Det har hänt mycket sedan sist. Jag har blivit sämre i endometriosen men idag har jag varit blödningsfri i ett dygn. Vi får hoppas att det går åt det hållet. Min läkare ringde och vi diskuterade. När jag nämnde att jag ville prova vara utan behandling gick han typ i taket. Det fanns inte på kartan att jag skulle göra så. Jag har blivit informerad hur jag ska äta mina p-piller som är för endometrios och enligt läkarna ska man äta piller 3-24 men de piller som är 3-7 innehåller lite östrogen vilket man inte ska äta om man har sjukdomen. Jag tog upp det med min läkare och han påstod att det skulle inte vara någon fara att äta 3-7 men om jag ville prova det jag berättade var det ingen fara med det. Skönt att läkaren lyssnar på mig för en gångs skull och gör på det sätt jag vill göra på.

När endometriosen började bli bra har min arm krånglat. Jag började få ont som om man hade slagit i elektriska knölen fast 100 gånger värre. Det strålade smärta ner till handen och fingrarna. Jag hade funderingar om att det var nerverna som orsakade detta. Jag och min vän åkte till akuten 01.30 och blev inskrivna. De undersökte men de klämde och kände inte på armen, bara tittade på den. De gav mig en oxynorm för att se om smärtan avtog vilket den inte gjorde. De kunde inte göra något åt detta och hade inga undersöknings maskiner att använda på natten. Därför meddelande dem att en avdelning skulle ringa mig under morgonen så jag kunde komma tillbaka och få en tid till att titta om jag hade en blodpropp i armen. Fick en tid 13.45 och det visade ingen propp. Då skulle vi tillbaka till akuten och de kom väldigt många läkare och pratade och undersökte mig. Först kom en neuro-läkare men det visade sig att de inte berodde på de som hon letade efter. Därefter kom en läkare från hand och plastik som också undersökte mig och kom fram till att det är något med nerverna och skulle skicka en remiss till dem. Innan jag skulle gå hem pratade jag med en läkare på akuten och han sa att jag var ett mysterium och ett okänt fall som de inte brukar få in. De är vana att få patienter som de gör olika undersökningar på och kommer fram till de vanliga problemen. Nu gjorde inte läkarna dock det med mig vilket gjorde att de tyckte var roligt att få fall som de inte är vana vid. Det roliga var att jag påpekade första gången jag kom in till akuten att det har med ulnarisnerven att göra men det ignorerade det. När jag gjorde ultraljudet för att konstatera att jag inte hade en blodpropp påpekade jag samma sak och den läkaren höll med mig, att det är något med nerverna att göra. När jag sedan kom tillbaka till akuten andra gången på samma dygn sa jag samma sak som på natten. Först sa det att de inte berodde på de men sedan kom en läkare och sa att det är något med nerverna så kände jag inom mig "IN YOUR FACE". Varför inte lyssna på mig från första början? Jag förstår att de måste göra sina kontroller men de har också skyldighet att lyssna på patienten. Väl konstaterat var det alltså något med nerven och jag kände inom mig som att jag vann, att jag hade rätt och inte de läkarna som inte trodde på mig.

Nu ska jag bara sitta och vänta medan jag får en kallelse samtidigt som jag har plugget att ta hand om, samtidigt som jag har hemmet att ta hand om också. Det blir bara för mycket för mig och när jag har ont hittar jag ingen motivation till något. Jag blir stressad att ha två inlämningsuppgifter att skicka in innan deadline. Men om jag inte mår bra och knappt orkar ta hand om hemmet, hur ska jag då orka sitta och studera? Varför händer allt samtidigt för? Snart går droppen för mig. Går tårögd hela tiden för jag känner en enorm stress inom mig. Jag hoppas jag får en kallelse snart för denna smärta står jag inte ut med.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

