I torsdags efter jobbet åkte jag raka vägen upp till Lima för att möta upp med några vänner som jag inte hade träffat på länge. Väl hos dem styrde vi vidare mot Sälen och Högfjällshotellet. Efter att vi checkat in svirade vi om, käkade och intog "partymodet" för helgen. I princip så var det det enda vi gjorde under helgen. Hängde, umgicks, åt, dansade till Petter, Danko Jones och Duo Jag, sov millisekunder och hade det så himla kul. Att vi dessutom hade tur med vädret, gjorde det hela jäkligt bra. I söndags lämnade jag dessa stjärnor och begav mig hemåt mot Värmland igen. Totalt utsliten efter en kanonhelg. En repris är ett måste.

Då jag totalt föll in i Ski&rockbubblan i helgen så kan jag säga att de bilder jag har att visa er är endast dessa. Glömde helt bort att ta några "bättre" bilder. Kan dock tycka att det är ett rätt bra tecken då det tyder på att jag hade jäkligt kul och verkligen njöt. Hoppas det är okej.

På återseende.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Dalarna. Eller Sälen för att vara lite mer precist. Jag är nämligen påväg upp dit just i detta nu för att träffa ett gäng med härliga personer som jag inte träffat sen i somras. Vi ska bo i Sälen och gå på Ski & Rock. Det ska tydligen vara nån typ av säsongsavslutning om jag förstått det rätt med uppträdanden och mycket afterski. Haha jag har väldigt dålig koll om jag ska vara ärlig på vad detta egentligen är men det blir garanterat kul. Alltså får ni höra mer om detta efter helgen.

Trevlig helg!

Likes

Comments

I söndags började jag och Emma att titta på en rätt omtalad serie som snabbt blivit populär. 13 reasons why. En serie där handlingen bygger på en tjej som går i "highschool" som väljer att begå självmord. Anledningarna är som ni kanske redan förstår tretton stycken, tretton avsnitt. Dessa tretton anledningar får man reda på allt eftersom och serien blir allt mer gripande ju längre fram man kommer. Jag rekommenderar er verkligen att titta. Det är en serie som inte är verklighetsskildring men liknande historier är sorgligt nog allt för vanligt och bör lyftas upp och pratas om. Mer än såhär vill jag inte nämna men jag hoppas verkligen att ni tittar på denna. Den är både hemsk och sorglig men också spännande, viktig och väldigt sevärd.

Likes

Comments

Strawberry & rhubarb pie

5 dl vetemjöl

200 gr smör

1 tsk salt

0.5 dl socker

1 dl vetemjöl

Ca. 150 gr rabarber

2 "små" askar med färska jordgubbar

Socker

Kardemumma

Honung

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda mjöl och salt i en matberedare. Skär sedan smöret i mindre bitar och blanda tillsammans med mjölet och saltet. Dela degen i två nästan lika delar och tryck ut den ena av degarna i pajformen så att den täcker botten och en bit upp på kanten. Blanda sedan den andra degen med sockret och kardemumman. Dela jordgubbarna i kvartar och rabarberns i mindre bitar och blanda tillsammans med lite socker och honung efter smak. Fyll pajskalet med jordgubbarna och rabarbern. Strö över den kvarvarande degen genom att smula sönder den. Skjuts in i nedre delen av ugnen i ca 25 minuter. Servera med en kopp nybryggt kaffe och glass eller vaniljsås.

Likes

Comments

Igår efter ullaredsturen intog vi en ny destination, Göteborg. Vi hade bokat en natt på Scandic Rubinen på Avenyn. Då det var vårt första besök där så hade vi inte riktigt några förväntningar på hur det skulle va. Väl inne i entrén föll vi redan där pladask över inredningen. Så snyggt! Dessutom fick vi ett superproffsig bemötande av personalen. Sjunde våningen åkte hissen till. Utsikt som heter duga. Rum 760.

Rummet var i särklass det bästa jag upplevt hotellmässigt. Inredningen, bekvämligheten och bra genomtänkt. Att tänka på är att vi dessutom hade med en rullstol så rymligheten var heller inget att klaga på. Riktigt bra.

