View tracker

Friendos

Long time no see, igen.. Allt går så fort att jag inte hinner med själv, som jag sagt så många gånger förut.

Ville bara dokumentera gårdagskvällen, för den var najs! Världens bästa kökslag samlades hemma hos oss (och Filip skickade jag till olgy för att äta med killarna där.. hehe) och så avnjöt vi vår traditionella sjurätters. Det var så längesen vi samlades alla 4, vilket vi gjorde varje middag under förra läsåret. Vi hade det mys, pratade av oss och njöt av stunden. Och så bestämde vi att det behöver göras om snart igen!

Och det roliga är inte slut än, efter dagens tenta (det är inte det roliga) så ska jag hämta upp min saknade partner in crime - Emma!! Så längesen vi sågs och så mycket vi har att ta igen. Det är så stor skillnad att ses varje dag och ha varandra bara några meter bort, mot att bo mil ifrån varandra. Men nu kommer hon och hälsar på och det ska bli så myys!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Just nu har jag lyckorus i hela kroppen! Jag fick tillbringa helgen i Sälen där snön redan lagt sig som ett tjockt täcke, och nu snöar det här hemma redan i början av november! Visst jag vet att det säkert kommer bakslag och så, men det är ingenting vi behöver fokusera på nu, för utanför mitt fönster så snöar det stora, fina snöflingor!

Som ni förstår så älskar jag vintern, mest av allt för att mörkret och rusket under hösten gör att jag känner mig nere. När snön kommer så blir allt ljusare, finare, så vackert och mindre ruskigt (om det inte är slask såklart). Man blir inte blöt av kallt regn så fort man går ut, man behöver inte vela om kläder för de varmaste man har åker på utan funderingar, och så kan man ju åka skidor förstås!! Och så fyller jag år på vintern också. Jag blir som ett litet lyriskt barn när snön börjar falla!

Trots att jag blev förkyld i helgen så njöt jag av snön ändå, tog någon promenad och snöpulsade lite. Det kanske inte gjorde mig friskare att pulsa i snön med en förkylning, men jag blev så mycket gladare!

  • 277 readers

Likes

Comments

View tracker

Orientering & Träning

För en liten stund sedan sprang jag årets sista tävlingslopp. Smålandskavlen i Eksjö. Någonting hände med kroppen efter o-ringen och den har inte varit sitt rätta jag sen dess. Nu verkar det som att någonting har släppt och jag kan äntligen springa utan att känna mig som bly. Därför var det skönt att min säsongsavslutning var just nu, att få avsluta med en lite bättre känsla är alltid skönt.

Vi hade tre lag, ett damlag, ett herrlag och så ett blandlag som jag sprang i. Två sträckor sprang natt igår kväll och så avslutade man med tre dagsträckor nu i förmiddags.

Det var skoj, fint väder och fint sällskap. Bättre kan det inte bli.

Likes

Comments

Hemma hos oss, Vardag

Nu är det verkligen höst ute, mörkt på morgonen och mörkt tidigt på kvällen. Här har det regnat i princip dygnet runt några dagar, men igår och idag har vi äntligen fått njuta av sol och blå himmel.

Här rullar livet på, skolan tar upp stor del av min tid och jag har just avslutat min första VFU vilket var jätteroligt. Jag har äntligen fått komma ut i verksamheten och prova på läraryrket!

Resten av tiden tränar jag, vi lagar mat, tvättar och städar. Men så finns det lite tid att träffa kompisar också, lite avbrott i vardagen behövs.

Likes

Comments

Orientering & Träning

Som sagt så var vi och kikade på VM för några veckor sen. Filip och hans mamma sprang publiktävling och jag gick runt med kameran och hängde på TC. Första dagen var det otroligt fint väder då stafetterna sprangs och jag njöt verkligen av tillvaron. Andra dagen regnade det och var kallt så då satt jag under ett litet tak och lät kameran stanna i väskan.

Här följer lite bilder, både från publiktävlingen och VM-stafetten. Tyvärr blev det inga bilder tagna under damernas stafett då batteriet mystiskt nog dog.


Likes

Comments

Vardag

Just nu går tiden oerhört fort. Två veckor i skolan har passerat och vi satte verkligen igång med raketfart. Vi har redan hunnit med att läsa flera böcker, skrivit två inlämningar, haft två seminarium och en hel del föreläsningar. Igår hade vi info om VFU som alltså betyder verksamhetsförlagd utbildning. Redan vecka 40 går vi ut på praktik, och jag har nog aldrig varit så glad över något som har med skolan att göra, det ska verkligen bli riktigt roligt!

Under tiden sen jag skrev sist så har jag också hunnit med att vara sjuk en gång till, så att springa någon publiktävling under VM var det inte att tala om, jag fick sitta vid sidan och heja. På vägen hem från Strömstad fick jag riktigt ont i magen och det resulterade en natt på akuten där man kunde konstatera att min gallblåsa var svullen och att jag hade en infektion i kroppen. Efter någon dag försvann smärtan och på sjukhuset var man osäker på vad som hade varit felet, så jag vet fortfarande inte vad min lilla kropp ville förmedla. Det är bra nu och mina blodvärden är tillbaka på normala nivåer vilket ju är huvudsaken.

Nu har jag kommit igång med träningen igen, dagarna rullar på och vardagen har infunnit sig. I onsdags träffade jag pappa som hade tid hos optikern inne i Örebro. Vi fikade och lunchade vilken var väldigt mysigt! Sen har jag varit i skolan på dagarna och tränat på eftermiddagen/kvällen. Det är otroligt skönt att ha en vardag med riktiga rutiner utan osammanhängande arbetstider. Jag är en sån person som tycker om rutiner och vardag, då känner jag mig trygg i tillvaron och kan fokusera på rätt saker utan en massa funderingar.

