Idag är det torsdagen den 21 december och idag känner jag en ångestkänsla större än jag kan beskriva och tårarna har precis fuktat mina kinder.

Det är så svårt att beskriva denna smärta, stress och alla känslor för någon som aldrig befunnit sig i liknande banor själv.

För nån dag sedan fick jag ett sms från Malmö stad. Jag såg detta när jag slutade jobb och smset fyllde mig med både stresstankar och lite hopp på samma gång. I smset stod det att jag hade fått antagningsbesked från komvux i Malmö. Jag sökte nämligen in till en barnskötarutbildning för ett tag sedan. Jag kom som tidigare nämnt inte in på förskolelärarutbildningen och fick därför tipset att söka in till barnskötarutbildningen. Jag tänkte själv också att det lät som en bra idé. Jag blev så hoppfull för en stund och tänkte att blir jag bara barnskötare blir det nog lättare att bli förskolelärare senare. Men jag kom inte in där heller. Det känns verkligen tungt och fruktansvärt jobbigt. Nu under tider jag varit vikarie på förskola har jag bara insett mer och mer att det verkligen är det jag vill jobba med. Därför kändes det så fruktansvärt tungt att få ett sånt besked just nu. Jag känner mig bara mer och mer misslyckad för varje dag som går och stressen för framtiden blir bara större och större.

Jag ska till en psykolog imorgon och är så frukansvärt nervös. Det är första gången nånsin som jag ska träffa henne. Bara att prata med vänner eller familj kan kännas jobbigt för mig då jag tycker det är otroligt jobbigt att prata om mina problem och känslor för någon. Jag känner mig väldigt lätt som en börda om jag ska öppna upp mig om hur jag mår. Just därför pratar jag väldigt sällan om mitt mående, för jag är så rädd att få en känsla av att jag bara är i vägen. Imorgon ska jag öppna upp mig för någon som jag aldrig tidigare träffat och det känns väldigt skrämmande och nervöst. Jag hoppas iallafall att det ska gå bra ändå.

Jag hoppas att denna psykologen ska hjälpa mig så jag kan få styr på alla mina hjärnspöken jag får. Jag vill verkligen få hjälp, för just nu mår jag inte alls så bra.

Vissa dagar bara känns det som jag går i tusen bitar på insidan. Som att jag faller och ingen ser och kan finnas där för att ta emot mig. Jag brottar nästan varje dag med mina självkritiska tankar om mig och tankar som liksom bara knäcker mig på insidan. ”Ingenting kommer nånsin gå din väg. ” ”fan vad misslyckad du är.” ”du är så värdelös, det är väl klart att ingen kommer lyssna på dina problem. Du är så jävla tråkig” ”du förtjänar inte att vara lycklig.” ”Klart du inte kom in. Du är helt misslyckad.”

Detta är bara några exempel av tankar jag har i mitt huvud ibland.
Vissa dagar har jag bara velat försvinna bort från dessa tankarna. Jag vill inte dö och jag hade aldrig någonsin vågat ta mitt liv men ibland har jag bara velat försvinna, bort från mina egna tankar. Bort från demonerna på insidan.

Jag bara hoppas att jag kan få den hjälpen jag behöver för att hantera mina hjärnspöken när dem dyker upp. Att ha dessa tankarna i huvudet ständigt är fruktansvärt och det är ingenting jag önskar någon.

Ibland önskar jag att det kunde synas på utsidan hur det känns på insidan, när man inte orkar eller vet hur man ska förklara.

Idag fick jag en julklapp på posten. Jag blev så glad och rörd och förstod inte riktigt varför. Skulle jag få en present? Jag blev så glad men förvånad på samma gång. Att få den presenten är inte något som kommer läka mig från mina tankar men det gjorde mig glad av att se det. Just idag kände jag för iallafall en liten stund att jag inte alls var så ensam som jag ofta känner mig.
Jag ska försöka påminna mig om det längre fram också, även om det kan vara svårt.

