View tracker

Hej allesammans nu var det veckor sedan jag skrev här. Jag gjorde ju ett väldigt personligt inlägg under min resa, där jag skrev om hur jag kämpat med att må bra i mig själv. En sak jag vill förtydliga är att jag ALLTID vetat vem jag själv är och aldrig slutat vara den personen, det som för det mesta svackat är känslan av att tycka om mig själv precis som jag är men det har aldrig fått mig att bli någon jag inte är.

Nu när jag är hemma igen på svensk mark och har kommit in i vardagen igen är jag så otroligt tacksam att jag gjort den resan jag faktiskt fick chansen att göra. Jag träffade människor längs vägen som utan någon som någon helst tvekan hängt med glädje tillsammans med mig, jag har mött människor som funnits vid min sida och alltid ställt upp trots att vi bara känt varandra i några dagar, jag har fått fina hjärtliga handskrivna lappar lämnade i min säng från folk jag bott med där dem skrivit hur mycket dem uppskattat att ha mig runt sig, jag har haft folk som alltid sätt till att jag känner mig trygg, jag har haft folk runt mig som låtit mig varit just precis knäppa pratiga glada JAG och inte stört sig på det, även mött tjejer som jag bara känt i några dagar/timmar som är redo att spendera SINA resdagar på sjukhus tillsammans med mig bara för att dem vill finnas där för mig. Allt detta måste ju betyda att jag på något sätt gjort ett stort intryck hos dem. Något jag aldrig trodde att jag kunde, jag trodde aldrig heller att jag skulle åka iväg och att folk av egen vilja skulle vilja vara med mig. Men här är jag nu och jag har fått vänner för livet som fått mig att utvecklas som människa. Tack till alla er som tagit emot mig med öppna armar och visat mig vägen till den lycka jag idag känner över att vara mig.

Idag tror jag på mig själv, jag vet vem jag är och jag tvekar aldrig på att det duger. Jag är jag och det är jag otroligt tacksam över. Detta skriver jag med en känsla i min mage som är obeskrivlig. Glöm inte bort att vi alla är värda att få känna den känslan för vi alla duger precis som vi är!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Mina 9 veckor har nått sitt slut. Jag har landat på svensk mark igen och befinner mig just nu hemma hos mina föräldrar i Kungsängen, Stockholm. Det har varit 9 veckor fyllda med så mycket av allting. Jag valde att göra resan efter mina egna behov och för mig var målet att få njuta, kvalitet före kvantitet. Jag hade hunnit få se så många fler länder och platser på alla dem veckor jag faktiskt var ute och reste men för mig var inte det det viktigaste utan der var att få njuta av varje plats och få göra det jag ville. Jag gjorde inte den här resan för någon annans skull. Jag tänkte summera mina veckor här och kolla tillbaka på vad jag faktiskt gjort. Jag tänkte också försöka summera vad jag tycker har varit det bästa även om det kommer bli svårt.

Min resa började i Thailand dit jag köpt min tur och retur biljett. Mina första två nätter spenderades med mina efterlängtade barn på barnhemmet. Sådan lycka att få kliva in där igen och få höra alla ropa ens namn, få krama om alla och bara få känna deras närvaro.

Efter barnhemmet var det dags att åka och möta upp min efterlängtade vän Elias i Taiwan. Det blev en vecka i det landet tillsammans med honom. Där fick jag bland annat åka gondolbana, vandra i nationalpark, bada i fantastiskt vatten, träffa hans vänner som jag också fick bo hos, jag fick vara med om en tyfon och jag fick se hur vården i Taiwan fungerar 😉

Då der blev flygförseningar och jag blev sjuk så missade jag mitt flyg som jag bokat till Koh Tao. Vilket gjorde att jag struntade i öarna runt där. Jag åkte istället till barnhemmet igen och fick vara med om en av dem lyckligaste helgerna i mitt liv. Jag fick vara med på ett läger i Hua Hin där der var sammanlagt ca 350 barnhemsbarn från 6 olika barnhem. Det var helt klart något utöver det vanliga och jag är så tacksam att jag fick chansen att åka med.

Efter lägret åkte jag till Bangkok i två nätter för att möta upp Cameron och Andreas. Två helt fantastiska killar som på en gång blev som två brorsor för mig. Dem följde sedan med mig till barnhemmet i en vecka och barnen blev totalt förälskade i dem.

