Verkligheten hade helt plötsligt kommit ikapp. Så är det såhär historian slutar - en uppgiven utbytesstudent i USA? NEJ NEJ NEJ. Jag är ju inte en sån som ger upp så fort det blir lite jobbigt. Tvärtemot, är jag en sån som lär mig av mina misstag, ser motgångar som utmaningar och en sån som kämpar. Jag behöver bara lära mig vart jag kan hitta glädjen när allt känns tungt, vart jag kan vända mig när jag behöver hjälp och vem jag kan prata med när mamma och pappa är lite för långt bort. Vissa av de här frågorna kan jag svara på nu när jag har varit hemifrån i fem månader. Jag vet till exempel att jag har några få, riktigt nära vänner som alltid finns här för mig. Jag har en värdfamilj som gör allt för att jag ska må bra. Jag har ett lag som stöttar mig. Och viktigast av allt, jag har Gud som jag vet alltid är med mig, hur långt bort jag än reser. Men några av frågorna har jag fortfarande inget svar på. Jag behöver nog vara kvar här lite längre för att verkligen veta.

Så efter att ha tänkt alla dessa tankar, har jag kommit fram till att jag klarar mer än jag tror. Jag har också kommit fram till att inget blev som jag hade förväntat mig. Dessutom kan de jobbiga stunderna vara ganska bra. Hittills har de gjort mig starkare. Men trots att jag har lärt mig så mycket och växt som person, finns det dagar då tårarna aldrig tycks ta slut. Dagar då jag vet att allt jag behöver är en kram från mamma eller pappa, som tröstande säger att allt kommer bli bra. Men det går inte. Det är ju faktiskt helt omöjligt. Så då gör jag det bästa av situationen. Jag tar ett djupt andetag, säger till mig själv att det här klarar jag. För innerst inne vet jag ju: allt kommer bli bra.

Jag saknar er ❤️

Likes

Comments

Hej!
Nu sitter jag i min säng och gör ingenting. Resten av familjen är nere i källaren och tittar på film, men jag hoppade det ikväll. Min hals har inte blivit bättre än, så jag försöker undvika att vara i närheten av barnens marsvin. Vill ju inte att det hela ska bli värre liksom. Ikväll åt vi pizza (dom la på ananas för min skull <3), som alla andra fredagar och så skypade jag lite med Carro och tog sen en springrunda. Missade träningen igår för att jag var hos frisören. Oops! Så idag blev det nästan en mil. Det kändes riktigt bra! Så skönt att jag äntligen börjar få tillbaka formen lite! Jag blev jättenöjd med håret också!! Klippte det och gjorde lite ljusa slingor. Älskar verkligen att gå till frisören. Det är alltid kul att snacka med nya människor liksom! Idag fick jag tillbaka proven jag gjorde igår. Fick 95/100 på spanskan och 76/100 på psykologin, helt okej ändå! Så länge det är godkänt är jag nöjd. Fick även 100/100 på ett teoriprov jag hade i kören idag! Så glad att jag börjar förstå hur allt hänger ihop.

Redo för ljusare hår! // Min älskade cappuccino på Aromas!!

Passar på att ta lite selfies i kören när dom andra stämmorna övar!

Påväg hem från skolan, glad för att det är helg!

Helgen är rätt oplanerad än så länge. Abbey och Rachel är bortresta så det blir inget Starbuckshäng tyvärr. Men imorgon ska jag i alla fall med min värdmamma på ett spinpass klockan 10 på morgonen. Har hört att det tar 21 dagar att skapa en vana, så jag tänker att om jag går upp hyffsat tidigt på helgerna, kommer det bli lättare att komma upp till Early Bird varje morgon! Haha, det är värt ett försök i alla fall. Sen på onsdag har jag äntligen en läkartid för min hals!! Hoppas att dom kan hjälpa mig nu. Den här veckan har det varit svårt att fokusera i skolan, slappna av, somna om kvällarna och göra annat än att oroa sig. Jag hoppas verkligen att detta är sista gången detta händer.

Till något roligare! Om några veckor ska jag på ett läger i North Carolina med andra utbytesstudenter!! Det ska bli jättekul, är supertaggad! Det enda dåliga är att det är på samma dag som vi är med och tävlar i en körfestival med Early Bird. Men det ska nog lösa sig så jag kan göra både och förhoppningsvis!

Hejdå

Likes

Comments

Hallå!

Kom hem från en basketmatch för en stund sen. Jag, Abbey, Rachel och typ halva Greenwood, var där och kollade, så det var kul att träffa massa man kände! Imorgon har jag två prov - spanska och psykologi. Spanskan behöver jag inte oroa mig för överhuvudtaget då det är multiple choice och psykologin är "open book", vilket innebär att man får ha boken och anteckningar på provet!

