View tracker

Den senaste tiden har mitt humör varit hemskt. Som en berg och dalbana. Högt och lågt. Det finns inget mellanläge. Jag går från att vara sprudlande glad till att känna mig helt gråtfärdig och uppgiven.

Jag har alltid haft väldigt nära till mina känslor och vet alltid vad jag känner och varför jag känner så. Men inte nu. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Jag vet inte om jag är ledsen, arg, besviken, trött, deprimerad eller vad det nu kan vara. Jag vet bara att det inte känns bra. Det är så frustrerande. Jag mår oftast bättre av att få prata om mina känslor och försöka komma på en lösning för att det ska bli bättre. Men hur är det möjligt nu när jag varken vet vad, hur eller varför. Känner mig bara tom.

Jag har försökt att rannsaka mig själv och verkligen fundera ut vad det kan vara som spökar. Istället för att fokusera på det som inte är bra så tänkte jag på allt som är bra. Jag har så otroligt mycket att vara tacksam över. Min fantastiska sambo, mina friska barn, vårat hem, mina vänner.. och där kom jag på det. Vänner. Jag har vänner. Fina, goda, underbara vänner. Dom är få men dom är fantastiska. Jag älskar dom. Tyvärr finns dom flesta långt bort och jag har bara möjlighet att träffa dom några gånger per år.  Dom som finns nära träffar jag nästan aldrig och jag har ingen bra förklaring till varför. Det har bara blivit så.

Jag inser att jag träffar nästan aldrig någon vän. Jag lever i en väldigt, väldigt liten umgängeskrets som består av endast familjemedlemmar. Om jag tänker tillbaka så inser jag att jag aldrig umgås med någon vän, förutom några gånger per år. Det är ju sorgligt!

Inte konstigt att vardagen plötsligt känns tung. Jag är uttråkad. Understimulerad. Oinspirerad. Asocial. Jag behöver ett MYCKET mer socialt liv. Tjejsnack, skratt, glädje, spontanitet, gemenskap. När jag känner efter, HERREGUD vad jag saknar att umgås!

Jag tänker mycket på vardags glädje, att man måste hitta små enkla metoder för att orka vardagen. Ekorrhjulet. Alla måsten, alla borden. Mellan allt det är det viktigt att hitta små vardags glimtar som förgyller dagen. OCH VAD ÄR VARDAGSGLÄDJE OM INTE EN VÄN?! Nej, det måste bli skärpning på den biten. Jag måste få in mer vardags glädje i mitt liv och den största bidragande faktorn skulle helt klart vara att umgås med fina, härliga vänner. Man ska verkligen vara rädd om dom man har för dom växer då inte på träd. Mer vänner i livet, helt klart!

Josephine. 26 årig lång vänskap. Du ger mig så mycket glädje och skratt! Inget avstånd i världen kan sära på oss.

Älskade syster. Skulle inte kunna leva utan dig. Som jag önskar att det bara var att "komma över" alla dagar i veckan.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

God morgon!

Igår var det strålande väder och vårkänslorna bubblade i hela kroppen. Jag drog på mig träningskläderna och tog mig ut på en långprommis. Den blev dock dubbelt så lång än vad jag hade tänkt mig. Det var så otroligt skönt att andas frisk luft, känna solens strålar i ansiktet och gå i takt till musiken i öronen. Jag bara gick och gick tills jag kom på att jag ska ta mig hem också. Mina ben började värka halvvägs hem och under kvällen blev dom helt galet svullna. Vaknade upp idag med sån sjuk träningsvärk att jag knappt orkade upp för trapporna med Lion i famnen. Efter att ha legat sjuk i ett antal veckor så skulle jag kanske börjat med en mjukstart. Nu har jag lärt mig det till nästa gång :)

Eftersom studierna drar igång på måndag så är idag den sista dagen som jag är helt föräldraledig. Känns ju sådär. Hade helst velat lägga mig under täcket och gråta en skvätt. Kolla serier och tröst äta massa godis. Det känns tungt och stressigt att börja studera. Jag är rädd att misslyckas. Att ge upp. Men nej, jag slår bort dom tankarna och ska istället ta vara på dagen genom att rensa, storstäda och köra ett yogapass.