​Inte nog med en massa problem med sjukdomen har CSN strulat för mig en del också kan man säga. Jag skulle börja läsa kurser för att bli behörig barnskötare i augusti och bli färdig till sommaren 2018. I början av utbildningen var jag inte helt 100 i sjukdomen och behövdes sjukskrivas vilket jag blev. Jag blev först sjukskriven 3 veckor och sedan 6 veckor ytterligare. När jag blev bättre skulle jag återuppta studierna precis där jag var innan jag blev sjukskriven. När jag skulle bli sjukskriven skulle studierna bara pausas enligt CSN då jag rådfrågade dem för att det inte skulle bli fel med studiemedlet. När jag började studera igen från och med den 6/11 fungerade allt som det skulle. Jag började med en annan kurs än vad jag hade planerat. Sedan efter en eller två veckor får jag ett meddelande från CSN om att ett beslut har tagits. När jag öppnar beslutet står det att CSN har fått en registrering om att jag bara läser 150 poäng från och med 14/8 till 31/12 vilket innbär att jag inte har rätt till studiemedel. Detta stämde alltså inte för jag har skrivit att jag läser 400 poäng per termin då det innebär heltid och jag ska få studiemedel utifrån detta. Det står i beslutet att skolan har registrerat dessa 150 poäng. Jag ringde direkt till CSN och försökte få klarhet vad det är som händer. Det blev strul med ringade för först blev jag runt kopplad till en kvinna som inte pratade svenska så bra och jag förstod inte vad hon berättade. Sedan lite senare ringde jag igen och pratade med en underbar människa som förklarade för mig vad problemet var. Mitt i samtalet avbröts det från hennes sida och jag utbrast i gråt eftersom hon var så duktig på att förklara och jag hade inte fått svar på hur jag skulle lösa problemet. Ringde för tredje gången och blev kopplad till en skåning som jag knappt försotd. Jag försökte att förstå henne och få klarhet hur jag skulle lösa problemet och det fick jag.

Jag fick fram att det var skolan som hade gjort en stor j*vla miss angående mig och mina studier. CSN berättade för mig att jag började mina studier 14/8 och sedan blev sjukskriven 11/9. Då hade skolan registrerat att jag inte hade genomfört den första kursen och skrev avbrott. ​De tog även "bort" tre kurser från min studieplanering vilket innebär att ett viss antal poäng tas bort och kvar blir då endast 150 poäng. CSN berättade att de inte ska skriva avbrott eller ta bort kurser bara för att jag är sjukskriven utan de ska stå kvar som ingenting har hänt. Därefter i beslutet stod det att mina studiemedel stoppas tillfälligt då jag inte är "behörig" till dem då jag tydligen läser bara 150 poäng. Om inte detta problem/fel rättas till skulle jag bli återbetalningsskyldig av min skuld innan 29/11. Beslutet gjordes 22/11 och jag fick meddelandet 23/11. Det innebar att jag hade kort tid på mig att lösa detta problem som inte ens berodde på mig. Ni skulle bara ana hur ledsen och förbannad jag var.

Jag hämtade upp sambon efter han hade jobbat och åkte direkt till skolan innan de stängde. Vi skulle ifrågasätta detta problem och dem själva. De inser/insåg nog inte att de kunde förstöra någons liv bara sådär så himla lätt av små små små missar. Dock förstår jag än idag varför det kunnat blivit så här himla mycket fel. Det är deras jobb att arbeta med sådana uppgifter och när det gör dessa fel undrar jag verkligen om de ska arbeta med de dem gör. Vi kom fram till skolan och berättade problemet. Hon fick ringa till jobb & kunskapstorget för att lösa detta problem eftersom det var brådskande och tvunget att lösas den dagen. Hon förklarade för oss vad som troligen har hänt. När jag blev sjukskriven hade jag kontakt med en lärare och han visste om att jag skulle vara sjukskriven från ex antal kurser. Sedan när jag kom tillbaka efter sjukskrivningen hade jag dialog med min mentor som jag fick reda på att jag hade. Vi bestämde en studieplan och allt skulle lösa sig. Hon sa att troligen hade jag kontakt med olika personer som gjorde att de löste de saker som jag berättade för dem men de kommunicerade aldrig med varandra och stämde av och såg helheten i det hela. Detta gjorde att det blev kaos och att mina kurser togs bort och de skrev avbrott fast de egentligen inte skulle göra detta.

Den första läraren hade heller inte dokumenterat att jag blev sjukskriven vilket gör mig ännu mer förbannad. Det är så j*vla viktigt att dokumentera så andra vet vad som händer, att det inte blir sånt här kaos och ingen kommunicerar med ingen. Det har gått några dagar sedan detta hände och jag är fortfarande förbannad. Som tur var löste sig detta och det var bara tur att jag åkte in och pratade med dem face to face. Tidigare på dagen när jag fick beslutet ringde jag till skolan och berättat att det blivit fel och de måste lösa detta. Då fick jag till svar att hon skulle prata med min mentor men hon såg han inte just då när jag var i telefonen och skulle återkomma. Hon gjorde aldrig detta och jag kände att jag var tvungen att åka in med sambon efter hans jobb. När vi kom dit berättade hon att min mentor var ute på APL-besökt och skulle inte vara på skolan förens på måndag. Det var en j*vla tur att jag litade på min magkänsla. Vad hade hänt om jag hade väntat tills på måndag och det inte fixade problemet direkt? Då hade jag behövt att betala 25 000 :- ungefär på en och samma gång PGA något som de själva har orsakat. De måste faktiskt vara mer noggrannare för annars kommer de förstöra någon annans liv en vacker dag. 

