Är hemma igen från en helg med massa intryck många nya bekantskaper och en hel massa känslor. Men de mesta känslorna började gälla in först hemma om jag ska vara ärlig. Har svårt att somna nu har så mycket att smälta.

Har återsett en när vän under mitt Spanien besök. Han var hela anledningen att jag åkte. Han minns mig inte, eller jo han minns att vi lärde känna varandra 2001 men inget sen. Vår vänskap genom åren, den han så inget kunde förstöra, den är borta för honom. Han valde inte själv att glömma, en olycka för ett år sen gör att han inte minns mig, oss, vad vi delade. För mig finns allt kvar, han kämpar för att minnas men det finns inte där.
Ändå känns det som att kroppen minns. Han behandlar mig som förr lika, omtänksam, säger som han alltid gjort, ser efter mig, men jag ser att han kämpar att det är tufft.
Jag känner massor men vi pratade inte, hann inte, önskar vi hade haft tiden att prata hur det kändes för honom, att träffa mig igen, att träffa en person som säger du vet allt om mig och så vet han inget.

Vi behöver mer tid, 18 är borta, alla våra samtal, allt det vi delade, vi måste få tid att återskapa.

Han sa inget kunde förstöra vår vänskap, jag måste tro att det är sant.

  • 24 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229