Header

Ikväll slog vi på stort med att köpa helt veganska burgare. Ingen av oss är varken vegetarianer eller veganer, men jag har sagt till T att jag vill äta mer vego hemma (har tagit upp det tidigare på bloggen också). Det finns SÅ mycket vego-alternativ idag och jag tycker verkligen det är gott, kommer dock aldrig sluta äta kött helt och hållet tror jag, ingenting går väl egentligen upp mot en god grillad köttbit eller en ugnsbakad lax. Jag tänker aldrig på när jag äter kött att det är ett djur, det är så knäppt, för jag älskar djur av alla sorter verkligen. Oskyldiga fina individer är det.

Usch vad hemsk jag känner mig nu när jag tänker på det, hur som helst kan jag iallafall bidra med att äta mindre kött och mer grönt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

​Denna morgonen har inte varit en av de bättre. Melker har kräkts 8 gånger.
Han äter det mesta han får tag på, så det händer att kräks då och då. Men inte 8 gånger?! Äta mat vill han inte heller göra, det märks så tydligt på honom att något är fel. Han går efter mig och bara sitter där och ser på mig med sina stora blanka ögon, jag känner mig så dum som inte kan göra något. Det skär i mig, han vill ju tala om för sin matte att han inte mår bra. Just denna morgonen vill jag ge honom så mycket kärlek jag bara kan, men jag har ju samtidigt Vinston jag behöver ta hand om, eftersom T har börjat jobba idag igen är jag ensam med båda bebisarna.

Just nu ligger Melker ihopkurad bredvid mig i soffan som en liten köttbulle och snarkar som bara frallor gör. Min älskade lilla valp, du ska vara pigg och busig. Man känner verkligen hur mycket man älskar sina fyrbenta vänner när de inte mår bra.

Jag ska hur som helst avvakta med att ringa veterinär, blir det inte bättre så gör jag självklart det. Tänkte jag skulle försöka få i honom lite kokt ris och mycket vatten iallafall.

Likes

Comments

Det har varit riktig sommarvärme ett tag och bloggen ekar helt tomt, dessutom har T semester så vi försöker hitta på lite mysiga saker ihop hela familjen. Jag känner mig verkligen inte alls som en bra bloggare för tillfället 😉

Vad har hänt sen sist då?
- Vinston växer såklart och har börjat le och flina som bara den, helt underbart är det!
- I helgen var vi i Norge, vi bara njöt och tog det lugnt mest hela tiden. Jättemysigt.
- Vinston har fått en ny liten kusin! T's ena syster har fått sin tredje lilla kille, i söndags morse tittade han ut.

Vi har även hunnit med två olika köpcenter trots det fina vädret, Vinston har fått ett lass med kläder och T har köpt någon t-shirt, jag hittade INGET men är absolut inte förvånad. Jag är ganska kräsen när det gäller kläder och shoppar faktiskt hellre på nätet än i butiker, vet inte varför egentligen. Vi har också skaffat oss en insats till TrippTrapp-stolen, så snart kan lillfisen sitta med oss vid matbordet (dröjer väl ett tag till men det går ju så attans fort).

Likes

Comments

Tänk att idag är han 1 månad redan, älskade barn. Han har varit så tjusig idag i sina sköna leggings från Livly, älskar deras mjuka kläder och fina design.
Vi har varit hos Vinstons morfar idag och gått en riktig långpromenad med vagnen i det fina vädret som vågade sig fram en stund i eftermiddags. 

Det är sjukt vad starkt man känner för sitt barn, den kärleken går inte att beskriva med ord.

Likes

Comments

Hur go är inte denna lilla kille då? Söt-jävel!

Idag har T börjat jobba, lite ovant att vara ensam med både bebis och hund men det går så bra så. Han kommer att ta ut 2 veckor semester till under sommaren och det ser jag fram emot, hehe. Han har ju varit hemma med mig sedan Vinston föddes, så nog är det lite småtomt.

Jag och Vinston var på BVC i morse och han bara växer, fort går det också. Nu börjar 56-kläderna bli för små alltså, helt galet, han simmade nästan i dem för ett par veckor sedan. Tragiskt kan jag ju inte säga att det är, det är jättekul och se lillprinsen växa och utvecklas. Men herregud vad jag vill att han ska vara liten föralltid. Jag tror att ni mammor där ute förstår vad jag menar, man måste verkligen ta vara på bebistiden och njuta bäst man kan!

