View tracker

Skriver upp det här mest för min egen skull, så att torr pasta inte är det enda alternativet i Barcelona. För fyra personer: koka 3 dl torr bulgur, finhacka en halv gurka, fyra tomater, en rödlök och mycket färsk persilja, blanda ihop med bulgurn och lite oliver, blanda saften från en halv citron med lite olivolja och ringla över, salta och peppra.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Så har ännu en sommar kommit och gått. Den blev väldigt bra trots att den kom två månader för sent, och om mindre än en vecka bor jag i en annan stad i ett annat land utan att ha den blekaste aning om vad detta annat kommer att innebära. Men det känns bra och det är det jag vill, och därför ligger jag här i min säng och ser på min resväska som jag inte ens har tänkt tanken att börja packa, och med andra ord är allt som det ska vara. Just nu tänker jag umgås med dem jag vill umgås med, krama om dem jag vill krama om och ha min skriftliga lista "att göra bättre denna utlandsflytten" i baktanken när det behövs. Jag ska också ringa försäkringskassan, lämna tillbaka böcker på biblioteket, köpa ny linsvätska, krama ihjäl en bästis som om två dagar flyttar till samma land som mig i tre år och utöver det tänkte jag hinna njuta av livet lite också. Bara för att dra ut på sommaren slänger jag in lite sommarbilder från diverse bra stunder, typ som när jag och Frida i sista minuten köpte oss varsin biljett till Way Out West för att dansa till världens bästa Kygo. Det blev en heldag i Göteborg med picknick och dagsfylla i parken, gömmande av resterande alkohol vilken vi aldrig återfann (hoppas iallafall att den kom väl till användning för tiggaren som såg vart vi slängde in påsarna), ett kärt återseende med Lisa från Jönköping, ett oväntat (och kärt) återseende med två brudar vi träffade i Australien (kan inte få nog av frasen "världen är liten", man slutar aldrig förvånas), en del spårvagnsåkande, tappad och återfunnen mobil och sist men inte minst eufori-dansande och varsin fälld tår till Kygo. Det var två lyckliga själar som däckade hos Fridas släktingar sent den kvällen kan jag meddela. Alla kräft-relaterade bilder är tagna från vår roadtrip till Annas familjs stuga (eller snarare hus) i Småland, som innehöll allt som hör svensk lantsommar till i form av skönsång till Ted Gärdestad i bilen, bad i sjö, paddling, snapsvisor, pajbakning med bär plockade från baksidan, sällskapsspel, myggor, rökelse, en massa kräftor, och till sist sleepover för alla i samma rum till ljudet av en tänd brasa. Sverige är bra fint ibland.

Likes

Comments

View tracker

Ibland tänker jag på hur mycket de där små slumpmässiga tillfälligheterna faktiskt spelar roll för att man ska träffa de människorna man gör. Som på Bråvalla när vi valde att sätta upp vårt tält på just den gräs(ler)-plätten som vi gjorde och därför fick de bästa grannarna vi kunde få i form av ett gäng glada killar från Göteborg och Smögen som höll oss vakna hela nätterna med sin sjuka bergsprängare, utmanade oss i drickspel och lät oss kladda ner deras tält med sprayfärg och valfria motiv (ungefär där inleddes vänskapen). Vilket för mig till denna helgen, då några av dem tog sig ner till Halmstad för en reunion som bestod av precis lika mycket sol, alkoholhaltig dryck, grym musik (denna gång i form av årets sista after beach) och skratt (var tvungen att lägga till det där sista hur klyschigt det än låter) som på Bråvalla. Det enda som skiljde sig från senast var väl i så fall maten då, som vi lyckades överträffa (inte svårt att överträffa baconost och halvmögliga mackor i och för sig) genom att grilla hamburgare (eller vi fick steka dem, grillen funkade inte men det gjorde ingenting). Natten bjöd på för många shottar då vi bestämde oss för att beta av hela utbudet på shotluckan, en hel del mer eller mindre fina bilder på Annas kamera och slutligen skräckfilm och övernattning för hela gänget i Oskarström. Dagen efter låg väl alla mer eller mindre halvdöda på Tylösand, vilket i och för sig inte är det sämsta stället för en bakfylla. Med andra ord en riktigt bra helg med ännu härligare människor och jag kan numera konstatera att jag har utvecklat en enorm sorts kärlek till reunions. Många gånger är det bara önsketänkande eller rent prat när man säger "vi kommer ses igen", för alla vet att det inte kommer bli så. Därför kan det vara det bästa som finns när man faktiskt lyckas få ihop alla (i detta fallet nästan alla). Bilden där vi försöker proppa in så många kroketter i munnen som möjligt är en annan historia...

