Header

Happy Friday gott folk!

Oj vad mycket man måste vänja sig med här, men att bo här är så mycket lättare än vad man kan tro egentligen. Såklart beror det ju på vem man är som person. Vissa har lätt att anpassa sig, vissa har det lite svårare och längtar lätt hem. Jag älskar den här utmaningen, den är perfekt för mig.

Förra veckan var jag sjuk, och väldigt väldigt trött. Men jag jobbade ändå, även fast det kanske inte var så bra för min hälsa att anstränga mig så mycket som jag gjorde. Följde även med mamman och barnen upp till Lincoln, New Hampshire förra helgen för att barnen skulle åka skidor. Jag däremot fick sitta inne hela dagen och vila, vilket jag uppskattade. Söndagen var det Super Bowl, New England Patriots-Atlanta Falcons. Sjukt spännande match, och hela Boston jublade när Patriots vann. Staden var full med folk som skrek, och vissa skyskrapor var upplysta i blått och rött som är lagets färger.

Inte nog med att man fick uppleva det. Igår hade barnen en snow day, vilket betyder att de får stanna hemma från skolan eftersom det skulle snöa hela dagen. Jag har aldrig i mitt liv fått vara med om det, hemma i Sverige var man tvungen att ta sig till skolan i -30 grader. Men här kan jag förstå, då jag imorse märkte att vägarna fortfarande inte var plogade. Tänk då hur det var igår när det snöade hela dagen. USA tar inte hand om sina vägar så mycket som vi gör i Sverige. Hela min 1 timmes resa till och från deras skola, såg jag bara 1 snöplog. Inte undra på att det är många olyckor....

Men nu i helgen är jag ledig. Ska ta vara på den nu, och ladda upp inför nästa vecka. Då följer jag och Gabriella med min host family och åker skidor!

Ha de gått!

  • 73 readers

Likes

Comments

Jag har snart varit i USA i 3 veckor och börjar sakta men säkert komma in i dagens rutiner. Det känns bra, har haft bra dagar samt lite sämre dagar men kämpar igenom så gott som jag kan. Trivs otroligt bra här borta, känner mig som hemma och allt känns helt rätt. Träffar nya människor, utforskar Boston och dess områden, har det helt enkelt sjukt bra här.

Mitt schema ser likadant ut varje vecka, lämna och hämta från skolan, tvätta, städa, leka, äta, uppfostra...You name it. Att ta hand om tre pojkar är inte alltid lätt, vilket jag redan varit förberedd på sen jag bestämde mig för att spendera ett år med den här familjen. Men nästan på en gång kände jag en connection. Familjen har annorlunda traditioner, och lever helt olikt från hur jag blivit uppväxt. Tar ett tag att komma in i det, vilket är kul och ibland lite tufft.!

Har ingen hemlängtan alls om jag ska vara helt ärlig. Lämnade Sverige med inget bakom mig, började om helt på nytt och jag vet nu att det är exakt det jag behövde. Skriver detta inlägg med glädjetårar, är så glad att jag tog detta beslut. Är så glad för all support jag får från familj och vänner. Känner mig inte längre ensam utan någon mening, känner mig nu meningsfull och har alltid något på gång under dagen. Har redan på tre veckor blivit starkare i mig själv, mer självständig och är mer lycklig än jag någonsin varit!

Detta var en liten kort uppdatering på hur det är här i Boston! Älska livet!!

  • 188 readers

Likes

Comments

Jag är nu inne på min fjärde dag med pojkarna. De slutar skolan vid 16:00 så då väntar jag bara tills jag behöver hämta upp dem. Det har gått jättebra, de är mycket livliga men det är ingenting man inte klarar av. Igår fick jag även köra bilen och hämta dom på Hebrew school, och imorse skjutsa dem till skolan. Imorgon blir min första dag ensam, då den förra au pairen åker hem ikväll. Torsdagar är också en dag jag mest kommer spendera i bilen, skjutsa runt killarna överallt.

