​Jag ska berätta lite om hur min graviditet tar sig! I början var man överlycklig över att vänta sitt första barn och spänningen att snart få berätta för hela familjen att det var min tur :D reaktionerna vart skit och i princip ingen blev glad eller iaf inte gav mig sen reaktionen som jag väntade mig. Jag lever med en depression i grunden och det är inte så lätt att bli av med den när allting går som de går just nu. Jag är inte ens glad över att få ett barn snart vilket är det sjukaste. jag har hela livet trott att denna tiden skulle bli den bästa i mitt liv men vad tänkte jag med egentligen, jag lycklig och glad det är bara inte meningen att de ska hända mig motgångarna är för stora och livet är skit. Min familj skiter blankt fan i att jag är med barn och ingen hör av sig visst (jo mamma och jag har ett väldigt starkt band och utan henne hade jag aldrig klarat detta) att dom själva inte har de så bra men när har dom brytt sig egentligen jo typ aldrig. försäkringskassan leker med mig och har väldigt svårt att bevilja mg pengar och bara de att inte få pengar vad tror dom att jag ska överleva på ingenting. Jag skulle aldrig blivit sjukskriven för pengar är viktigare än min hälsa och välmående. här sitter jag ensam med ett barn i magen i vecka 27 ochhar tankar på att int vilja ha barnet för vad fan kan jag ge den? ingenting. sorg är de jag lever för just nu. detta är de största i livet som kan hända och allt håller på å skiter sig. samhället är bajs jag skulle lika gärna vara arbetslös och gå på socialen för får samma lön där som nu haha eller nej nu får jag ju ingen lön alls. Utan hjälp av min älskad pojkvän och min bästa vän hade jag hamnat hos kronofogden och fått bo på gatan. vad fan är de för skit? hur lätt ska de vara att hamna här? jo för lätt. jag vill kunna njuta av tiden som gravid och umgås med vänner och familj och någon ska fråga mig om bebisen eller om hur jag mår. det äör som att varken jag eller bebisen existerar. stackars barn som ska få mig som mamma. kommer bli en sån misslyckad jävel. jag vill ge mitt barn allt men jag har inget!!! skönt att få skriva av sig för har ingen att prata med. 


Puss och Kram J

Likes

Comments

I måndags vart vi helt säkra på att vi väntar vårt kärleksbarn <3 som jag har längtat efter att få bli mamma och nu är det äntligen dags om ca 8 månader. Jag är väldigt nervös och spänd inför allt för att det är så nytt :D.

Mina första symptom:

  • Väldigt ömma bröst
  • knivhugg nere vid äggstockarna
  • ökad sexlust
  • vaknar på nätterna av typ mensvärk
  • väldigt kissnödig hela tiden
  • Trött

Ja det är väll dom symptomen som jag lidit av hittills. konstigt att man redan kan känna av så mycket men barnmorskan sa att det är nu det växer och ändras så mycket där nere så därför alla symptomen som var helt normala sa hon. Jag fick en tid bokad på tisdag nästa vecka för att gå igenom vad man får äta och inte och lite information eftersom detta är mitt första barn. Ska även diskutera med min doktor om medicinerna jag äter så det inte är farligt. Jag har ju lidit av en depression i flera år som jag äter stämningshöjande för nu. Vill absolut inte skada min lilla bebis som växer där inne så lika bra att ta reda på allt. Det var allt för nu. kommer med mer info senare :D

Likes

Comments