View tracker

Tiden tickar på i ett hiskligt tempo, sommaren är på igång och semester ligger och väntar på en.
Jag insåg igår hur ruskigt bra jag mår just nu. Jag har ett jobb som jag tycker är roligt, en häst som stortrivs i sitt stall, härliga vänner och en underbar familj. Vad mer kan man begära egentligen?!

Bosse trivs verkligen hur bra som helst. Han har lagt på sig en massa vikt, glänsande päls och den där busiga blicken. Såklart spetsade öron i princip alltid, glad och pigg. Ruskigt rolig att rida för tillfället, iallafall på hemmaplan och på träningar. Tävlingarna har vi inte knäckt koden på än, men även det kommer väl någon gång ;)

Igår dressyrade vi på banan. Alla små tips jag fått hade jag i bakhuvudet och plockade fram, framförallt det om att jag har lite för högt tempo. Ner med farten, men med samma tryck. Och jäklar vilken häst jag fick. Så fin tror jag aldrig han varit, och så kul har det inte tidigare varit att dressyra.
Imorgon tar vi en tur till skogen, och på torsdag tänkte jag hoppa lite hemmavid. Sen får vi se hur resten av veckan ser ut, beror minsann på hur torsdagens hoppass blir ;)

Nu ska jag strax tillbaka till jobb för grillkväll med alla elever och barn. Kan väl bli kul, lite butter dock att jag missar träningen. Varenda tillfälle med en tränare ögon på sig är guldvärt!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag har alltid hållit på med sport, under hela mitt 25 åriga liv. Mestadels bollsport, handboll och fotboll. Det var inte från i 18-års ålder jag riktigt fastnade för hästarna, och det var inte från i 20-års ålder jag tog steget in i hästvärlden på riktigt. Ytterligare ett par år senare klev även jag in i tävlingsatmosfären.

Trots jag alltid har idrottat mycket, vunnit en hel del men förlorat ännu mer. Så har jag aldrig stött på en sport med så mycket känslor som just hästsporten. Är det för man lägger ner så mycket tid, så mycket pengar och så enormt mycket hjärta som gör det hela så sårbart?
När man förlorade en handbollsmatch så dunkade man lagkompisarna i ryggen och sa "vi tar de nästa gång", men deppade lite i omklädningsrummet och påvägen hem hade man släppt den matchen. Var det lättare då, för man inte var ensam om förlusten?

Efter vår katastrofala start i Helsingborg i påskas lämnade jag banan med tårar i ögonen, precis som så många andra gånger. Men just den där motgången var tuff. Jag analyserade den där uteslutningen i timmar och dagar, jag grävde ner mig totalt och red inte på säkert en vecka.

Jag kom till det stadiet där det var dags att bestämma mig. Ta ännu mer hjälp, träna ännu hårdare eller sälja hästen och lämna sporten.
Jag tror ni alla vet vad jag gjorde. Tog ännu mer hjälp.
Ytterligare en hopptränare, som gjorde att vi hade ögonen på oss varje vecka. En på jobbet kollade filmer och tipsade och saker. En kompis har hjälpt mig på marken.
Och små små grejer har gjort förändring.

Mitt största problem sen jag köpte Bozz har varit att kunna rida ihop honom. Det ÄR extremt mycket häst att rida, vilket är svårare än jag kunde drömma om. Men med tips har vi kommit en bit på vägen, långt ifrån så långt jag önskade vi hade varit. Men skam den som ger sig, och det som faktiskt får mig att kämpa varje dag är att många som sett oss hoppa säger att det är inte höjden som är vårt problem, utan att så fort jag hittar knapparna på marken så klättrar vi höjd.
Jag vet vad hästen kan, och jag vet vart jag vill att vi ska ta oss. Vi måste bara tränar lite hårdare, sen är vi där snart.


Bjuder på två filmer. Den första är filmad på träning i mitten av februari.

Och den sista från träningen nu i veckan. 4 månader skiljer filmerna åt, visst har det ändå hänt en hel på de tiden? Det är den senaste månaden som jag verkligen känt att vi tagit ett kliv framåt.

Likes

Comments

View tracker

Idag var det dags för tävling igen, 6 veckors uppehåll på tävlingsfronten. En sjuhelsikes svacka efter kaoset i Helsingborg. Men med bra tränare och folk runt omkring sig kom motivationen smygande tillbaka och de senaste veckorna har det varit hård träning.

Och idag for vi ner till Ribban. Skulle hoppat en 90-klass men de hade missat att jag ändrat klass, så fick bli 1-meters istället.
Och bra var väl det. Redan på framhoppningen kändes han fin, hoppade tillochmed oxer. På framhoppningen har vi inte kommit över oxer på hur länge som helst.

