Header
View tracker

Hej på er, vad ni nu kommer läsa är min livshistoria genom en del av det jobbigaste jag fått uppleva under mitt liv. Detta har även tagit mig hit, till den personen jag är idag. Idag är jag extremt tacksam över människorna jag har runt mig och som får mig att skratta varje dag. Detta inlägg är extremt jobbigt och läskigt för mig att dela med mig av. Detta är första gången jag skriver om djupa grejer som hänt mig och delar det till alla. 

Jag blev mobbad.

Vi kan börja med det första jag fick gå igenom som ung, vilket var mobbning. Att ständigt bli mobbad under två års tid är inte kul oavsett hur ung man är. Jag var 10 när människor i min närhet började mobba mig. Mobbning innebär alltså att bli illa behandlad under en längre tid för att ingen ska missförstå det begreppet. Denna perioden var hemsk för mig. Jag hade tappat allt mitt värde för mig själv. Jag satt ensam, försökte inte ens prata med de som fanns där. Ingen respekterade mig och jag började även hata mig själv. Mobbningen började för mig när jag gick i 4e klass, och efter ett års mobbning så fick jag äntligen sommarlov. Jag hade tur, för att läraren förstod vad som hände och agerade, men tyvärr så hjälpte det inte. Under sommarlovet så var allt bra, men innan skolstarten inför 5e klass fick jag ett sms där det stod ''om du kommer tillbaka till skolan denna höst så tänker jag ta med en kniv''. Jag berättade detta för mina föräldrar och vi gick till rektorn men sexistisk och fånig som han var så fick vi detta som svar under mötet; ''Tjejer kan inte hota någon med kniv, oroa dig inte. Dessutom är ni för unga''. Jag tog mig tillbaka till skolan och våran lärare som var så förstående med detta hade också slutat och 5an fick mig att gå under. Som tur var så flyttade jag under vårterminen och mobbarna försvann. Det dök fortfarande upp trakasserande kommentarer på min facebook under två års tid efter jag flyttat, men det var det enda.

Våldtäkten..

Detta kan låta som det värsta man skulle kunna gå igenom i sitt liv. När jag var 12 år gammal så fick jag gå igenom något som ingen människa någonsin ska behöva gå igenom, jag blev våldtagen. Jag tänker inte hänga ut något angående denna personen eller något om vad som hände egentligen, men det var verkligen traumatiskt för mig. Det tog mig 5 år att berätta detta för mina föräldrar och fallet blev aldrig anmält för att jag levde i tystnad under extremt många år. Efter 5 år så bad även personen om ursäkt men jag skulle aldrig förlåta honom. Han förstörde min självrespekt ännu mer och detta har gett mig scars for life. Sex har varit ett väldigt svårt ämne för mig sedan dess och att ha ett one night stand är inget alternativ som något positivt. Jag har även haft svårt att säga nej för att jag känt mig.. Jag vet inte. Det har bara varit extremt svårt för mig efter denna händelse. Jag vet inte riktigt vad mer jag borde förklara om detta, det var helt enkelt en våldtäkt. Jag känner mig inte redo ens efter 7 år att beskriva i detalj för att det gör så pass ont inom mig.

En livshotande abort.

2 månader innan jag skulle fylla 18 så fick jag ett mardrömsbesked, att jag var gravid. Detta blev jobbigt eftersom att jag inte alls var redo för ett barn, inte redo att ta hand om ett barn helt enkelt. Jag valde därför att göra en medicinsk abort i slutet av april 2015. Under denna period mådde jag extremt dåligt och var en väldigt hemsk människa speciellt mot människor i min skola. Jag skrev trakasserande blogginlägg om andra människor och gjorde många människor upprörda. Jag har aldrig velat göra någon ledsen trots att jag kan välja fel ordval ibland, och jag tycker om människorna på min skola väldigt mycket. I alla fall, efter aborten som i sig var en FRUKTANSVÄRD upplevelse.. Så fick jag en komplikation. Jag fick en infektion i livmodern och jag fick åka in akut till sjukhuset. Hade jag kommit in en dag senare hade jag antagligen varit död. Att få höra av läkare att man var så nära döden var hemskt. Jag fick läggas in och gå på antibiotika men när jag äntligen var frisk så var det fortfarande inte bra. Jag kom tillbaka på grund av fruktansvärda smärtor och läkarna insåg att jag var tvungen att äta fler tabletter. Jag blev hemskickad med tabletter men smärtan ville inte försvinna. Jag blev skickad till sjukhuset igen och lades in för OP (operation). Jag fick då göra en skrapning. Hela denna period från abort till operation höll på en hel månad. En av de värsta sakerna jag någonsin gått igenom.