Efter den veckan åkte jag för första gången till Indonesien. Jag började min tid på Kuta beach och fick även där inspektera vården. Men där fick jag också möta tjejer som gjorde varje dag ännu roligare att vakna upp till. Det var tjejer som också reste helt ensamma och min tid i Indonesien kunde inte börjat bättre. Trots att jag reste ensam och inte trivdes så bra i just Kutaområdet så gjorde dem hela min vistelse där till något extra.

Efter Kuta åkte jag ut till Gili-öarna, med start på Gili Trawangan. Redan på färjan mötte jag fyra trevliga grabbar från England, Irland samt Estland som jag började prata med. Det slutade även med att jag spendera mina eftermiddagar och kvällar tillsammans med dem. Ett stort tack till dem för att dem varje dag oavsett vad gick med mig till mitt hotell så jag aldrig skulle behöva gå ensam på dem mörka gatorna. Evigt tacksam.

Efter 3 nätter på Trawangan åkte jag ut för att få lugnet på Meno. Där bodde jag på ett helt fantastiskt boende, Seri Resort. På det resortet träffade jag mina första svenskar under resan, Rosa och Fredrika. Vi snorklade tillsammans och hade flera trevliga middagar, tack för ert sällskap och för att jag fick chansen att lära känna er. Rosa fyllde dessutom år nu för någon dag sen också så jag vill bara säga STORT GRATTIS I EFTERSKOTT ROSA! 🌹

Efter mina dagar på öarna och Kuta igen så hade redan 7,5 vecka passerat och jag fick äntligen möta upp Linus i Bangkok. Vi åkte ut till Koh Chang och även till Barnhemmet. 10 helt fantastiska dagar fick vi och jag är så lycklig och tacksam! ❤

En summering av vad jag tyckte var bäst:

Bästa stranden:
Bästa stränderna var definitivt på Gili-Öarna. Dem alldeles kritvita stränderna med helt fantastisk snorkling. Jag rekommenderar starkt att hyra en cykel och cykla runt öarna, speciellt Trawangan. Då hittar man små fina stränder där inga båten ligger.

Vackraste naturen
Ja stränder är ju alltid vackra och rogivande. Men den plats som fascinerade mig allra mest var Taiwan. Dem flesta säger att grönskan på Koh Chang är helt fantastisk och ja det håller jag absolut med om men grönskan i Taiwan var ännu grönare! Det var så man fick påminna sig själv att stänga munnen igen när man hela tiden höll på att tappa hakan.

Bästa folket
Om man tänker på dem människor jag mött som också rest runt så är det tjejerna på Amazing Hostel på Kuta beach som jag kom så nära. Speciellt Susan och Laura, två tjejer som jag har varmt om hjärtat. Men kulturen i Indonesien är inte något som passar mig. Deras kvinnosyn är hemsk tycker jag men det är helt min egen åsikt. Något jag inte skrivit om här är när jag checkade ut från Kuta min andra gång, precis innan jag mötte upp Linus. Då fick jag hjälp av en personal att gå ut till huvudgatan för att få en taxi, det var mitt i natten så det var skönt att slippa gå själv. Jag har dock inte pratat med den här personen förut och inte nämnt mitt namn eller ens hälsat. När jag sedan sitter i taxin på väg till flygplatsen plingar det till i min telefon och då är det han som har skrivit till mig på whatsapp. Whatsapp är för er som inte vet en app på mobilen som är kopplat till ens mobilnummer, där ringer man och smsar gratis när man är uppkopplad på internet. Han har alltså sökt upp i min hotellbokning vad jag heter och mitt nummer. Under loppet av 4 timmar ringde han mig 5 gånger och skrev 6 meddelanden även fast jag bett honom att sluta.

Den absoluta bästa lokalbefolkningen hittar man i Amphawa i Thailand. Alla är så hjärtliga och har ett sånt fantastiskt bemötande. Det är inte många turister där så dem har inte hunnit tröttna på oss utan är istället så tacksamma att vi är där.

Bästa hotellet
Det finns så många olika saker att kolla på. Men bästa stället att träffa människor är ju på Amazing Hostel på Kuta beach. Hostelet ligger på Poppies 2 som är gatan med det stora shoppingcentret och gatan som går bort till skygarden. Det ligger också bara 5 minuters promenad från stranden. För 6 nätter betalade jag 432 SEK och standarden är hög med både varmvatten och kallvatten i duschen.

Mercure hotel på Koh Chang var ju också något av det extra, lite dyrare men då hade vi ju en helt egen poolvilla. Hotellområdet ligger också på stranden.

