View tracker

Vi får vänta och se

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 100 readers

Likes

Comments

View tracker

Vad är sanningen?

  • 98 readers

Likes

Comments

View tracker

Bär jag ändå inte kan sova, varför inte tillbringa tiden här inne.

Det finns ett sms som alltid får mig att le.
Har jag den värsta dagen så får detta mig ändå på bästa humöret.

Det finns saker o ting jag tänka på för att fortsätta orka, mål och planer.

Det finns saker jag ser fram emot, saker som jag kommer minnas resten av mitt liv.

Det finns personer som ALLTID bidrar med så positiv energi, genom att bara skriva något lika flummigt som vanligt.

Det finns personer som tagit sig till den plats i mitt liv jag aldrig trodde.
Som betyder såå mycket mer än förväntningarna ens vågade räcka sig till.

Det finns människor som förstår min humor,mitt sätt att tänka. Och att det faktiskt finns någon som gör det,när jag inte ens själv förstår mig på mig själv bevisar tillräckligt.


  • 232 readers

Likes

Comments

Så många förändringar på så kort tid.
Positivt som negativt.
Från tillskott i släkten, ett helt underbart jobb, betydelsefulla människor i min närhet som äntligen lever livet ordentligt till försämrad kontakt, färre familjemedlemmar och en ständig kamp med orken till att fortsätta kämpa med allt de sista.
Jag har under en tid försökt göra framsteg som inte märkts av av rätt person, som i sin tur tagit avstånd från allt och alla.
Och jag kan säga att med rätt hjälp, och att sätta ner foten ordentligt hjälper mer än vad man tror.
Jag har folk runt om mig som lägger ner all sin kraft på att få mig att ta tag i saker.
Och just denna delen lyckades jag med, jag tog steget och jag lyckades.
Kom ihåg att vad man tror kommer att gå åt helvete ibland överraskar en rejält och visar raka motsatsen.

Till nästa jobbiga del, samma princip men med en större grupp.
Jag saknar hur vi firade födelsedagar ihop, hur jag alltid fick skit för att jag var sist hemifrån när vi skulle iväg på firanden.
Jag saknar hur lycklig jag blev av min underbara farmors skrattanfall.
Jag saknar när hon bad mig ge henne massage.
Jag saknar t.o.m bilsnacket, jag saknar att se mig runt och för en gångs skull se att det inte bara var jag som inte hängde med.
Jag minns när vi var så små att vi hade "barnbordet", jag var minst och hade även där minst koll.
Men tiden rinner iväg.
det är bara att tänka tillbaka till bröllopet.
När jag såg min äldsta kusin stå framme vid altaret, med resten av björnligan vid sin sida och fick fram bilden som hängde i hallen på honom, min pappa och grisen.
Det har alltid varit han o pappa, kopior, samma humor. Det har alltid varit dom två. Pappa har alltid varit en del av dom.

Vart tog allt vägen? Vart är alla dessa middagar med allt detta skrattande?
Vart tog grabbarnas fighter vägen?
Vart tog delen av min släkt som jag hade bäst kontakt med vägen?

Att se pappa så stolt över någon som han var när Richard kom ut från kyrkan, kramen, den klassiska kramen. Flashback

Sen dopet.
Jag var där själv. VAD FAN HÄNDE?
Vart tog allt vägen?
Vart tog tiden vägen?
Min mellersta kusin, killen jag alltid sett som busigast och stökigast stod nu med sin dotter i armarna?
Farmor hade varit så stolt.

Och nu till att min mellersta kusin fyller 30?!
Min äldsta har gift sig och har den charmigaste sonen någonsin.
Min yngsta, killen som sov i loftsängen jag alltid somnade i i slutet av kvällen har ett stadigt förhållande, i en super fin lägenhet.
Björnligan är vuxna, från absolut ingenstans.

Jag har aldrig visat hur mycket dom egentligen betyder, aldrig.
Hela växande Johnson familjen, ni är guldvärda!
Jag saknar er och hur allt var..


  • 233 readers

Likes

Comments


/ 05:49- godmorgon normala människor.
Godnatt ni, som mig, med sömnlösa nätter.

  • 317 readers

Likes

Comments

Det går inte en sekund.
Det finns ingenting som kan stoppa detta tänkandet.
Jag har fallit tillbaka till något jag inte borde, allt för att försöka minska.
Alla dessa gåtor, i know.
Men det hör till.

Jag har landat någonstans där vart jag lovade mig själv att aldrig landa igen.
Det kommer bli jobbigt,men denna gång ska jag klara det. Detta är värt att kämpa för..

Hur kan jag ens säga så när jag inte vet någonting om någonting?

//att prata i gåtor, att prata emot mig själv- deden- det är jag//

  • 344 readers

Likes

Comments

Att varje dag, konstant tänkande och konstant pratande. Alla dessa frågor, där jag söker tillräckligt med ord för att beskriva.
Där vart ord inte räcker till vad jag känner och tycker, där även ord saknas för att jag inte har svaret..för att jag inte har någon aning - För att jag får gissa mig till saker o ting.
Jag har alltså känslor, känslor där ord inte räcker till för att beskriva. För någon jag knappt vet någonting om.
Det är mer än skumt, jag vet.

Okej jag ska inte vara den som e den, formulerar mig alltid helt fel.
Men det kändes rätt från första början, jag känner mig så trygg i hans närhet.

Okej om jag säger såhär..
En dagbok, ni vet hur hemlig&personlig den är.
Det är en bok, där du själv skriver saker.
Inte för att andra ska läsa, utan enbart för dig själv. Du har t.o.m lås på den.
Det finns inte på världskartan att någon annan ska läsa den, eller hur?
Allt vad som skrivs, stannar där.

Koppla nu om detta till en kille, du kan inte komma åt på något sätt.
Han är låst, allt är som hemlighetsstämplat.
Det känns som omöjligt.
Det får dig att tappa hoppet men ändå finns intresset där..
Ändå blir du så glad av att höra hans namn.
Ändå får du detta fåniga leendet av att se din bakgrunds bild, eller alla andra 100bilder du sparat i smyg.
Ändå känns det som 1000fjärilar i magen av att prata om honom med andra.


Jag är fast, totalt fast.
Även om det känns meningslöst.

Och nej det finns inga ursäkter, inte till det här.. Det handlar inte om något avstånd.





Och om det är mitt emellan?
Vad gäller då?

  • 346 readers

Likes

Comments








  • 365 readers

Likes

Comments

Skriv din text här..


//en annan gång min prins, en annan gång//


  • 364 readers

Likes

Comments