Scroll down for English

Efter månader av väntan. Efter veckor av längtade. Efter dagar av packande. Efter oändligt många timmar på resande fot är jag äntligen framme! Igår lämnade jag och Louise, som skulle till samma område som mig, training school halv sju på morgonen. Vi blev avsläppta på JFK sju timmar innan flyget skulle lyfta. Men timmarna flög (no pun intended) förbi snabbare än jag hade trott. Flyget till LA tog dock evigheter, men när vi landade så skyndade vi bara vidare till nästa flyg. Vi hade lite tid innan flyget gick så vi passade på att köpa en snabb middag och sedan var det dags att ännu en gång sätta sig på ett plan. Fast den här gången skulle det vara sista flyget. När vi landade skulle vi vara framme! Flyget tog inte lång tid alls och plötsligt landade vi i San Jose.

När vi gick genom flygplatsen mot väskorna hann jag inte ens bli nervös innan vi svängde runt ett hörn och jag såg Tenzin längre ner i korridoren. De var här! Hela min värdfamilj mötte mig och barnen kom fram och kramade om mig direkt. Marika och Gary kramade också om mig och nu var jag verkligen framme!

Senare visade det sig att min väska var kvar i LA men som tur var kunde de köra ut den till huset. Så när jag vaknade imorse stod den utanför mig dörr. Nu ligger jag alltså här i min säng, i mitt rum, i mitt hus, i min stad som jag ska bo i det närmaste året.

Jag är framme!

After months of waiting. After weeks of longing. After days of packing. After an endless number of hours traveling, I'm finally there! Yesterday, Louise, who will near me, and I left the training school half past seven. We were let off at JFK seven hours before the flight was lifting. But the hours flew (no pun intended) past faster than I had imagined. The flight to LA took ages, but when we landed, we just hurried to the next flight. We had some time before the flight would leave so we were bought a quick dinner and then it was time to settle on a plane again. Though this time would be the last. When we landed we would be there! The flight did not take long at all and suddenly we landed in San Jose.

As we walked through the airport to the bags, I didn't even have time to get nervous before we turned around a corner and I saw Tenzin further down the corridor. They were here! My whole host family met me and the children came and hugged me directly. Marika and Gary hugged me too and now I was really here!

Later it turned out that my bag was still in LA but luckily they could drive it to the house. So when I woke up today it stood outside me door. Now, I'm here in my bed, in my room, in my house, in my city, which I will live in for the next year.

I'm here!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Scroll down for English


Jag vaknade igår med fjärilar i magen. Det var verkligen dags, nu skulle jag äntligen åka! Som den "prokrastineraren" jag är slängde jag ner det sista i väskan, justerade om sisådär 15 gånger för att inte få övervikt i stora väskan (vad hände med 17,8kg??) och gosade sedan en stund med Frida och pappa. Softis hann jag säga hejdå till tidigt på morgonen innan jag släppte ut henne. Vid 10 packade jag och pappa in väskorna i bilen och körde mot Mörby för att hämta upp mamma som varit på möte i stan. Frida och Sandra tog en egen bil för att de ska vidare till Uppsala efteråt.

På Arlanda blev det ett tårfyllt avsked, i alla fall för familjen. Vi kramades mycket och länge innan det till slut var dags för mig att gå igenom säkerhetskontrollen. Mamma, pappa, Frida och Sandra kramade om mig en sista gång och sen fick jag gå. När jag vinkade till mamma och pappa för sista gången efter säkerhetskontrollen kom tårarna. Med våta kinder gick jag genom flygplatsen för att möta upp alla andra blivande au pairer. Vi var 12 stycken som åkte med samma flyg och det var skönt att få sitta och prata med andra som förstår känslan av att lämna sin familj i ett år. Det känns helt surrealistisk att jag faktiskt inte kommer se min familj på ett helt år! Man kanske kan hoppas på ett besök längre fram men det är ingen resa planerad än. Jag tror att det inte riktigt sjunkit in helt men det blir säkert mer tårar senare.

Väl framme på Heathrow var flyget till New York 2 timmar försenat. Men tur nog gjorde det att vi hade tid att äta en ordentlig lunch/middag. Pasta Carbonara blev det för mig, mums! Sedan var det dags att flyga vidare och efter 7,5 timme av filmer, toalettbesök och gnäll om hur trötta vi är kom vi till sist fram till New York. Äntligen!