Jag hoppas att ni som studerar och har CSN att ni slipper denna mardröm som jag fick uppleva. Som tur är kunde jag lösa allt på egen hand med stöttning av min sambo. Utan honom, inget jag.


XOXO.

Likes

Comments

Det har hänt väldigt mycket på senaste tiden som ni kanske har upptäckt. Det är anledningen till att jag inte har uppdaterat bloggen. Min hälsa har blivit sämre just för tillfället. Tidigare har jag mått bättre när jag var sjukskriven och började med cbd-oljan. Jag blev mycket bättre och jag orkade göra mer saker i hemmet. Allt var bra tills igår. När man har endometrios ska man helst vara blödningsfri enligt läkarna och svenska sjukvården. Enligt dem ska man inte blöda för det skapar en risk att endometriosen sprider sig i samband med blödningen. När man blöder samlas blodet i magen istället för att komma ut den rätta vägen. När blodet är i magen kan det bildas härdar och sammanväxningar som blir inflammerade och skapar smärta. Blod göder även endometriosen och sedan kan härdarna blöda av sig själv. Därför vill läkarna att man ska vara blödningsfri för att minska risken på spridning och att endometriosen växer.

Igår började jag blöda och fick den värsta tänkbara smärtan från helvetet. Läkarna brukar använda en smärtskala för att kunna få en klarhet hur ont en patient har. 0-10 och då är 0 ingen smärta alls medan 10 är att det känns som du blivit överkörd av ett tåg ungefär. Jag hade mellan 8-9. Oftast ska man åka in när man har så ont och dessutom när jag började blöda. Envis som jag är gjorde jag inte detta. Jag försökte klara mig på den smärtlindring som jag har och den hjälpte mig inte ett dugg. Jag ville inte åka in för jag var rädd att de skulle hitta något som inte var så bra. Jag åkte även inte upp för jag hade noll energi och var orkeslös. Dock ville sambon att jag skulle åka in om det blev värre. Jag försökte stå ut för ibland när man åker till akuten och blir skickad till gyn brukar de oftast inte göra något. De brukar göra VUL och för mig brukar inget synas på VUL och då blir man hemskickad. De två senaste gångerna blev jag inlagd men då hade jag tur att de tog mig på allvar. Jag är rädd att min endometrios har blivit värre och när jag börjar blöda finns det risk att de mesta av blodet samlas i magen och kan påverka mina andra organ. Oftast när man börjar blöda under en behandling brukar det vara ett tecken på att behandlingen inte fungerar längre då endometriosen "tränger sig igenom" och man börjar blöda till exempel. Just nu lever jag i en ovisshet och jag vet varken in eller ut. Samtidigt som detta händer har jag mycket annat och tänka på, skolan t.ex och eventuella jobb som väntar på mig. Det blir bara för mycket för mig just nu.

Jag pratar med två underbara tjejer som också lider av endometrios. Utan dem hade jag aldrig klarat detta tillsammans med sambon. De betyder så himla mycket för mig och de är mina endosystrar. De kan så mycket om endometrios och alternativ behandling, alltså att kunna hjälpa kroppen utan syntetiska och kemikaliska preparat som svenska sjukvården predikar om att man ska använda. Dessa tjejer har lärt mig så himla mycket om endometrios, vad sjukdomen innebär och hur allt fungerar med kroppen. De har lärt mig att det kvittar om man är blödningsfri. Endometriosen kan blöda av sig själv och kan spridas även fast man är blödningsfri. Då ställer man sig frågan, är det verkligen hormonbehandling bra för kroppen om den ändå inte kan hjälpas mot endometriosen? Hormonbehandlingen döljer och lindrar symtomen man får av sjukdomen men det betyder inte att behandlingen tar bort endometriosen och gör en bra. Kroppen mår inte bra av dessa preparat som läkarna påpekar att man ska ta för sjukdomen. Jag har funderat rejält på hur jag ska göra med min kropp och endometrios. Vad jag ska ha för behandling? Ska jag vara utan behandling? Vad jag ska ha för mediciner? Ska jag vara utan mediciner? Det är många frågor som snurrar runt i mitt huvud och jag försöker få en klarhet men det är inte så lätt som ni kanske märker.

