2017 var jag på författar lunch och träffade Staffan Nordstrand inför releasen av hans nya bok opium. Det var ett fantastiskt möte och du kan läsa om det här

https://nouw.com/johannaaltun/dyslexi-och-brokigt-forflutet---frukost-30429745

Igår fick jag återigen träffa denna spännande person inför en filmatisering av just boken Opium.

Nu ligger produktionen av filmatiseringen, som görs i samarbete med crisp film i framtiden men jag ser med spänning fram i mot den. Det kommer bli en serie i oklart antal avsnitt och ännu okända skådespelare, baserad på alla böcker.

En trevlig kväll med goda tilltugg och fina vinster i lottdragning. Tyvärr tillföll inget mig men bättre lycka nästa gång 😂

Böckerna fanns oxå tillgänglig för dom som inte läst. Nu har jag ju alla böckerna redan, eller nästan alla.
Sträckläste alla men boken "Under floden" tyckte jag bäst om.

Nu väntar vi i spänning på den färdiga produktionen som kanske kommer upp om några år. Gärna förr än senare 😜

  • 26 visningar

Gillar

Kommentarer

Är hemma igen från en helg med massa intryck många nya bekantskaper och en hel massa känslor. Men de mesta känslorna började gälla in först hemma om jag ska vara ärlig. Har svårt att somna nu har så mycket att smälta.

Har återsett en när vän under mitt Spanien besök. Han var hela anledningen att jag åkte. Han minns mig inte, eller jo han minns att vi lärde känna varandra 2001 men inget sen. Vår vänskap genom åren, den han så inget kunde förstöra, den är borta för honom. Han valde inte själv att glömma, en olycka för ett år sen gör att han inte minns mig, oss, vad vi delade. För mig finns allt kvar, han kämpar för att minnas men det finns inte där.
Ändå känns det som att kroppen minns. Han behandlar mig som förr lika, omtänksam, säger som han alltid gjort, ser efter mig, men jag ser att han kämpar att det är tufft.
Jag känner massor men vi pratade inte, hann inte, önskar vi hade haft tiden att prata hur det kändes för honom, att träffa mig igen, att träffa en person som säger du vet allt om mig och så vet han inget.

Vi behöver mer tid, 18 är borta, alla våra samtal, allt det vi delade, vi måste få tid att återskapa.

Han sa inget kunde förstöra vår vänskap, jag måste tro att det är sant.

  • 24 visningar

Gillar

Kommentarer

Spanien....Fuengirola.
Många år sen jag var här senast. Direkt när jag steg ut från flyplatsen slog dofterna mot mig och känslan av att höra hemma kom över mig. Som jag saknat att vara här.
Hela dagen idag har jag legat vid poolen, vandrat på välbekanta gator, tänk att vår favorit pub fortfarande finns kvar.

Det har varit utgångspunkten för många vilda nätter. Så många minnen och människo möten som följer med detta ställe.

Just nu sitter jag och tittar ut över strandpromenaden, känner lukten av grillad fisk som är så välbekant, lyssnar på språket som jag inser att jag fortfarande förstår ganska mycket av.

Jag finner att min dröm om att ha ett ställe här fortfarande finns kvar. Nån gång ska drömmen bli verklighet

  • 34 visningar

Gillar

Kommentarer