Hoppas allt är bra med er

Ha det bäst!! ❤️


// Johanna

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Godmorgon hörrni!
Är allt bra med er? Med mig är det ganska bra just idag. Det är väldigt mycket upp och ner med mitt mående men idag mår jag bra än så länge. Jag vaknade med ett leende på läpparna och satte på feelgood musik. Så bra start på dagen! Jag hoppas min dag fortsätter lika bra som den börjat.
Just nu är jag hemma hos min farmor, jag sov här i natt. Det gör jag ibland, så mysigt! Min farmor är verkligen min bästa vän, det har hon alltid varit. Vi har alltid så roligt ihop och kan skratta ihop åt nästan vad som helst. Det är så underbart att ha en så fin relation med farmor som jag har. Hon är så fin.

Igår kväll var både jag och farmor väldigt trötta men vi hade så kul, som vanligt. Vi filmade en liten film som egentligen inte var tänkt som något speciellt annat än att jag skulle visa upp hur mysigt farmor hade pyntat det hemma, för mina vänner på snapchat. Den filmen såg jag och farmor flera gånger efter och vek oss av skratt en bra stund. Vi hade så roligt åt den filmen. Jag antar att det är lite ett tecken på hur min och farmors relation är. Jag har mått och mår väldigt dåligt i perioder men när jag träffar farmor brukar det alltid sluta i skratt. Jag blir alltid så glad i hennes sällskap.

Jag har även nån saker framöver som jag ser väldigt mycket fram emot. En av dem sakerna är att jag i februari ska få träffa några av mina favoriter. Det ser jag SÅ mycket fram emot! Lite osäkert i nuläget hur många.
I juni var jag med i en film ”livet blir bättre” och i februari har jag bjudit in personer från filmen till återträff. Såå kul! Förhoppningsvis kan många komma. Saknar alla så mycket så det är något jag längtar supermycket till!

Hoppas ni får en superfin dag idag!

Ha det bäst!!❤️

// Johanna

Likes

Comments

Det är onsdag kväll och ikväll mår jag inte bra. Jag förstår nästan inte helt varför men jag skäms nästan av att skriva ut det. Jag har tusen hjärnspöken och en del ensamhetstankar.

Allting kom emot mig som en våg ikväll och jag totalt bröt ihop. Nu sitter jag här och har precis torkat mina kinder från tårar och känner ännu gråten i halsgropen. Jag känner hela tiden hur mina tårar ligger i ögonvrån, i väntan på att snart rulla ner från kinderna, ytterligare en gång. Usch vad jag hatar att gråta och bryta ihop så här. Jag känner mig bara så svag. Än en gång vann hjärnspökena över mig och usch vad värdelös jag känner mig kväll.

En vän till mig skulle jobba i Malmö ett par dagar i veckan. Jag blev så glad när jag fick reda på det. Jag hoppades så att det skulle finnas en möjlighet att ses, iallafall en liten stund. Men jag förväntade mig inte för mycket eftersom jag vet att hon är en person med 1000 bollar i luften alltid. Hon är en väldigt upptagen människa. Denna gången hann vi inte ses och det förstår jag, det är svårt att få saker att hinna med när man lever ett så hektiskt liv som hon gör. Jag är stolt över henne, varje dag men också orolig så jag går sönder inombords att denna fantastiska människa ska jobba så mycket att hon går in i väggen. Hon vet hur jag känner och jag hoppas så att hon verkligen lyckas vila upp sig och ta hand om sig själv. Hon är en stjärna.

Ikväll är ingen bra kväll, jag lyckades inte övervinna hjärnspökena men imorgon är en ny dag. Jag hoppas att morgondagen blir bättre än ikväll.

Hoppas eran dag varit bra.

Ha det bäst!!

//Johanna ❤️


Likes

Comments

Jag får ibland frågan ”hur mår du?” Oftast svarar jag att jag mår bra. Jag menar det gör jag väl, eller? Jag har vänner, familj och personer i mitt liv som jag älskar och som jag vet älskar mig. Jag är verkligen tacksam som har så fina människor i mitt liv. Jag skrattar och kan känna mig lycklig ihop med personerna jag älskar.
Jag tror att många ser mig som en väldigt positiv och glad tjej. Jag har ofta hört att jag alltid är glad och har ett leende på läpparna. ”Åh vad härligt!” Kanske ni tänker...? Och ja absolut. Det är superkul att ses som en glad, sprallig och positiv tjej. Det ör alltid kul om någon minns mig som någon med ett leende på läpparna. Jag försöker så leva upp till det ibland.
Jag försöker ofta tänka att någon har det värre än mig.

