Header
View tracker

Igår var jag och mina päron iväg på shoppingtur i Borlänge, ponnyerna behövde mer B-vitamin och jag hade en del saker på min inköpslista.

Såklart kommer jag hem med mer än nödvändigt, men fick även med mig alla nödvändigheter. En ny foundation och en topp jag såg på Ginas webbshop (+ en del från deras rea😉). Har även egentligen tänkt att inköpa ett par nya Nike-skor till våren men tycker inte att de finns några i butik så det får vänta, blir antagligen att klicka hem ett par istället.

När vi kom hem blev det ridpass på bägge ponnyerna, Miro fick sig ett nyttigt hoppass med studs på volt samt en övning när jag fick träna på att vänta medan Miro fick träna på att ha en jämn och bra galopp.

Jumanji fick endast en kort joggingpass med tanke på att det var första gången jag satt på honom efter kolikincidenten.

Mamma hjälpte mig med stallet så när allt var klart skyndade vi oss hem och svirade om för middag hemma hos några vänner. Blev en relativ tidig kväll för min del eftersom jag har stallet idag och behövde gå upp halv 7, den övriga tiden som blir över idag ska spenderas till motion av hästar, städa rummet, tvätta och plugga.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Torsdagens dressyrstart gav ett bra resultat, personbästa och motivation och bevis att vi är på rätt väg. Trots en felridning och ett omslag i den ena förvända galoppen på grund av att Miro kan programmet gav oss ett resultat på 63.81%, tror att detta är våran tredje LA vi rider och jag klagar inte på de siffrorna.

Finns en hel del kvar att jobba på, han behöver mer självgående energi för att på så sätt även få en bättre och bärigare form. Men för att vara första starten på året och dessutom rida vårt bästa resultat hittills så är jag jättenöjd! ☺️

Har filmat med mobilen från videokameran, dålig kvalité men delar med mig av det senare då jag inte hunnit klippa ihop något ännu så får ni ta lite del av ritten i alla fall!

Likes

Comments

View tracker

Miro kom till oss 14 juni 2010, han var min och min systers alldeles första ponny och vid det här tillfället var det kanske mest min syster som suktade efter en egen ponny och jag nöjde mig med att rida endast någon gång i veckan. Efter ett tag fick jag dock upp ögonen för ridningen och det funkade inte med en ponny på två hästälskade systrar, Jennie (min syster) tog över Miro medan jag fick en foderponny vid namn Evita (presenteras snart). Även om planen var att vi skulle dela på dessa två underbara ponnyer blev så inte fallet och Jennie tränade och tävlade Miro på heltid.

Som första ponny var M oerhört utmanande, gjorde vändningar på en femöring vilket resulterade i att vi flög av som vantar. Jag som är det hoppintresserade av mig och min syster slutade att hoppa honom vilket gjorde att han blev dressyrponny på heltid. Även om jag mellan åren 2010-2013 red Miro då och då så var det inte tillräckligt för att vi skulle bli ett. Under 2014 började jag dock hoppa honom igen, vi båda älskade det vilket gjorde att vi växte ihop allt mer. Vi gick från 40 cm klubbhoppning till att rida DIV 2 i hoppning på 90 cm och hemma på träningar klippte vi hinder på 1 m med lätthet. Jennie hade fyllt 19 vilket gjorde att hon bara gjorde ett par starten bland storhästarna med bra resultat, även om fokus mest låg på träning.

Miro och jag under KM-2015

För mig blev Miro en liten tröst då Jumanji som var "min" ponny fick kotledsinflamation och fick vila och en lång igångsättning genom vår/höst 2014. Planen när 2015 kom var att Miro skulle säljas och Jumanji skulle hålla sig frisk och vara kvar. Så blev inte fallet, Jumanji blev dålig i nästa ben och det kändes alldeles för jobbig att stå utan någon ponny alls, därför har Miro varit kvar under 2015 också. Vi har tränat och tävlat vidare, ridit DIV 2 i både hoppning och dressyr, debuterat LB i hoppning utan några resultat på grund av mitt huvud som sätter stopp. Dock ser jag en oerhört stor utveckling hos honom och mig.