Hotellet vi bodde på i Bangkok var också superbra. Lyxigt och endast 5 minuters promenad till MBK och Siam Paragon. Dock också dyrare men var så värt att bo så nära.

Bästa helhetsintrycket
Det är nog Gili-öarna där det var härlig avkoppling blandat med underbart folk och fina stränder.

Jag vill också avsluta det här inlägget med att tacka alla människor som jag mött längs vägen. Ni som givit mig trygghet och styrka! Ni har hjälpt mig att utvecklas som person och få mig att tro mer på log själv. Ett enormt tack!
I also want to finish this post by thanking all the people I've met along the way. You who have given me strength! You have helped me to grow as a person and make me believe more in my self. A huge thank you! ❤

  • 235 readers

Likes

Comments

View tracker

Barnhemmet, Thailand

Helt otroligt att jag fått följa denna lilla sparvel från han bara var dagar till nu när han är 3 år. Hans mamma Jik har pratat varje dag med mig om att jag faktiskt också är hans mamma "Gun har två mammor" under dem här veckorna.

Ni som har följt mig sen min första resa till barnhemmet vet att när jag var där då, 3 år sedan, så var det en liten bebis där. Han heter Gun och var då bara 30 dagar gammal. Hans mamma Jik är lila gammal som mig och är själv uppväxt på barnhemmet. Hon bor nu fortfarande där tillsammans med Gun och alla andra barnen. När Gun var nyfödd hade hon ingen aning om hur man tog hand om en bebis. Att han behöver mat, vatten, blöjbyten och sömn. När han skrek efter maten gav hon honom vatten för hennes bröst ömmade så mycket, även om vi köpt mjölkersättning till honom. "Han slutade ju gråta efter vatten också". Hon förstod inte att det bara var för stunden. Så under mina fyra veckor var han fastklistrad hos mig. Han var så liten och så söt!

Sen växte han och när jag kom dit andra gången så var han strax över ett år gammal. Då var han så mammig och volontärerna var inte av intresse. Men idag springer han fram till mig så fort han ser mig och ska kramas och mysa.

Tänk att jag fått följa honom under ALLA år av hans liv. Att få se han växa och se hur han utvecklas. ❤

Likes

Comments

Barnhemmet, Thailand

Nu tänkte jag göra ett försök att summera vår tid på barnhemmet.

Vi kom fram 22:30 i tisdags, då sitter Mai och Dtoey och väntar på oss. Vi ser också att ena lampan uppe hos barnen fortfarande är tänd så när vi lämnat av väskorna i vårat rum gick jag upp för att få krama dem andra. Linus stannade kvar och bäddade i ordning sin säng. När jag kommer in till barnen blir jag överröst med kramar och skratt. Dem visste inte om att jag skulle komma just då. Det var som härligt att se alla igen och få höra deras röster. Sedan gick jag ett varv bland alla som fortfarande sov och klappade dem godnatt. Sist men inte minst så kom jag fram till Oat, jag la mig brevid honom och sa att jag var där och att jag älskade honom. Då vaknade han till och kollade på mig, lade sina armar om mig och sa att han älskade mig också innan han somnade kramandes med mig. Alla tjejer ville förstås hälsa på Linus också, så på led hand i hand gick vi ner till honom och sa hej innan det var dags att sova.

Onsdag
På morgonen när jag kom ut fick jag gokramar av alla barnen och fick ännu en gång höra alla barnens härliga stämmor. Linus satte sig på en bänk och bara försökte fånga in vart han var någonstans tror jag. Eller försöka lista ut hur han ska få kontakt med barnen 😉 men för mig var lyckan total!! Ända till jag kom fram till Oat. Han kramade knappt tillbaka och fick vi ögonkontakt så log han inte ens. Det gjorde så ont i mig. Dagen fortsatte och han satte sig i mitt knä på bussen men han visade ingen kontakt till mig i huvudtaget. Han klev av bussen på skolan utan att ge mig bamsekramar som alltid hört till hans vana att göra när jag är där. Dagen gick och jag och Linus undervisade en klass sedan hängde vi på förskolan. Det har kommit två nya barn till barnhemmet för bara någon dag sedan. Två syskon, en storebror på kanske 6 år och en lillesyster på 3. För tjejen var allt det här jätte jobbigt, hon klarade inte av dagarna i förskolan utan satt bara och grät eller kollade ut i intet. Hon pratade inte i skolan heller. Då hon tyckte hela situationen var väldigt jobbig så ville jag inte heller ta massor med bilder på henne och hennes bror. Så på förskolan satt hon mest i mitt knä och jag försökte få med henne med dem andra barnen. Snälla gulliga lilla Face tog så väl hand om henne. Såg till att hon kom till mig eller någon annan vuxen när hon var ledsen. Gav henne något att dricka och försökte se till att hon mådde bra. När Face själv kom till barnhemmet var hon exakt likadan och kan hända att hon känner igen sig.