Trötta tog vi oss igenom sista säkerhetskontrollen, plockade upp våra väskor (gick så snabbt!) och mötte upp Cultural Cares representant. Vi blev visade till bussen och åkte 30 min ut till Au Pair Training School. Nu var klockan cirka halv 12 och naivt trodde jag att jag skulle få gå direkt till sängs. Men självklart var vi tvungna att lägga undan våra stora väskor först och sedan stå i kö för att få våra rumsnycklar. Runt klockan ett låg jag till sist jag i sängen efter en snabb dusch och fick äntligen somna.

Idag har varit en sjukt lång dag som började redan 6:15. Det känns som en hel vecka har gått sedan jag åt frukost. Vi har haft au pair kurser hela dagen men det har faktiskt varit rätt kul. Min professor är rolig och håller kursen intressant även fast jag är hur trött som helst. Nu är det snart dags för Candy Picnic så jag ska vila lite och sedan gå dit med ett gäng andra au pairer.


USA here I am!

3 dagar till Santa Cruz

Yesterday, I woke up with butterflies in my stomach. It was really happening, I was finally going! As the procrastinator I am, I threw down the last stuff in the bag, adjust my bags like fifteen times to avoid getting overweight in the big suite case (what happened to 17.8kg ??) and then snuggled with Frida and dad. I got to say goodbye to Softis early in the morning, before I let her out. At 10, dad and I packed my bags into the car and drove to Mörby to pick up mom. Frida and Sandra took their own car since they are going to Uppsala afterwards.

At Arlanda there was a tearful farewell, at least for the family. We hugged a lot and then it was time for me to go through the security check. Mom, dad, Frida, and Sandra hugged me one last time and then I had to leave. When I waved to mom and dad for the last time after the security check, the tears came. With wet cheeks, I walked through the airport to meet up with the other au pairs on the same plane. We are 12 au pairs traveling together on the same flight and it was nice to sit and talk to others who understand the feeling of leaving their family for a year. It feels completely surreal that I actually will not see my family for a whole year! I may hope for a visit later on but there is no trip planned yet. I think it has not really registered with me yet, but there will certainly be more tears later.

Once on Heathrow, the flight to New York was delayed 2 hours. But luckily, we had time to have a good lunch / dinner. I had pasta carbonara, yum! Then it was time to fly on and after 7.5 hours of movies, toilet visits and whining about how tired we are, we finally arrived in New York. At last!

Tired, we went through the last security check, picked up our bags (went so fast!) and met the Cultural Cares representative. We were shown to the bus and went 30 minutes to the Au Pair Training School. Now it was about half past eleven and naively I thought I would go straight to bed. But of course we had to put away our big bags first and then que to get our room keys. Around 1am I was finally in bed after a quick shower and got to fall asleep.

Today has been a very long day that started already at 6:15am. It feels like a whole week has gone by since I ate breakfast. We've had au pair courses all day but it's actually been fun. My professor is funny and keeps the course interesting even though I'm so tired. Now it's soon time for the Candy Picnic so I'll rest a little and then go there with a bunch of other au pairs

USA here I am!

3 days to Santa Cruz

Likes

Comments

Scroll down for English

Igår var det sommarfest hemma hos oss ihopslaget med avskedsfest för lilla mig. Vänner och släkt kom över och vi lekte, pratade och åt och drack gott. Det var så kul att få en sista kväll med alla men hur många gånger jag än pratade om att "ja jag åker på måndag" så kändes det inte riktigt sant. Det var inte förrän jag vaknade i morse som jag faktiskt insåg att det bara är idag kvar. Det är helt sjukt hur fort tiden går. Jag har nu sagt hejdå till alla förutom några få som jag säger hejdå till idag. Jag är strax på väg till Täby för att säga hejdå till Linn, Marianne och Matilda. Det kommer vara jobbigt med jag vet ju att oavsett hur lång tid vi är ifrån varandra så kommer vi alltid tillbaka till varandra.

Men jag tänkte inte skriva så mycket idag. Jag ska passa på att umgås med alla medan jag kan och så måste jag snart stänga resväskan också. Det blir säkert risk för att jag glömt något men det mest går faktiskt att köpa i USA också.