Från sommaren och framåt har Miro varit min på heltid vilket har varit bra för oss båda, vi har kommit varann närmre och hittat varandras sätt att vara. Jag som ryttare börjar kanske känna att Miro är aningen liten i storleken men vi ska hålla ihop i alla fall en lite stund till då det inte är något som stör. Planen för 2016 är att träna och tävla vidare, utvecklas och förbättra resultat. Men mitt viktigaste ord när det kommer till hästvärlden iår är att ha KUL!

Likes

Comments

Livet går bra nu vilket har resulterat i 0 blogginlägg.. Ironin finns i första delen av den meningen. 😉 Veckan började med att vakta en ponny med kolik vilket jag nämnde i senaste blogginlägget. Han är bra nu tack och lov, lite arg över den lilla ranson med mat som han lever på men förövrigt är det bra nu. Jumanji är nu avanmäld till morgondagens planerade dressyrstart och det blir bara jag och Miro som åker (+ chaffis, hårfixare och hejarklack såklart).

Förberedelserna inför morgondagen är såklart på topp också, igår fick vi endast ta en promenad med bägge ponnyerna eftersom snön har förvandlas till is och det finns inte på världskartan att rida ute.. Idag fick dock båda röra sig lite i ridhuset, Miro fick sig ett checkpass inför morgondagen medan Jumanji fick sig ett lugnt barbackapass, anledningen till detta var för att 1: han ska gå lugnt tills han äter helt normalt igen & 2: Alla våra sadlar är hemma på grund av att vissa människor inte förstår sig på ditt och mitt vilket resulterade i inbrott på klubben under helgen..

Som grädde på moset så krashade min dator nästan igår, nu är den fixad men alla dokument och bilder är i en enda röra + att jag just märkte att några av mina mest användbara bilder för den här bloggen har försvunnit.. Som sagt, det går bra nu! Håller tummarna för att den vänder och att jag och M får göra en bra start imorgon.

​Planerar att skriva lite tidsinställda inlägg, bland annat för att bloggen inte ska eka tomt när det sker att tiden inte räcker till. Men också för att det finns några på gång i mitt huvud som jag vill dela med mig av. Vet att inte många tittar in hit än så länge, men ni som gör det, finns det något ni vill läsa om? 

Likes

Comments

Jumanji aka otursfågel har dragit på sig kolik.. Han blev dålig under eftermiddagen och mamma och pappa har tagit hand om honom under tiden som jag har jobbat. Nu har jag bytt av dem och sitter och myser med sjuklingen i takt med att droppåsen minskar.

Hoppas att den hjälp han fått av vetrinär hittills räcker, av de 4 år som vi haft honom har kolik blivit lite av en rutin. Ibörjan hade han det lite hela tiden vilket har härdat mig, även om det suger att se sin bebis må dåligt.. Blir väll en sömnlös natt med promenader tillsammans med hjärtat, hoppas han frisknar till så snart som möjligt!

Likes

Comments

Planen att rida båda ponnyerna ibörjan av dagen kraschades rätt tidigt i morse, fick ett samtal från stallet som undrade om jag kunde rycka in och jobba vilket jag såklart ställde upp på. Jumanji hann i alla fall få sitt dressyrpass innan jag började jobba, han var något ofokuserad idag men gjorde trots allt de uppgifter jag bad honom om med råge.

Slutade jobba runt ett, då var det bara att ta sig hem och fräscha upp sig samt svira om till finkläder då vi senare åkte till Black Stone i Falun och åt middag med en stor del av släkten. Helt okej restaurang, roligt koncept där kunderna själva får steka köttet på en rykande het sten. Dock måste jag säga att själva smakerna inte riktigt fanns där, men en hel okej restaurang i alla fall!