Den här veckan har varit både jättebra och väldigt tuff på samma gång. Jag har många klasser som jag verkligen är intresserad av. Sen är jag också väldigt glad att jag får så mycket tid att vara med Abbey och Rachel! Skulle nog säga att dom är mina bästa vänner här borta i nuläget! Bibliotekarien säger till oss varje dag att prata och skratta tystare. Vi gör vårt bästa! Det jobbiga är att min hals fortfarande är svullen. Jag äter dock massa tabletter som jag hoppas hjälper. Nästa vecka har bag en läkartid för att kolla upp vad som är fel egentligen. Min hals har ju svullnat upp såå många gånger sen jag kom hit. Det är liksom dags att få reda på vad det är.

Jag och Julianna // Jag och Abbs med våra matchande naglar!

Idag hade vi ju även Show Choir igen. Så roligt asså! Älskar den klassen. Vi sjunger allt från Pentatonix till Dolly Parton och Queen. Direkt efter skyndade jag vidare till track-träningen. Missade självs löpningen men kom lagom till styrkan. Det var sjukt jobbigt. Det var cirka 25 grader och sol. Väldigt härligt, men sjukt kämpigt att träna i. En i laget svimmade. Vi märkte det inte först, men sen upptäckte vi att hon var helt borta. Jag sprang och hämtade vatten och försökte prata med henne. Tillslut vaknade hon upp igen. Sjukt läskigt asså! Man ska inte underskatta värmen! Det är dock väldigt härligt att kunna vandra hem i t-shirt i solnedgången, med musik i lurarna.

Även om vissa dagar är väldigt tuffa, finns det gott om fina stunder som får mig att vara tacksam och vända dåliga dagar till bra istället! Det är väldigt fint att få ha stöttande familj och vänner både här och hemma.

God natt

Likes

Comments

Dagens...

Bästa: Att träffa Abbey och Rachel
Värsta: Har fått en allergisk reaktion igen
Godaste: Min Caramel Frappucino på Starbucks
Äckligaste: Tabletterna jag fick för att andas lättare
Roligaste: När vi åt lunch och Abbey och Rachel inte kunde sluta skratta åt mina svengelska uttryck, haha!!
Läskigaste: Abbey som satte på läppstift och körde bil samtidigt
Sjukaste: Såg en uteliggare som hade klätt ut sig till frihetsgudinnan
Finaste: Alla matta läppstift inne på Ulta
Vill ha: Mockaskor med klack
Pinsammaste: När killen på Starbucks frågade vad mitt namn var och jag svarade "No thanks, I'm good" asså va???
Dyraste: Ett par jättefina jeans jag köpte!!
Önskan: Att jag får reda på vad jag är allergisk mot och kan få hjälp med det
Ser fram emot: veckans track-träningar

Likes

Comments

Vad är det här för vinter egentligen? Förra helgen snöade det och idag var det liksom 25 grader och sol. Såå härligt, men lite konstigt. Track-träningen idag var plågsam. Men vi klarade oss igenom den tillslut!! Det var bara 6 stycken som kom till träningen dock. Jag tror de flesta tyckte det var för varmt för att springa, plus att vi hade hard day vilket gör att vissa inte orkar komma! Idag var även första dagen jag började förstå musiken i Early Bird. Det kändes hur bra som helst!! Sen i psykologin såg vi en jättehemskt dokumentär om en drogberoende tjej. Det slutade med att hon fick hjälp med allt och bad om ursäkt till sin familj. När läraren tände upp klassrummet satt jag och storgrät. Alla vände sig om och tittade på mig. Jag bara "hej, hej!"

Titta så fin soluppgången var imorse när vi kom till skolan!! Såhär en vecka in i den nya terminen har jag även lärt mig att överleva skoldagen trots hunger. Jag äter frukost vid 6 och lunch vid 2 varje dag. Det är lite jobbigt där vid 12-tiden någon gång. Men när jag kommer hem dukar jag upp värsta måltiden som uppladdning för träningen. Haha! Problemet är att jag är lat och inte orkar ta med mig mat till skolan när jag har sista lektionen off. Då kan jag lika gärna äta hemma. Alla mina kompisar är lika lata som jag, haha!

På tal om mat så har jag glömt visa vad vi åt i början av veckan. Som sagt såg vi på en jättestor amerikansk fotbollsmatch och vår kompis Dee kom över. Hon är nog världens snällaste och roligaste person. Varje gång hon kommer hit tar hon med sig godis, doftljus och presenter. Det var Dee vi gjorde glitterpumporna med i höstas! När man ses här är det vanligt att bara äta massa förrätter och snacks. Lydia hade även gjort en mintoreodessert med grädde och brownies!!