Till helgen blir det skönt, de ska åka iväg på skidskola och kommer hem på måndag igen som är en holiday: Martin Luther King Day. Ska spendera största delen av helgen med Gabriella, vi ska försöka utforska Boston mer inne mot stan. Ser fram emot det, också mot nästa vecka då jag börjar på riktigt.


Likes

Comments

Hej hej!

Nu har det snart gått en vecka för mig här i USA. Sitter just nu hemma där jag bor i Boston, saktar ner och försöker känna mig hemmastadd. Mycket konstig känsla när man sätter sig ner och bara tar det lugnt, känner efter och det är en bra känsla. Är stolt över mig själv att jag kommit såhär långt!!

Veckan började med att alla au pairer som åkte samtidigt samlades på Cultural Care Au Pair Training School i Tarrytown, NY. 2 dagar med lektioner och en dag då vi fick åka till New York City. Otroligt tacksam att jag och Gabriella, en till svensk tjej, båda åkte samtidigt och bor här i Boston. Mycket häng ska det bli, många sleep overs.

Filmade en del under veckan som jag klippt ihop till en vlogg. Ska försöka filma så mycket jag kan, annars lägger jag bara upp bilder.



Likes

Comments

Nu är det snart bara en vecka till avgång! Jag har bara denna dagen och 1 & 2 januari som lediga dagar. Har kontakt med ett par tjejer som åker samtidigt som mig, vilket känns som en extrem trygghet, då vi kommer bra överens också. Som det ser ut nu har jag fortfarande inte fattat att jag ska flytta, känns bara konstigt att jag ska packa flera väskor. Mamma och pappa ska hjälpa mig planera hur jag ska göra, jag ska ju ändå till en stad som har alla årstider på året. Men just nu ser min säng ut såhär:

När jag listat ut vad jag ska ha med och i vilken mängd, ska jag skriva upp det på en lista och lägga ut här på bloggen till hjälp för er andra som också ska åka iväg som au pair.

Så länge kan jag dela med mig av min Spotify lista inför resan:

Likes

Comments

Nu är det snart bara en månad tills avfärd, en månad kvar tills ett helt nytt år börjar, ett helt nytt liv. 2016 har varit en extrem bergochdalbana för mig, men där min självkänsla endast gått uppåt. Året började med att jag var i full förberedelse inför mitt gymnasiearbete, jag dedikerade all min uppmärksamhet på att den konserten skulle bli hur bra som helst. Hur just den gick är en annan femma, men huvudsaken är att jag gjorde det, en helt egen konsert. Om jag skulle ändra på något skulle det nog vara att välja mer låtar som passade temat, och byta ut de två-tre som ej hörde till. Men oj vilken upplevelse det ändå var, och jag blev förvånad att det ändå kom mycket folk för att se och höra mig sjunga?

När detta var over and done kände jag mig tom ett tag. Nu var jag ju tvungen att tänka mer på mina slutbetyg och faktum att jag skulle ta studenten och komma in i det. Fokuset på skolan gick ändå på ett sidospår, jag kände att varför ska jag bry mig? Jag är inte smart nog att komma in på något universitet då jag bara gått estet i gymnasiet, sen är jag också extremt skoltrött. Inte bara på plugg utan också den dagliga kampen att försöka vara en i mängden, eller bara hålla sig undan och inte synas alls, jag kunde aldrig välja vilket.

Vid sidan av skolan var det mycket problem också, mycket bråk och tårar. Där sjönk mitt intresse att lyckas i livet, ville bara vara instängd hemma utan att göra något. Hade dock ett jobb, där jag fick jobba vart annan helg, funkade rätt så bra för mig då jag var ledig från skolan på fredagar. På jobbet var jag en annan person, där behövde jag inte gömma mig för kollegorna var helt nya för mig. Det var även det första jobbet jag trivdes rätt bra på och kände att här är i alla fall en början efter gymnasiet. Men icke, där var jag tvungen att lämna och än en gång sjönk jag ner. Nu då? Jag som valde att åka hem en vecka tidigare från USA semestern för att jobba, på ett jobb jag inte längre har...
Som tur var blev det fixat så jag kunde stanna kvar i USA, vilket förändrade mitt liv. Kommer tillbaks till det senare.