Det är verkligen vackert i Stockholm!

Likes

Comments

View tracker

Vi har fått ett ljuvligt paket av barnens farmor. Nämligen sittdelen till Lions vagn. Hur gulligt?! Han är en lång kille och det är inte många veckor kvar som han får plats i liggdelen. Ska bli så roligt att packa upp denna när det väl är dags. Tror han kommer trivas bra med den då han har börjat bli nyfiken på omgivningen och har mer vakna stunder i vagnen. Liten blir stor.

Visst är den fin? Är så nöjd med det svarta lädret på liggdelen så det fick bli det även på sittdelen. Både snyggt och lättare att hålla rent.

Likes

Comments

God morgon!

Nu är det måndag och ny vecka. Jag vaknade upp med en stor klump i magen. Har sån ångest inför nästa vecka, då är det nämligen dags för mig att börja plugga igen.

När jag blev gravid med Lion pluggade jag på komvux för att slutföra min gynnasieexamen. Eftersom jag började kräkas som en galning redan i vecka fem så var det bara att lägga ner studierna.

Jag har sen dess haft en enorm stress och oro över vad jag ska göra när min mammaledighet är slut. Jag har ingen anställning, ingen gynnasieexamen och två barn på det. Vem skulle vilja anställa mig?!

Jag har bestämt mig för att läsa till undersköterska efter att jag är klar med gymnasiet (en bra början för att bli barnmorska) och hade nu turen att få kontakt med en riktigt bra studievägledare. Hon gav mig en grym studieplan som innebär att jag är färdig undersköterska redan i slutet på 2017 med start nästa vecka. Det är en skräckblandad förtjusning. Jag längtar verkligen efter att få börja jobba och inte minst att ha en riktig utbildning. Sen att jag läser mot mitt drömyrke gör ju det hela väldigt spännande och mer verkligt.

MEN jag har redan sån fruktansvärd prestationsångest! Och då har studierna inte ens börjat än. Så typiskt mig. jag vill SÅ mycket och blir så laddad att jag tar slut på mig själv innan jag ens har hunnit starta. Jag vill verkligen klara det här, det känns oerhört viktigt för både mig själv och familjen. Jag är dock rädd att misslyckas. Rädd att inte hinna njuta av min bebis, rädd att vardagen kommer bli ett totalt kaos. Men jag har bestämt mig, jag skiter i rädslan!

Jag vet att jag kan klara det. Allt handlar om inställning och planering. Nu är det extra viktigt att ta hand om hälsan för att orka. Skapa och följa rutiner. Därför ska jag sätta mig och skriva en planering över hur jag ska lägga upp mina dagar för att hinna med både barn, hem, studier och träning.

I can do it!

Först lite bebis gos.

Likes

Comments

Hej på er!

Jag hann inte blogga igår då dagen var fullspäckad från morgon till kväll. Vår dag var minst sagt KAOTISK.

Lördags morgonen startade lugnt med en mysig frukost. Vi gjorde i ordning oss innan vi åkte mot tåget som skulle ta oss till Strängnäs där Noah hade övernattat hos sin farfar. Vi skulle ha vår årliga släkt träff då T:s farmor bjuder alla på bowling och mat. Så gulligt av henne!

Som vanligt var jag och T tidsoptimister och fick springa som galningar för att hinna med tåget och som vi klev på i sista sekund. Vi hamnade då bredvid en man som luktade extremt mycket bajs, det var uppenbart att han hade bajsat ner sig. Vi fick koncentrera oss hela resan för att inte spy rakt ut. Så vidrigt!

Väl framme var det dags att börja bowla. Jag, T och Noah spelade i samma lag. Det började bra, jag ledde stort över T och Noah tyckte det var roligt att testa på bowling för första gången. Men som dom flesta barn, så tyckte han att det var svårt att vänta på sin tur och började rulla klot hej vilt på banan. Vi försökte stoppa honom och förklara att man får vänta på sin tur men det ville han inte lyssna på och bestämde sig för att sätta sig mitt på banan och sura. Det hela slutade i katastrof då både bowlingklot och skor kastades åt alla håll och kanter, Noah hade raseriutbrott de luxe och var rödare i ansiktet än själva bowlingklotet.