Här använder alla en app som heter Houseparty. Jag vet inte om det är stort i Sverige eller hur det är. Man kan i alla fall prata upp till 8 personer samtidigt. Som Skype men lite annorlunda. Sen kan man hoppa in i andras samtal med, vilket kan bli riktigt intressant. Ibland poppar det upp någon man aldrig träffat förut. Men det blir oftast väldigt kul!!

Ikväll har vi enligt fredagstraditionen ätit pizza och sett på barnfilm! Har nog även listat ut varför min hals svullnar upp också. Jag tror allt är marsvinet Josies fel! Vi ser på film i källaren och det är där Josie är. En bit in i filmen kände jag att halsen blev svullen, så jag tror allt det är Josie det hänger på. Jaja, imorgon blir det i alla fall en tidig morgon igen. Jag ska iväg och heja på mina värdsyskon som har simtävling. Vi åker runt 6-tiden på morgonen och sen kommer vi sitta inne i simhallen hela dagen. Det är kul att se syskonen, men allt emellan är lite segt. Jag har i alla fall packat med bok, hörlurar och mina noter så jag kan öva lite på Early Bird-låtarna!

På söndag ska jag och Juliana se solnedgången från någon nice utsiktsplats som hon hade hittat och sen åka och äta middag. Sen på måndag är vi lediga igen och jag ska träffa Abbey och Rachel, som är på bilden. Jag tror bara vi ska typ ta en promenad och sen äta lunch ihop! Sen ska jag även ut och springa med Rebecca från laget. Vi får ju inte tappa den lilla formen vi lyckats bygga upp!

Hejdå

Likes

Comments

View tracker

Igår vaknade jag upp av att min värdmamma knackade hårt på min dörr. Klockan var 06.33. Jag hade 10 minuter tills Abbey skulle komma och hämta upp mig. Hjälp! Det är i sådana här situationer man måste avgöra vad som är viktigt här i livet och vad som faktiskt får vänta. Idag prioriterade jag att tömma papperskorgen, ta på en normal outfit plus smycken, samt att få med mig alla böcker till skolan. Frukost, smink, borsta håret och bädda sängen fick vänta till senare. Haha, jag är verkligen inte van att gå upp såhär tidigt. Early Bird tar sakta men säkert död på mig. Kommer jag klara det här en hel termin? Vill också säga att det endast har gått tre dagar av dessa tidiga uppstigningar hittills. Abbey är så snäll som hämtar upp mig varje morgon! Är lite avundsjuk på hennes nya bil bara, men jag är glad att jag får åka i den. Så klockan ringer 05.30 varje dag och vid 07.00 börjar lektionen. Alla sitter i sina bilar på parkeringen och väntar på att Mrs. Jolly ska komma och låsa upp skolan. Rachel kommer alltid över till mig och Abbey och så sitter vi där och pratar. Så mysigt sätt att starta dagen på!

Själva klassen är sjukt utmanande. Musiken är väldigt svår. Vi får flera sidor med musik och sen säger hon i princip 1, 2, 3 SJUNG!! Men det är bra med lite utmaning!! Andra lektionen är spanska. Det är så roligt att höra alla uttala orden med amerikansk dialekt. Dom försöker inte ens låta lite spanska, haha! Det är i alla fall en väldigt chill lektion. Spanskan hemma är mycket svårare, så allt vi har gått igenom hittills har jag redan lärt mig. Tredje lektionen är kör igen!! Sen är det lunch, men den hoppar jag över och äter hemma istället. Så jag, Abbey och en kille som heter Braden, sitter i biblioteket och pluggar och lyssnar på musik. Sen idag bytte jag fjärde lektionen till psykologi istället för Government, som jag hade först. Den klassen var dösvår. Det var så mycket svåra ord och begrepp. Och så tvingade läraren oss att läsa långa paragrafer i en bok jag inte fattade något av. Så idag gick jag till min studievägledare igen (hon ogillar mig starkt vid det här laget) och sa att jag kunde ta vad som helst förutom Government. Efter lite övertalning gick hon med på att ge mig psykologi. Är så glad!! När jag kom in i klassrummet satt några av mina vänner där. Det var skönt att jag kände några redan! Jag tror den här terminen kommer bli jättebra!

