Godkväll läsare,
Jag är nu på väg hem efter att ha varit på en väldigt trevlig kräftskiva hos ett par kompisar till familjen. Väldigt trevlig kväll!!

Här sitter jag på bussen, ska upp runt 5-5:30 och känner mig extremt stressad som inte är i säng ännu. Jag har under ett par veckor nu kunnat låta bli att riva/bita på mina naglar. För er kanske det inte är nån big deal men jag har verkligen kämpat med mina naglar för jag har velat ha dem långa och fina.

Jag har använt riva/bita på mina naglar som ett säkerhetsbeteende i situationer som varit väldigt jobbiga/ stressiga eller jag bara haft väldigt mycket hjärnspöken. Ikväll rev jag på mina naglar, det kanske inte syns så mycket för andra omkring.

Det gör ändå att jag känner en sån enorm besvikelse mot mig själv. Jag som hade kommit så långt utan att riva. Jag förstår helt om ni inte förstår men mina naglar är en stor grej för mig och det var så stort att se dem ha växt så mycket som dem hade gjort. Just därför blir jag så otroligt besviken  som nu rivit ner iallafall 2 naglar lite kortare än tidigare idag.
Jag har nu tusen hjärnspöken och känner mig så besviken, trött och stressad. Allt på en gång.
Nu är jag snart hemma och jag hoppas att jag somnar snart.

Godnatt vänner!
Hoppas ni har haft en fantastisk dag.
Kram på er!!

Ha det bäst! ❤️
// Johanna

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hej lilla vän, jag önskar så med hela mitt hjärta att jag kunde träffa dig nu. Det finns så mycket jag vill säga till dig som jag önskar att du kunde fått chansen att höra.
Jag vet att livet känns jobbigt och svårt för dig just nu. Jag vet att du gråter dig till sömns nästan varje natt och vaknar varje morgon med en klump större än vad du kan beskriva både i halsen och magen. Du är rädd, livrädd. Du är så rädd för att ta dig till skolan varenda morgon för du är rädd att möta en särskild person. Du är rädd för att känna dig som en fegis när du hör något du inte vill. Du känner dig som världens största tönt som inte vågar sätta stopp och säga nej. Du är ingen tönt, du är bara rädd. Det är inget att skämmas över. Du är rädd att någon ska få veta allt det som du döljer så bra där långt inne.

Du är rädd att någon ska se att du är ledsen, vad skulle du svara om dem frågade dig? Du önskar innerligt att frågan aldrig kommer upp för du vill inte behöva ljuga.

Vissa dagar säger du att du har ont i magen och halsen, i hopp om att slippa gå till skolan just dem dagarna. Till slut får du hört att kolla upp det på vårdcentralen. Det vill du inte, då går du hellre till skolan. Du har ju ont i magen och halsen, men anledningen är ju för att du har din stora klump där. Det handlar inte om att du är fysiskt sjuk. Du blir osams en del med din mamma då hon vill att du ska till skolan. Du vill absolut inte till skolan och bråkar, skriker och blir mer och mer gråtfärdig inombords när klockan blir mer och mer. Hon ser inte att du mår dåligt psykiskt för du är så bra på att dölja det. Du är livrädd men vägrar öppna upp dig.

Jag önskar att du kunde öppna upp dig om detta men jag är inte arg på dig för att du inte klarar av det. Du ska bara veta att du har ingenting att skämmas över. Det måste du förstå. Dina föräldrar är världens bästa och gör allt dem kan för dig och dina syskon. Dem älskar dig och dem vill dig verkligen väl. Jag önskar så att du kunde öppna upp dig för dem men jag förstår att det är läskigt. Det är läskigt för du tror att alla runt omkring dig tänker samma om dig som du gör själv. Att allt är ditt fel och att du förtjänar det.

