Trots att allt flöt på så bra i morse sitter jag på bussen 20 minuter senare än tänkt.
Jag förstår inte hur det kan komma upp så många hinder på vägen. Man snubblar hela tiden över ett måste. Som tex ett besök på toaletten indikerar på stort behov av soptömning eller på väg ut i hallen upptäcker man att mjölken står framme.
Det tar mer tid än man tror att åtgärda dessa "små saker".

Egentligen hade jag tänkt ut och springa nu på morgonen men är glad att jag inte gjorde det. Då hade jag blivit ännu senare.

Tid att göra ännu en lista på åtgärder men samtidigt kommer den ha ändrat sig till imorgon.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Vi har bra nätter nu. Det är nästan så man glömt hur det var för ett år sen. Hur jag kämpade för att få hjälp med Alexanders sömn svårigheter.

Att ha ett barn som vaknar flera gånger per natt och att få svaret att det är normalt. Men det är det ju inte alltid. Och hur ska man veta när det är normalt eller avvikande.

Idag när jag går in till Alex så reflekterar jag ofta hur han låter. Snusande barn har man ju alltid hört om men i jämförelse till nu lät han ju som en traktor, när han andades vill säga. För det visade ju sig faktiskt att han hade sömnapné och ganska svår sådan. Han hade ju flera andningsuppehåll i minuten.

Ett obehandlat tillstånd av sömnapné kan störa hjärnans utveckling hos barn och kan leda till komplikationer som inlärningssvårigheter och beteendestörningar. I extrema fall kan det leda till hjärtsvikt.

Och tänk om jag nöjt mig med svaren jag fick på öppenvården. Tänk om jag nöjt mig med att dom sa att de inte kunde se något och att frågorna de ställde inte visade på problemen jag larmade för..

Nu har det precis publicerats ett arbete som visar på att dessa frågeformulär man använder sig av inte har något diagnostiskt värde.

Gå in och läs om det på

http://ki.se/nyheter/somnapne-hos-barn-vanligt-men-svardiagnostiserat

Som förälder vill jag uppmana er att inte ge er. Först vid operation såg de den verkliga storleken på Alexanders halsmandlar och den där polypen som enligt öppenvården var obetydlig den var större än de trodde.

Idag har jag ett snusande barn som knappt låter :) Ibland får man verkligen anstränga sig för att höra att han faktiskt andas. Men han sover nu och vi får sova och livet är lättare, för alla.

Så kom ihåg, ibland är det inte normalt med barn som inte sover på natten.

Likes

Comments

Jaha då var det dags igen!

Man kommer till dagis för att hämta och så sitter det i vanlig ordning en lapp vid hyllan om nya förändringar IGEN.

Jag blir så trött på dessa personal ändringar. Inte sen Alex började har det varit en stabil grupp. Och nu kommer det nya personer igen. Den enda som varit konsekvent i gruppen byts ut mot någon jag inte har en aning om vem det är.

Mycket lägligt att just denna person även passerar tvåårsdagen som vikarie och därmed kvalificerar sig för en fast tjänst i verksamheten när en sådan öppnar sig enligt LAS. Den enda som Alex känner sig trygg med och som han kan namnet på, honom tar man bort.

Naturligtvis kastade jag mig på telefonen för att ringa föreståndaren då jag tröttnat på dessa personaländringar, bara för att upptäcka att jag inte har ett enda nummer till denna. Inte i något mail finns kontaktuppgifterna i brevfoten vilket är brukligt när man har en chefsposition, inte någonstans på förskolans hemsida finns ett nummer till Föreståndaren. I brevet står i slutet "har ni frågor hör av er till mig" men inga kontakt uppgifter.

Då jag har hennes mail adress i alla fall blev det ett upprört mail ivägskickat direkt vid hemkomst.