När stormen hade lagt sig blev vi bjudna på en god middag innan kaoset bröt ut ordentligt.. Från absolut ingenstans började Lion GALLSKRIKA som aldrig förr! Han hade ett skrik som vi aldrig hört förut och vi kunde inte förstå vad det var som var fel. Vi försökte med precis allt! Massera magen, klia i tandköttet, rapa, äta, nappen, vagnen, vagga, bära, sjunga.. precis allt! Men ju mer vi försökte desto argare blev han och tillslut stod både jag och T helt uppgivna med gråten i halsen. Lion var helt otröstlig och det fanns verkligen inget vi kunde göra för att lugna honom. Vår nöjda, glada och harmoniska bebis hade plötsligt börjat skrika sig gul och blå.

När det väl var dags att åka hemåt så lyckades vi äntligen få Lion att somna i vagnen. Vi fick vila våra öron i några minuter innan Noah fick för sig att "klappa bebis", självklart vaknade Lion och sen var skrikfesten igång igen. Efter en resa på över en timma var vi äntligen hemma och så fort Lion fick ligga i vår säng tog han bröstet och somnade gott. Mitt mammahjärtat var i tusen bitar och jag var verkligen helt slut efter fyra timmar av hysteriskt bebis gråt. Äntligen kunde jag andas ut. Trodde jag! Då kommer T in i rummet alldeles panikslagen och säger att något har fastnat i Noahs hals. Efter många om och men så lossade det och vi konstaterade att det var en liten granola bit som hade hamnat på tvären. Noah fick inget andnöd men det väste och rosslade när han andades och han hade svårt att prata. Riktigt otäckt!

När båda pojkarna hade somnat satte vi oss i soffan, i mörkret och bara stirrade i tomma intet. Vi var nog ganska chockade båda två.

Så ja, en minst sagt kaotisk dag! Vi förstog sen i efterhand att det blev lite för mycket för Lion. Jag var skeptisk till att åka från första början. Hade en känsla av att det skulle bli en för lång dag för Lion. Men vi tänkte i slutändan att det skulle gå bra. Jag märkte dock redan vid bowlingen att han hade svårt att komma till ro av allt oväsen, sen blev det många nya ansikten som ville känna och klämma, in och ut ur bilen och många nya miljöer. Han är ju trots allt i en ny utvecklingsfas där han är mer medveten om sin omgivning. Han är dessutom väldigt mammig och vill helst ligga hos mig och gosa hela dagarna. Så nu har jag lärt mig att följa magkänslan när det kommer till ens barn. Det är verkligen HEMSKT att känna sig totalt hjälplös när det kommer till ens barn. Sen det här med Noahs hals fick mig att tänka på hjärt och lung räddning, jag var ju beredd att gripa in när T sa att Noah satt i halsen,  men när jag tänkte efter så har jag väldigt dålig kunskap om hur man ska gå till väga. Detta känns otroligt viktigt att kunna. Måste gå en sån kurs asap!

Summeringen av denna dagen blir - lugnare dagar för Lion och ingen mer granola till Noah.

Likes

Comments

Hej underbara fredag!

Vilket väder! Solen lyser in i alla fönster och man kan se alla dammråttor och fingeravtryck över hela hemmet, underbart! Haha! Har inte hunnit ut än, haft en mysig morgon med pojkarna. Noah fick bada, klippa naglar, rensa öron och bli insmord. Vi har ätit bananpankisar till lunch och nu blev Noah precis upphämtad av sin farfar. Han ska sova över där för första gången. Han var lite nervös men förväntansfull. Det har blivit många övernattningar för honom den senaste tiden men det är helt och hållet på hans egen begäran. Han tycker det är jätte roligt att sova borta och har inga problem alls med det. Det känns bra i mammahjärtat, en bekräftelse på att vi har skapat en trygg grund för vår son där vi har fått honom att bli trygg i sig själv och kan lita på andra människor och inte bara oss.

