Det blev precis tisdag och jag ligger här i sängen med huvudet fyllt av hjärnspöken och ensamhetstankar, åter igen. En del av mig vill verkligen skriva av mig om alla tankar och mitt mående till en vän men jag är så rädd för att inte få något svar.
Jag vet egentligen innerst inne att det isåfall kan ha att göra med att personen är upptagen, glömmer bort eller kanske inte vet något bra svar helt enkelt. Jag vet att det isåfall inte behöver ha med mig att göra egentligen liksom men just nu säger mina tankar motsatsen.

Mina tankar säger i princip bara att det handlar om mig för att det är fel på mig. Mina tankar säger just nu mest saker som ”skriv inte till dem, dem bryr sig inte. ” ”du är helt ensam.” ”Skriver du till någon nu kommer dem definivt att tröttna på dig.”

Innerst inne vet jag att folk bryr sig om mig osv men när tankarna gör sig hörda kvällar som nu blir det svårare för mig att se att jag inte är ensam.

I och med mina många hjärnspöken ikväll visste jag inte vem jag skulle kunna vända mig till, därför valde jag att skriva av mig här istället och lätta på mitt hjärta.

Imorgon ska jag ta emot ett telefonsamtal. Personer som känner mig vet att jag hatar att prata i telefon. Jag har sån grov telefonfobi. Vårdcentralen ska ringa mig imorgon eftermiddag. Jag är så nervös till och från. Dock gäller det ju att göra saker som känns skrämmande och obehagligt. Eller hur?

Jag hoppas eran måndag var jättebra och att eran vecka blir suverän!

Nu ska jag snart försöka sova och hoppas jag lyckas somna någorlunda snart ändå.


Ha det bäst!! ❤️

// Johanna

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Godkväll läsare.


Är allt bra med er?

Jag är som vanligt väldigt trött och just nu ligger jag med en del hjärnspöken i huvudet.

Jag är en person som på grund av mina många hjärnspöken jag kan få i perioder överanalyserar väldigt mycket. Det kan vara om vad som helst egentligen, jag har bara förmågan att överanalysera väldigt många situationer väldigt lätt. Ibland kan mina hjärnspöken sätta griller i huvudet ”bara” av att någon person inte svarat på mina meddelanden jag skrivit. Vad säger hjärnspökena då? Kanske ni tänker? Ibland kan det vara något i stil med ”det förstår du väl att dem inte vill snacka med dig.” ”Dem har tröttnat på dig och vill inte snacka mes dig” ”Du är så tjatig, det måste dem också tycka”

Jag förstår att för er som inte känner igen er låter säkert detta jättekonstigt och ni tänker kanske att jag överdriver?
Saken är dock att innerst inne vet jag om att personen/personerna i fråga inte medvetet ignorerar mig eller mina meddelanden. Jag vet också egentligen att personen i fråga inte känner att jag är i vägen eller att jag stör. Det kan liksom bara handla om att personen är upptagen eller kanske glömt bort att svara just den gången. Ändå kommer ofta dessa tankar ändå som säger motsatsen. Det är så jobbigt. Vissa dagar försöker jag verkligen intala mig själv om att jag inte är värdelös, ensam eller att personer omkring mig inte ser mig som en börda. Jag försöker verkligen intala mig det själv men det är verkligen väldigt svårt vissa dagar då hjärnspökena skriker så högt i huvudet hur värdelös och jobbig jag är.

Detta resulterar ofta att jag ber om ursäkt för något jag inte ens skulle behövt be om ursäkt för egentligen för mina hjärnspöken får mig att tro att jag har gjort fel. Jag överanalyserar allt jag sagt, hur det skrivits osv. Ni förstår kanske. Mina hjärnspöken får mig verkligen att tro att jag är fel just i det ögonblicket. Det är extremt jobbigt.

Jag kämpar dock på och ska fortsätta försöka att intala mig själv om att hjärnspökena bara är tankar när dem dyker upp. Ibland är det bara svårt men jag kämpar på.
.

Någon som läser detta som har/har haft problem med hjärnspöken och kanske känner igen er? Skriv gärna en kommentar hur det var/är för er isåfall och om någon kanske lyckats få bort hjärnspökena? Hur gjorde ni det isåfall?
Jag tycker det känns jättesvårt.


Hoppas eran helg har varit suverän!


Ha det bäst!! ❤️

// Johanna

Likes

Comments

Hej allihopa.