Ändå kommer jag på mig själv ibland, liggandes i sängen med tårarna forsandes ner från kinderna och överröstas av mina hjärnspöken som berättar hur värdelös och ensam jag är. Att jag är precis så ensam som jag känner mig ibland. Att alla mina vänner kommer lämna mig och tröttna på mig väldigt snart och att jag bara är en jobbig individ som mina vänner inte vill veta av.

Så här kan mina tankar låta. Även om jag på utsidan ses som en väldigt glad och positiv person kan mina hjärnspöken knäcka mig totalt på insidan. Det syns bara inte alltid utåt. Eftersom jag är ju trots allt glad med det jag har.

Vissa dagar önskar jag dock att personer förstod vad som pågick inne i mitt huvud. Ibland önskar jag så att folk kunde se och höra mina hjärnspöken och faktiskt förstå att det vissa dagar känns så jobbigt. Så fruktanvärt jobbigt. Det är vissa dagar som att ha en mobbare i sitt egna huvud. Som trycker ner en så långt som bara är möjligt. Som berättar gång på gång hur värdelös jag är och att mina vänner inte bryr sig ett dugg om mig. Att jag är precis så ensam som jag känner mig och säger precis det jag fasar allra mest.

Jag tycker inte om att prata om mina problem om jag har några. Jag tänker ofta att mina problem inte är tillräckligt stora, det är iallafall vad mina hjärnspöken säger. Mina hjärnspöken säger ofta att jag bara är i vägen eller bara är en stor börda för andra om jag skulle ta upp mina problem. Just därför händer det ibland att jag bär på mina problem och känslor för mig själv när dem dyker upp. Det är så svårt att öppna upp sig om något man inte helt vet hur man ska förklara eller hur man ska få den man berättar det för att förstå.

Förstå mig rätt, jag är lycklig för en hel del saker jag har i mitt liv och leendet på mina läppar är inte falskt. Dock kan jag fortfarande bryta ihop gång på gång av dessa hjärnspökena. Jag känner mig nedstämd och ledsen och på insidan känns det vissa dagar som jag går i sönder. Jag är lycklig, tacksam och glad över mycket jag har i mitt liv. Jag önskar bara att jag kände en lika stor lycka mot mig själv som jag gör gentemot mina nära och kära. Vissa dagar önskar jag bara att jag kunde lära mig hantera mina hjärnspöken eller lära mig att inte lyssna. Då tror jag att jag hade känt en större glädje mot mig själv. Jag tror att om jag hade lärt mig att inte lyssna på hjärnspökena hade jag kanske kunnat uppskatta mig själv mer än jag gör idag. Jag tror inte på mig själv så mycket som jag önskar att jag kunde gjort.

Varför jag skrev detta handlar väl mest om att bara för att en person ser väldigt glad ut betyder det inte att personen i fråga är glad på alla sätt.

Jag skriver inte detta för att folk ska ge mig kärlek eller tycka synd om mig som har hjärnspöken, utan mest för att försöka nå ut till någon som kanske känner igen sig i mina tankar. Jag skriver detta för att berätta till dem som känner igen sig(om det nu finns nån som gör det) att vi kämpar tillsammans och att vi inte är ensamma. Även om det ibland känns så.

Ta hand om er❣️

// Johanna






Likes

Comments

Det blev precis tisdag och jag ligger här i sängen med huvudet fyllt av hjärnspöken och ensamhetstankar, åter igen. En del av mig vill verkligen skriva av mig om alla tankar och mitt mående till en vän men jag är så rädd för att inte få något svar.
Jag vet egentligen innerst inne att det isåfall kan ha att göra med att personen är upptagen, glömmer bort eller kanske inte vet något bra svar helt enkelt. Jag vet att det isåfall inte behöver ha med mig att göra egentligen liksom men just nu säger mina tankar motsatsen.

