Header

Låg vaken till säkert två tiden i natt innan jag somnade. Vaknade strax innan fyra. Så inte så många timmars sömn. Har så många tankar som snurrar i huvudet. Vill kunna säga att det bara är positivt, att känslorna i mig behöver få utlopp och att jag för första gången på säkert 4-5 år har börjat sitta med musiken igen. Börjar skriva ned alla tankar, på ett mycket djupare plan än en blogg då haha. Gillar att fota och filma, men den känslan man får i musiken är inget som går att jämföra med en bild eller film.

Har suttit med youtube-tutorials och försökt förbättre mina redigeringskunskaper, men när solen började komma fram bakom horisont och moln så flög jag nästan in på rummet, drog upp halva packningen och plockade fram drönaren. Så njut av en riktig Österlensk soluppgång när den är som bäst, efter en lång natts regn och rusk, värmer den upp allt omkring oss.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Årets första bad på svenskt vatten. Badade ju faktiskt i år när jag och Martin var på Island, jämfört med det så var det här inget. Där var det väl runt 3-4 grader. Här är det ändå 16-18 grader varmt. Men jag var iaf i och jag har bildbevis. Även om det lär bli fler gånger idag för det är så tokvarmt så man vet inte vart man ska ta vägen.

Ska försöka på med min de andra på en promenad bort till sandhammaren. Det är en tre timmars promenad fram och tillbaka, men tror vi kan behöva det idag. Plus, det är så lite folk på stranden som man kan gå helt ostörd och den känslan är ju i sig mer magisk än att det är varmt.

Likes

Comments

Säg om du hör mig. Allting är glömt. Ingenting rör mig. Sitter på en dröm.

Så känns det att vara här, på Österlen. Ni vet vid det här laget att jag älskar den här platsen. Jag njuter av varje sekund. Men har vart småhängig hela tiden. Ont i halsen, utan aptit och supervarm och superkall samtidigt. Har ändå lyckats med två vändor mot Sandbybäck på stranden i det fina vädret för att sen slänga mig i solstolen och pusta ut.

Det känns dock väldigt tråkigt, för jag hade planerat för att springa varje dag den klassiska gamla rundan som vi alltid springer. Till Sandhammaren längs med bilvägen och tillbaka upp till huset via stranden för att sedan avsluta med ett bad i havet. Nu har jag inte ens orkat hjälpa pappa fixa med huset. Tur att min bror är med då, han får ändå sakerna gjorda.

Sitter fortfarande och reflekterar över det jag skrev igår. Funderade på det på min promenad idag. Känslan går inte att släppa. Det vrider sig i kroppen av att inte ha ett hundraprocentigt mål att sträva efter. Eller vetskapen av vad och vart man vill. Har försökt intala mig själv att det här är något positivt, men börjar tvivla allt mer på det.

Två hela dagar kvar här nere, vidare till Linköping och sen hem mot Stockholm.

Likes

Comments

Behövde slå på lite stämningsfullmusik innan jag började skriva. Oskar Linnros trycker genom högtalarna (bytte till One direction nu). Hans spelning på wow är bland det bästa jag har vart med om. När han talade om sina komplex och dumma tankar, det var något över det vanliga. Kan ju vart alkoholen, men blev väldigt berörd av det han pratade om och det gav så många fler dimensioner i låtarna.

WOW då. Kom ner till GBG i onsdags strax innan lunchtid. Klara mötte upp mig vid bussen och gud, det var så underbart att få se henne igen. Känns som en evighet vi sågs senast och nu känns det som GBG kan ersätta Stockholm i framtiden. Det jobbiga med den tanken är hur mycket jag slitit för att komma dit där jag är idag, planerna jag har för framtiden med praktikplatser och andra mål jag ska se till att ha kommit i mål med innan vintern. Eller om jag ens ska vara kvar i Sverige, jag vet fan inte vart jag ska i livet. Stockholm känns dock allt mindre och mindre rätt. Lite ångest att skriva det för jag älskar den staden, vattnet, arkitekturen, mitt hem, men stressen, människorna, hur man behandlar varandra. Det är långt ifrån den jag vill vara som den jag blir i den staden.

Men även när man hittar personer man klickar med. Som plockar fram sidor hos en själv man glömt bort man har, som utmanar och stöttar. Som rör till det i huvudet och får en ifrågasätta alla sunda tankar, värderingar och gå helt f*cking loco. GBG bjöd inte bara på musik, fest och upplevelser. Människorna man träffar som i slutändan kanske kommer att spela större roller än man först trodde. Man lär känna nya vänner, man lär känna sina gamla vänner mer och kommer dem ännu närmre. Också en anledning till att Stockholm inte är min stad längre, mina bästa vänner bor tre, till sex, sju timmar bort.

Ibland gör man misstag. Det är mänskligt. Att göra misstag och se sina "vänner" försvinna är något jag bitter fått erfara. Misstagen den här helgen har vart många, som alltid, men att se och höra ens vänner stå kvar vid ens sida, om än förbannade, har vart den här helgens höjdpunkt. Att också ha personer omkring en som säger vad det är som bekymrar dem är få förunnat. Oftast (läs: alltid) så är misstag något negativt, men i det här fallet så önskar jag inget annorlunda. Jag vet vilka som är mina riktiga vänner, jag vet att de alltid står upp för mig. Och jag vet att Ni läser det här, så ett så tokigt stort tack för att jag får vara jag och ha er bredvid mig. Älskar er något förbannat mycket.

Det enda jag önskar att vi hade hunnit med de här dagarna är minigolfen, för jag hade krossat mitt motstånd, men då får jag väl en grymt bra anledning till att åka tillbaka snart igen.

Hoppas ni gillar bilderna för jag är KÄR. Haha, när jag ser på de här bilderna och några andra, som får ligga kvar i datorn till en annan gång, får mina ögon att glittra och hjärtat att slå några extra slag av att se på dem.

Likes

Comments

Shit, fuck, gosh, ååh, helvete.

Undrar vart helgen försvann och vad som hände. En berg-och-dalbana i kropp och sinne, men en superupplevelse. Borde kanske inte skriva det här inlägget nu i och med att bakis är lika med ångest och jag är bakis efter tre dagar med Way out West.

Lämnade precis Jönköping på vägen hem mot Linköping. Funderar på vad jag vill få sagt för nu har jag skrivit om det här så många gånger. Avrundar det med att ge er bilderna istället.

Imorgon så kommer en längre berättelse om musiken, tankar om Göteborg och framtiden. Måste få skriva av mig lite nu känner jag.

*Skrev det här inlägget när klockan var strax innan fyra, men internetet på bussen vill inte samarbeta. Så jag lägger upp det nu istället.


Likes

Comments

  • Facebook
  • Snapchat
  • Youtube
  • Instagram
  • Blogkeen
  • Nouw

Instagram@johanbenno