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg är jag väldigt stressad för framtiden för tillfället. Vissa dagar kan jag vara glad och positiv då jag inte riktigt tänker på framtiden och all stress, oro och ensamhetstankar. Några dagar denna veckan har jag jobbat på ett dagis som vikarie. Superkul tyckte jag då jag där och då kunde koppla bort allt det negativa på något sätt. Det hände så mycket roligt på dagis så dessa dagarna har det vägt upp en del.

Igår låg jag i sängen åter igen med tårarna forsade från kinderna och alla stresstankar kom tillbaka. Hjärnspökena började göra sig hörda och jag kände mig sådär extremt ensam och värdelös igen.

En av mina absolut närmsta och finaste vänner bor i Stockholm, vilket liksom är en bra bit bort från där jag bor. Man kan liksom inte direkt bara sticka hem till henne på nån minuter för att snacka om allt och ingenting. Jag tycker det är så jobbigt att ha henne så långt bort, det måste jag erkänna. Det gör ont i hjärtat av saknad att ha mitt fina lyckopiller och stöttepelare så långt bort. Dock ska jag äntligen få träffa henne igen nästa vecka. Jag ska iväg till tubecon med min lillasyster och min vän jobbar där så vi kommer väl iallafall ses en stund. Det ser jag fram emot.

Saken är den, jag vet att jag inte är ensam egentligen. Ändå får jag dessa tankarna i perioder som får mig att känna mig så fruktansvärt ensam iallafall . Det är verkligen jättejobbigt. Jag ska försöka tänka positivt men vissa dagar är det bara svårare än andra.

Just nu ligger jag här och bara känner mig helt nedstämd. Min stress ligger kvar sen igår och jag har så svårt att hitta motivation inför framtiden just nu.

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg har jag haft problem med trötthet ett tag. Jag gick till vårdcentralen för ett tag sen och skulle ta prover men proverna visade inte något speciellt. Dock är jag fortfarande väldigt trött nästan hela tiden och ska därför till vårdcentralen igen snart för att se om mitt psykiska mående kanske har med min trötthet att göra då jag inte mår 100% bra för tillfället. Jag hoppas att jag kan få hjälp så jag kommer på banan snart.

Hoppas att eran lördag är super!

Ha det bäst!! ❤️
// Johanna

Likes

Comments

Hejsan läsare!
It’s been a long time, huh?
Saken är den att jag jobbat ganska mycket på dagis senaste tiden och helt inte orkat eller haft nån lust att skriva något. Jag har inte känt att jag haft så stor motivation till bloggen, har inte känt att det funnits så mycket att skriva om. Samtidigt har jag varit väldigt förkyld också, mer förkyld än jag varit på länge. (Haha, baksidan med att jobba med väldigt små barn)

Well well nog om det. Idag ska jag iväg på HLR-utbildning, inför kommande nannyjobb. Det känns faktiskt väldigt bra att senare kunna ha ett intyg på HLR. 

Jag hoppas att allting är väldigt bra med er. Med mig är det lite sådär faktiskt, jag är i ett sådant skede i livet då jag inte kan sluta tänka ”var befinner jag mig om x antal år?” Och det stressar mig något fruntansvärt. Jag sökte in till förskolelärarutbildningen inför denna hösten, då jag sååå gärna vill jobba med dagis i framtiden men jag kom inte in. Stressen kryper sakta men säkert fram i mig. Jag hade behörighet för att komma in men mina betyg räckte väl inte riktigt till hela vägen. Det känns verkligen väldigt jobbigt och tungt. Självklart kan man söka andra gånger och så men jag är så rädd att inte komma in då heller och då stå där och känna stressen bli större igen. Jag måste redan nu komma på en plan B och kanske även en plan C och D? Jag har bara väldigt svårt att komma nån vart med vad jag vill om det inte skulle bli att jag kan bli förskolelärare och få jobba på dagis. I och med att denna ständiga stressen för framtiden kryper sig på mig kommer då alla hjärnspöken på köpet som jämnt och ständigt berättar för mig hur värdelös jag är om jag inte lyckas med det jag allra helst vill.

Jag hoppas bara så att allting löser sig och att jag hittar nån plan B snart för detta är verkligen jobbigt.