Mina tankar säger i princip bara att det handlar om mig för att det är fel på mig. Mina tankar säger just nu mest saker som ”skriv inte till dem, dem bryr sig inte. ” ”du är helt ensam.” ”Skriver du till någon nu kommer dem definivt att tröttna på dig.”

Innerst inne vet jag att folk bryr sig om mig osv men när tankarna gör sig hörda kvällar som nu blir det svårare för mig att se att jag inte är ensam.

I och med mina många hjärnspöken ikväll visste jag inte vem jag skulle kunna vända mig till, därför valde jag att skriva av mig här istället och lätta på mitt hjärta.

Imorgon ska jag ta emot ett telefonsamtal. Personer som känner mig vet att jag hatar att prata i telefon. Jag har sån grov telefonfobi. Vårdcentralen ska ringa mig imorgon eftermiddag. Jag är så nervös till och från. Dock gäller det ju att göra saker som känns skrämmande och obehagligt. Eller hur?

Jag hoppas eran måndag var jättebra och att eran vecka blir suverän!

Nu ska jag snart försöka sova och hoppas jag lyckas somna någorlunda snart ändå.


Ha det bäst!! ❤️

// Johanna

Likes

Comments

Godkväll läsare.


Är allt bra med er?

Jag är som vanligt väldigt trött och just nu ligger jag med en del hjärnspöken i huvudet.

Jag är en person som på grund av mina många hjärnspöken jag kan få i perioder överanalyserar väldigt mycket. Det kan vara om vad som helst egentligen, jag har bara förmågan att överanalysera väldigt många situationer väldigt lätt. Ibland kan mina hjärnspöken sätta griller i huvudet ”bara” av att någon person inte svarat på mina meddelanden jag skrivit. Vad säger hjärnspökena då? Kanske ni tänker? Ibland kan det vara något i stil med ”det förstår du väl att dem inte vill snacka med dig.” ”Dem har tröttnat på dig och vill inte snacka mes dig” ”Du är så tjatig, det måste dem också tycka”

Jag förstår att för er som inte känner igen er låter säkert detta jättekonstigt och ni tänker kanske att jag överdriver?
Saken är dock att innerst inne vet jag om att personen/personerna i fråga inte medvetet ignorerar mig eller mina meddelanden. Jag vet också egentligen att personen i fråga inte känner att jag är i vägen eller att jag stör. Det kan liksom bara handla om att personen är upptagen eller kanske glömt bort att svara just den gången. Ändå kommer ofta dessa tankar ändå som säger motsatsen. Det är så jobbigt. Vissa dagar försöker jag verkligen intala mig själv om att jag inte är värdelös, ensam eller att personer omkring mig inte ser mig som en börda. Jag försöker verkligen intala mig det själv men det är verkligen väldigt svårt vissa dagar då hjärnspökena skriker så högt i huvudet hur värdelös och jobbig jag är.

Detta resulterar ofta att jag ber om ursäkt för något jag inte ens skulle behövt be om ursäkt för egentligen för mina hjärnspöken får mig att tro att jag har gjort fel. Jag överanalyserar allt jag sagt, hur det skrivits osv. Ni förstår kanske. Mina hjärnspöken får mig verkligen att tro att jag är fel just i det ögonblicket. Det är extremt jobbigt.

Jag kämpar dock på och ska fortsätta försöka att intala mig själv om att hjärnspökena bara är tankar när dem dyker upp. Ibland är det bara svårt men jag kämpar på.
.

Någon som läser detta som har/har haft problem med hjärnspöken och kanske känner igen er? Skriv gärna en kommentar hur det var/är för er isåfall och om någon kanske lyckats få bort hjärnspökena? Hur gjorde ni det isåfall?
Jag tycker det känns jättesvårt.


Hoppas eran helg har varit suverän!


Ha det bäst!! ❤️

// Johanna

Likes

Comments

Hej allihopa.