Väl inne på banan känns han härligt framme. Kom på en mellan distans till ettan så där föll en bom, 2:an kom ur höger sväng och jag hinner inte få han rak. Vänsterbogen faller ut och han hinner inte upp med framtassarna. Resterande bana kändes så bra och så enkelt. Jag vågade låta honom galoppera på framåt även fast vi gjorde en riktigt skolrunda med långa vägar och sådär. Men nöjd är jag faktiskt trots två retliga nerslag.
Nya tag tills nästa tävling om 2 veckor :)

Massa bilder kommer så fort jag fått de av pappa. Någon film finns inte då det helt enkelt inte är lönt att filma med mobilkamera på stora utebanor :)

Likes

Comments

Himlen är klarblå och solen skiner, det känns som våren verkligen är påväg. Men samtidigt ser man bilder från en snöigt Göteborg, men jag hoppas vi får behålla solen här nere. Jag är nöjd med snö för detta året!

I tisdags kom min fina systerson till världen. En väldigt efterlängtad Charlie bestämde sig hastigt att titta ut. Så älskad från första stund.

Med Bozz går det också på rätt håll. Har provat hoppa på ett nytt bett och fått en bra känsla, får ihop honom på ett annat sätt vilket gör att han kan hoppa även om vi kommer lite nära.
På lördag blir det eventuellt tävling för oss. Mer än en månad sen vi var ute sist, så det början väl bli dags. Men vi får se helt enkelt hur han känns i veckan :)
På lördag ska han även flytta till Hörby igen, ska bli så otroligt skönt att ha han nära igen. Ska flytta lite grejer i veckan är tanken.
Igår blev han klippt, fick ett bad och sen stod en stund i solariet. Svintråkigt tyckte han. Haha, idag blir det markarbete. Småhinder på volt står på schemat :)

Likes

Comments

Tiden rullar förbi i ett rasande tempo, och vi är snart i mitten av april. Sommaren närmare sig med stormsteg, och jag ska för första gången i mitt 25-åriga liv avnjuta en betald semester. Längtar redan lite faktiskt, även om jag trivs otroligt bra på mitt jobb ska det bli skönt med lite break och hämta ny energi :)

På hästfronten har det gått sådär den senaste tiden. Efter en tävling i Helsingborg fick jag en jäkla dipp och tappa all motivation. En duktigt ryttare kände på han veckan efter, startade han på helgen. Fick en hel drös med tips vad jag måste träna på.
Tog med mig alla tipsen till träningen, fick hjälp och sista rundan där kändes bättre än vad det gjort på länge! Det skönaste att höra är ändå när tränare säger att det absolut inte är höjden på hindrena som är problemet, att jag när väl hittar alla knappar kommer vi snabbt ta oss uppåt. Motivationssporre!

I helgen har hans sadel blivit omstoppad, ett
nytt bett har inhandlats och han har fått ett grymt snyggt täcke. Ikväll står det träning på schemat.
Och dessutom flyttar Bozz i månadsskiftet. Mycket kul som händer och motivationen smyger sig sakta tillbaka.

Likes

Comments

Jag och Laura startade 23 tävlingar tillsammans, 17 av de med felfritt resultat. Bozz och jag har startat en hel del under våra 7 månader tillsammans, men jag tror att jag kan räkna våra felfria rundor på en hand. Det finns gånger då han i ställer upp, men då har de ofta en orsak. Allt för ofta är det jag som ställer till det, då mina hjärnspöken leker rövare. Jag har den senaste tiden funderat på om mitt psyke håller för detta, för ärligt så är självförtroendet så långt ner i botten så det knappt finns. Men vad och vem vore jag utan häst?

Igårkväll var vi i Helsingborg. Först ut en 90 runda, vilket hästen gör riktigt bra. Ett ner på tvåan där han nog blir lång i avsprångspunkten. På trean får vi ett stopp där han blir tittig, men hade jag bara agerat tidigare så hade han hoppat. Trean till fyra sen gick fint, till femma får min hjärna ett bryt och jag tveka och styr undan. Där blir jag lite vilse vart jag ska vilket kostar en massa tid, resten av bara flyter sen på väldigt fint. Med en hyfsat bra känslan och en häst som hoppar fint.
12 fel på hinder och 14(!!) tidsfel, klockan tickar snabbt. Nöjd med min häst, mindre nöjd med min insats.

1 meter runda på tur. Ingen vidare känsla på framhoppningen, in på banan och han klipper 1 & 2 hur enkelt och fint som helst. Till 3:an rider jag iväg honom ett steg för tidigt, pannkaka och stopp. Rider an igen men hjärnan får bryt och jag styr undan. Valde att utgå.