Senare på vårterminen var det dags för att ha en teaterföreställning, en helt ny pjäs. Förberedelserna var mer kaos än hur det gick att planera mitt gymnasiearbete. Men denna gång samarbetade man med andra vilket gjorde det mycket roligare och bättre. Jag fick även spela en roll som var helt annorlunda än vad jag själv är, men ändå visade vilken kamp de flesta ungdomar, även vuxna, har på insidan; att försöka hitta ett sätt att kämpa emot det som en gång i livet förstört dig, på ett eller annat sätt få det att försvinna från minnet. Jag spelade en tjej som mitt i ett krig ville hämnas på dem som tagit bort det enda dyrbara i hennes liv, hennes familj. Som sedan offrade sitt liv,

Forgive me for this pic hahah

3 juni (??) var det dags för studenten! Dagen var väl sådär, men att ha gått ut gymnasiet var stort. Hade sett fram emot det så mycket att själva dagen bara blev skit istället. De som var med vet mycket väl varför, ni andra får använda fantasin. Flera dagar efter mådde jag så dåligt, men kände ingen ångest över att det verkligen var över. Jag var på ett sätt glad att slippa att gå tillbaks till den lilla korridoren där många känslor skapats. Skulle dock sakna att se mina bästa vänner varje dag, veta att jag ändå inte var ensam att känna sådär. Det jag ska försöka göra är att minnas de där 3 timmarna på studentdagen där jag var som lyckligast och fick skrika av lycka med dem som står mig närmast.

Sen kom USA! Tre veckor där och jag öppnade mina ögon för att komma dit permanent. Den här storyn är redan berättad på bloggen, även bilder har visats.

Höstterminen har bestått av att jobba på hemtjänsten, ett jobb som varit mycket givande för mig. Fått träffa så många människor, som varit med om mycket. Det har lärt mig att ta vara på det jag har, att följa mina drömmar och älska min familj och mina vänner. Även gjort att jag har möjlighet att åka som au pair i januari. I processen har jag även fått vänner, som jag är så glad för. Vi alla kommer vara med om samma sak, och det gör att vi förstår varandra och på ett sätt kommer närmare. Älskar det, jag ser så mycket fram emot detta år som kommer.


2017

Det jag förväntar mig av det året som nu kommer, är att jag ska växa i mig själv. Se från flera olika perspektiv, och lära mig att bli mer självständig. Min engelska kommer att förbättras, jag kommer att få vänner för livet, en ny familj och även uppleva massvis med kärlek från vänner och host familjen. Det svåra kommer bli hemlängtan, känslan att inte först vara bekväm i det nya, att anpassa sig till helt andra vanor. Att inte bara ett trappsteg iväg kunna krama om min mamma eller pappa och prata om hur jag känner. Tidsskillnaden kommer vara svår, och kommer sakna vänner där hemma. Som tur med internet blir det snäppet enklare för oss au pairer att hålla kontakten med varandra och även med dom där hemma.

Jag kommer att komma hem till Sverige som en helt ny människa, starkare, gladare och mer taggad på livet än någonsin förr.


Tack att ni läste. Puss


Likes

Comments

Denna fredag har jag varit aktiv i hemmet och pyntat lite inför första advent. Rastlös som jag är gjorde jag hela köket när jag egentligen bara skulle sätta upp nya gardiner. Uppskattat blev det av min mamma i alla fall, och jag kände mig duktig efteråt, den där känslan man får när man faktiskt gjort något och inte slappat hela dagen.

Imorgon blev jag uppskriven på jobb, likaså några dagar nästa vecka också. Min lön för oktober var väldans låg så jag behöver jobba upp lite igen för att kunna klara mig första veckorna i USA!

39 dagar kvar nu! Allt är nästan fixat och betalt vilket känns otroligt skönt och avslappnande. Nu ska jag se till att njuta så mycket jag kan av min sista månad i Sverige, och förbereda mig mentalt för vad som ska hända!