Väl hemma fick  Miro sig ett dressyrpass här på kvällskvisten, kändes sådär om jag ska vara helt ärlig. Tror vi börjar komma dit nu att en tränare skulle behöva finnas på backen för stöttning. Avlutade i alla fall passet med en ärligt avslappnad ponny vilket i alla fall gör mig något nöjd över passet. 

Imorgon väntas en till fullspäckad dag, föst stalljour på förmiddagen för att sedan jobba på Dagab 14-22. Imorgon får alltså hästarna vila medan jag åker runt på en truck hela eftermiddag och kvällen.

Likes

Comments

Miro under 2015s New Forest SM

Efter att stått som reserv under en tid har jag nu kommit med till årets första planerade tävling. Min tävlingskalender är långt ifrån färdig men att årsdebuten skulle ske den 28 januari i Rättvik har planen varit redan sedan cirka en månad sedan.

Planen är att båda ponnyerna ska få följa med, Jumanji som inte har varit ut på åtminstone 8 månader ska få gå en LB:1 menar Miro får gå en LA:1 som första start. Planen med bägge två är endast att de ska få komma ut i tävlingsmiljö. Att gå ut i en LA med M är på gott och ont, det känns som att vi kanske inte är 100% klara för det samtidigt som jag vet att han blir mer lyhörd på mig ju fler rörelser och moment som programmet erbjuder. J känns finare än någonsin efter sin skada och peppar, peppar så hoppas jag att han håller för dressyrarbetet nu!

Ska försöka skriva ihop ett varsitt inlägg kring både Miro och Jumanji inom kort, svårt att ha en uppfattning kring vilka individer de är när inget är sagt om dem. Är oerhört glad över att jag kom med i tävlingen med båda i alla fall och ser verkligen fram emot det. Imorgon står klockan på 7 för tidigt dressyrtrim inför torsdag och tävlingsdag. Tyvärr finns varken tid eller ridhusmöjligheter för trim under nästa vecka..

Jumanji under ett dressyrpass i höstas

Likes

Comments

2015 var fyllt av bakslag och nya erfarenheter som gav mig en hel del "kött på benen". Det som antagligen slog hårdast var beskedet kring Jumanjis skada (går dock inte mer in på detta nu då han senare får ett eget inlägg). Saker har inte blivit som jag har tänkt mig, trots små ljusglimtar kan jag inte mer än säga att det var ett skitår. Lämnar det bakom mig och blickar framåt, i år finns mycket som kan gå rätt med hjälp av det gånga årets lärdomar. 

Under 2016 har jag inte gjort några löften, dessa skapar endast ångest hos mig. Istället har jag tänkt ut en del så kallade "nyårstankar". 

¤ Tanke numer 1 är att kämpa hela sista terminen, har gjort bra ifrån mig hela 1:an och 2:an i gymnasiet och finns ingen anledning att ge upp nu. Förra terminens ofokus vårdade inte gott, därför är det bara att bita i det sura äpplet och komma igen. Kommer aldrig få chansen igen att ta studenten, det är bäst att göra det med råge!

¤ Tanke nummer 2 kom fram i tankarna igår, jag måste börja utmana mig själv, göra saker jag inte tror att jag klarar av. Ofta är jag väldigt bekväm av mig och väljer de lättare vägarna bara för att jag kan, nu ska jag börja ta omvägar. Det är trots allt detta som får oss att växa som människor, att göra saker som egentligen är bortom vår bekvämlighetsgräns. 

¤ Tanke nummer 3 är att jag ska fortsätta vara mitt glada, spontana jag som är en sida av mig som jag uppskattar. Trots att vi ska jobba på våra brister, är det minst lika viktigt att minnas och försöka uppskatta de sidor av oss själva som är bra! Ofta glömmer vi dessa och vi måste bli bättre på det, även jag.  

  

Likes

Comments