Jag har ett alternativ vad jag ska göra med mitt liv. Mitt alternativ är att gå utan behandling och försöka läka endometriosen naturligt. Alltså inte äta en massa mediciner som jag gör just nu, inte ha någon behandling som skadar min kropp eftersom det gör ju syntetiska och kemiska preparat. Jag har ätit p-piller sedan jag var 15-16 år gammal och det är mellan 6-7 år. Jag vet inte hur min kropp fungerar utan p-piller eftersom det var ett tag sedan jag var utan preparatet. Tänk om det är hormonbehandlingen som gör mig sjukare? P-piller medför stora risker för blodproppar för det första. Det skrämmer mig. Dock betyder det inte att jag kommer få det bara för det är en risk med att äta p-piller men det finns fortfarande risk. Man ska aldrig säga aldrig. Därför vill jag testa att vara utan behandling eftersom jag har testa alla diverse hormonbehandlingar för endometriosen. Jag har haft olika sorters p-piller, minipiller, p-stav och gnrh-analog (man sätts i ett kemiskt klimakterium. Ni hör ju hur dåligt det låter av att utsätta kroppen för).

Jag har mycket att funderar över och jag väntar på en telefontid med min specialistläkare. Då tänker jag ta upp mina alternativa sätt hur jag ska gå vidare med min sjukdom för att kunna leva så normalt liv som möjligt. Denna sjukdom sätter många hinder på vägen för mig och på senaste tiden har det varit tok för mycket problem. Jag är orolig över att om jag inte vill fortsätta med den behandling som min läkare vill att jag gör och kommer då sluta hjälpa mig med mina problem. Dock har läkarna en lag att följa att de får inte tacka nej att ge vård åt patienter, de måste alltså hjälpa mig trots att jag inte håller med dem i allt de säger och ordinerar. Patienter måste kunna yttra sig utan att behöva vara rädda att bli nekade vård. Dock händer det tyvärr vad jag har hört och läst, att endo-patienter som vill försöka läka sin kropp naturligt att läkarna har vägrat hjälpa dem pga att de inte gör som läkarna säger. Patienterna har ju en självbestämmande rätt vilket innebär att de väljer själva hur de vill att de ska göra med sin hälsa och inte kan bli tvingade till något. Jag får helt enkelt höra med min läkare och diskutera vad han tycker om mitt förslag innan jag bestämmer mig vad jag ska göra. Nu blev detta ett jääääättelångt inlägg men jag kände att jag var tvungen att förklara varför jag inte uppdaterat på ett tag.

Hoppas ni alla mår bra och haft en trevligare helg än vad jag har haft!


XOXO.

Likes

Comments

​Idag är det en dålig endometrios-dag. Jag känner mig inte helt 100 från förkyldningen och den gör att min kropp mår skit. Utmattad, ont i kroppen, känner mig inflammerad i hela kroppen, orkeslös, tom på energi, mensvärk (som förekommer som symtom i sjukdomen), leder och muskler gör förbaskat ont. Det komiska med mig i sjukdomen är att jag har haft extrem, vidrig mensvärk sedan oktober 2014 som blivit värre och värre, även fast jag är blödningsfri då man inte ska ha mens om man har endometrios. Om man har mens samlas blodet i magen och bildar härdar som blir inflammerade och gör ont. Jag har fått kronisk värk pga endometrios-värken. Om man har mens kan sjukdomen sprida sig i kroppen men den kan även spridas om man är blödningsfri med hjälp av hormonbehandling. Förstår ni dilemmat här? Alltså om man lyckats bli blödningsfri kan endometriosen spridas men den kan även spridas om man inte behandlas. Det kvittar om man gör bu eller bä.