Likes

Comments

Om någon vecka är jag halvvägs genom mitt år i USA. Det känns som att tiden har rusat iväg, samtidigt som det känns som evigheter sen jag var hemma. Jag har faktiskt haft lite hemlängtan de senaste dagarna. Saknaden kommer ju oftast i samband med motgångar. Stämningen här hemma har inte varit på topp på senaste. För varje dag som går lär vi känna varandra bättre, men ibland är bara skillnaderna för stora och många. Det är svårt att veta hur mycket jag ska anpassa mig till familjen och hur mycket jag ska stå upp för mina egna åsikter och det som jag tycker är rätt. Ibland blir bara allt fel. Det är då jag verkligen förstår vad en kulturkrock är. Det handlar nog om att hitta balansen mellan att respektera familjen, men samtidigt inte tappa bort mig själv. Det värsta är när vi missförstår varandra och antar saker som inte alltid visar sig stämma. I stunder som dessa känner jag bara att vad gör jag här? Men sen när vi har pratat oss igenom problemen och insett att vi är olika, har vi kommit varandra närmare. Det finns många saker jag älskar med USA och Greenwood, som t.ex. school spiriten, sporterna, att folk är sociala, festerna, att alla är spontana, det är nära till allt, vädret och högtiderna. Men så finns det också saker jag inte kommer sakna. Som typ dress code i skolan, tider man ska vara hemma, att föräldrar uppmuntrar sina barn till att använda pistoler, killar som tror att tjejer är svaga och ömtåliga (det där gör mig gaaaalen) och alla straff osv.

Vissa dagar vill jag bara hem, men de allra flesta dagarna är jag så glad över att vara här!! Jag har så mycket mer att lära och så mycket mer jag vill göra! Jag vill ju uppträda med Show Choir, vinna ett track meet, heja på basketlaget, hika till våren, lära känna så många som möjligt på min skola, bli bättre på att prata, åka på läger, spendera timmar på Starbucks med mina närmaste vänner, ta graduation och kasta upp hatten i luften (har använt mina övertalingsskills igen och gått och pratat med självaste rektorn. Väntar fortfarande på svar dock!!), gå på balen, ha sleep over, åka på roadtrip och shoppa med vänner och ha bonfire vid poolen när det blir varmare!!

Jag är så taggad på våren asså! Jag har lyckats få riktigt grymma klasser också! Det är skönt att saker och ting alltid ordnar sig, även om man stöter på lite motgångar då och då.

Likes

Comments

Idag har vi ledigt från skolan vilket är superskönt! Har hittills ätit frukost och kollat på Divergent och lite Youtube. Nu ska jag snart ge mig ut på en springrunda. Träningen var inställd i fredags på grund av regn. Det var typiskt Sverigeväder, inte storm eller så, bara regn. Men men, jag åkte i alla fall med mina värdsyskon till simträningen och gymmade istället. Det är liksom ett gym som har både basketplan, squash-rum, pool osv. Det blev 5 km på löpbandet och lite maskiner. Dock hade jag fortfarande grov träningsvärk från veckan, så jag orkade inte så mycket. Bättre än ingenting i alla fall! I lördags vaknade jag upp till South Carolinas tolkning av "snökaos". Det innebär att det ligger lite snö på träden och marken. Man kunde fortfarande se gräset. Haha, dom är så roliga! Dagen innan var mataffärerna helt översvämmade av folk som köpte mat ifall dom skulle bli insnöade hela helgen. Hahah!! När jag gick ut på en springrunda var typ inga bilar ute. Igår tog jag vilodag, men nu är det dags att köra igen! Lite senare kommer Abbey och hämtar upp mig för kaffe! Sen ikväll är det en jättestor fotbollsmatch på tv och då kommer en familjekompis hit och kollar med oss!

Två bilder från Cross Country-meets förra säsongen. Jag tror det första Track-meetet är någon gång i februari. Det känns skönt att vi har gott om tid att träna upp vår form!

Likes

Comments

Ikväll är jag helt död. Trackträningen var så jobbig!! Jag bytte ju över till distansgänget igen och hjälp vad tufft det var asså! Jag minns inte alls att cross countryn var såhär kämpig, eller så är det bara jag är i extremt dåligt form? Förmodligen är det så det är, haha! Först värmde vi upp med några varv runt arenan, sen sprang vi 100-metersruscher. Därefter sprang vi vårt allra snabbaste runt halva arenan, och joggade andra halvan, totalt 8 gånger. Sen körde vi styrka. Utfallssteg, grodhopp och hopp på ett ben. Det var helt sjukt hur jobbigt det var efter löpningen! Efter det gick vi in och körde bänkpress, biceps och triceps i gymmet. Och gissa vad, vi hade inte ens musik. Jag frågade om vår coach kunde sjunga något för oss, men det ville hon inte, så vi började sjunga Oh Happy Day istället. Man får ju göra det bästa av situationen liksom!