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg är jag väldigt stressad för framtiden för tillfället. Vissa dagar kan jag vara glad och positiv då jag inte riktigt tänker på framtiden och all stress, oro och ensamhetstankar. Några dagar denna veckan har jag jobbat på ett dagis som vikarie. Superkul tyckte jag då jag där och då kunde koppla bort allt det negativa på något sätt. Det hände så mycket roligt på dagis så dessa dagarna har det vägt upp en del.

Igår låg jag i sängen åter igen med tårarna forsade från kinderna och alla stresstankar kom tillbaka. Hjärnspökena började göra sig hörda och jag kände mig sådär extremt ensam och värdelös igen.

En av mina absolut närmsta och finaste vänner bor i Stockholm, vilket liksom är en bra bit bort från där jag bor. Man kan liksom inte direkt bara sticka hem till henne på nån minuter för att snacka om allt och ingenting. Jag tycker det är så jobbigt att ha henne så långt bort, det måste jag erkänna. Det gör ont i hjärtat av saknad att ha mitt fina lyckopiller och stöttepelare så långt bort. Dock ska jag äntligen få träffa henne igen nästa vecka. Jag ska iväg till tubecon med min lillasyster och min vän jobbar där så vi kommer väl iallafall ses en stund. Det ser jag fram emot.

Saken är den, jag vet att jag inte är ensam egentligen. Ändå får jag dessa tankarna i perioder som får mig att känna mig så fruktansvärt ensam iallafall . Det är verkligen jättejobbigt. Jag ska försöka tänka positivt men vissa dagar är det bara svårare än andra.

Just nu ligger jag här och bara känner mig helt nedstämd. Min stress ligger kvar sen igår och jag har så svårt att hitta motivation inför framtiden just nu.

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg har jag haft problem med trötthet ett tag. Jag gick till vårdcentralen för ett tag sen och skulle ta prover men proverna visade inte något speciellt. Dock är jag fortfarande väldigt trött nästan hela tiden och ska därför till vårdcentralen igen snart för att se om mitt psykiska mående kanske har med min trötthet att göra då jag inte mår 100% bra för tillfället. Jag hoppas att jag kan få hjälp så jag kommer på banan snart.

Hoppas att eran lördag är super!

Ha det bäst!! ❤️
// Johanna

Likes

Comments

Hejsan läsare!
It’s been a long time, huh?
Saken är den att jag jobbat ganska mycket på dagis senaste tiden och helt inte orkat eller haft nån lust att skriva något. Jag har inte känt att jag haft så stor motivation till bloggen, har inte känt att det funnits så mycket att skriva om. Samtidigt har jag varit väldigt förkyld också, mer förkyld än jag varit på länge. (Haha, baksidan med att jobba med väldigt små barn)

Well well nog om det. Idag ska jag iväg på HLR-utbildning, inför kommande nannyjobb. Det känns faktiskt väldigt bra att senare kunna ha ett intyg på HLR. 

Jag hoppas att allting är väldigt bra med er. Med mig är det lite sådär faktiskt, jag är i ett sådant skede i livet då jag inte kan sluta tänka ”var befinner jag mig om x antal år?” Och det stressar mig något fruntansvärt. Jag sökte in till förskolelärarutbildningen inför denna hösten, då jag sååå gärna vill jobba med dagis i framtiden men jag kom inte in. Stressen kryper sakta men säkert fram i mig. Jag hade behörighet för att komma in men mina betyg räckte väl inte riktigt till hela vägen. Det känns verkligen väldigt jobbigt och tungt. Självklart kan man söka andra gånger och så men jag är så rädd att inte komma in då heller och då stå där och känna stressen bli större igen. Jag måste redan nu komma på en plan B och kanske även en plan C och D? Jag har bara väldigt svårt att komma nån vart med vad jag vill om det inte skulle bli att jag kan bli förskolelärare och få jobba på dagis. I och med att denna ständiga stressen för framtiden kryper sig på mig kommer då alla hjärnspöken på köpet som jämnt och ständigt berättar för mig hur värdelös jag är om jag inte lyckas med det jag allra helst vill.