Likes

Comments

Lever just nu i något som känns som i en mellanlandning, som i en tid för antingen eller, som i andetaget innan man dyker ner under ytan. Utnyttjar dagarna så gott det går trots att det varken är varmt eller kallt, trots att jag inte riktigt vet varken ut eller in, trots att det för tillfället bara finns ett nu eller kanske just precis därför. Umgås med människor som jag tycker om, även om jag önskar att vi alla hade sommarlov som när vi var tio år och kunde skratta och gråta och göra saker tillsammans från morgon till kväll. Men man lär sig att ta vara på den tid som finns, som igår kväll när jag och min fina och saknade bästis drack te och pratade om Australien, om slitiga jobb, om drömmar, om framtiden och kanske viktigast av allt om allt det vi ska göra när tiden finns. Jag må leva ett slappt liv för tillfället, men ex-sambon sliter som aldrig förr (någon måste ju hålla ställningarna) så vi har övermycket att prata om när vi väl ses. Kanske blir det ombytta roller snart, då det i veckan väntas två jobbintervjuer via Skype hela vägen från Barcelona. Ju mer jag tänker på det, desto mer taggad blir jag. Vill ha ett nytt liv någon annanstans, inte för att jag på något sätt föraktar det jag har nu, utan för att jag tror att jag kanske behöver det. Har sedan jag kom hem inte riktigt vetat vad jag vill och i vilken ordning jag ska göra det som lockar. Men nu har jag bestämt mig för att jag vill göra något nytt, få lite av den värme som jag saknar så och få aningens mer perspektiv på livet, helt enkelt. För att tala om något helt annat så väntas en helg som jag vet kommer bli succé, då jag ska till älskade Helsingborg där 21-årsfest för min efterlängtade Isabell står på schemat. Kan ju bara inte bli fel. På senaste har jag för övrigt hunnit äta drömmarnas (även för plånkans del) frukostbuffé på Maxi med Anna (vi har velat göra det since forever ungefär, vi var precis så exalterade som det ser ut), varit ute på Pepe's i Båstad, missat tåget hem från Båstad med sisådär tjugo sekunder för att sedan somna på stationen och nästan missa nästa tåg också, haft den ultimata bakisdagen med dagssömn, pizza, chips och glass, spelat minigolf med Wille, Jonte och mor min och varit två slag från att vinna (!!!), sett en sevärd film och käkat chips med Ella och Cassandra, lunchat och pratat om livet med Becka som jag inte hade träffat på sisådär femton år, lyckats tända en engångsgrill med Anna och Frida för att sedan, sist men inte minst, se The Royal Concept som spelade på lilla torg i Halmstad. De var grymma för övrigt, och vi kom överens om att vi nog hade gjort vad som helst för att få gifta oss med David Larson. Fina dagar med andra ord!

Likes

Comments

Likes

Comments

Livet är ganska oklart för tillfället, men tro det eller ej så gillar jag det. Vädret är oklart (ingen större skräll), likaså min jobbsituation, mina planer för hösten och mina planer för resten av livet också för den delen. Vet inte om det är konstigt men tanken att söka in till högskolan har faktiskt aldrig ens slagit mig, vilket ledde till att jag fick en mer eller mindre chock när mina vänners antagningar trillade in för ett par dagar sedan. Blev 1. superglad för deras skull, 2. chockad över att folk verkar veta precis vad de vill göra resten av sina liv och 3. lite ledsen över att det här första året efter studenten snart har kommit till sitt slut. Det känns liksom lite sorgligt på något sätt, att de här 365 dagarna av frihet och massor av minnen snart är över. Inte för att jag själv ska plugga (inte här och inte nu) men de där antagningarna satte liksom upp en konkret startlinje för det där andra livet, det där allvarliga som känns så långt bort just nu. Framtiden kan ju för övrigt vara det konstigaste och mest hajpade fenomenet som finns, man vet liksom ingenting och kanske ska man inte göra det heller. Men för tillfället bryr jag mig inte om den, för jag vill leva här och nu och jag vill lära mig av nya erfarenheter, av mina bra respektive mindre bra val och framförallt av mina misstag (för det blir en hel del av dem vill jag lova). Såg en dokumentär om Surfakademin idag av en ren slump (var bakis, var hungrig, skulle äta tacos framför TV:n, på den vägen var det) och fick liksom en slags inspirationskick av att se den. Inte för att jag ska dra till en mer eller mindre öde ö, införskaffa mig en surfbräda och ha en hängmatta som bostad (även om det hade varit grymt, sådde jag just ett frö hos mig själv?) men det är motiverande att se människor som säger upp sig från sina jobb, reser bort från allt det som kallas gammal vana och bara följer sin magkänsla. Note till mig själv: när du vet vad din magkänsla säger dig, så lita på den. Men nog snackat om framtidsplaner och ickeframtidsplaner, så har jag precis haft tre förjävla roliga dagar med min barndomsvän, ärkebroder och partner in crime (kärt barn har många namn) Isabell. Har skrattat större delen av dagarna, grillat, ätit brunch, ramlat in innanför dörren lite för sent (eller tidigt, beroende på hur man ser det), dansat loss på Leffes, varit på efterfest på ett hotell, varit på en annan efterfest i ett mindre regntåligt tält och träffat på en och annan psykopat. Idag är min sömnbrist ett faktum, så med andra ord är allt precis som det ska vara!