Ha det bäst!! ❤️

// Johanna

Likes

Comments

Hej fina läsare!
Är allt bra med er? Med mig är det suveränt!
Just nu är jag på väg hem från Stockholm efter ett par långa och intensiva dagars festivaljobb. Dessa dagarna har jag haft roligare än jag haft på väldigt länge. Jag har fått så otroligt mycket pepp, kärlek och beröm från olika håll av folk från personalen. Jag är så glad och tacksam för varenda litet ord jag fått. Jag förväntade mig inte att jag skulle få så mycket beröm som jag har fått då jag var så extremt nervös innan jag genomförde arbetet. Jag är såå glad att det gick så bra som det gjorde. YAY ME!

I tisdags skrev min fina vän Matilda ett inlägg på Facebook att hon behövde hjälp med en festival. Eftersom jag bor i Skåne kände jag att det skulle bli svårt för mig att hjälpa till eftersom pendlandet tar sin tid. Jag kollade lite på tågbiljetter för att se om jag kunde hitta nån till ett relativt bra pris. Jag skrev till Matilda att om jag kunde låna en sovplats hos henne kunde jag nog komma upp på onsdagen eller torsdagen. Matilda svarade ganska direkt att hon självklart hade en soffa att låna ut så kort efter det bokades en resa till Stockholm. Detta var antagligen det mest spontana jag nånsin har gjort. Jag är så glad att jag var så spontan att jag bokade resan och åkte upp. Detta kommer jag bära med mig hela livet.

Samtidigt kände jag att om jag kunde hjälpa Matilda var det en självklarhet för mig att göra. Matilda är en person som ALLTID finns där för mig, hon har hjälpt mig flera gånger och är alltid den som motiverar mig att tänka positivt. Hon får mig alltid att le, oavsett vad. Har jag en dålig dag och snackar med Matilda får hon den alltid att bli 1000 gånger bättre bara genom att vara den hon är. Jag önskar alla hade en sån person i sitt liv som Matilda. Hon är en sån person som alltid lyser upp tillvaron bara genom att gå in i ett rum. Hon sprider en sån enorm kärlek och glädje vart hon än går. Hon får mig att vilja vara som henne. Har jag en dålig eller omotiverad dag brukar jag tänka för mig själv "what would Matilda do?". Det brukar peppa mig något enormt. Sen jag först träffade Matilda den 18 juni nu i somras har jag sett henne som en sån otrolig inspiration. Hennes ständiga positiva tänkande gör mig så galet inspirerad.
Idag är Matilda en av mina absolut närmsta vänner och jag är evigt tacksam som har henne i mitt liv. Hon är en av dem finaste människorna jag träffat med ett så enormt stort hjärta. Jag blir nästan gråtfärdig av lycka av att se hur mycket denna fantastiska människa bryr sig om mig.

Matilda, Matilda världens bästa du. Om du skulle se detta vill jag bara passa på att säga FAN VAD BRA DU ÄR. Ord kan inte beskriva hur glad jag är som har dig, jag är stolt över dig varje dag för du är så jävla bra. Jag är så stolt över att kunna kalla dig min vän och jag är evigt tacksam för att du alltid finns här för mig. Love you to the moon and back 💖💕

Jag hoppas ni läsare har nån vän som är lika värdefull som Matilda är för mig.

Ha det bäst!❤️
// Johanna



Likes

Comments

Hej fina läsare!
Jag hoppas ni mår bra idag. Jag har fått väldigt ont i halsen men annars är det ganska bra med mig. Jag ska snart bege mig mot vårdcentralen, främst för att prata om min ständiga trötthet. Hade varit skönt om jag kunde få svar på varför jag alltid är så här trött. Jag tänkte även se om läkaren/sköterskan på plats kunde kolla i min hals om det är halsfluss eller bara lite svullet.
Vi får väl se hur det går med allt.
Ha en kanonfin dag!!

Ha det bäst!! ❤️

//Johanna

Likes

Comments

Godmorgon alla fina läsare!
Hoppas allt är toppenbra med er och att ni har haft en fin helg.
Min helg var varit jättebra, verkligen. I lördags var det fest för alla oss från filmen "livet blir bättre." Festen var hemma hos Andreas, min vän och även personen som är namnet bakom filmen. Lördagkvällen blev verkligen så otroligt lyckad på flera sätt. Dock började dagen i stress och jag började få panik över att jag skulle missa min buss. Jag ville vara i väldigt god tid till bussen för att få en bra plats. Jag var framme i tid så jag hann. Jag kunde andas ut och fick en bra plats iallafall, dock funkade inte wi-fi alls på bussen , (vilket jag tänkte först att det var det som skulle lugna mig/distrahera mig om resan skulle kännas jobbig.) Resan gick trots allt bra ändå.