Linus fick sig en liten följeslagare på en gång på morgonen. Lilla söta Emmi, hon hängde på honom hela tiden, hon till o med somnade i hans famn.


Under mina veckor här nu i sommar har jag fått mig en liten pojke fastklistrad i min famn. Sky heter han och har en tvillingsyster som heter Star på barnhemmet också. Så på alla bilder där jag är med är också lilla Sky då han alltid skulle vara nära mig förutom på kvällen då dem minsta lagt sig


När barnen kom hem från skolan vid 16-tiden som vanligt var Oat fortfarande likadan. Till slut när Mai och Da också såg hur han betedde sig så bad jag dem fråga vad det var som var fel. För till mig svarade han inte på den frågan. Så tänkte att om dem tar det på thai till honom kanske det känns lättare. Men icke då, han var helt knäpptyst. Då bad jag dem förtydliga för honom att det är viktigt att han säger till om han är arg eller ledsen för annars tar det bara energi av honom och att jag kommer älska honom lika mycket i alla fall. När fem sagt det började han storgråta. Han kröp upp i min famn och la armarna om mig och grät så han kiknade. Lilla pojken, vad det gjorde ont i mig ❤ efter 45 minuter då var han tvungen att gå och duscha innan maten skulle serveras. Då tog han min hand och log. Vi gick tillsammans bort till dem andra barnen som duschade och jag satte mig i trappen brevid. När han duschat färdigt kom han fram till mig, gav mig en kram och sa att han älskar mig. Sen var allt som vanligt igen. Tyvärr har jag inte fått några fina bilder på mig och Oat vilket jag hoppats på att få med mig hem. Men han var ju som han var dem här dagarna 😧💕 men huvudsaken är att han känner sig bättre.

Kvällen blev mysig både jag och Linus myste med barnen tills dem gick och la sig. Då gick Linus in till rummet och jag hade tjejmys en sista gång med alla dem äldre tjejerna. Vi låg på golvet på varandras magar, spelade musik, sjöng, åt svenskt godis och gjorde läxor. Det var precis vad jag behövde. Finaste tjejerna.

Torsdag
Vår sista dag, då var vi i skolan. Vaknade upp på morgonen med massor av leenden och tok med barnen. Allt var som vanligt och inga knasigheter o inga sura miner. Det kändes så bra. Vi åkte skolbussen och barnen tog ton till musiken. Kan inte påstå att det är vackert i den bemärkelsen men det ger en så mycket energi och glädje. I skolan var vi ännu en dag på förskolan där vi också sa hejdå till alla barnen. Jag gick från klassrum till klassrum och kramade om dem en efter en. Lärarna avbröt till och med sina lektioner för att dem själva ville krama mig. Så där stod vi alla tillsammans, grät och skrattade, vi kramades och sa att vi ses igen. Oat var såklart den som tog allting hårdast. Men han frågade om jag kommer tillbaka och det sa jag att jag gör. Alltid. Även om det kan dröja mellan gångerna. Och det förstod han. Alla tröstade varandra och det blev en jobbig stund. Jag som hade hoppats på motsatsen när vi faktiskt var i skolan men men. Nu har jag nog provat alla möjliga sätt att vinka av barnen och jag med det säga att INGET av dem är enkelt. Det är bara inse, ett hejdå är aldrig enkelt vad man än tror.

Här kommer massor av bilder på barnen och på oss. Då det mest är dem allra minsta som vill vara med på bild och tar för sig mest så är det flest bilder på dem. Linus var det som höll i kameran och han var bara där en dag och det var dem minsta som tog mest kontakt, som det brukar vara den första dagen för dem flesta. Om ni undrar varför det är mest bilder på samma barn 😉

"I've heard it said that people come into our lives for a reason
Bringing something we must learn
And we are led to those who help us most to grow and we help them in return."

Likes

Comments

Barnhemmet, Thailand, Bangkok

Hejsan hoppsan alla nyfikna.