  • 473 readers

Likes

Comments

Finns så mycket man måste gå igenom, skriva ut, betala osv. för att bli en au pair. Det var mycket mer än vad jag faktiskt väntat mig. Var till ambassaden i torsdags, fick mitt visum hem igår. Hälsoundersökning i fredags och tog tuberkulostest igår. Fick även min resa bokad igår, och idag har jag skrivit på en blankett för att ansöka om internationellt körkort.

Ska nu leta fram resväskan jag ska använda, och kolla Cultural Cares egen packlista och se till att jag har allt dem rekommenderar att man behöver ha med sig. Känns så roligt det här!

41 dagar kvar nu!!


Likes

Comments

Det är nu bara 57 dagar tills jag sätter foten på amerikansk mark och stannar där i 13 månader. Trots att det är bestämt att jag åker, finns det fortfarande massa förberedelser kvar för mig att fixa. Nästa vecka ska jag ansöka om mitt visum samt gå på en hälsoundersökning. Att få dem resultaten kan även ta ett tag, samtidigt som jag måste läsa igenom och välja de försäkringar jag ska ha.

Snön faller utanför fönstret, julmusiken är på och det pirrar i magen. Det är fortfarande svårt att förstå att jag ska åka om mindre än 2 månader. Jag ska spendera julen här hemma i Storvreta med halva familjen och sedan möta upp nästan resten under juldagarna. Det blir det perfekta slutet på året, och spenderad tid innan jag åker iväg.

Det som återstår nu för mig att spendera de dagar som är kvar är att jobba så mycket som jag kan, så jag har nog att klara mig när jag väl anländer. Jag ser så mycket fram emot det här, och att dela med mig av min resa!

Likes

Comments

Jag har alltid älskat flygplatser, dem ger ut så starka känslor på flera olika sätt. Jag får resfeber så fort jag sätter foten på Arlanda bara för att hämta upp någon som kommer och hälsar på. Att resa har nog alltid funnits i mitt hjärta, jag vet att det är det jag är menad att göra i livet. Förväntan, glädjen, pirret....,så spännande från det att man står i kö för att checka in till man sätter sig på sin plats på flyget och väntar tills det är min tur att åka till destinationen. Min familj har alltid valt att resa till USA, och jag fortsätter den traditionen nu nästa år och flyttar till Boston där jag ska få vara au pair till 3 små underbara barn.

 

Det är nu livet vänder för mig, jag har en chans att börja om livet på nytt och jag säger hejdå till allt det gamla som bara fått mig att stänga ögonen och inte se någon framtid. Jokes on you säger jag bara. Alla dessa jobbiga prövningar jag har fått gå igenom i alla mina 12 skolår har bara gett mig erfarenhet och jag kan inte annat än tacka dem som fått mig att må skit för se nu vilken människa jag är idag! Denna erfarenhet har gjort mig stark, självsäker och jag är redo för mer prövningar dit jag ska. Det kommer bara göra mig starkare och ett år från nu kommer jag inte ens tänka på allt det gamla. 

Dock finns det vänner som alltid, A L L T I D, funnits där för mig och er behåller jag, jag kommer tillbaka till er! 

Nu är det min tur att prata ut, jag har väntat för länge på att säga detta! Jag har gjort val i livet som inte alla förstått, som vissa tyckt är för hastiga beslut eller helt enkelt dumma. Men alla gör saker som inte alla håller med om, varför ska man lyssna på dem? Man känner sig själv bäst, och om man ser lycka i sina val så ska man följa sitt hjärta. De falska försvinner och sanna stannar kvar, man måste komma till den här punkten i livet. Skolan varar bara för en tid, men jag säger inte att man förlorar alla vänner efter studenten, men det händer dem flesta. Låt inte det trycka ner er, nya chanser kommer till att lära känna vänner som stannar för livet. 

Gör som jag, gå efter dina drömmar. Jag har fått kämpa så mycket för att komma till detta, och jag säger bara att allt är så värt. Allt slit av körkortsplugg, jobb-timmar, alla gånger cykeln gått sönder, regnskurar, lång vänte-tid....you name it, allt värt det. Den som väntar på något gott väntar aldrig FÖR länge.

Likes

Comments