View tracker

länge sen nu, igen. Men har tyvärr inte riktigt haft tiden över. Mycket som händer i livet just nu. Bland annat befinner jag mig i ett paradis med min kärlek just nu. Vi hörs mer när vi kommer hem härifrån, vilket helst är aldrig.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det blev en väldigt lång historia om mitt besök på sjukhuset, dags för lite roligare och mer vardag nu tänkte jag! Ska även försöka bli lite bättre på uppdateringen.

Efter sjukhuset va det enda att försöka få in fyra sprutor om dagen, kolla blodsocker innan och efter varje måltid. Jag fick hjälp första veckan ungefär med att justera doser på insulinet och fick svar på alla mina frågor. Det var väldigt överväldigande att få in all information, få in det här i min vardag, men svårast av allt var och fortfarande faktiskt är att få in det på jobbet. Jag jobbar så olika tider varje dag, under sommaren till exempel gick det vissa dagar jag aldrig åt ordentlig mat, hoppade över måltider osv. Speciellt frukost, jag var absolut ingen frukostmänniska, aldrig varit. Och nu helt plötsligt fick jag ställa klockan varje morgon för att äta frukost. Få i sig frukosten va ett helvete ibland, men blev lättare med tiden. Dock att höra alarmet varje dag, samma tid är något jag fortfarande inte lärt mig att acceptera, eller blivit lättare för den delen.

Sova bort halva dagarna var något jag alltid gjorde när jag hade sovmorgon eller va ledig. Så visst är det skönt att komma upp och få ut mer av dagen ibland, men jag är ju sällan människa förrän efter lunchtid ungefär. Men jag kanske vänjer mig snart... 

Likes

Comments

View tracker

Efter första natten blev det en lång dag, läkarprat, prata med diabetessköterskor, dietist och mycket väntande, ligga still och ha tråkigt. Hade Oskar vid min sida halva dagen, och fick sällskap av svägerskan en del av dagen. Även min underbara syster och systerdotter kom på besök, och min 2½ åriga systerdotter hade väldigt roligt med min höj- och sänkbara säng, speciellt när jag hade läkaren på besök! Haha

Efter en lång dag med mycket information och början av en livsomställning somna jag tidigt. Upp tidigt, för lite tjat om att få åka hem. Lite mer information och till slut fick jag beviljat att åka hem. Tog ett par timmar innan jag väl fick åka hem, men åh så skönt det var att komma därifrån!

Det sista jag gjorde var ett kort besök på diabetesmottagningen för att kolla långtidssocker, som jag berättade om i förra inlägget.

Ungefär 10h efter jag fått komma hem hände det sista vi ville, full fart mot akutmottagningen igen. Oskars tur. Blindtarmen. Mitt i natten full fart mot Linköping för operation, jag fick köra, som varit vaken då i nästan ett dygn. Lite sömn senare fick han opereras, jag halvsov i cafeterian på sjukhuset några timmar. Innan jag fick åka hem utan honom för lite ordentlig sömn. En halv dag fylld med vila, för att dagen efter återgå till jobbet. ​Arbetsnarkoman som jag är​. 

Likes

Comments

​I måndags var det som sagt dags för ett återbesök på diabetesmottagningen. Fortsätta historian om första tiden fortsätter jag med en annan dag, nu blir det en snabb inflik om återbesöket.

När jag var inlagd och fick kolla mitt långtidssocker låg det på 90, vilket är väldigt högt. Målet är ca 50. Långtidssockret är ett snitt ungefär på vad man har legat på de senaste ca 6-8 veckorna tillbaka. I måndags var det ca 5 veckor sen, och det låg på 62. Så jag har kämpat, men det här provet fick en liten svans från förra provet, så för att få lite mer exakt ska vi kolla det igen om två veckor. Vanligtvis går man på första återbesöket efter några månader, så nu boka vi in det lite tidigt egentligen. Men 62 är fortfarande ett riktigt bra värde!

Efter mitt eget pussel har jag tidigare tagit lite högre av mitt långtidsverkande insulin och mindre av måltidsinsulinet. Det har resulterat i bra värden den senaste tiden, men nu blir det ändringar. Mindre långtidsverkande och lite mer till måltiderna, men ändå en lika bra balans som tidigare. Än så länge har jag sänkt långtidsinsulinet, men inte hittat en bra balans till måltiderna. Men det kommer!

Likes

Comments

När man jobbar som jag finns inte alltid orken och tiden till att fortsätta mina långa historier, därav frånvaron. Men nu är det läge att fortsätta, för idag ska jag på mitt första återbesök på diabetesmottagningen!

Hela tiden på akutmottagningen, och även första natten hade jag hela tiden med mig min fantastiska sambo. Om det är något han är bra på är det stöttning i såna lägen, jag hade aldrig tagit allt så bra som jag gjorde om det inte va för honom. Trots 5 underbara år ihop, så va det nog då jag älska honom som mest. Och sen mer för varje dag som går nu.