Du blir panikslagen när din pappa en dag frågar om ett rivmärke på din underarm. Du svarar inte till en början, du vill undvika ämnet. Du vet mycket väl att det som orkakade rivmärket var när personen som skrämmer dig mest rev sandpapper på armen tidigare samma dag. Du vill inte svara. Till slut svarar du ändå eftersom din pappa ger sig inte. När han till slut får reda på vad som hänt dig blir han arg, riktigt arg. Inte på dig utan arg på att hans lilla flicka har kommit till skada. Du gjorde aldrig något fel. Märket på din arm var inte ditt fel. Jag vet att du blir panikslagen av att någon får reda på det men det är inte något fel på dig.

Du känner att det finns nästan inget värre än att vara en skvallerbytta. Du tänker att säger du till en vuxen vad du är med om, kommer allt bli värre. Du tänker att, säger man till är man en tönt och det är det sista du vill vara.

Lilla vän, jag vet att du känner dig så otroligt ensam just nu. Jag vet precis hur värdelös du känner dig och jag vet att du tänker att du förtjänar allt dåligt du är med om just nu. Jag vet att du skyller allt på dig själv, för du är ju "en tönt som inte vågar säga ifrån." Ingenting som händer dig är ditt fel. Du har inte gjort något fel.

Du är inte ensam, även om det känns så just nu. Du har massor av människor omkring dig som bryr sig om dig och vill dig väl. Tro mig.

Du kommer må bättre en dag, det vet jag för jag är du från framtiden. Om du bara visste hur mycket kärlek du kommer få i framtiden. Jag tänker på dig och är så ledsen över vad du går igenom men jag lovar dig att det blir bättre.
Att ta hjälp är inget att skämmas över, det gör inte dig till en tönt.
Jag önskar jag kunde krama dig och säga att livet blir bättre och få dig att inse det. Du är helt fantastisk som du är💖

Kram ❤

// Johanna från framtiden

Likes

Comments

Heej alla fina läsare! 👋🏻

I våras tog jag kontakt med en fantastisk människa vid namn Andreas Jonsson, som jag idag får äran att kalla min vän. Jag tog kontakt med honom om ett brev som han hade skrivit till sig själv som 10åring. Detta brevet spred sig på Facebook och det berörde mig enormt mycket då jag kände igen mig i vissa känslor han beskrev sig ha haft. Jag tackade för ett jättefint skrivet brev och berättade hur rörd jag blev.
Jag fick då som svar, en frågan om att medverka i en filminspelning för en film som skulle släppas i samband med skolstarten i höst. Temat på denna film skulle vara "livet blir bättre".
Jag blev chockad, nervös, skräckslagen och glad på samma gång. Att en av mina största inspirationer ville ha med mig i sin film kändes otroligt stort och jag förstod inte riktigt att det var sant. Samtidigt var det skrämmande och jobbigt på grund av vad jag skulle öppna upp mig om i denna film. Efter några om och men tackade jag iallafall till slut ja.

18 juni var det dags för inspelning och denna dagen kommer jag aldrig glömma. Den kärleken som alla gav varandra på plats var helt otrolig. Det kändes magiskt att få vara med i detta arbete med så fina människor. Alla från olika delar av landet med varsin berättelse som berör djupt in i hjärtat.

Här är resultatet av filmen jag fått äran att medverka i tillsammans med ett gäng superfina människor. Klicka på länken eller sök på "Andreas Jonsson" på Facebook. Jag är så taggad, otroligt nervös och glad på samma gång att äntligen få visa er resultatet av denna film.
Dela väldigt gärna vidare filmen så att alla som behöver se den, kan se den. Hjälp till att sprida budskapet. ❤️
#livetblirbättre
#duäraldrigensam

https://www.facebook.com/andreasjonsson.nu/videos/1436397879787168/



Likes

Comments

Goodmorgon läsare!
Jag vet att jag inte varit så duktig på att updatera här men jag har inte känt att det har varit så mycket att skriva om.

Jag fick ett mail från ett ställe jag var på intervju för ett tag sen, för ett par dagar sen och dem skrev att intervjun hade gått bra. Det kändes verkligen superkul!!