Snart ska jag och lillen ta oss ut för att möta upp T. Vi funderade på vad vi ska göra ikväll nu när Noah inte är hemma och kom fram till att vi bara vill ligga i soffan och äta massa gott. Kan vara skönt att slänga sig framför tv:n relativt tidigt, vem vet vi kanske lyckas se en hel film utan att någon av oss somnar?! Hoppas kan man ju alltid göra iallafall :)

Ha en fin kväll!

Likes

Comments

Lion är nu 4,5 månader och bara på dom senaste dagarna har det hänt såå mycket i hans utveckling. Jag vaknade upp idag och insåg hur mycket han har växt. Han har gått från det där nyfödda lilla knytet till en riktig bebis.

☆Han jollrar med vokaler, säger ljud som låter "aoooo".

☆Han har lärt sig att göra prutt ljud med munnen och tycker det är jätte roligt när man gör pruttljud tillbaka.

☆Han har precis upptäckt sina fötter och kan ligga och titta på dom i evigheter. Idag fick han tag i sina tår och tränar nu på att ta tag i fötterna så fort han ligger på rygg.

☆Han vände sig för någon vecka sen men har inte gjort det något mer sen dess, men där emot så har han lärt sig att förflytta sig så nu gäller det att bygga upp med kuddar runt honom.

☆Han har lärt sig att skrika lite (han skriker aldrig) och när han väl kommer upp i dom högsta tonerna blir han så förvånad att han blir tyst igen, haha!

Annars är han fortfarande en otroligt snäll och nöjd liten kille. Alltid glad och han älskar att gosa! När man håller om honom kramar han tillbaka och det bästa han vet är att gosa ner ansiktet i armhålan på en. Hans bebis doft är såå stark och man kan sniffa på honom i evigheter. Åh så jag älskar den här lilla varelsen! Varför ska bebisar växa så otroligt snabbt?! Jag försöker verkligen ta vara på varenda sekund. Det är verkligen något magiskt med en människas första år. Så faschinerande!

Likes

Comments

God kväll!

Jag har fått uppleva migrän för första gångerna i mitt liv som senaste veckorna. Har aldrig lidit av huvudvärk tidigare men jag antar att det är ännu en krämpa som jag inte slipper undan. FY vad hemskt det är med migrän! Hade ingen aning om att man kan få så ont i huvudet. Jag kan känna hur det smyger sig på för att eskalera mer och mer. Det är en pulserande, borrande värk som är riktigt smärtsam. Jag får svarta prickar och flimmer framför ögonen och när värken är som värst så ser jag knappt något. Jag blir sjukt känslig för ljus och ljud och mår vill bara sjunka under jorden. Efter migränanfallet sitter en diffus värk i i flera dagar och jag kan känna mig helt mörbultad och illamående. Usch!

Nåväl, igår kände jag att huvudvärken började smyga sig på. Blev helt kallsvettig och fick lägga mig i sängen och dra ner rullgardinen. Fixade inte att hämta Noah på förskolan så fick ringa och fråga om han fick stanna en timma längre så T kunde hämta honom. Jag lyckades somna tillslut men vaknade upp med en ÄNNU värre värk. Noah fick åka till sin farmor eftersom jag inte visste hur jag skulle må idag.

Har mått mycket bättre idag, värken är kvar men har varit mer hanterbar. Har sovit, ätit, städat och gosat med Lion. Mycket sjukdomar i bloggen just nu, men nu äntligen är vi förbi "vabruari" och nu kan det ju bara bli bättre! :)

Har myst ner mig i soffan med ett glas cola, lite choklad och breaking bad på tv:n.
Sov gott alla fina!

Söta små tår :)

Morfar kom förbi och gosade med Lion en stund.

Likes

Comments

HUR snyggt är det inte med flätor?!
(bilder lånade från pinterest)

Likes

Comments

Hur många barn vill jag ha? Vart vill jag bo? När ska jag ta körkort? Vad vill jag bli när jag blir stor? Alla dessa funderingar man har om framtiden..