Det är så himla sjukt att man som 22-åring lider av hemska kroniska smärtor som inte kommer försvinna. Det är jobbigt för mig för jag är satans envis och kopplar bort smärtan och gör saker ändå. Detta resulterar som idag. Jag har tvättat hela dagen, sammanlagt sex maskiner och jag är inte färdig än. Jag har pluggat så gott jag kunnat, dammsugit hela lägenheten och plockat i & ur diskmaskinen. Nu är Johannas kropp helt slut och all värk kommer på en och samma gång. Jippi vilket roligt liv. Man får göra det bästa utav det. Jag sliter med plugget för att kunna få en fast anställning. När man blir sjuk har man helt andra värderingar än vad friska har. Man bryr sig om helt andra saker än vad friska hade gjort. Jag har inte orkat sminka mig på 3 månader snart och jag brukar göra det när jag ska jobba, åka till skolan eller träffa vänner.

Jag är stolt att jag klarat varit utan narkotikapreparat sedan 7/11. Jag har ätit sådana preparat sedan jag började få symtom för endometrios, alltså efter oktober 2014. Det är jobbigt när man inte kan göra något åt saken, smärtan alltså. När man kämpar att hjälpa till hemma för att inte sambon ska behöva göra allt. Men om man mår skit och inte klarar av något får man helt enkelt acceptera det. Jag har inte accepterat sjukdomen till 100% än och jag har haft den sedan mars 2015. Någon mer som lider av endometrios och vill dela erfarenheter med mig?

Nu vet ni anledningen till varför jag inte har uppdaterat er på ett par dagar. Jag har varit dålig och inte haft någon energi till det. Hoppas ni alla mår bättre än vad jag gör.


XOXO

Likes

Comments

Äntligen framme i Göteborg. När vi skulle checka in hittade hon inte vår bokning. Vi blev väldigt förvirrande och fick en aning panik eftersom vi behövde ett ställe och sova på inatt. Hon letade och letade i bådas namn men inget fanns. Tillslut hittade hon att vi hade bokat den 16-17 men i juni och inte i november som vi tänkte. Alltså bokade vi i fel månad och fick smått panik. Som tur var fanns de två avbokningar så vi kunde få ett rum trots allt.

Det jobbiga var att vi inte kunde få pengarna tillbaka från den felaktiga bokningen men vi kände att det inte gjorde något eftersom det var vårt egna fel och vi var klantiga. Anledningen till att vi möjligtvis gjorde fel var att det strulade när vi bokade så vi fick göra om allt. Det gick så fort och vi valde rätt datum men glömde ändra månad.

Hur som haver fick vi ändå välja om vi ville ha badkar eller dusch och det var inte tvekan eller snack som saken. Såklart skulle vi ha badkar!!! Har inte haft badkar sedan har var 9 år gammal.
Nu ligger vi på hotellrummet efter vi har fått i oss lunch. Det roliga var när vi satt och åt kom ridande poliser förbi oss. Det ska vara EU topp möte imorgon och polisen stänger av många vägar redan idag och bevakar. Har aldrig varit med om att se ridande poliser live. Det gjorde en lite gladare efter de som hände med hotellet. Nu väntar vi på att klockan ska gå och vi kan göra oss iordning för konserten och äta middag på stan.

XOXO

Likes

Comments

Godmorgon!
Nu rullar vi ner till Göteborg. Kallt ute och halt på vägarna. Fint väder ute och bra musik i bilen. Tänkte plugga lite i bilen även fast de hade varit skönt att bara sitta och njuta till musiken och vara ute på vägarna. Jag älskar verkligen att åka bil långt, det är då jag njuter som mest.

XOXO

Likes

Comments

Lägg till mig så lägger jag till dig. Alltid roligt med nya vänner på snap!

XOXO

Likes

Comments

Tro det eller ej. Min förkyldning har äntligen brutit ut. Jag är förvisso glad för det men känner mig döende och avlider snart. Ont i huvudet, näsan rinner och tar aldrig slut, ont i kroppen, ont i halsen och nyser titt som tätt. Hoppas innerligt att denna förkyldning går över fort! Eftersom jag är kronisk sjuk blir jag sjukare än vad friska personer blir. Ber till gud att de går över fort, helst innan torsdag.

På torsdag ska jag och min sambo på konsert som vi bokade i våras. Vi ska se five finger death punch i Göteborg. Detta är ett band som min sambo älskar och jag följer med dels som en upplevelse och sedan att vi ska till min favorit stad. Denna förkyldning har legat och grott i nästan 6 veckor och passar på nu att bryta ut? På riktigt?! Jaja, det får bära eller brista..


XOXO

Likes

Comments

Jag trotsade sjukdomen och kroppen och tog mig ut på promenad med min sambo. Jobbigt, krävande men helt underbart! Hoppas denna förbannande influensa vill ge sig snart!