Likes

Comments

Det är dagar som denna, då regnet vräker ner utanför fönsterrutan och Sverige är allmänt grått och tråkigt, som jag saknar Australien så där extra mycket. Jag saknar förstås värmen och solen, men det finns så mycket mer att sakna även förutom det. Jag saknar människor som jag kunde träffa varje dag där på andra sidan jorden, jag saknar att ligga på golvet och skratta minst en gång om dagen, jag saknar att bo med min bästa vän, jag saknar att vara spontan i allt jag gör, jag saknar havet, jag saknar att se nya saker varje dag, jag saknar att bo i en resväska och jag saknar att hela tiden vara på väg någonstans. Det senaste dygnet har jag spenderat lite för mycket tid med att se tillbaka i bloggarkiv, kolla igenom hundratals bilder och just sakna. Men jag vet också att det finns så mycket mer att se och upptäcka och att jag har hela livet på mig att göra det, även om just Australien alltid kommer ha en speciell plats för mig. Jag åkte med mitt liv nerpackat i en resväska men kom hem med så mycket mer (med undantag för bankkontot då), och det i sig är pretty damn amazing.

Likes

Comments

Hur kan jag helt och hållet ha glömt bort att skriva om sommarens kanske viktigaste helg midsommarhelgen? Dessa dagar var galet roliga, efterlängtade, regniga, soliga och underbara på samma gång. Efter att ha cyklat runt i ösregn på jobbet hela dagen kom ett gäng härliga tjejer hem till mig för att fira den svenska högtid som folk i andra länder måste tycka är helt sjukt hajpad med konstig mat, en halv skog i håret och ett jäkla spring kring en oklar träpinne klädd i buskar. Midsommar bjöd på den traditionella blomkransen i håret, hetsätning av sill (trots att typ 90% inte ens tycker om den), cirkus 4 kg potatis, jordgubbstårta, mycket alkoholhaltig dricka och det mesta som hör till. Julia och Emma hade tagit sig ner till Halmstad hela vägen från Götene för att stanna under helgen, så känslan när jag och Frida fick krama om dem var oslagbar och det kändes för ett ögonblick som om vi var tillbaka på andra sidan jorden igen. Midsommardagen började vi med gofrulle och en promenix till Grötvik, för att sedan åka och hämta Malin vid tåget. Hann med att gå en runda i stan (där allt var stängt, men det spelade ingen roll för vi pratade mest ändå), åka till Riccardo's, vara med om en mer eller mindre skräckupplevelse på den smala vägen vid kohagen på väg till Riccardo's, stå i kö i fem år på Riccardo's, och sist men inte minst äta en otroligt värd glass på Riccardo's innan vi tog oss till Frida för att äta midsommarmat x2 och förfesta inför den klassiska cykelutgången i Tylösand (mina ben har fortfarande blåmärken efter den cykelturen). Vi tappade bort bankkort, tappade bort varandra, glömde jackor, försvann iväg till Halmstads mest oklara små bonnabyar, drog på efterfest och hade allmänt jäkla roligt. Dagen efter åt vi frukost klockan två (så lång tid tog det för oss alla att samlas igen efter vår oklara kväll) och skrattade rätt mycket åt hur lite vi hållt oss till ursprungsplanen (alla skulle egentligen ha haft sleepover hos Frida; det slutade med att ingen hade det). Tror aldrig att bakismat på Bull's har smakat så gott som just den dagen, haha.