  • Filed under: Baby

Likes

Comments

Amnings-bh / Dr Denim / Wrapped Sweater / Klänning / Strap Top / Odd Molly top

Jag har med gott samvete klickat hem några vanliga "basplagg" nu när jag börjar få tillbaka min kropp, hehe. Skulle mer än gärna byta ut hela garderoben nu efter att Vinston har kommit, gravidkläderna vill jag inte ens titta på för tillfället. Det blir lätt att man glömmer bort att handla till sig själv när man har en liten, ÄLSKAR ju att köpa smått till prinsen. Blev lite av det också kan jag tala om 😉

Jag har aldrig varit en människa som klagar och ska ha en talan i saker och ting, men fy fan​ vad förbannad jag blev på detta med amnings-bh:ar. Jag var ute efter en HELT vanlig amnings-bh med bygel, det finns, men då vill det till att man inte är storbystad. Jag hade tidigare E-kupa och har nu, håll i hatten guys, G-kupa (groteskt, jag vet!) och ska då tydligen betala mellan 600 - 800 kronor?! What? För en vanlig bh med ett litet spänne som underlättar när man ska flänga fram tutten?
H&M och Lindex bl.a, har bara amnings-bh:ar upp till E-kupa, vilket är väldigt konstigt...
​Hur som helst hittade jag tillslut en till ett rimligt pris, som ni kan se i collaget. Haha, herregud så knäppt.

Likes

Comments

16 - 17 juni 2016

Jag vaknar någon gång mellan 05.00 - 05.30 med värkar, dock väldigt hanterbara. Under en timmes tid klockar jag värkarna och har ca en värk var femte minut, vilket ändå är relativt mycket.

Klockan 9.15 skulle jag vara på plats på MVC den morgonen. Väl där känner jag att jag inte ens kan gå in för att jag har såpass tätt mellan värkarna, så T får snällt gå in och berätta om läget och de tycker minsann att vi ska åka till förlossningen. Vi åker snabbt hem och hämtar vår packade BB-väska och saker till Melker för att lämna honom hos T’s föräldrar som ska ha honom. Jag var SÅ ledsen och grät som ett litet barn när vi lämnade vår älskade vovve. Tyckte det var jättejobbigt, speciellt i samband med allt som skulle ske det närmsta dygnet.

10.30 kommer vi till förlossningsmottagningen och där blir jag undersökt med CTG och är öppen 1,5 cm. Vi blir rekommenderade att åka och äta lunch och ta en lugn promenad. Då åker vi och hämtar mat på T’s jobb och äter i bilen och tar sedan en promenad i någon timme.

Vi åker tillbaka till mottagningen runt 14.30 och då är jag på gränsen till en aktiv förlossning. Jag får med mig en insomningstablett och några morfinliknande tabletter och vi får åka hem så jag kan sova. Vi är hemma 15.30 och jag lyckas sova i ett antal timmar.

När jag vaknar känner jag att värkarna är värre än tidigare och vi bestämmer och för att åka in igen. Nu är klockan 21.30 och vi har inte ätit något sedan lunchen i bilen, så på vägen in stannar vi till vid Mc'Donalds. När vi kommer in blir vi inskriva (tack och lov) och läggs på ett vårdrum. Klockan är nu 23.00 och jag får en morfinspruta för att kunna sova ytterligare några timmar. Detta hjälper mig inte och jag kan inte sova överhuvudtaget, så jag ringer på barnmorskan och sätter mig en stund i duschen och att försöka lindra smärtan något. Efter duschen får vi flytta vidare till förlossningsrummet då jag börjar blöda och förlossningen faktiskt är igång.

Jag får börja andas lustgas som en allternativ smärtlindring vilket funkar bra i början, men blir sen illamående och kräks och slutar med den. 03.20 för jag ryggbedövning för de extrema värkarna. Jag minns inte alls mycket, mer än att det gjorde så förbannat ont att jag knappt visste var jag var någonstans. Jag bara låg och blundade och FÖRSÖKTE verkligen andas och hörde folk långt borta som försökte prata med mig. Ryggbedövningen gör iallafall stor nytta och jag lyckas koppla av och somna stundvis. Barnmorskan kollar till mig då och då för att se att allt står rätt till.

04.30 undersöks jag igen och jag är nu öppen 6 cm. Barnmorskan sa att jag öppnas likt en skolbok, haha 😉

05.00 är jag klarvaken och jag får sätta mig på en pilatesboll för att få igång det riktigt ordentligt. T får en kopp kaffe så nu ska han allt klara av att vara vaken ett tag till. 06.30 har jag öppnats 2 cm till, alltså 8 cm öppen och Vinstons huvud ligger långt ner.

07.00 är det skifte på förlossningen och barnmorskan som vi har haft under natten kommer in och säger hejdå och önskar oss lycka till. Vi var otroligt nöjda med henne. Den nya barnmorskan, som även hon är jättego, kommer in 07.30 och nu är jag helt öppen och huvudet har åkt ner ännu mer. Jag dock är fortfarande såpass bedövad att jag måste ha värkdropp för att få igång krystvärkarna. Droppet sätts i handen och jag får äta en yoghurt för att få lite extra energi innan bebben ska klämmas ut. Klockan är då runt 8.00.

08.30 börjar krystvärkarna och cirka en halvtimma senare, 09.03 föds världens finaste kille. 53 cm lång och väger 4295 gram, en riktig bjässe.