Idag ska jag på något som kallas "vikariefika" för att se om det kan leda till vikariejobb i höst och längre fram. Det gäller bara att hålla tummarna! Jag ska dock inte vara där från 13 så fram till dess ska jag mest ta det lugnt och peppa mig själv till klockan slår 13.

Vad är era planer för dagen?

Förutom min förväntningsångest inför vikariefikan är jag faktiskt på bra humör idag. Jag bara känner mig väldigt pepp och glad av olika anledningar. Hoppas allt är bra med er också!!

Ha det bäst!!❤️

// Johanna





Likes

Comments

Godkväll alla fina läsare!
Hoppas ni har haft en bra dag idag. Idag har jag jobbat, första dagen på ca 2-3 veckor och det kändes faktiskt väldigt bra.

Jag jobbar just nu extra som vikarie på ett äldreboende och tycker det är ett väldigt givande arbete. Jag trivs superbra med de äldre och även med mina kolleger jag jobbar med. Jag älskar känslan att känna mig behövd, viktig och uppskattad. Den känslan får jag varenda dag på jobb. Det är så underbart. Varenda dag när jag kommer ser jag glädjen i de äldres ögon lysa för att jag ska jobba just den dagen. Det känns så ofattbart kul att jag kan ge så mycket glädje i deras liv. En gång fick jag en kommentar av en gubbe "du är alltid så glad." Den kommentaren minns jag så starkt ännu och det gör mig så varm i hjärtat.
Jag är så tacksam som fått möjligheten att jobba med dessa människor. Det har stärkt mig så mycket.

När jag blickar tillbaka några år på mitt liv, trodde jag aldrig att jag skulle kunna känna mig så uppskattad och behövd som jag idag gör på min arbetsplats. Jag är så tacksam att jag fått träffa dessa fantastiska människor, för att dem har hjälpt mig att stärka mig och visa att det jag gör, betyder något.

Att hjälpa andra människor och sätta ett leende på andra människors läppar är verkligen någonting jag brinner starkt för.

Jag är såå trött idag då jag varit vaken sen tidigt imorse. Jag hoppas eran dag har varit helt fantastisk!

Ha det bäst!! ❤️

//Johanna

Likes

Comments

Godkväll kära läsare!
Hoppas ni har haft en helt fantastisk dag idag. Min dag idag varit rätt så bra, började med att jag vaknade runt 09:30 vilket för mig är väldigt sent haha! Vaknar oftast runt 8-9 annars.
Jag har inte gjort så mycket idag, mest förberett mig mentalt inför en intervju jag ska till imorgon. Är så nervös men hoppas på det bästa!!

Jag blev så glad i förmiddags eftersom vädret var strålande och sånt får mig oftast på bra humör.

Just nu sitter jag och kollar på How I met your mother och äter middag med min lillasyster.

Angående hur det varit med hjärnspökena idag har det varit okej med dem. Dem kommer och går men jag försöker verkligen att inte lyssna på dem. Vissa dagar är det svårare än andra dagar men det gäller att inte ge upp. En dag kommer jag lyckas få bort dem helt. Jag vet inte just nu när eller hur den dagen inträffar men den kommer, om jag bara vill det. Det gäller att inte tappa hoppet om att det en dag kommer bli helt bra och att hjärnspökena kommer försvinna.