1 dag till New York
5 dagar till Santa Cruz

Yesterday, we had a summer party combined with a farewell party for me. Friends and family came over and we played games, talked and enjoyed good drinks and foods. It was so nice to have a last night with everyone but no matter how many times I said "yes I'm leaving on Monday" I couldn't really believe it. It wasn't until I woke up this morning that I actually realized that it is only one day left. It's crazy how fast the time goes by. I have said goodbye to everyone except a few that I say will say goodbye to today. I'm on my way to Täby to say goodbye to Linn, Marianne, and Matilda. It's going to be hard, I know that no matter how long we are apart from each other, we'll always be come back to each other in the end.

I did plan to write so much today. I'll take the chance to hang out with everyone while I can and I also have to pack the final things and close up my suite case today. There is probably a risk that I've forgotten something, but it can probably be replaced if it wasn't important enough for me to remember.

1 day to New York
5 days to Santa Cruz

Likes

Comments

Scroll down for English

Denna vecka har jag spenderat två dagar med att åka till och från Göteborg med Fridas första flyttlass. Vi packade bilen sent måndag kväll och lämnade Åkersberga kl8 tisdag morgon. Längs vägen stannade vi till i Västerås för att hälsa på lilla mormor. Det blev sista gången jag såg henne innan jag ska åka iväg till USA och hon var lika pigg och glad som vanligt! Jag fick strikta order om att skicka brev till henne och fick en bamsekram innan jag åkte. Efter besöket hos mormor åkte vi vidare till IKEA där vi åt lunch och Frida gjorde några inköp till lägenheten. Sedan var det bara att hoppa in i bilen igen och åka vidare.

När vi kom fram packade vi in allt i Fridas nya lya och så gick Sandra och jag iväg för att köpa toapapper, mat, cava och kortlekar. Det allra viktigaste såklart! Så kvällen spenderades med att packa upp alla lådor, spela kort, äta mat och dricka cava. Hon har lyckats få ett kanonläge precis vid centralen! Blev lite avis på att hon ska flytta hemifrån men jag ska ju iväg på mitt eget äventyr så är rätt nöjd ändå.

Nästa morgon blev det bara till att packa in de tomma lådorna i bilen igen och efter en lunch på Järntorget åka hemåt igen. Det blev en kort visit i Göteborg men i trevligt sällskap. Det kändes skönt att komma iväg och få lite avstånd till allt packande och reseplaneringen. Idag har jag tvättat och imorgon är min deadline för att packa klart väskan. Snart dags!

4 dagar till New York
8 dagar till Santa Cruz


This week I've spent two days traveling to and from Gothenburg with Frida's first load of boxes. We packed the car late Monday evening and left Åkersberga at 8 am Tuesday morning. Along the way we stopped in Västerås to visit Grandma. It was the last time I met her before I will fly off to the US and she was as nice and happy as always! I received strict orders to send letters to her and got a big hug before I left. After visiting Grandma, we went to IKEA where we had lunch and Frida bought a few things for the apartment. Then we got back in the car and continued our long drive.

When we arrived we packed everything into Frida's new place, and Sandra and I went to buy toilet paper, food, cava, and playing cards. The most important things, of course! So the evening was spent unpacking all the boxes, playing cards, eating food, and drinking cava. She has managed to get a great location right near the central station! I was a little jealous of her moving away from home, but I'm going away for my own adventure, so I'm quite happy anyway.

The next morning it was only to pack the empty boxes into the car again and after a lunch at Järntorget, go home again. It was a short visit to Gothenburg but with nice company. It felt good to get away and get a little distance to all the packing and travel planning. Today I have done my last loads of laundry and tomorrow is my deadline for packing my bags. Almost time to go!

4 days to New York
8 days to Santa Cruz

Likes

Comments

Scroll down for English version

Tiden flyger förbi och nu är det mindre än en månad kvar tills jag lämnar Sverige bakom mig. Hjärnan går på högvarv och jag försöker jonglera planerande av avskedsfest, packning och planer med familj och vänner innan jag ska åka. Packningen känns nästan svårast med tanke på att jag ska packa för ett helt år i bara en resväska. Hur är det ens möjligt? När jag dessutom använder alla kläder jag vill packa blir det väldigt svårt att ha koll på vad som tillslut ska hamna i väskan. Jag verkar inte kunna lyssna till alla råd jag fått utan vill packa ner hela min garderob, bara för att jag kanske vill ha den där ena tröjan någon dag. Måste verkligen börja ta tag i packningen nästa vecka!