XOXO

Likes

Comments

Detta kommer bli ett väldigt jobbigt inlägg men även känsligt. Det är något jag inte går runt och pratar högt om, knappt jag berättar för sambon. Då inser ni kanske hur jobbigt det faktiskt är för mig. Det jag berättar nu är bara min tankar och åsikter.

Under hela min barndom har vi haft djur i familjen, speciellt hundar. Djur ligger varmt om hjärtat för mig. Hundarna betyder allt för mig, även dem som vi behövt tagit bort. Mina föräldrar har hundar och träning som hobby och har haft det väldigt länge. I början tränade de apportering och lydnad för då hade vi flattar (flatcoated retriever). Sedan hittade dem en annan slags träning som intresse och började träna hundarna. Egentligen är inte flattarna gjorda för att träna jakt utan det är jaktlabbar som är till för den träningen. Därför skaffade mina föräldrar en jaktlabbe (Flye) och insåg hur mycket bättre det gick att träna det dem tyckte var intressant jämfört med flattarna Nova och Milou som de heter. Så småningom skaffade de en till jaktlabbe som pappa kunde ha och träna med eftersom mamma hade redan en. Det går och träna jakt med flattarna men de kan inte pusha dem lika mycket som de kan med labbarna.

För inte länge sedan berättade mina föräldrar att de kanske skulle omplacera Nova och Milou. Min värld gick under. Jag kunde inte tro mina öron vad jag just fick höra. När jag tänkte efter sa de kanske och det betyder inte att det kommer bli verklighet. Dagar kom och gick. En dag fick jag meddelande från min mamma att de har hittat en som möjligtvis kan köpa flattarna. Jag förstod inte först vad jag läste. Vadå köpa hundarna? Hon berättade att de skulle först vara på prövotid hos en dam. Både jag och min mamma vet vad det betyder. Det betyder om det fungerar bra där kommer hon köpa Nova och Milou och vilja ha de kvar. Idag den 11/11 åker de iväg till denna dam och ska vara borta till den 26/11. Tänk om det var den sista gången jag såg dem igår när vi var hos mina föräldrar?

Jag kan fortfarande inte förstå. Jag kan inte förstå hur man kan vilja sälja sina familjemedlemmar som man har haft i 6 och 3 år. Bara för man ändrar intresse inom hundträning ska inte sina djur behöva lida. Om man har två olika raser som har olika behov och inte kan träna samma sak får man faktiskt anpassa sig efter dem. Hundar är människans bästa vän men även sin familjemedlem. Det är inte så att man går ut på stan och ska sälja sitt syskon för man tröttnat på de? Då jobbar man med andra lösningar och alternativ för att det ska bli så bra som möjligt. För mig betyder hundarna allt och jag skulle aldrig sälja dem.

Nu kan inte jag själv ta dem. Jag har haft de tankarna med de skulle inte gå ihop med mitt och sambons liv tyvärr. Om jag kunde hade jag tagit/köpt dem, även om det hade inneburit att jag inte kan köpa saker till mig själv utöver det jag får när jag betalt hyran. Jag skulle göra vad som helst för att inte en främling ska få köpa min familjemedlem. Det finns inte på kartan. Jag kan inte förstå det, hur mycket jag tänker på det kan jag inte förstå det. Min sambo kan heller inte förstå det. Jag har inte pratat ut om detta då det är en väldigt jobbig och tärande situation för mig. Jag skriver detta eftersom jag inte kan prata högt om detta. Det gör för ont i hjärtat och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har levt med dessa underbara djur i 6 år och det är inget man kan ta ifrån en. De är mina hjärtan, mina bästa vänner som betyder allt. Det har slitits bort en stor del av mitt hjärta och jag känner mig trasig inombords. Mina föräldrar tycker väl att detta är jobbigt också men enligt mig är det inte okej att sälja sina medlemmar bara för att man själv ändrar intresse. Man får inte vara egoistisk. Jag känner möjligtvis en gnutta för mycket sympati men det skiter jag i för det handlar om mina familjemedlemmar!

Detta var skönt att få ut och jag hoppas ni respekterar mina tankar och åsikter då det här är min öppna officiella dagbok. Någon mer som varit med om jobbiga situationer som påverkat er mycket?

Detta låter möjligtvis fel men jag hoppas att Nova och Milou får stanna där de hör hemma, i flocken där de är bekväma och känner en trygghet.

XOXO

Likes

Comments