Jag har så mycket att berätta för er om dem senaste dagarna. Men tyvärr har jag inte orken att berätta allt för er nu. Vi har som sagt varit på barnhemmet och det har varit så mycket blandade känslor från allas sida och jag har knappt kunnat sova något. Att säga hejdå till några man älskar sååå mycket tar extremt på krafterna, speciellt när man inte vet när man kommer att ses igen. Mina finaste älskade tokungar.

Just nu är jag och Linus i Bangkok och ska spendera våra sista två nätter här. Känns helt knäppt att mina 9 veckor redan nått sitt slut. Nu när det börjar närma sig och hjärnan ställt sig in på Sverige så längtar jag faktiskt. Jag längtar efter min säng, svensk mat, mina VÄNNER åh vad jag längtar efter er, min familj mamma och pappa men kommer kännas så tomt att inte träffa lillebror där hemma då han redan åkt tillbaka till USA saknar dig massor Adam, ska dessutom få träffa min gudson med familj som jag längtar efter, mina svärföräldrar och familjen i sundsvall, längtar också till skolan och min första praktik på ett sjukhus och sist men inte minst ska jag springa in hemma hos mormor och morfar så fort jag kan ni är otroligt saknade. Jag har så mycket att se fram emot när jag kommer hem, tacksamheten över allt jag har där hemma är överflödig.

Nu ska jag sova och få tillbaka mina krafter ❤

Vet att ni vill ha massor av bilder och texter om våra timmar på barnhemmet och det kommer. Inte just idag bara, hoppas att det går bra ❤🙌

Likes

Comments

Barnhemmet, Thailand, Koh Chang

Idag lämnar vi Koh Chang och beger oss mot barnhemmet. Tyvärr går båtarna och bussen så sent så vi kommer fram till barnhemmet runt 21-21:30 ikväll. Förhoppningsvis sitter dem äldre tjejerna vakna så man får kramas med dem i alla fall 😍 Som jag saknar dem. Helt otroligt vad lycklig jag är idag, JAG SKA TRÄFFA MINA BARN!  En sista gång innan vi åker hem. Så i morgon kommer vi åka med till skolan och undervisa och på kvällen mysa med barnen. Sen på torsdag åker vi med till skolan men direkt efter det hem. Vi hade kunnat stanna till kvällen men av tidigare erfarenhet vet jag att jag och barnen blir minst ledsna och det blir minst jobbigt att lämna varandra när barnen är fokuserade på annat. Sitter vi hemma så räknar dem ner minutrarna och fram till taxin kommer sitter alla och gråter och kramas. Det gör det bara värre så den här gången valde jag att lämna mitt på dagen 😐 Vi kommer inte ha något internet från och med när vi lämnar här. För mitt simkort försvann någonstans i Indonesien och har inte köpt något nytt då vi har wifi alla dagar förutom 2 på barnhemmet. Så åter kommer jag förhoppningsvis vara på torsdag kväll vår tid.

På lördag åker vi hem. Jag kan inte fatta att jag varit borta i 9 veckor redan! 9 helt fantastiskt lärorika veckor!

puss o hej så länge så hörs vi så fort jag har kommit tillbaka från barnhemmet! Då lär jag ha hur mycket som helst att skriva.

Likes

Comments

Thailand, Koh Chang

Igår hade vi som vanligt en lugn och skön dag på hotellet. Men vid middagstid tog vi oss till resturangen och jag fick massor med vattenmelon till efterrätt, vilket betyder en extra glad Johanna 👌 Linus beställde också in en efterrätt, friterad banan med glass. Men in kommer servitören med en stor tallrik bananer!! Jag trodde inte mima ögon. På tallriken låg ungeför 20 bananer i en klase och vi försöker få han ännu en gång att förstå vad vi beställde. Tror vi alla fick oss ett stort gott skratt och definitivt en servitör som skämdes när han gick tillbaka med alla bananer igen. Kan i och försig se framför mig Linus sittandes med den där tallriken på bordet och skala banan efter banan. Vilken dessert! 🐒

På kvällen sedan visades en eldshow på stranden som vi såg. Löjlig som jag är tycker jag sång där är superläskigt men ändå häftigt. När vi var ute och reste förra gången och såg då också en eldshow så tappade showaren ena klotet och det landade på en tjej i publiken. Ingen skada skedd men var ändå läskigt. Det ser ganska häftigt ut när dem snurrar runt på dem där och gör alla möjliga grejer 🔥

Just nu är klockan 7 på morgonen här och jag ligger ensam vaken. Någon säkring har gått på vårat rum inatt så ACn har lagt av. Förstår inte hur Linus inte kan vakna av denna värme 👀 haha.