I ett försök att motivera mig själv lite!!

Vi avslutade med massa situps!

4 vanliga sit-ups
4 med benen i 90 grader
4 sneda i 90 grader
4 diagonala i 90 grader
4 med benen upp i luften
4 sneda med benen i luften
4 diagonala med benen i luften

Detta gjorde vi 15 gånger. Jag trodde vår coach skämtade först när hon sa hur många gånger. Jag var tvungen att hålla i båda räckena i trappan när jag lämnade skolan efter träningen. Jag var så skakig i hela kroppen! Är ganska säker på att jag inte kommer komma upp ur sängen imorgon. Önska mig lycka till!! Dock känns det ändå rätt skönt att vara tillbaka i träninsmodet igen! Vår coach verkar jättebra också och det är ju en fördel när man ska träffas varje dag. Imorgon blir det easy day och jag tror allt vi ska göra är att springa 5 km. Det skulle dock inte förvåna mig om hon la till lite ruscher eller styrka.

Bra tips ändå, haha!! Godnatt!

Likes

Comments

Jag träffade Julianna igår. Vi tog en kaffe och åkte sen till uptown Greenwood och tog lite bilder. Vi hade från början tänkt oss att ta bilder i solnedgången, men det blev typ världens gråaste dag. Precis när vi skulle börja fota kom värsta dimman och la sig över stan. Haha, maximal otur. Men vi var ändå rätt nöjda och tyckte i efterhand att det blev rätt coolt med dimman ändå!

Första skoldagen efter lovet är nu avklarad! Den här terminen fortsätter veckan ut och så nästa vecka börjar vi nya klasser. Såklart lyckas mina lärare klämma in ett matteprov och en muntlig litteratur-redovisning i engelskan. Inte okej asså. Jag funderar lite på att klippa ihop en film i engelskan istället. Känner mig inte jättesugen på att stå och prata om poesi inför hela klassen direkt. Idag var även första trackträningen! Jag hade ingen aning om att det började idag och jag hade av en ren tillfällighet med mig träningskläder. Sån tur alltså! Träningen började med att någon pratade samtidigt som coacherna vilket gjorde att alla fick springa ett varv runt trackbanan som bestraffning. Sen delade vi upp oss i distanslöpare, sprintare och kastare. Track är som friidrott. Jag valde sprint för jag ville testa något nytt. Coacherna var sjukt hårda. Dom sa bland annat "When y'all need to throw up, please use the trash can. DO NOT throw up on the track". Jag kände bara men skämtar dom eller? Men då viskar en tjej till mig "They're serious". Så den följande timmen var det bara att rätta sig i ledet och göra som alla andra. Det var rätt kul ändå och jag var rätt snabb. Dom måste vara långsamma här för hemma hade jag inte ens tänkt tanken att springa 100 meter. Såhär i efterhand känner jag dock att distans nog är mer min grej, så imorgon hoppar jag över till distansgänget, som bara består av alla cross country-människor! Det är ändå rätt kul att hänga med dom igen eftersom vi redan känner varandra. När cross countryn slutade i oktober sa coacherna att vi som ville börja i track skulle springa 4 gånger i veckan för att inte tappa formen. Jag har nog sprungit 4 gånger totalt sen oktober, så vi får väl se hur det här går. Hur som helst så var det så så kul att få träna igen. Jag känner redan att jag mår så mycket bättre! Är riktigt laddad för en ny säsong!!

Idag snackade jag även med studievägledaren igen och redde ut allt. Så på måndag börjar mitt nya schema gälla. Det blir Early Bird (07.00-08.30!!! craaazy), Spanish 3, Advanced Women's Choir och US Economics/Government. Sen kommer jag få ledigt sista 1,5 h av dagen eftersom jag börjar skolan så tidigt varje dag. Utöver detta kommer jag även ha Show Choir varje måndagskväll. Jag är väldigt nöjd med mitt schema! Tror verkligen det här kommer bli jättebra! Det blir skönt att sluta lite tidigare, så jag kan äta lunch hemma och pausa lite innan trackträningen börjar! Jag är så glad att jag lyckades snacka mig till tre körer också!! Bara en sån sak!

Imorgon kväll ska jag och Rachel på "Mr. Eagle Pageant". Minns ni skönhetstävlingen jag gick på för ett tag sen? Detta är samma sak fast för killarna. Har dock hört att det är mer oseriöst, vilket låter kul! Typ som en talangshow! Jag är glad att jag har Rachel med mig också! Med henne blir det mesta väldigt roligt! Nu ska jag sova, godnatt.

Likes

Comments