Vad som händer nu? Jag måste sluta sätta en sån förbannad press på mig själv. Jag har sedan jag köpte honom haft en enorm prestationsångest. Är det för jag köpte en bra häst som jag känner att jag måste prestera? När jag hade Laura hade varken jag eller någon annan några förväntningar. När Bozz köptes kom de! Förväntningar, drömmarna och den där pressen. Och också nu känslan av att ständigt misslyckas!
Jag måste börja om, åka ut och bara hoppa klass. Ev hitta en duktig ryttare som vill ta honom en klass, dels för min skull och dels för att han också ska få en ärlig chans.
Träna träna träna!

Likes

Comments

Fredag och helg är på gång. Extra härligt då min helg redan har startat, öppning på fredagar innebär också att dagen slutar tidigt. Underbart!
Är hemma en sväng innan jag ska till stallet, idag står det longering och promenad på schemat. I helgen blir det bara massa i skogen, om vädret nu håller i sig :)

Var ju nere hos Pontus i onsdags, vilket gick helt okej. Dock läskigt hur snabbt mitt självförtroende sjunker till botten, haft en liten dipp i hoppningen med några stopp och genast blir jag osäker. Det är ändå illa när vi ligger perfekt på hindret men jag i sista stund väljer att styra bredvid. Nej, en kurs i mental träning hade denna pilot behövt. Jäklar vad hjärnspökena lever livet emellanåt!
Bozz däremot var riktigt trevlig, bjöd fint och hoppade bra :)
En liten film kan ni väl få :)

Likes

Comments

Söndagmorgon och jag ligger fortfarande kvar i sängen, en hel dag utan minsta planer. Vet inte när det hände senaste! Igår var en riktigt trevlig kväll med ett gäng tjejer, en helt fantastisk middag och såklart god dricka till det. :)

Bozz är också på gång. Blivit turer i skogen nu ett par dagar, vilket både han och jag har uppskattat. I fredags skulle han promeneras, men efter 150 meter i grimma och grimskaft valde jag att vända. Han pepp, slängde med huvudet, steppade runt och studsa upp i luften. Tillbaka till stallet och släppa honom så han fick göra av med lite energi. Haha, min 11-Åriga annars lugna valack är nu mer som en 5-årig hingst. Pipper, blåser upp sig och sådär när andra hästar passerar. Vårkänslor deluxe kanske?;)

Någon ny tävling har vi faktiskt inte inplanerad än, ev i slutet av mars men vi får helt enkelt se. Just nu är jag så sjukt motiverad för träning, speciellt massa kondition i skogen så vi är redo för de stora banorna framåt våren ;)
Vår equiterapeut kommer igen nästa måndag, mest en säkerhetskoll att allting ser bra ut. Lika bra att va säker innan man kräver för mycket :)

Likes

Comments

Efter mycket velande fram och tillbaka bestämde jag mig för att åka på träning igår. Vi hoppade absolut inga höga hinder, tror bara det låg runt 90. Fokus låg bara på att få till rytm och att han faktiskt ville.
Och det ville han, på en linje var han fruktansvärt fin och hoppade så runda språng gång på gång. Vill ju få honom ännu mer ihop och bärig närmare hinderna, änsålänge slår han upp huvudet ett par galoppsprång innan. Men det jobbar vi på, och när vi väl får till det så blir förhoppningvis sprången ännu rundare.

Lite longering idag, sen skogen hela helgen. Nästa vecka blir det fokus på dressyrarbetet, bommar och en dag ska vi försöka få till att hoppa en längre serie. Hard work!

Filmerna är inte särskilt spännande, så en printscreen är vad ni får ;)

Likes

Comments

Så har ännu några dagar sprungit förbi, snart är det mars och våren är förhoppningvis på g. Jag har precis vaknat, japp ni läste rätt! Haft huvudvärk hela dagen, men nu i eftermiddag blev det bara värre och sen kändes det som huvudet skulle sprängas typ. Hem, proppa i mig alvedon och sov. Vaknade för en stund sen och det känns bättre, öppning på jobb imorgon så det är bara att se till och va frisk. Sjukdom har vi minsann ingen tid till!

Annars då? Bozz är ju igång igen, joggade han lite nätt i lördags. Då hade han stått nästan en vecka med bara promenader och bus i rundkorallen, så han var lite överallt. Men i söndags alltså! Mjuk som rumsvarmt margarin redan från start, följsam och trampade under sig ordentligt. Riktigt härlig var han!
Idag skulle vi jobbat bommar, men då jag fick åka hem och lägga mig så blev det ett samtal till pappa, som snällt nog körde inom och fixade hos min fyrbening. Så en oplanerad vilodag blev det för honom, men det dör han inte av :) imorgon kör vi igen, och förhoppningvis samma fina känsla även då.

Likes

Comments