Mamma, min fina mamma. Så mycket jag vill säga dig, så många ord i meningar, som inte ens finns i vårat vokabulär. Så många gånger jag önskat att jag kunnat beskriva dig i ord. Så många gånger jag önskat att hela världen fått se vilken fantastisk människa du är. Min mamma, min fina mamma. Du är så vacker. Du är vackrare än en solnedgång. Du har en starkare glöd, en vackrare gnista. Du har någonting bättre i dig än något annat. Något jag inte kan sätta ord på. Mamma, min fina mamma. Så omtänksam du är. Hjälper mig i allt, trotts att du inte alltid har svaren. Pushar mig och ger mig guidning i alla mina val. Mamma, mina fina mamma. Har jag någonsin berättat för dig hur mycket jag älskar dig? Mamma, min fina mamma. Har jag någonsin sagt till dig att jag aldrig skulle klara mig utan dig?

Likes

Comments

Snabb hjärtslag. Tunga andetag. Tryck mot bröstet. Andas. Andas. Kommer jag överleva denna gång? Denna ångest som då och då måste tränga sig på. Vad gör man för att förtjäna den? Man vet aldrig när den ska komma, vad den ska göra nästa gång. Men det är alltid samma visa. Man lägger sig hellre i fosterställning och väntar ut den. Isolerar sig från omvärlden. Försöker tänka bort den. Att den snart är förbi. Vad ont det gör. Det går över.
Man intalar sig själv att det aldrig har hänt, att man aldrig känt. Vad skönt. Nu kan man leva igen. Fortsätta med vardagen, återgå till det vanliga.

Likes

Comments

En tidig sommar morgon i juli. Balkongen stod lite vid öppen, en ljummen sommar vind drog tag i mitt hår och solen sipprade in mellan gardinerna. Du pussade mig på pannan och jag kände en svag doft utav nybryggt kaffe. Jag klev ut på balkongen, såg havet slå mot klipporna, en doft utav salt låg i luften, blandat med det nybryggda kaffet du precis hällt upp. Vi utbytte blickar, vi log, vi njöt av varandra. Vi var där, där o då.
Sen vaknade jag upp i min kalla lägenhet, kaffet sätter inte på sig själv. En djup suck, Sommaren är flera månader bort.

Likes

Comments

Man möter många människor under sitt liv. Vissa faller som snö och lägger sig som ett täcke utanför din dörr. Men du vet, att snart kommer det försvinna igen och det kommer dröja tills nästa gång. Du kommer bli lika glad då som du blev den här gången, och du kommer bli lika lättad när den är borta. Och du vet, med stor sannolikhet, när du behöver den som mest, då är den inte där. Är det värt att finnas till lags? Är det värt att finnas där nästa gång? En snöflinga är inte så unik. Det finns miljontals utav dem.

Likes

Comments

Pirrigt, nervöst, nervkittlande. Ingen utav dem visste. Ingen visste vad hösten skulle bära med sig när sommaren var slut. En flytt. Det var allt som krävdes. Ögon möttes. Känslor utbyttes och hjärtat slog volter.

Vi drömmer alla om den dagen då vi får känna den där känslan, känslan av att älska någon, av att hålla någon nära. Det kan ingen förneka. Men det är svårt. Så svårt men ändå så simpelt. Vad kan gå fel? Älska aldrig någon och låt dom gå. Gå aldrig och sedan sluta älska någon. Var med den som fyller ditt liv från tårna, genom magen och ändå upp till huvudet. Var med den som aldrig får dig att vilja känna en annan känsla.

Jag älskar.


Likes

Comments

Någon som känner igen det här stycket?
Det är ett utdrag från Nicholas Sparks bok "Message in a bottle".

"I think of you, I dream of you, I conjure you up when I need you most. This is all I can do, but to me it isn't enough. It will never be enough, this I know, yet what else is there for me to do? If you where here, you would tell me, but I have been cheated of even that. You always knew the proper words to ease the pain I felt. You always knew how to make me feel good inside.
Is it possible that you know how I feel without you? When I dream, I like to think you do. Before we came together, I moved through life without meaning, without reason. I know that somehow,every step I took since the moment I could walk was a step toward finding you. We were destined to be together."

Likes

Comments

Det första mötet kan bli din framtid. Minns du? Såg du? Minns han? Såg han?

Gå vidare, var det värt att minnas kommer det tillbaka.

Likes

Comments

Jag har vänt upp och ner och ut och in på mig själv. Bara för att kunna känna, och för att försöka älska något så litet som minsta lilla. Jag har klagat lite, tjatat om kilon som egentligen inte spelade någon roll på min kropp. För mig handlade det aldrig om att sluta röra besticken och lägga kinden mot det kalla porslinet. Det bara blev så just då... Jag visste att jag inte skulle bli vacker när jag betedde mig på det viset, utan det var bara ännu ett försök att hantera ångesten jag kände. Det fruktansvärda ångest som jag inte vet vart den kom ifrån. Inifrån? Utifrån?

Ibland frågade jag mig själv, hur långt kan du egentligen gå? Ibland kunde jag svara mig själv tillbaka och säga "jag kan gå hela vägen om det behövs". Jag log lite då.

Det var jag förut. Jag kan älska nu, även mig själv. Jag kan visserligen fortfarande klaga på några kilon hit och dit. Men jag tänker aldrig mer lägga huvudet mot det där kalla porslinet igen... Jag är starkare nu och har jag tur så kanske jag vågar nu. Jag kanske vågar släppa rädslan helt och veckla ut vingarna. Jag kanske vågar öppna ögonen mer. Jag kanske vågar fokusera mer framåt istället för att tänka bakåt. Jag kanske faller, det vet man aldrig. Men ett fall betyder ingenting, ett par skrapsår betyder ingenting. För när jag vet att jag försökt, när jag vet att jag vågade hoppa och ta nya steg och kliv fram i livet, då betyder ett snedsteg ingenting. Kram Jojjo

Likes

Comments

"Man måste dö några gånger innan  man kan leva", just detta sa en gammal vän till mig just då när jag kände att jag inte klarade mer, att jag inte orkade mer. Hon kramade mig hårt och berättade för mig att det gör ont, så djävulskt ont att bli lämnad, sparkad på och nästintill bortglömd, men du kommer över det. Du tar dig sakta men säkert längre upp för var dag som kommer och tillslut kommer du stå där, se hela världen sväva framför dig, se ljusa gångar i de mörkaste dagarna.

Och ja, med dessa ord fick hon mig att kliva ur min "bubbla", hon fick mig att försöka nå toppen, hon fick mig att njuta av livet, att ta vara på alla möjligheter och att njuta av livets med och mot gångar.
Så efter detta har jag lärt mig att vid varje nedfall tänka att man faktiskt måste dö några gånger innan man kan leva. Och det är så jag tar mig framåt, varje gång jag snubblar på tröskeln.



Kram Johanna





Likes

Comments

"But love, I've come to understand, is more than three words mumbled before bedtime. Love is sustained by action, a pattern of devotion in the things we do for each other every day."
- Nicholas Sparks, The Wedding

Likes

Comments