Något jag måste påminna mig själv väldigt ofta (som jag har väldigt svårt för) är att det också är okej att må dåligt ibland. Det är okej att ha dåliga dagar ibland och inte lägga för mycket skuld på sig själv när dessa dagarna inträffar. Det är helt okej. En dag kommer det bli bra, om man vågar tro på det själv och vågar ta steget till förändring. Jag säger inte att det är enkelt, det kan vara jättesvårt men absolut inte omöjligt. Det kan kännas omöjligt ibland men ge inte upp hoppet. Till alla som känner igen er i mina tankar. Vi kämpar tillsammans.
"Believe you can, and you're halfway there"

Ha det bäst!! ❤️

// Johanna





Likes

Comments

Godkväll kära läsare!
Anledningen till att det inte blev något inlägg igår var eftersom jag mådde inte så väldigt bra under större delen av dagen. Jag hade massor med hjärnspöken under dagen. På kvällen hade vi gäster och det var verkligen kul, jag mådde så bra av det. Dock hade jag absolut ingen ork att lägga upp något inlägg men dagen slutade väldigt bra trots allt.

Nåväl, nog om det. Idag har dagen faktiskt varit väldigt bra. Jag fick besök av en väldigt saknad vän runt 13, så himla kul att träffa henne. Sist vi sågs var för över ett år sedan så det var otroligt kul att äntligen träffas igen efter all denna tid.

Förutom att träffa henne har jag inte gjort väldigt mycket. Jag kom nästan precis in efter att ha varit ute på en kvällspromenad i regnet. Verkligen härligt att komma ut, fast det regnade ganska mycket.

I förmiddags gjorde jag något som jag för nån vecka sedan aldrig trodde jag skulle få för mig att göra. Jag har bokat ett hotellrum för mig själv. Varför det? Kanske ni undrar... Saken är den att jag HATAR att sova ensam hemma om nätterna, jag kan inte beskriva vad det är exakt men jag antar att det har att göra med att jag är så van att alltid ha nån hemma. Det är liksom en trygghet att liksom veta att det alltid är någon hemma när man ska sova om nätterna. Inte för att det någonsin hänt något men anyways så är sova ensam iallafall någonting jag inte alls gillar.Jag tycker det är så otäckt liksom.

Jag var ute på en promenad för nån dag sedan och såg ett hotell (jag visste att det fanns där sedan tidigare.) Den kvällen slog dock tanken mig att boka ett rum på hotellet, då just detta ligger ca 5 minuter från mitt hem och hade varit ett bra sätt för mig att testa att sova ensam. Jag kontaktade hotellet och fick svar att det var fullbokat i några veckor framöver. Jag kollade då istället upp andra hotell som hade erbjudande.

Jag har nu bokat ett hotellrum för bara mig. Det känns skrämmande, konstigt men så jävla bra på samma gång. Jag är så stolt över att jag faktiskt "bara" ens bokat rum. Jag förstår om ni kanske inte förstår min lycka och kanske tycker att "det är väl inget speciellt?" Men jo, för mig är det speciellt. Det känns så bra! Heja heja mig!

Hoppas att ni alla har haft en jättebra dag!

Ha det bäst!! ❤️

//Johanna

Likes

Comments

Godkväll alla läsare!
Jag hoppas att allt är bra med er och att ni har haft en strålande dag. Med mig är det faktiskt väldigt bra idag. Jag vaknade, precis som igår med tankar att "idag blir en bra dag!" Och vet ni? Det blev det också. Jag började dagen med feelgood musik, låtar som bara får mig peppad på livet. Det är inte alltid det hjälper, men det hjälpte mycket idag. Jag är en person, som ofta har väldigt mycket hjärnspöken som jag brottas med och just därför är det ibland svårt att tänka positivt. Idag bestämde jag mig för att jag verkligen ville ha en bra dag, hjärnspökena skulle inte vinna över mig idag. Jag kände att jag ville inte låta mina hjärnspöken hindra mig från att känna mig lycklig och ha en bra dag.
Vädret idag var helt fantastiskt så jag bestämde mig för att ta en promenad. Jag drog mig ut med en podcast i hörlurarna och bara njöt, av att faktiskt iallafall en dag känna att nu kan inte hjärnspökena förstöra min dag. Det gjorde dem inte heller.