Väl framme tog jag en lunch ihop med två fina vänner som också skulle till festen samma kväll, så trevligt!

Nån timme senare var det dags för fest och det var verkligen en av dem bästa kvällarna i mitt liv so far. Så mycket kärlek, god mat och fantastisk stämning. Jag har så mycket kärlek till varenda en av dessa människor som var på festen i lördags. Jag är så tacksam som fått träffa dem. Jag skrev till dessa personerna igår att jag verkligen brukar ha svårt för nya människor. Jag brukar ha så otroligt svårt för att öppna upp mig men med dessa personer har allt bara kommit så naturligt och enkelt. Vi har ett band som är så mycket starkare än jag någonsin kunnat drömma om innan jag bestämde mig för att medverka i filmen. Jag är så stolt över varenda en av dessa personer. Jag är så stolt över att kunna kalla dem för mina vänner.
Är det någon av er från festen som ser detta inlägget vill jag bara säga: "FY FAN VAD BRA NI ÄR. Fy tusan vad jag tycker om er." Tack än en gång till världens bästa Andreas för allt. För att du välkomnat oss alla med så öppna armar in i ditt liv, i ditt otroliga hus. Jag är så stolt och ärad att kunna kalla denna fantastiska människa för min vän.

Jag har skrattat, blivit berörd, känt mig tacksam, ätit gott och framför allt varit omringad av så otroligt mycket kärlek. DET var min lördag. Jag hoppas så att jag får träffa detta fina gäng väldigt snart igen.

Tyvärr har jag inte så mycket bilder att dela med mig av från helgen då jag helt glömde bort att fota. Men men jag bjuder på några av dem få bilder som togs.

Kärlek i mängder!
Ha det bäst!!❤️

//Johanna

Likes

Comments

Godmorgon alla fina läsare,
Hoppas att allting är superbra med er och att eran dag blir suverän.

Idag är dagen inne, dagen då jag ska sova
ensam på hotell. Jag har fasat så mycket efter denna dagen och varit väldigt nära på att avboka men idag händer det. Runt 14 sticker jag, så fram till dess ska jag mest se på film och ta det lugnt. Jag sov ensam hemma i natt, det gick faktiskt ganska bra. Jag tror det har att göra med att jag var hemma men i natt ska jag sova på ett ställe som är helt nytt för mig helt ensam. Men men jag ska försöka peppa mig själv. Det kan bli svårt om hjärnspökena skulle dyka upp men det gäller att möta sina rädslor.

Något jag däremot ser väldigt mycket fram emot är att jag hela nästa vecka ska jobba som vikarie på en förskola, bara gångavstånd från mitt hem vilket känns superkul. Dessutom ska jag träffa underbara människor från filmen "livet blir bättre" (som jag medverkade i, i somras) nästa helg, det ser jag verkligen fram emot!

Ha det bäst!! ❤️
// Johanna

Likes

Comments

Godkväll läsare,
Jag är nu på väg hem efter att ha varit på en väldigt trevlig kräftskiva hos ett par kompisar till familjen. Väldigt trevlig kväll!!

Här sitter jag på bussen, ska upp runt 5-5:30 och känner mig extremt stressad som inte är i säng ännu. Jag har under ett par veckor nu kunnat låta bli att riva/bita på mina naglar. För er kanske det inte är nån big deal men jag har verkligen kämpat med mina naglar för jag har velat ha dem långa och fina.

Jag har använt riva/bita på mina naglar som ett säkerhetsbeteende i situationer som varit väldigt jobbiga/ stressiga eller jag bara haft väldigt mycket hjärnspöken. Ikväll rev jag på mina naglar, det kanske inte syns så mycket för andra omkring.

Det gör ändå att jag känner en sån enorm besvikelse mot mig själv. Jag som hade kommit så långt utan att riva. Jag förstår helt om ni inte förstår men mina naglar är en stor grej för mig och det var så stort att se dem ha växt så mycket som dem hade gjort. Just därför blir jag så otroligt besviken  som nu rivit ner iallafall 2 naglar lite kortare än tidigare idag.
Jag har nu tusen hjärnspöken och känner mig så besviken, trött och stressad. Allt på en gång.
Nu är jag snart hemma och jag hoppas att jag somnar snart.