Nu ska jag kolla på lite film tills det är dags för frukost 😋

Likes

Comments

Thailand, Koh Chang

Idag hyrde vi moppe för att köra runt lite på ön. Vi var till ett vattenfall och till fiskebyn 😀 här kommer lite charmiga bilder från dagen, dock nästan bara på mig då mästerfotografen har hand om fotograferingen 👍 så alla foton som läggs upp är tagna av Linus. Sen var man ju så otroligt charmig i dem här hjälmarna och speciellt med hakskyddet! Kanske ska köpa med mig en hem??

Ikväll när vi satt och åt middag kom en STOR fjäril inflygandes i resturangen. Först trodde jag det var en fladdermus men när dem kom närmre såg vi att det var en vacker fjäril. Det flög runt alldeles.förvirrad tills den tillslut satte sig i taket. Då såg gekkosen (miniödlorna) sin chans att attackera.. inte alls snällt. Så efter den brutala misshandeln vi fick bevittna ramlade fjärilen ner i marken och tappade sin flygförmåga. Så från och med nu tycker jag inte alls om dem där små ödledjuren. Men fjärilen satte sig fast på mitt finger under en bra stund. Dock efter att jag tvekat av rädsla flera gånger, för en vacker liten fjäril. Hur töntig är man inte?!! 😂

Det var tyvärr allt för idag, men här kommer som sagt lite bilder från dagen.

Och mormor o morfar, jag har tappat bort min laddare till Ipaden så kan inte ringa eller skriva till er. Jag vet ju i alla fall att ni läser här så det är bra, därför skickar jag min hälsning här istället. Jag saknar er massor och längtar såå mycket efter att få krama er igen. Hoppas allt går bra för er och att ni gamlingar inte har allt för mycket ålderskramper, puss o kram från er dotterdotter som älskar er så mycket som ingen annan kan göra ❤

Likes

Comments

Thailand, Koh Chang

I morse åkte jag och Linus iväg till Koh Chang. Bussen tog oss ca 5 timmar och sedan färja i 20 minuter. Väl på ön åkte vi en busstaxi 😉 en bil med flak bakpå och på flaket har dem sittplatser. Svårt att förklara och tyvärr har jag ingen bild just nu 😉 jag hade dock turen att få sitta inne i framsätet i ACn tillsammans med chauffören. Han lärde mig massa thailändska ord, dock lite för många så alla är glömda nu..
Vid 3 tiden kom vi fram till vårat hotell, ett stort lyxigt hotell med egen strand. På hotellet bor vi i en villa med pool och jacuzzi. Hur lyxigt som helst, nästan så vi båda undrade om vi kommit rätt 🙈 men nu är vi här och trivas under den kommande veckan kommer vi nog göra utan tvekan!!

I morgon är tanken att bara slappa, på stranden och i vår pool. Sedan en annan dag ska vi nog hyra en moppe och se ön lite mer! 😀

Likes

Comments

Thailand, Bangkok

Igår var mitt internet inte på min sida så kunde inte göra något inlägg. Men idag har jag landat i Thailand igen, just nu spenderar jag mina sista timmar som ensamresande och bara längtar efter att få möta upp min älskade på flygplatsen!! Kan inte förstå att vi nu har varit ifrån varandra 8,5 vecka. Under resan har jag inte tillåtit mig själv att sakna honom för då vet jag att jag inte skulle kunna njuta av resan så mycket som jag vill. Men i förrgår kom en våg av saknad som gjorde precis det jag var rädd för skulle hända, jag kunde inte koncentrera mig alls på att njuta utan ville bara att den här dagen skulle komma. Så tacksam att det kom nu och inte tidigare. Just nu sitter han på flyget på väg hit och jag är sååå lycklig! Endast 5 timmar kvar till han landar. Det är en obeskrivlig känsla att ha någon som betyder så mycket för en. Att man hela tiden, oavsett hur långt ifrån man är varandra, aldrig känner sig ensam. Det kan kännas tomt och jobbigt men man har alltid varandra att vända sig till med både sorg och glädje. Tack för att jag får äran att ha dig i mitt liv Linus ❤

Nu ska jag ut och jaga bussbiljetter till oss för i morgon när vi ska åka till Koh Chang! 😀

Likes

Comments