En takterass med utsikt över fina fina Göteborg.

Tillsist en frukost i särklass. Vi hade tyvärr oturen att komma när alla andra gäster på hotellet också hade tänkt sig käka frulle så det var sååå mycket folk vilket gjorde att allt inte riktigt var påfyllt men vi fick av allt tillslut och allt var så rackarns gott!

Detta hotellet rekommenderar jag verkligen och jag kommer absolut att besöka det fler gånger.

Likes

Comments

Imorse vaknade jag av att min guldstjärna till mormor ringde och frågade om jag ville komma över på lyxfrukost hos henne. Självklart. Massssa gott bjöd hon på. Därefter vände jag hemåt och tog fram mina gröna fingrar och planterade i mina krukor, krattade gräsmattan och satte ner en buske. Detta är en egenskap jag ärvt från mormor på senare tid. För två-tre år sedan var jag en jäkel på att ta livet av växter och hade heller inget intresse för att få dem att överleva heller men sen jag blev granne med mormor så har det intresset växt sig förvånansvärt starkt. Jag tycker det är så kul och mysigt att fixa och trixa i rabatten och fylla lägenheten med grönska.

Efteråt tog jag en dusch, åkte upp och åt lunch, eller för att va helt ärlig, påskbord, tillsammans med mormor, min moster och hennes man och Petra. Trevligt och gott!

Några snabba ärenden därefter och ikväll är tanken att jag bara ska ta det lugnt hemma hos mamma och pappa då min syster kommer hem idag för att stanna över helgen.

Planerna för helgen lyder:

Fredag - En familjetur ner till Ullared då det är en av Natalies favoriter. Det är spått dåligt väder hemma och då är det så jäkla svårt att hitta på saker med Natalie utan att det ska bli långtråkigt. Efter shoppingen vänder vi kosan mot Göteborg för att stanna till och sova där över natten.

Lördag - Antagligen fortsätter vi att spendera lite pengar även här, fast i Avenyns affärer istället för i ett "megavaruhus". Tanken är att vi ska vända hemåt något så när i tid så att jag ska hinna snida om till partyoutfit och umgås lite med mina vänner under lördagkvällen.

Söndag - Förmodas vara i behov av en lugn stund efter de andra dagarnas bravader så här har jag inga planer inplanerade än så länge.

Glad Påsk på er!

(För er som är nya här och inte riktigt hänger med i svängarna ang. min syster så finns det ett inlägg om henne som heter "Min syster, Min förebild". Det kan ni hitta om ni trycker på ikonen med tre streck i vänstra hörnet)

Likes

Comments

Jag behöver bara någon som håller ihop mig, när det känns som om bröstkorgen slits sönder av ångest.

Igår vid den här tiden dök ett inlägg, som jag inte kände mig hundra procent säker på om jag skulle publicera, upp här. Jag var innerst inne aningen rädd för vad ni skulle tycka och hur ni skulle tolka det, men framförallt över hur ni skulle se på mig efteråt. Jag tog en chansning och tryckte ner "publicera nu"-knappen i hopp om förståelse. Satan vilken tur att jag tog modet till för jisses vilken respons jag fått på inlägget. Positiva, peppande och stärkande kommentarer. Kramar. Det enda som gör mig ledsen är att jag först nu inser hur många det är som nån gång drabbats av exakt samma eller liknande besvär som jag. Hur många det faktiskt är som lider av det här sjuka monstret till besvär som rotar, gräver och spökar inombords. Dagligen. Jag är glad över att jag uttryckte mina känslor så att flera fick relatera till deras upplevelser på så vis att vi kan stötta varandra. Det gör helt plötsligt allt mycket lättare trots det sorgliga i det hela. Tack.

På återseende.

Likes

Comments

+ Jag blev godkänd i naturkunskapskursen som jag läst nu i lite över en månad på distans.