Jag har satsat på många olika saker i livet och det bästa jag har gjort är helt klart att flytta till Stockholm eftersom jag träffade min kärlek här och blev mamma till mina älskade pojkar. Vågar inte ens tänka tanken vad jag hade gjort om jag inte hade flyttat, ett liv utan mina tre killar går inte att föreställa mig.

Jag har sen tidig ålder alltid varit väldigt kreativ och haft ett stort intresse för skönhet i alla dess former. Älskar färg, form och att man kan förändra på massa olika sätt. Jag gick därför en makeup artist utbildning som kostade mig 50 000:- för att "testa på" om det kunde vara något för mig. Och det var det absolut, jag hade både öga och känsla för makeup men tyvärr var den hårda branschen inget för mig. Att behöva armbåga mig fram, vara egoistisk och elak för att lyckas - det var inget som tilltalade mig.

Efter några år kände jag att jag fortfarande ville jobba med något där jag kunde få utlopp för min kreativitet och bestämde mig då för att utbilda mig till nagelterapeut. Den kursen kostade mig 75 000:- Tyvärr hade jag otur med skolan jag valde då läraren inte var speciellt mån om sina elever och hade mer intresse i att prata om sig själv än att lära ut.  Jag tyckte att det var riktigt roligt att göra naglar och kunde verkligen se mig själv sitta på en salong och skapa vackra naglar och prata med mysiga kunder. Tyvärr tappade jag gnistan i.o.m att jag var så besviken på min lärare och kände mig inte alls redo att ge mig ut i nagelbranschen, därför rann det ut i sanden.

Jag har även testat på olika yrken både inom café, restaurang och förskola. Genom alla dessa år med olika yrken och utbildningar så har jag alltid haft en dröm om att bli barnmorska. Jag har alltid varit väldigt fascinerad och intresserad av just graviditet och bebisar/barn i tidig ålder. Efter att ha genomgått två förlossningar själv och två otroligt tuffa graviditeter så har  mitt intresse blivit ännu starkare. Så fort jag träffar någon som utbildar sig eller jobbar som barnmorska tänds glöden inom mig direkt och jag har tusen frågor som jag vill ställa.

I över tio år har jag drömt om att bli barnmorska. Hade det varit som mina tidigare utbildningar, en kurs som man "bara hoppar på" genom att betala en summa så hade jag gjort det för längesen. Men barnmorska är inget man kan "testa på" ett tag. Det krävs otaliga timmar vid studiebänken och en hel del blod, svett och tårar. Men jag har bestämt mig. Jag ska göra allt jag kan för att ta mig dit, så länge glöden finns kvar. Och efter tio år har jag svårt att tro att den plötsligt skulle slockna.

Mina tidigare utbildningar ångrar jag inte en sekund. Hade jag aldrig testat hade jag aldrig vetat att det inte var något för mig. Nu är det SÅ skönt att veta det och genom det har jag också insett vad jag verkligen vill göra. Jag har ju även mina utbildningar i bagaget som jag kan plocka fram om jag skulle vilja. Ja, det vart dyrt.. Men lärorikt.

Det jag vill komma fram till är att man ska aldrig vara rädd för att prova något nytt. Jag brukar alltid tänka, vad är det värsta som kan hända?! Jo, att det går åt helskotta! Jaha, men vad synd, då vet man det och så går man vidare. Dock aldrig tomhänt, utan som en starkare och bättre människa. Man skaffar sig erfarenheter och växer som person. Det handlar om inställning och perspektiv. Det är helt upp till en själv hur man väljer att se på saker.

Jag väljer den positiva inställningen!
Jag är tacksam för att jag har varit så pass modig att testa nya yrken och utbildningar, det har format mig till den jag är och har fört mig närmare till (vad jag tror) mitt drömyrke.

Så sitter du och tvekar över något, velar fram och tillbaka, ska jag - ska jag inte? Fråga dig själv - vad är det värsta som kan hända? Sen kör du! JUST DO IT! Du kommer tacka dig själv senare! GO, GO, GO! :)

Likes

Comments