Godnatt vänner!
Hoppas ni har haft en fantastisk dag.
Kram på er!!

Ha det bäst! ❤️
// Johanna

Likes

Comments

Hej lilla vän, jag önskar så med hela mitt hjärta att jag kunde träffa dig nu. Det finns så mycket jag vill säga till dig som jag önskar att du kunde fått chansen att höra.
Jag vet att livet känns jobbigt och svårt för dig just nu. Jag vet att du gråter dig till sömns nästan varje natt och vaknar varje morgon med en klump större än vad du kan beskriva både i halsen och magen. Du är rädd, livrädd. Du är så rädd för att ta dig till skolan varenda morgon för du är rädd att möta en särskild person. Du är rädd för att känna dig som en fegis när du hör något du inte vill. Du känner dig som världens största tönt som inte vågar sätta stopp och säga nej. Du är ingen tönt, du är bara rädd. Det är inget att skämmas över. Du är rädd att någon ska få veta allt det som du döljer så bra där långt inne.

Du är rädd att någon ska se att du är ledsen, vad skulle du svara om dem frågade dig? Du önskar innerligt att frågan aldrig kommer upp för du vill inte behöva ljuga.

Vissa dagar säger du att du har ont i magen och halsen, i hopp om att slippa gå till skolan just dem dagarna. Till slut får du hört att kolla upp det på vårdcentralen. Det vill du inte, då går du hellre till skolan. Du har ju ont i magen och halsen, men anledningen är ju för att du har din stora klump där. Det handlar inte om att du är fysiskt sjuk. Du blir osams en del med din mamma då hon vill att du ska till skolan. Du vill absolut inte till skolan och bråkar, skriker och blir mer och mer gråtfärdig inombords när klockan blir mer och mer. Hon ser inte att du mår dåligt psykiskt för du är så bra på att dölja det. Du är livrädd men vägrar öppna upp dig.

Jag önskar att du kunde öppna upp dig om detta men jag är inte arg på dig för att du inte klarar av det. Du ska bara veta att du har ingenting att skämmas över. Det måste du förstå. Dina föräldrar är världens bästa och gör allt dem kan för dig och dina syskon. Dem älskar dig och dem vill dig verkligen väl. Jag önskar så att du kunde öppna upp dig för dem men jag förstår att det är läskigt. Det är läskigt för du tror att alla runt omkring dig tänker samma om dig som du gör själv. Att allt är ditt fel och att du förtjänar det.

Du blir panikslagen när din pappa en dag frågar om ett rivmärke på din underarm. Du svarar inte till en början, du vill undvika ämnet. Du vet mycket väl att det som orkakade rivmärket var när personen som skrämmer dig mest rev sandpapper på armen tidigare samma dag. Du vill inte svara. Till slut svarar du ändå eftersom din pappa ger sig inte. När han till slut får reda på vad som hänt dig blir han arg, riktigt arg. Inte på dig utan arg på att hans lilla flicka har kommit till skada. Du gjorde aldrig något fel. Märket på din arm var inte ditt fel. Jag vet att du blir panikslagen av att någon får reda på det men det är inte något fel på dig.

Du känner att det finns nästan inget värre än att vara en skvallerbytta. Du tänker att säger du till en vuxen vad du är med om, kommer allt bli värre. Du tänker att, säger man till är man en tönt och det är det sista du vill vara.

Lilla vän, jag vet att du känner dig så otroligt ensam just nu. Jag vet precis hur värdelös du känner dig och jag vet att du tänker att du förtjänar allt dåligt du är med om just nu. Jag vet att du skyller allt på dig själv, för du är ju "en tönt som inte vågar säga ifrån." Ingenting som händer dig är ditt fel. Du har inte gjort något fel.

Du är inte ensam, även om det känns så just nu. Du har massor av människor omkring dig som bryr sig om dig och vill dig väl. Tro mig.

Du kommer må bättre en dag, det vet jag för jag är du från framtiden. Om du bara visste hur mycket kärlek du kommer få i framtiden. Jag tänker på dig och är så ledsen över vad du går igenom men jag lovar dig att det blir bättre.
Att ta hjälp är inget att skämmas över, det gör inte dig till en tönt.
Jag önskar jag kunde krama dig och säga att livet blir bättre och få dig att inse det. Du är helt fantastisk som du är💖

Kram ❤

// Johanna från framtiden

Likes

Comments