Jag vet att många människor inte hade en aning om vad jag har med mig i min ryggsäck och allt detta är bara en del av allt jag fått gå igenom i mitt liv. Allt jag fått gå igenom har gett mig många komplikationer i livet. Jag lider av självskadebeteende vilket har gjort att jag skärt mig en hel del för att ''slippa'' psykisk smärta för några sekunder. Detta finns även kvar idag. Något annat har även varit rökning. Jag har alltid avskytt cigaretter men när man kommer till den delen av sitt liv när man mår så pass dåligt som jag gjort så tar man dumma beslut. Rökningen blev då också som ett skadebeteende för mig, men något som inte gjort ont. utan något som fått mig att må bättre. Jag vet att mina föräldrar kommer bli besvikna när dom läser detta men jag känner att jag är redo för att dela med mig av detta till alla.

Anledningen med att jag skriver detta är för att jag vill hjälpa andra människor som går igenom jobbiga saker. Det spelar ingen roll vad det är för något, men ni ska veta att allt blir bättre efter ett tag. Dessutom har vi ingen aning om vad andra bär med sig i ryggsäcken, så det där lilla ordet av elakhet kanske får deras bägare att rinna över till att de inte orkar mer. Sprid kärlek till varandra, sprid inga falska rykten och var snälla mot varandra. Som jag skrivit tidigare här i bloggen.. Vi måste samarbeta. Så sluta vara elak nu, vi måste kämpa för varandra. Men snälla kom ihåg, vi kanske inte har en aning om vad andra bär med sig i sin ryggsäck.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Hejsan, har ni tänkt på en sak? Jag skriver här jävligt sällan men när jag väl skriver så skriver jag oftast om saker jag behöver bearbeta.

I alla fall, jag är så otroligt trött på vissa saker. Speciellt nät-trollen som finns här på internet. Jag förstår verkligen inte hur människor ORKAR lägga tid på att hata på andra människor. Såg detta citatet idag på instagram som jaclynhill publicerat; ''If someone treats you like crap, just remember that there's something wrong with them, not you. Normal people don't go around destroying other human beings. 

Jag är inte så duktig på att formulera mig utanför min hjärna, hoppas att ni kan förstå mitt budskap ändå.

I detta inlägg vill jag ta upp en incident som hänt min absoluta favoritbloggerska alldeles nyligen. Bloggaren paow, som säkert många känner igen har som jag uppfattat det börjat tappa publicitet, eftersom att hon börjar hålla på som en riktigt otrevlig och omogen person mot allmänheten. Det första kortet hon drar för att vinna publicitet är paradise hotel 2 gånger om. Har absolut inga negativa åsikter om programmet. Det är annorlunda och folk använder sitt liv hur de vill trots att det är lite ickehumant på ett sätt. Moving on, hur ska denna bloggare nu behålla sin publicitet? Jo, hon använder sig av hat. Hat drar extremt mycket uppmärksamhet till sig trots att det må vara negativt. Dock så förstår jag inte hur detta kan betyda så mycket mer än andras människors mående. Ser hur hon publicerar mystorys på en helt fantastisk människa och skriver elaka saker om henne. Jag blir så otroligt irriterad att människor bara är elaka och skadar andra, hur kan man inte tänka ett steg längre. om du själv är någon som trycker ner andra IRL eller på nätet, snälla sluta. Du blir inte cool på något sätt, du blir patetisk. Vi föds, vi lever och vi dör. GÖR NÅGOT BRA AV TIDEN. Ni får förfan ingen andra chans med detta vi har nu. Vi ska vara lyckliga att vi har tillgång till detta livet, att vi inte dör innan vi ens har kommit till skolan. Vi har det otroligt bra, förstör inte detta. Jag hoppas innerligt att Paow slutar bete sig illa, och jag hoppas innerligt att mobbare och nättroll kan sluta vara elak mot andra människor. Gör något bra i livet, om ni ska bli historia i denna värld, bli det genom att göra något bra. 

Min favoritbloggare är som jag hoppas ni förstått inte Paow. Jag diggar inte elaka människor. Min favoritbloggare heter Rebecca, fantastiskt inspirerande, reser mycket och supersnygg. 