+ Jag fick ett positivt besked från axeldoktorn då jag ska vara fullt återställd och redo för att få börja spela fotboll redan andra veckan i maj. Inte länge kvar alltså!

+ Tar helg redan imorgon, onsdag.

+ Att det luktar som det gör när man kliver in på Blomsterlandet i min lilla lägenhet. Har fyllt lägenheten med grönska som framhäver den där blommiga, friska och krispiga blomdoften.

+ Jag är omringad av en handfull människor som betyder så, ursäkta mitt språk, förbannat mycket.

+ Att jag sökt till grundskolärarutbildningen fk, 1-3 på Karlstad universitet.

- Att jag fick parkeringsböter förra veckan.

- Att jag spräckt mobilen.

- Att jag tar på mig alldeles för mycket ansvar hela tiden. Inom innebandyn, styrelsen, fotbollen och på jobbet. Ansvar överlag som jag egentligen inte behöver.

- Att jag inte vet vad jag gör efter junimånad då min anställning tar slut.

- Att jag har jäkligt svårt att släppa en person som betytt.

- Att jag inte vet hur jag ska göra med innebandyn.

- Stundtals tar jobbet betydligt mer energi än vad det borde.

Alla de här minusen väger dubbelt så tungt som plussen. De i sin tur genererar i att jag, förra veckan, drabbades av min allra första panikångest någonsin. Det blev svart. Hyperventilerade. Fick inte luft. Jag ville bara öppna upp bröstkorgen för att ta tag i den där svarta tunga känslan som fick mig att kvävas. Panik. Svag.

Efter samtal ihop med mina föräldrar kom vi fram till att vi tillsammans måste hjälpa mig att dra i handbromsen. Sluta känna mig både stressad och pressad. Bara göra de saker som jag verkligen vill göra för att jag mår bra av det, inte för att jag känner att jag måste. Jag måste börja känna efter och det är så, ursäkta återigen, jävla svårt.

Minusen här ovan låter säkert som småsaker för många av er men när en sån liten sak som en parkeringsböter på 200kr kan få bägaren att rinna över så är det ett bevis på att kroppen, eller jag inte mår bra. Eller att bara känna pressen över att samla in konerna på fotbollsträningen, för att det är mitt ansvar, fast att det egentligen inte ens är det. Det sistnämnda är dessutom ett sånt typ av ansvar som jag vanligtvis tar på mig för att jag tycker att sånt är kul hur knasigt det ens låter. Att göra det där lilla extra som många egentligen inte ens lägger märke till. Jag är en ansvarstagande person och nu när ansvaret helt plötsligt blir ett problem så tappar jag på nåt sätt min personlighet. Återigen tänker ni, men Johanna hur tänker du nu? Du relaterar till några löjliga koner på en fotbollsplan och en låg parkeringsböter. Ryck upp dig. Absolut. Så är det. Men allt där ovan, tillsammans, har blivit för mycket. Oavsett vilken del av kakan jag väljer att tugga på så känns det jag gör fel, men jag jobbar på det nu. Tillsammans med min handfulla skyddsmantel till människor som jag också nämnde ovan. Jag går runt som i ett vakuum men jag hoppas och tror att trycket i bröstet snart lagt sig till ro för gott.

Innan har jag läst om flera som också drabbats av panikångest och jag har hela tiden tänkt att så illa kan det inte va. Hen måste va svag. Nu sitter jag i deras sits och det gör mig så förvirrad. Jag av alla, hur hamnade jag här? Men jag är medveten om det nu och då bör det vara påväg åt rätt håll. För jag är inte svag. Jag är bara ur balans.

Jag valde att skriva om det här för min egen skull. För att få ut det. Ni vet att jag tidigare nämt att jag tycker om att skriva och på det här viset får jag sagt det jag egentligen skulle vilja stå och skrika rakt ut. Jag söker ingen uppmärksamhet och heller ingen empati. Ibland kan jag behöva en kram utan ord. Absolut ingen lång stund där jag ska förklara hur jag mår. Hoppas att ni har överseende med detta.

Likes

Comments