En tuff start på veckan. Inte rent fysiskt men psykiskt och ementionellt. Ibland kan man inte förutse vad som ska hända men ibland kan man. Vikten av att lyssna på anhöriga och bristen på detta blev så tydlig i veckan och det gör mig så förbannad och ledsen.

Förstår mer och mer vad det är för vård jag jobbar i och jag är inte stolt. Samtidigt hör jag fler och fler säga "Vi får vad vi betalar för".
Vi förväntas utföra exelent vård för inga pengar. Det kostar inte mycket att gå till läkaren jämfört med vad besöket kostar egentligen.

Men oavsett besparingar så är det bemötandet och bristen av empati jag blir ledsen över. När jag själv vill sparka ut kollegor ur rummet för dom är så otrevliga att man skäms.

Nä vi kanske inte har den bästa lönen och kanske inte dom bästa arbetsförutsättningarna med stress och för lite personal, men det är inte patientens fel och inte den arga anhörigas heller.

  • Debatt
  • 95 visningar

Gillar

Kommentarer

Huvudvärk är något som varit en del av mitt liv sen jag var tonåring. Minns hur min mamma försökte hjälpa mig med akupunktur utan framgång eller ja det kanske var framgångsrikt, minns bara smärtan från nålen mitt på huvudet, och sen har det ju faktiskt varit bättre under mitt vuxna liv, upplever jag i alla fall. Men det är ju det som är så fantastiskt med smärta. Man glömmer så snabbt, därför vi väljer att ha mer än ett barn ;)

Men nu är det annorlunda. återigen besväras jag av svår huvudvärk. Riktigt vad det beror på vet jag inte. försöker föra dagbok för att se hur den beter sig och trodde jag hittat svaret. Kunde se ett mönster, ca en vecka innan mens 3 dagar med huvudvärk. Får även påverkan på synen vilket jag inte märkt förr och det är vansinnigt jobbigt.

Men så när man tror man vet hur smärtan beter sig så man kan förbereda sig så ändrar den riktning. Är inne på dag fyra med huvudvärk. Denna gången stannade jag hemma från jobbet då jag även hade inslag av feber så det kan ju vara infektionsutlöst. Natten som var var hemsk. Vaknade två gången med smärtgenombrott som jag mest kan beskriva som en blixt som gick genom huvudet och gjorde så ont att jag kunde skrikit rakt ut. Nu på morgonen vaknade jag med smärta över höger öga, vanligt vis sitter det på vänster sida, Smärtan känns som den går från ögat rakt genom huvudet och ut vid en punkt i nacken. Smärtan följer liksom inte huvud formen utan känns som den skjuts rakt igenom. Jag såg initialt väldigt dåligt på höger öga och ett illamående som gjorde att varje rörelse fick det att vända sig i magen på mig.

Att ta Ipren eller naproxen kan hjälpa till att ta udden av värken men den befinner sig fortfarande kvar. En känsla av att området vid höger öga och ner mot kinden är bedövat men ändå värker, som molande tandvärk ungefär. Påverkan på synen, det man kallar aura, är påtaglig. Jag vet att det kommer gå över men att det ändrar riktning i beteende är oroande, skrämmande, Smärta är ju i akut fasen en varningssignal. Men detta är ju inget nytt egentligen, det är något jag haft länge och då är det inget farligt, man måste bara hantera den.


  • 105 visningar

Gillar

Kommentarer

Påsken är i annalkande och för oss betyder det som vanligt x två. Nu brukar vi ju inte fira svenska påsken och blir väl inte så i år heller, mer än att barnen har påsklov då då.

Vi firar i stället den syrisk- ortodoxa påsken som i år infaller veckan efter den svenska påsken. Fastan inför påsken är enl traditionen 50 dagar men där är vi inte så med. Ms föräldrar fastar första och sista veckan vi gör inte ens det. Men kanske vi skulle göra det i år. I realiteten innebär det egentligen att man fastar helt fram till lunch och sen äter man inga animaliska produkter.

På Maria bebådelsedag som inföll föra veckan, sätter man på siboro, det röd/vita bandet runt handleden. Det vita tråden står för jesus gudomlighet och den röda för hans mänsklighet.

​I vanlig ordning förlitar jag mig på mina svärföräldrar för att få till trådarna. M har absolut inget intresse för detta vilket jag kan tycka är lite tråkigt. Det är ju ändå hans kultur och kyrka. Eftersom jag får från svärföräldrarna lyckas vi aldrig pricka in bebådelsedagen och i år blev det först i går som jag och barnen fick. M därimot stötte på en syssling i veckan på jobbet och fick då ett. Så för ovanlighetens skull bär även han ett band runt handleden i år.

Så nu väntar vi bara in påsken. En favorit högtid för mig i Ms kyrka. För mig står den för gemenskap och samhörighet.


  • 119 visningar

Gillar

Kommentarer