Likes

Comments

View tracker

Hej. Jag vet inte hur jag ska börja detta, kanske blir det ett kort inlägg, kanske blir det långt. Jag vet faktiskt inte.

Jag bor ensam, med min katt. Jag vet inte om jag är ett psyko eller bara övertänker saker. Just nu så sitter jag och kollar på orange is the new black, nyss så skulle jag skulle hämta något på balkongen och stjärnorna lös starkt på himlen. Jag tog en paus i allt och sätter mig ner för att kolla. Kolla på stjärnorna, eller solarna. Kan ni förstå att de stjärnorna kanske har sina egna planeter, med sina egna liv? Kan ni då förstå hur små vi är i detta allt, inte på ett dåligt sätt. Men trots hur stort det nu är så har vi bara varandra, här på Jorden. Vi kan kommunicera med varandra, samarbeta. Detta är allt vi har. Vi borde uppskatta livet mer, för detta är det enda vi får. Ge det mening. Med detta menar jag att ni ska göra det som får er att vara lyckliga. Få inte bra betyg för någon annans skull, klä dig inte för någon annan, var inte i ett shitty relationship för att du tror att du inte förtjänar mer än så. För er som kanske inte tänker på sånt här lika mycket som jag så kommer jag nog låta crazy, kanske att det är vad jag är. Jag bryr mig inte om vad mänskligheten definierar som konstigt, vad spelar det för roll när du dött olycklig för att du gjorde det andra människor bestämt för dig. Ge livet ett värde, för livet är det enda du kommer att få.

Jag själv är väldigt trött på vissa saker i vårat samhälle. Jag älskar att klä mig ''fint''. Min definition av detta innebär kanske en kjol, snygg crop top och en kappa. Det uppskattar jag som att vara fin på en vardag. För två veckor sen bar jag detta men påväg till skolan möts jag av visslande, ropande och annat. Varför gör människor så? Tror människor allvarligt att jag valde dessa kläder för att de ska stå och vissla åt mig. Jag behöver ingen bekräftelse för mitt utseende, jag föddes såhär. Varför skulle jag inte uppskatta mig själv? Varför ska allt här i samhället handla om utseende i samband med acceptans? Jag har faktiskt inte det bästa självförtroendet om jag ska vara helt ärlig, vilket kan låta som dubbelmoral i detta sammanhang, men jag jobbar verkligen på det. Hur kan jag få dåligt självförtroende dock? Antagligen för att jag hela tiden strävar efter det ideala som någon annan skapat. Varför skulle jag ens vilja söka acceptans hos andra? När den enda man behöver är att bli accepterad av är sig själv. Jag förstår inte varför människor bryr sig så jävla mycket om rykten. Varför människor vill trycka ner andra människor, när det är meningen att vi ska samarbeta.

Tänk er en självmordsbombare som tar livet av sig själv och kanske ett 50 tal andra i sin omgivning. Dessa människor i omgivningen har ett liv, och det är allt de någonsin kommer få här på jorden. De får inte ens en chans att göra allt som får dem lyckliga, på grund av att människor saknar styrkan att samarbeta och ha tillit för andra.

Människor är egoistiska, människor tänker bara på pengar. Pengar går före allt. Pengar går före människors hälsa och liv. Pengar går före djurens rätt att få leva sina liv. Detta har inte med något annat att göra än människan. Människan har blivit hjärntvättad av pengars värde, värdet som är högre än att låta människan eller någon annan levande varelse få leva sitt liv.

Snälla kära ni, ta vara på eran tid. Ni kommer inte att leva för alltid, ni kommer aldrig heller tillbaka hit. Ingen vill sitta i en gungstol innan döden och tänka, varför gjorde jag aldrig detta? Jag är en otroligt lyckligt lottad person i livet som har underbara människor runt om mig. Jag värdesätter det extremt mycket och jag älskar dem med hela mitt hjärta.

Ni är så jävla värdefulla. Känn ingen press i livet, sluta stressa och kör ert eget race. Ni är så jävla bra och jag tror verkligen på oss. Vi kan göra samhället och världen en bättre plats. Sluta aldrig kämpa för det, ni får bara en chans och det är livet.

Likes

Comments

​Godmorgon på er. Jag har varit uppe sen 06 typ.. Tog ett tidigare tåg till skolan för att hinna sminka mig i skolan för att jag glömde allt smink och plattång i skolan i fredags.. Kul. Som tur var så behövde jag aldrig vara on fleek i helgen så det var inte så hemskt ändå. 