Det lustiga är att personalnärvaron har varit ytterst låg hela året och de är jämt kort. I Alex grupp har vi inte ens haft en förskolelärare sen i höstas utan föreståndaren skulle "täcka upp och vara ansvarig pedagog". Kan väl vara lite svårt om man samtidigt ska styra över 5 avdelningar med sjuk personal samt ändra om en hel verksamhet då de kommer dra ner verksamheten till hösten.

Jag är ledsen och arg, jag är trött på att hela tiden behöva lära känna ny personal och förklara på nytt vad man ska tänka på när det gäller Alex, trött på att han blir svårare och svårare att lämna på dagis, trött på att dom måste lära sig hans egenheter, trött på att ny personal inte kommer fram och hälsar och presenterar sig.

Allt oftare funderar jag på att byta förskola. Det enda som hindrar är Alex kompisar, dom är så tighta med varandra. Fast barn får snabbt nya kompisar så är det ju, men ändå.

Likes

Comments

Man har börjat vänja sig vid det där minnet som inte fungerar. Det är ju oftast små saker och så småningom kommer man på det.

Det som skrämmer mig är att det verkar bli värre. Nu har det tom blivit farligt. Kom hem häromdagen och gick ner i tvätt stugan. Där stod strykjärnet på. Jag hade strukit på fm och sen glömt att dra ut sladden. Jätte farligt ju. För någon vecka sen hade jag glömt en platta på spisen på, HELA NATTEN.

Det är då man blir rädd för sig själv. När man glömmer göra de där själv kontrollerna.

Likes

Comments

Festfixare

Kan väl säga att det finns en anledning till att jag inte jobbar i nöjes-branschen :D.

Jag är nog i världsklass den sämsta festplaneraren du kan ha. Framförhållning vad är det, haha. Jag är van att vända på en femöring och planera dagen som den kommer och slänga om min planering som jag vill. Jag glömmer att det är väldigt få som lever så.

Men ändå måste jag säga att jag hade en väldigt nöjd nybliven 40-åring här hemma i lördags. Det blev en lyckad tillställning trots att jag hade typ 1 dags framförhållning. Så kul att så många kunde komma. Tror nog ändå att det var uppåt 25-30 personer här. Och även om jag inte lyckats hålla själva festen hemlig så var merparten av gästerna hemliga, vilket var lite kul.

Mickes mamma hjälpte mig med maten. Hon hade gjort apprach, ris och bulgur. Hon är välds bäst på att göra ris. Godaste som finns. Dock har hon lite problem med mängdräkning så säger jag ca 30 per så gör hon för det och lite till både av ris och bulgur :)

Men vad gör det, då fanns det för efterfest dagen efter och till hämtning för de som hade missat festen :D

Förutom det grillade vi kött på grillen. Micke önskade sig en ny grill och tur var väl att vi nästan fick ihop till en för våran dog bokstavligen. Det blev för mycket helt enkelt.

Tårta blev det ju naturligtvis med. Gjorde det enkelt och beställde från City Gross. Vi brukar beställa därifrån och är alltid nöjda. Det är gott och prisvärt. Och de är fantastiskt fina. Beställde 35 bitar och den gick nästan åt hela. Inte för att den var liten utan för alla tog typ dubbelt för den var så god.

Tur att det är tio år till nästa gång så hinner jag förbereda lite bättre :) och kanske blir det ännu större då. Halvvägs till hundra är ju lite mer än att fylla 40 eller är det då man flyr bort för man vill förtränga hur gammal man är?

Likes

Comments

Ja nu utökar vi vårruset träning till 2 ggr i veckan. Premiär för första torsdagsträningen. Så mycket lättare det är att komma ut när vädret är skit som idag, när man har någon som står och väntar.

Lika kul var det inte när jag började känna av magen i bilen på väg till dom andra. Chansade ändå men en tredje del in på 5 km fick jag sluta springa. var inte kul för kände att det faktiskt gick ganska lätt. Men magen gav alvarliga signaler på att om jag fortsatte så skulle jag få lida. Vid något tillfälle funderade jag på att vända men tänkte att det var minst lika långt som att fortsätta rundan runt.