Just nu känner jag mig så stolt och nöjd att jag faktiskt lyckats få en grymt bra dag med ett strålande humör. Jag vet inte om ni ens förstår min lycka eller tycker jag överdriver men just nu bryr jag mig inte om det. Jag tycker själv att jag är så grym just nu. Fan vad bra jag känner mig. Hur jag känner imorgon är det ingen som vet men jag är mer än nöjd över att känna att jag klarat av dagen utan problem idag. Jag vann över hjärnspökena idag, ett steg i rätt riktning.

För er som kanske undrar vad "hjärnspöken" är ska jag förklara för er. Hjärnspöken är tankar i huvudet, som ekar negativa saker om mig själv. Dessa tankarna säger saker till mig för att trycka ner mig så långt ner som bara är möjligt. De kan säga saker som att jag inte duger, jag är inte bra nog, alla andra gör saker bättre än mig, alla människor jag kommer träffa kommer döma mig, jag är värdelös etc etc.

Vissa dagar har jag verkligen velat tänka positivt men det har varit så svårt då hjärnspökena ekat så högt i huvudet. Dessa hjärnspökena har då gjort att jag flera gånger tappat motivationen helt till att tänka positivt när det enda jag hör i huvudet är hur dålig jag är.

Idag vann jag över hjärnspökena. Det känns så jävla bra. Det är inte ofta jag säger det men idag är jag stolt över mig själv.
Ska strax iväg till stranden med familjen, får se om jag uppdaterar efter det. Hoppas alla får en supermysig fredag kväll!



Ha det bäst!! ❤️
// Johanna

Likes

Comments

Godkväll alla läsare, hoppas det är superbra med er. Med mig är det inte jättebra, har bara en sån kväll som känns väldigt jobbig på olika vis. När jag vaknade imorse hade jag en sån känsla att "idag blir det en bra dag!". Jag var så positivt inställd till dagen imorse, jag kände bara när jag vaknade att idag blir det bra.
Jag och min mamma hade planer sen tidigare att åka in till stan tillsammans då det fanns olika saker jag behövde och kvalitetstid med mamma är aldrig fel.

Dock blev dagen inte som jag tänkt mig. Istället gick jag runt och blev lättiriterrad över väldig mycket, min jumpsuit gick sönder och dagen blev bara inte riktigt som planerat. Jag hade dock mysigt ihop med min mamma men blir alltid så arg och ledsen på mig själv när jag blir så lättiriterrad över "småsaker". Jag kan nämligen då få känslan att jag förstört dagen.

Nu ligger jag här i mitt rum med flera tankar i huvudet och så mycket saker som gör så ont och är så jobbigt att bära på.
Jag fick pepp av vänner och blev lite mer motiverad att tänka positivt. Jag tänkte att jag verkligen ville försöka det bästa jag kunde att tänka så positiva tankar som möjligt.

Jag har flera inspirationer i mitt liv. En av dessa många är en nyfunnen vän som jag alltid ser som så positiv och glad. Hon får mig att vilja vara som henne. Jag blir så glad och peppad av att alltid se hennes fantastiskt härliga humör. Det blir jag så otroligt inspirerad av. Så bra hon är. Det kan jag också bli, om jag bara vågar tro på det själv. Det är det som är svårt för mig, att faktiskt våga tro på mig själv. Jag tänker ibland "klarar hon det, klarar jag det." Jag tar det i min takt och det får helt enkelt vara så. Jag kommer dit så småningom och då ska jag vara så jäkla stolt över att jag äntligen kommit dit jag kämpar mot.

Ikväll känns tungt av olika anledningar och just nu är inte mitt mående på topp men det är okej för imorgon är en ny dag. Det är okej att ha dåliga dagar ibland men kom ihåg att de inte varar för evigt.

Det finns alltid ett imorgon. Kom också ihåg att hur ensamma ni än må känna er någon gång så är ni inte det. Det finns alltid någon där, även om det inte känns så.



Tack för att ni tog er tiden att läsa!

Ha det bäst!!❤️

// Johanna




"If you're not okay, then it's not the end"


Likes

Comments