Kort därefter får vi in vår belöning, haha, och gott var det! Sedan går vi över till BB där vi får ett familjerum. Allt är frid och fröjd och vi har fått en fullt frisk liten prins, om en dag eller två åker vi hem och startar vårt nya liv ihop. Eller...?

Det visar sig att Vinston inte syresätter sig riktigt som han ska i hand och fot och de kommer in varje timme och testar om och om igen. En läkare får undersöka honom och tycker att vi ska flyttas ner till Halmstad, där de har rutinerad personal och där de kan ha koll på honom. Detta kommer väldigt hastigt för oss och det är jäkligt jobbigt. Jag och Vinston sätts i en ambulans med läkaren och T får ta bilen och köra efter. Det måste varit det jobbigaste, att vi fick skiljas åt i all hast och rädsla.

Väl där är allt så läskigt. Vi vet inte vad som kommer hända och vad det är som inte står rätt till med vår son. Det värsta av allt är att VI FÅR LÄMNA HONOM DÄR, för det finns inget rum till oss på neonatalavdelningen (som det heter där nyfödda barn hamnar), så vi får gå och sova i ett rum på BB, utan Vinston... Om det var tufft? Svar ja.

Dagen därpå tar de prover på Vinston och de visar sig att han har en infektion. Troligtvis för att han fått fostervatten i lungorna. Han får därför antibiotika i en liten slang som fästs i huvudet på honom. Vi får då reda på att vi måste stanna i MINST 4 dagar, då han måste ha sin antibiotika. Detta kom också som en chock. Vi ville ju hem såklart, och vi hade inte grejer för att stanna så länge. T fick sätta sig i bilen för att åka enda hem till Varberg och hämta kläder och annat som vi behövde, och sedan tillbaka igen... Nu hade vi iallafall fått ett rum på samma avdelning som Vinston var, så vi fick vara tillsammans med vårt egna barn.

Där satt vi i våra sjukhussängar och dagarna gick så galet långsamt. Att vi inte heller visste när vi skulle få åka hem gjorde oss smått galna. Vi fick gå på promenad, jovisst, men bara på sjukhusets område. Det var nästan så man blev alldeles konstig av att vara där och började klättra på väggarna.

Onsdagen därpå, alltså 5 dagar senare får vi ÄNTLIGEN packa ihop oss och åka hem då Vinstons infektionsvärde har sjunkit till helt normalt. Vilken känsla det var, det var som att bli utsläppt från något slags fängelse alltså.

Självklart ville vi vår sons bästa och personalen på avdelning 17, neonatal var verkligen super. Men samtidigt ville man ju bara hem till sitt. Att vi fick komma hem iallafall innan midsommar och få fira hemma var det vi önskade mest av allt och så blev det, tack och lov.

Jag har världens finaste lilla familj och jag är evigt tacksam. Alla är friska och glada.

  • Filed under: Baby

Likes

Comments

Idag är Vinston 2 veckor. Det är alltså 2 veckor sedan han kom till världen. Va?! Jag tycker på något sätt att det känns som han alltid har varit med oss, underbara unge.

Jag ÄLSKAR verkligen pyjamasen/onesien med tigern på, han har även en med en panda på som jag har lagt upp här på bloggen tidigare. Båda är från KappAhl och de är verkligen så himla fina.

Förresten. Jag är så extremt tacksam och glad över att jag har min fina sambo. Det känns faktiskt, trots att allt var helt perfekt innan, som att det är ännu mer perfekt nu. Våra band har liksom stärkts i samband med att Vinston kom, vilket känns helt underbart med tanke på att vi nu är en liten familj med SÅ GALET MYCKET KÄRLEK ❤

Likes

Comments

Vi var på vårt första BVC-besök igår eftermiddags. Denna lille killen följer kurvan precis som han ska och har till och med redan vuxit en centimeter sedan han föddes. Herregud, ska det var tillåtet att ens bebis växer så fort?!

Vi har världens snällaste son, han är SÅ nöjd och glad hela tiden. Och nätterna, jösses! Han sover fram till 05 på morgonen ca, då är han hungrig. Efter han har ätit somnar han igen och sover gladeligen till 10 - 10.30, helt makalöst. I vår familj är vi väldigt bortskämda med sovmorgon och det tackar vi för 😉

  • Filed under: Baby

Likes

Comments

Världens finaste kille kom till världen den 17 juni och här är vi nu i den omtalade bebisbubblan. Det är helt ofattbart än, att han faktiskt är vår. Fantastiska lilla varelse!

Vi kom hem först i onsdags kväll efter att ha bott på ett rum på neonatalavdelningen nere i Halmstad och anledningen till det samt förlossningsberättelse kommer dyka upp här på bloggen inom kort, så alla nyfikna själar får hålla utkik! Det är hur som helst så jäkla skönt att vara hemma, sova i sin egna säng, duscha i sin dusch, tvätta kläder som man vill och ha allt man vill ha och behöver nära till hands.

  • Filed under: Baby

Likes

Comments