Likes

Comments

I söndags jobbade jag sista passet på schemat för den här sommaren. Fick otroligt bra respons av de gamla när jag sa att det var min sista dag, vilket såklart gör mig jätteglad! Nu får vi se vilken tid som finns, men då och då kommer jag tillbaka som timvikarie. Nu har jag lite sommarlov, de här sista dagarna innan vår introduktion sätter igång på torsdag och sen är det skolstart på måndag. 

Så igår träffade jag några blivande klasskompisar efter att jag tillbringat någon timme med Elin och Maria inne i Örebro, idag har jag varit hos frisören och ikväll väntar lite intervaller. Resten av tiden tar jag igen mig med serier på soffan eller VM i orientering på tv. Rätt najs om jag får säga det själv. 

Likes

Comments

Igår när jag åkte från jobbet så lyste det i fönstren på olgy, och det var nog då som det faktiskt gick upp för mig att jag inte längre är en olgyelev. Jag var tvungen att stanna bilen för någon minut och så reflekterade jag lite över tankarna som dök upp i huvudet. Innanför elevhemmets väggar satt det, igår kväll, troligtvis ett gäng nya, nervösa ettor och inväntade sin första skoldag. Precis så som vi gjorde, fast för tre år sedan. Och så de nya treorna och tvåorna som troligtvis härjade runt av glädje över att ses igen efter ett långt sommarlov.

Sen kom jag hem, gick in i vår trappuppgång och reflekterade över att vi nu lever ett "vanligt" liv. Där dörrarna är stängda in till lägenheterna, det är tyst i huset så länge ingen tappar något i golvet på våningen över eller en hund skäller av glädjen att se husse eller matte i någon av lägenheterna. Det är ingen som kommer hit och städbesiktar på torsdagar och ingen som spontant kommer in för en pratstund eller ett vattenkrig när man minst anar det.

Visst är det ganska skönt att få ha det tyst, kunna sova utan att sucka (med glimten i ögat) åt en bandymatch i korridoren utanför eller en dansuppvisning till dunkande musik. Och visst är det ganska najs att få vara ensam med stängd dörr utan att bli nyfiken på vad som händer utanför när man verkligen behöver plugga. Det här vanliga livet har sina fördelar. Dock sticker jag inte under stolen med att jag kommer att sakna livet på holgy, det är någonting som jag troligtvis aldrig kommer att få uppleva igen, någonting som jag kommer att minnas livet ut, och någonting som gett vänner för livet. Det är verkligen en tid i mitt liv som alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat, tre otroligt givande och fantastiska år!


Likes

Comments

Jag är trött. Trött och helt utan tålamod. Jobbet tar på krafterna, och efter 8 arbetsveckor i en miljö där jag inte riktigt trivs till 100% så har det blivit svårare och svårare att hålla humöret uppe dag ut och dag in. Missförstå mig rätt, jag trivs otroligt bra med mina arbetskamrater, trivs med platsen jag är på och har inget problem att ta mig igenom dagarna. Men då arbetstiderna får mig att tappa fattningen om dagar, timmar och veckor, och konsten att släppa jobbet när jag åker hem inte har infunnit sig, så blir det lite tungt efter ett tag och jag är helt slut på kvällarna. Jag har så svårt att sluta tycka synd om, sluta fundera över om jag gjort rätt under dagen och svårt att sluta tänka på hur livet och tankegångarna som gammal är. Tro mig, jag försöker, men det är svårt.

I normala fall har jag inte världens bästa tålamod, men när det verkligen behövs så kan jag hålla det uppe. Nu börjar det tryta och jag längtar efter att få några dagars lugn, där jag kan bygga upp tålamodet och komma ur förvirringen över veckodagar. Efter idag är det 7 dagar kvar på mitt sommarschema och på söndag har jag mitt sista pass. Jag kommer att vara kvar som timvikarie om det behövs lite då och då. Men framförallt ska jag fokusera på skolan, det ska bli så skönt att sätta mig i skolbänken efter sommarlovet och få plugga någonting som jag själv tycker är roligt och intressant!

Tålamodet ska hålla ihop till söndag och sen får jag vila, vila några dagar innan vi styr kosan mot Strömstad. Där går VM i år och vi ska dit och springa publiktävling. Det kan inte bli ett bättre avslut på sommarlovet!

  • 1482 readers

Likes

Comments

I morse runt 06:00 knackade mamma på dörren här hos oss med ett storpack delicatobollar i handen! Hon blev avsläppt av pappa och Johan som skulle iväg på tävling. Vi somnade såklart om där på morgonkvisten och klev istället upp 08:30 för lite frukost. Sen har dagen rullat på, vi har pratat, fikat, tagit en tur till dollarstore, ätit hämtmat till middag, satt upp gardiner och spelat kort. Det har helt enkelt varit en mysdag, för bara mig och mamma (och så Filip när han varit hemma) vilket var otroligt längesen och också välbehövligt.

Jag har fortfarande ett otroligt lock för båda öronen efter öroninflammationen, och det tjuter som om jag har tinnitus x 100. Det finns rätt mycket trötthet kvar i kroppen, men som tur är ingen feber längre. Därför var det extra skönt att bli ompysslad av mamma, som skickade mig till soffan när disken skulle plockas undan och som borstade mitt hår (alltså typ det bästa som finns) när jag behövde sitta ner en stund.

Som ni hör, en toppendag!

  • 1598 readers

Likes

Comments