Jag hoppas bara så att allting löser sig och att jag hittar nån plan B snart för detta är verkligen jobbigt.

Ha det bäst!! ❤️

// Johanna

Likes

Comments

Hej fina läsare!
Är allt bra med er? Med mig är det suveränt!
Just nu är jag på väg hem från Stockholm efter ett par långa och intensiva dagars festivaljobb. Dessa dagarna har jag haft roligare än jag haft på väldigt länge. Jag har fått så otroligt mycket pepp, kärlek och beröm från olika håll av folk från personalen. Jag är så glad och tacksam för varenda litet ord jag fått. Jag förväntade mig inte att jag skulle få så mycket beröm som jag har fått då jag var så extremt nervös innan jag genomförde arbetet. Jag är såå glad att det gick så bra som det gjorde. YAY ME!

I tisdags skrev min fina vän Matilda ett inlägg på Facebook att hon behövde hjälp med en festival. Eftersom jag bor i Skåne kände jag att det skulle bli svårt för mig att hjälpa till eftersom pendlandet tar sin tid. Jag kollade lite på tågbiljetter för att se om jag kunde hitta nån till ett relativt bra pris. Jag skrev till Matilda att om jag kunde låna en sovplats hos henne kunde jag nog komma upp på onsdagen eller torsdagen. Matilda svarade ganska direkt att hon självklart hade en soffa att låna ut så kort efter det bokades en resa till Stockholm. Detta var antagligen det mest spontana jag nånsin har gjort. Jag är så glad att jag var så spontan att jag bokade resan och åkte upp. Detta kommer jag bära med mig hela livet.

Samtidigt kände jag att om jag kunde hjälpa Matilda var det en självklarhet för mig att göra. Matilda är en person som ALLTID finns där för mig, hon har hjälpt mig flera gånger och är alltid den som motiverar mig att tänka positivt. Hon får mig alltid att le, oavsett vad. Har jag en dålig dag och snackar med Matilda får hon den alltid att bli 1000 gånger bättre bara genom att vara den hon är. Jag önskar alla hade en sån person i sitt liv som Matilda. Hon är en sån person som alltid lyser upp tillvaron bara genom att gå in i ett rum. Hon sprider en sån enorm kärlek och glädje vart hon än går. Hon får mig att vilja vara som henne. Har jag en dålig eller omotiverad dag brukar jag tänka för mig själv "what would Matilda do?". Det brukar peppa mig något enormt. Sen jag först träffade Matilda den 18 juni nu i somras har jag sett henne som en sån otrolig inspiration. Hennes ständiga positiva tänkande gör mig så galet inspirerad.
Idag är Matilda en av mina absolut närmsta vänner och jag är evigt tacksam som har henne i mitt liv. Hon är en av dem finaste människorna jag träffat med ett så enormt stort hjärta. Jag blir nästan gråtfärdig av lycka av att se hur mycket denna fantastiska människa bryr sig om mig.

Matilda, Matilda världens bästa du. Om du skulle se detta vill jag bara passa på att säga FAN VAD BRA DU ÄR. Ord kan inte beskriva hur glad jag är som har dig, jag är stolt över dig varje dag för du är så jävla bra. Jag är så stolt över att kunna kalla dig min vän och jag är evigt tacksam för att du alltid finns här för mig. Love you to the moon and back 💖💕

Jag hoppas ni läsare har nån vän som är lika värdefull som Matilda är för mig.

Ha det bäst!❤️
// Johanna



Likes

Comments

Hej fina läsare!
Jag hoppas ni mår bra idag. Jag har fått väldigt ont i halsen men annars är det ganska bra med mig. Jag ska snart bege mig mot vårdcentralen, främst för att prata om min ständiga trötthet. Hade varit skönt om jag kunde få svar på varför jag alltid är så här trött. Jag tänkte även se om läkaren/sköterskan på plats kunde kolla i min hals om det är halsfluss eller bara lite svullet.
Vi får väl se hur det går med allt.
Ha en kanonfin dag!!

Ha det bäst!! ❤️

//Johanna

Likes

Comments