Tursamt höll sig tarmarna lugna hela vägen hem men det kunde ha gått illa. Det är ju tur att vissa i gänget har varit med förr och vet hur illa det kan gå om jag tappar kontrollen. Ett par gånger har jag ju tom tuppat av pga av smärtorna och kraftiga blodtrycksfall dessa magkörningar medför.

Kom hem ganska trumpen då det kändes tråkigt att inte kunna köra fullt ut. Men kändes samtidigt skönt att jag han hem till en toalett denna gången och att det inte resulterade i någon jätte tömning denna gången. Men det kunde gått riktigt illa och jag var väldigt nervös där ute i skogen ett tag, jag hade ju inget toalett papper med.


Likes

Comments

Ljuset i stora provrum är obamhärtigt. Och speglar överallt, bara tanken ger ju ångest.

Man står där i det hårda ljuset och stirrar på sanningen som slår i mot en.

Var sjutton kom alla celluiter ifrån? När blev mina lår likt månen fulla av kratrar? Och magen den ska vi inte tala om.

Nä fy provrum är inte snälla. Det dova ljuset hemma får duga fortsättningsvis. Ett tag till vill jag leva i tron att man inte är kärring riktigt än.

Hur sjutton ska man våga gå i shorts till sommaren efter denna chocken. Det där var inte min kropp i spegeln, den måste blivit utbytt när jag inget såg.

Krisen är ett faktum, jag har åldrats 😭

Likes

Comments

Inte under mina snart 12 år som förälder har jag besökt detta ställe och inte trodde jag att jag någonsin skulle göra det. Men nu har även jag besökt Astrid Lindgrens Barnsjukhus.

Alex vaknade i morse och hade svårt att stå på benen. Upplevde honom som vinglig och han haltade väldigt. Eftersom han trillade i måndags och slog huvudet ganska hårt blev jag så orolig och tog beslutet att åka och kolla upp honom.

Naturligtvis var varenda trafikljus rött på vägen. Ni vet så där som det blir när man har bråttom eller känner sig stressad. Alla andra i trafiken kör som sniglar med.



Blev förvånad hur lugnt det var. Inga barn alls i väntrummet. Dom verkade inte överhopade med jobb, men det var kanske bara tillfälligt.

Vi fick ganska snabbt komma in i ett behandlingsrum men sen fick vi vänta lite. Överlag blev den totala tiden inte jättelång 2 timmar och 40 minuter spenderade vi på akuten och fick sen åka hem. Ingen skall-trauma misstänktes men däremot höft snuva. Vi fick gå hem med instruktionen att komma tillbaka om det inte gått tillbaka om en vecka eller om han får feber.

Tyckte nog att jag höll mig ganska lugn och samlad, men när jag förstod att det nog inte var någon fara med honom var det som luften gick ur. Jag blev så trött. Kändes som jag skulle somna där jag stod. Förstod att jag haft hjärtat i halsgropen hela tiden. Från de där första vinglande stegen i morse till vi kom ut genom dörrarna från sjukhuset.

Det tog på Alex med för han somnade som en sten i bilen och sov i flera timmar.

Likes

Comments

Kom i väg på mitt favorit pass i går.
Jag tycker performance klasserna är absolut bäst. Det är ju som PT träning fast du kör i grupp. Man får hjälp som man behöver för att göra övningarna rätt, vilket jag kan uppleva som svårt ofta.

Då van kör två och två peppar man varandra och i de övningar man kör själv blir man pushad av att se de runt omkring.

I går stog två av mina hat objekt på schemat, armhävningar och pull ups. Fy skjutton vad jobbigt. Man får verkligen ett kvitto på hur svag man är i axlarna. I armhävningarna skulle vi ända ner, släppa händerna och sen upp, JOBBIGT 😥😣

Även om passet är kort och övningarna få, känns det i musklerna idag. Har inte vågat mig upp på benen än men misstänker att de kan bli lite smärtsamt.

Likes

Comments