I alla fall, idag är det måndag och snart lov. Känns hur skönt som helst trots att jag har alldeles för mycket att göra egentligen. Har inget att skriva om, ha en bra måndag

Likes

Comments

Hejsan. Tänkte gräva lite djupare ikväll angående det här med döden, döden är något vi alla människor föds med. Vi alla kommer helt enkelt att dö någon gång. Har ni någonsin tänkt på döden och kommit i det här ''moodet'' när ni bara ryser och inte vet vad ni ska tänka för att ni inser något. Det händer mig när jag tänker ''vad finns utanför rymden?'' eller ''vad händer efter döden?''.

Jag personligen är väldigt rädd för döden men samtidigt tänker jag, undrar om man en dag bara är redo? Rädslan släpper och man är redo för att flyga iväg. Ungefär som när man inte är redo att ha sex för första gången, men sen helt plötsligt blir man redo. Ungefär så tror jag det kommer bli med döden också. En dag är man redo helt enkelt.

Det skulle vara en mardröm att ångra något innan man dör, men på något sätt vill jag tro att man kommer vidare efter man dör. Trots att jag vill tro det så är jag långt ifrån att faktiskt tro det. Jag är i alla fall inte redo att dö än på ett tag. Hoppas inte någon av er känner er redo heller.

Likes

Comments

Omg, har det gått 100 år eller är det bara jag? Blev så trött när jag läste mina gamla inlägg, har jag verkligen låtit så snäll. Jag är tillbaka på ruta 1 men ändå kommit så sjukt långt. Mitt liv är i princip back on track förutom att jag har en del att plugga. Ni vet när man mår så bra att man bara går och väntar på motgångar igen? Alltså jag har inte mått såhär bra på flera år, no lie. Det känns lite som när man var 11 och bara väntade på tonårshormonerna. Igår var en bra dag, idag är en helt okej dag. Jag har varit extremt salty hela dagen, men ibland vaknar man på fel sida I guess. Glömde säga hej, så hej på er. Fyfan vad rörigt detta blev, men ni som känner mig vet att jag är lite retarded. Nu fick jag lunch, så vi hörs kanske.

 Ni får en bild från Julafton, such a ''good'' day.

Likes

Comments

Hejsan på er! Från tor-sön så har jag befunnit mig i Jönköping. Denna helgen har varit typ en av de bästa. Har upplevt så underbart mycket kul och träffat massor av spelkompisar och gamla vänner jag inte träffat på år. Åkte dit med världens härligaste personer som gjorde denna resa till en fantastiskt rolig resa. Har redan bestämt mig för att åka tillbaka dit till sommaren igen. Jag vet att "det första dreamhack är alltid det bästa" vilket är förståeligt för att man får uppleva något helt nytt. Dock så har jag saknat att träffa så mycket nya människor då jag oftast är hemma i lägenheten ensam med min katt.  Var även hos läkaren igår och fick medicin utskriven, men det tar jag i något annat inlägg. Ha en underbar onsdag.

Likes

Comments

Hejsan! Idag blev jag hemma från skolan pga mina sömnproblem. Hur lite jag än sover ligger jag vaken hela nätterna. Vad håller mig vaken egentligen?
Idag bestämde jag mig i alla fall för att ta tag i lite tvätt eftersom att jag åker till Jönköping på torsdag, så då behöver jag lit fräscht att byta till. Nu ska jag titta klart på insurgent som jag somnade till inatt, tillslut. Puss

Likes

Comments

Inatt valde jag att sova med ett till lager av min BUS. Vaknade för 50 min sen och är mööööörk. Vill skynda mig in i duschen nu, så vi hörs lite senare!

Likes

Comments

Hejsan! Igår så fick jag hem en Brun utan sol ifrån apotea. Kommer tyvärr inte ihåg vilket märke det är just nu, men jag skriver om det lite senare.
Alltså igår när jag tog på mig den var jag typ helt svart, var verkligen mörkbrun i hyn så var väldigt excited. Dock när jag sköljde av den blev det typ vara 1/3 del kvar av färgen och jag känner mig blek igen. Ska fortsätta testa den och se vad jag tycker om typ några veckor. Är inte van vid att använde BUS men nu vill jag bara hem och ha meeeeeer!!
Men ni får ha det så bra så hörs vi senare.

Likes

Comments