Jag börjar märka hur svårt det är att balansera alla blandade känslor jag har inför detta äventyr. Dels är jag mer exalterad än jag någonsin varit och längtar så mycket efter att få leva min dröm i USA med min underbara värdfamilj. Men det känns såklart ledsamt att lämna min familj och mina vänner här hemma och det känns lite extra konstigt att åka nu efter sommaren. Eftersom jag har spenderat varje dag med familj och vänner som jag sedan inte kommer träffa på ett år tror jag att det kanske kommer kännas av lite extra i början. Jag kommer sakna dem så mycket men jag vet att jag kommer träffa nya vänner i USA och hoppas självklart att jag kommer känna mig som en del av min värdfamilj. Något som gör att det känns enklare att åka iväg är till stor del att jag redan känner mig så välkommen av min värdfamilj men också att jag redan har en kompis där borta. En svensk tjej, @evelinaanileve, som också är au pair hos en familj i Santa Cruz. Det är skönt att veta att jag inte kommer vara helt ensam när jag kommer fram.
Mitt hittills största äventyr är bara runt hörnet!


26 dagar till New York.
30 dagar till Santa Cruz.

Kaoset när man packar för USA och semester på västkusten samtidigt...

Time flies by and now it's less than a month left until I will leave Sweden behind me. My mind is spinning with the effort of trying to juggle the planning of my farewell party, all the packing, and plans with family and friends before I go. The packing feels almost hardest considering I have to pack for a full year in just one suitcase. How is that even possible? The fact that I use all the clothes I want to pack makes it that much harder to keep an eye on what will eventually end up in the suitcase. Also, I don't seem to be able to listen to all the advice I have received, instead I want to pack my entire wardrobe, just in case I might want that one sweater one day. I really have to start packing next week!

I've started to notice how difficult it is to balance all the mixed feelings I have about this adventure. Partly, I'm more excited than I've ever been and longing to live my dream in the United States with my wonderful host family. But of course I feel sad to leave my family and friends here at home and it feels a little extra strange to go after the summer. Since I have spent every day with family and friends whom I will not see in a year, I think that maybe I will miss them all a bit more in the beginning because of that. I know I will miss them so much, but I also know that I will meet new friends in the US, and of course I hope I will feel like a part of my host family. What makes it easier to go away is to a largely that I already feel so welcome by my host family but also that I already have a friend over there. A Swedish girl, @evelinaanileve, who is also an au pair with a family in Santa Cruz. It's nice to know that I will not be completely alone when I arrive.
My biggest adventure this far is just around the corner!


26 days to New York.
30 days to Santa Cruz.

Chaos when packing for the US and vacation on the west coast at the same time ...

Likes

Comments

Igår var jag på amerikanska ambassaden och sökte visum. Det tog galet lång tid men efter tre timmar (sjukt) var jag klar! Lyckligtvis så var det inte tre timmar med tråkig väntan utan jag hade tur som sökte samtidigt som en hel grupp av andra au pairer så vi snackade bort tiden tillsammans. Jag hade anmält mig till Cultural Cares Workshops och Mingel i samband med min visumansökan. Så efteråt gick vi tillsammans till Cultural Cares kontor där vi hade lite workshops och fick höra väldigt inspirerande historier från de som jobbar där. Superkul!

På kvällen fick jag sen spendera lite kvalitetstid med mina best buds, Linn och Marianne. Vi åt en god middag och spelade oändligt många omgångar 7:an.

Nu är det bara för mig att fortsätta förbereda inför min avresa och ha en grym sommar med min familj och vänner!

Likes

Comments

Här kommer jag att skriva om allt som har att göra med mitt år som au pair i Kalifornien! Den 14e augusti avgår mitt plan till New York där jag kommer att spendera 4 dagar på Cultural Care training school innan jag flyger vidare till min familj i Santa Cruz. Min värfamilj består av tre söta barn, deras mamma och pappa, en katt och en hund. Jag matchade med dem i april och nu är det snart dags för mig att äntligen få träffa dem!

För er som inte känner mig men läser ändå så heter jag Johanna och är 20 år gammal. I Sverige bor jag i en förort till Stockholm med min mamma, pappa och storasyster.

Jag ser verkligen fram emot mitt äventyr i USA och längtar så efter att träffa min värdfamilj på riktigt!


Likes

Comments