Första natten var inte den roligaste jag varit med om. Klockan ett fick vi sova lite, men redan vid tre väckte dom mig för att ta nytt blodsocker och kolla blodtryck. Jag tror jag sov genom den processen, jag förstod nog aldrig vad som hände. Tills dom en halvtimme senare kom in och tagit beslutet att jag behövde dropp. Sköterskan stack mig fyra gånger innan hon insåg att hon plåga mig, så hon hämta en annan. Den andra sköterskan som kom borde söka nytt jobb, åtminstone kolla vad hon går in till för patient innan hon yttrar sig. Medans hon kopplar in droppet på mig öppnar hon käften och säger "Det blev lite mycket av det goda ikväll alltså, inte bra att dricka så mycket." Och skojade om att "man borde alltid ha en sån här hemma när man druckit lite för mycket". Halv fyra på natten, halvsovandes, orkar man inte direkt säga emot eller ta en diskussion. Som tur är såg jag henne inte mer på mina totalt tre dagar där.

Efter det fick jag iallafall sova till 7, då var det frukost och ny dag med mycket på schemat. Men det fortsätter jag med ikväll eller imorgon. Då ska jag även berätta om dagens återbesök!​

Likes

Comments

För ganska exakt en månad sen hade jag redan mått konstigt ett tag, men med tanke på hur mycket jag jobbade då så va jag helt säker på att det berodde på det. Jag va yr, hade ont i magen, så trött att det aldrig riktigt kändes som jag vaknade var bara några av mina symptom, ganska klassiska för stressen jag utsatte mig själv för. Helgen innan märkte jag även att min syn försvann några dagar, har aldrig haft problem tidigare med synen, och helt plötsligt kunde jag inte läsa en skylt på nära håll när jag körde bil, farligt! När jag helt plötsligt började dricka hela hela hela tiden började jag misstänka att något annat va fel, jag drack säkert 5-6 liter om dagen. Då ringde jag sjukvårdsupplysningen första gången, blev hänvisad att dricka mindre, stressa mindre och gå till optiker, bra koll!

Dessa symptom har jag alltså fått veta efter att det är väldigt typiska symptom för diabetes. Lagom arg på den första sköterskan jag pratade med!

På morgonen innan jag blev inlagd upptäckte jag på vågen att jag förlorat nästan 8 kg på mindre en än månad. Det konstiga var att det syntes inte på mig det minsta, ingen såg det. Vilket jag nu i efterhand har förstått att jag tynade bort i muskler, inte så bra.. Då ringde jag sjukvårdsupplysningen andra gången, då börja dom misstänka högt blodsocker och ville att jag skulle komma in för prover. Men jag var ju påväg till jobbet, kan inte vända för att ta prover. Kom till jobbet och pratade med min chef, livrädd, i hopp om att hon skulle låta mig gå. Nix, jag stannade hela kvällen, hade kontakt med sjukvården två gånger under kvällen.

22.15 slutade jag jobbet, åkte raka vägen till mamma (som har typ 2 diabetes) för att kolla mitt blodsocker. 30,7 låg det på. För dom som inte vet ska det ligga mellan ca 5-7. Ringde igen och fick ett "Johanna, för helvete, akuten, NU!" av sköterskan. 22.45 var jag på akuten, 01.00 har jag fått diagnos, första sprutorna och lite kvällsmat för att sedan få sova någon timme.

För att det inte ska bli en hel novell avslutar jag här. Och fortsätter i ett separat inlägg.

Likes

Comments

Hej, här kommer det obligatoriska första inlägget "vem är jag?". Jag har försökt mig på det här med blogg alldeles för många gånger tidigare, har alltid blivit uttråkad och lagt ner. Oftast börjat om direkt, men nu har jag inte skrivit på länge. Nu känner jag för en gångs skull att jag har något "vettigt" att skriva om.

För ganska exakt en månad sen idag fick jag väldigt panikartat åka till akutmottagningen i Motala där jag bor, för att två och en halv timme senare fick jag diagnosen diabetes typ 1. Jag ska berätta mer om mitt sjukhusbesök i ett eget inlägg snart. Jag blev inlagd i två nätter på sjukhus. När jag fick komma hem ändrades halva livet. Och det är lite sånt ni kommer få läsa om här hos mig, om diabetes, om omställningen och att få in det i vardagen.

Annars då? Jag är 22 år, förlovad och sambo med världens bästa. Vi firade även 5 år tillsammans i fredags. Moster och gudmor till världens bästa busfrö. Arbetsnarkoman, som man tydligen i dagens läge behöver vara för att få jobba. Jobbar i en matbutik i Motala, är anställd på deltid men jobbar mer än heltid. Vad är ledighet menar jag?

Här kommer ni få läsa om allt från ren fakta om diabetes, till min egna vardag med diagnosen och en enkel vardag som arbetsnarkoman och kär. Målet är att kanske nå ut till fler diabetiker, kanske hjälpa någon som precis fått det, kanske få och ge råd från andra. Men mest för att få skriva av mig mina tankar och funderingar. Hoppas ni kanske tycker det är lite intressant iallafall!

Likes

Comments