Likes

Comments

Så fort jag tänker på helgen som varit så fylls jag av glädje (för att den spenderades med mina saknade Aussie-tjejer), saknad (för att jag redan saknar dem igen) och blir dessutom full i skratt (för att det helt enkelt finns för många sjuka detaljer för att inte bli det). Tidigt på morgonen i lördags satte sig jag och Frida på tåget mot Jönköping, båda två med knappt tre timmars sömn var i bagaget. I Jönköping mötte vi upp Malin och fick oss en turistvisning till hängstället nummer ett (även kallat Coop, utbudet var mindblowing). Efter att ha handlat och ätit kärleken i livet som kallas plocksallad hemma hos Malin (och skaffat swish, glömde den viktiga detaljen) började vi roadtripen till Götene. Fick krama om Emma igen, äta jordgubbar på hennes altan och sedan bege oss mot Julia på Kinnekulle för att äntligen återförenas hela gänget igen. Emmas, Julias och Oscars 20-årsfest hölls mitt ute på landet, så nu kan jag checka av ladugårdsfest på listan och konstatera att allt blir så jävla mycket roligare när det inte finns några grannar så långt ögat når, haha. Sammanfattning av kvällen: tappad och avsköljd köttbit, bajsmobil i toastolen, chips doppade i potatissallad (var tydligen gott), tvångsmatning med tårta (sisådär en halv tårta per spade), en jäkla massa snapsar, blombuketter som gavs hit och dit i överflöd (blom-David ställde in sig på giftermål), däckning i en bil (som tydligen låstes, hade varit jobbigt om man hade behövt spy) och en ytterst oklar resa hem till Julia mitt i natten som jag inte tror att någon av oss minns särskilt mycket av. Dagen efter gick i ett något mer harmoniskt tecken med bakisfrulle på altanen, ett sjukt kallt men behövligt bad i sjön och sist men inte minst en jäkla massa skratt. Efter att sedan ha väntat på våra cheese i åratal i driven verkade det som att vi skulle missa tåget hem då vi var typ två minuter efter vår gps, men efter att ha kört vansinneskörning hela vägen till Jönköping lyckades vi hinna med det ändå och kom hem till Halmstad med en helt annan syn på Kinnekulle än den vi hade tidigare. Helgens lärdom: de som säger att det går lugnt till på landet har inte en aning om vad de pratar om.

Likes

Comments

Oj, vad det har hänt mycket grejer sedan senast. För att sammanfatta så har jag levt några av livets än så länge bästa dagar (är rätt säker på att jag när jag är hundra år fortfarande kommer gradera dem på topplistan), firat hela midsommarhelgen med mina underbara och saknade Bondi-tjejer, varit i Norrköping för första gången (tror jag), varit på livets första flerdagars-festival Bråvalla och haft så löjligt jävla roligt och sist men inte minst flyttat. I onsdags satte sig jag, Frida, Nikki, Felicia och Anna på festivalbussen mot Norrköping med varsin fet packning (vi alla försökte packa lätt, skyller dock på alkoholen och all baconost som gjorde att vi alla dog rygg-döden). Räcker väl med att säga att man var lagom sliten när vi åkte hem så sent som i söndags morse, sunkiga, bakis och med en sömnbrist x100. Att växla mellan att frysa som fasen och att svettas ihjäl i vårt tält, leva på mackor med baconost, börja med drickspel klockan elva på morgonen varje dag, vara en i publiken till grymma band och artister (plats 1. Maskinen, plats 2. Robbie Williams, plats 3. Norlie & KKV), vinna Marabou-stjärnvinsten (som vi sålde ut mot alkohol sista dagen för att våran tagit slut, haha) skratta tills man knappt kan andas och umgås med underbara människor hela dagarna gjorde att dessa dagar blev helt oslagbara. Även om duschen när man kom hem var den bästa någonsin, det var underbart att sova i en riktig säng (även om jag var aningens förvirrad när jag vaknade upp och undrade vart jag var någonstans), jag aldrig mer vill äta baconost och det känns rätt gött att inte vara trött, bakis och lerig längre så saknar jag det som tusan. Magi är det enda ord som någorlunda beskriver dagarna på Bråvalla - hade jag kunnat hade jag gjort det tusen gånger om. Jag vet att när jag är gammal och grå kommer jag att se tillbaka och tänka att "det var där då vi levde livet".

Likes

Comments