View tracker

Jag ligger ikväll och läser Michaela Fornis senaste bok. Bläddrar man tillbaka på en del inlägg jag lagt upp så kan man förstå ganska så snabbt att jag tycker om hon och hennes böcker väldigt mycket. De är på något sätt så äkta och igenkänningsfaktorn i dem är maximal. Jag kan sätta mig in i princip varenda ord hon skriver, gott som ont.

"Jag är inte perfekt, tyvärr", är hennes senaste bok. I den får man på vissa sidor uppgifter, eller helt enkelt frågor man ska svara på själv. Just nu läser jag kapitlet om förebilder och fick för mig att själv skriva upp mina förebilder, för efter att ha läst kapitlet så insåg jag hur viktigt det faktiskt är att ha människor man ser upp till och även komma ihåg dem så man har det med sig hela tiden när världen bara vill vända upp och ned på en.

Vem vill jag vara?

Jag vill vara mig själv. Ett otroligt klyschigt svar om man frågar mig egentligen men den meningen har ju så otroligt stor innebörd. Jag tror inte det är många människor som egentligen vet vem de är och ärligt talat så tror jag att man aldrig kommer vara riktigt säker på det heller. Däremot så tror jag att det är otroligt viktigt att lära känna sig själv så gott det bara går, för det är ju med oss själva vi ska leva hela livet och alla runt omkring oss är där och gör resten komplett. Jag tror på att man kan forma sitt eget liv. Är det så att man inte trivs med tillvaron man lever i så tror jag på att det bara är en själv som kan ändra på det i slutändan, omgivningen finns bara där och hjälper en på traven och påverkar ens val men det är vi själva som i slutändan bestämmer valen vi gör. Sen ska man aldrig stressa sig fram med något utan istället försöka göra det som känns bäst när man känner sig redo för det.


Vilka förebilder har jag för att fortsätta vara en sådan eller för att kunna bli en sådan människa?

- Min storasyster Hanna. Så mycket hon inspirerat mig under alla år men det är väl egentligen inte förr nu jag börjat reflektera över det. Så snäll och givmild människa. Önskar bara att jag kunde vara hälften så bra som hon är. Har alltid så kloka svar att ge när man frågar henne något. Precis som ett lexikon, känns som hon har svar på alla livets gåtor.

- Malin Vik. En god vän. Hon har så mycket liggandes i sitt bagage på så kort tid och varför hon är en förebild för mig är för hon vågar. Hon vågar utmana sig själv och hon vågar ta risker. Hon vågar göra det som hon tror är bäst för hon själv och ingen annan och det är därför hon är en stor förebild för mig i livet. Varje gång jag ska testa något nytt och våga göra en förändring så tänker jag på henne, hon är bara så cool!

- Min chef. Ett så stort driv och engagemang som hon visar är något som jag en dag också vill visa. Förhoppningsvis kommer jag en dag bli en lika duktig chef som hon är.

- Michaela Forni. Såklart. Vem skulle jag annars få inspiration ifrån för att skriva och läsa. Hennes böcker är faktiskt böcker som är väldigt viktiga för mig. Under denna tuffa period som jag har gått igenom och fortfarande går igenom så hjälper hennes ord mig mycket på traven. Hon får mig att inte känna mig så ensam.


Vilka vänner inspirerar mig, vad kan jag lära mig av dem?

- Min syster Amanda. Inspirerar mig med sitt lugn. Hon visar att saker och ting inte alltid är lika farligt som jag ofta kan få det att framstå. Jag blir trygg av henne.

-Sofia. Finns alltid där. Hon orkar stå ut med mitt tjat dagarna i ända även fast jag oftast upprepar samma saker en hel dag. Hon ger mig sån inspiration till att finnas där lika mycket för mina vänner tillbaka så som hon gör till mig.

- Lizette. Ger mig inspiration till att ta saker lite mer med en klackspark. Hon är alltid så glad och sprider sån sprudlande glädje omkring sig, tänk om alla människor kunde sprida så mycket glädje omkring sig som hon gör. så unik.

- Annie. Ger mig en hemmakänsla. När jag är med henne känner jag mig på något vis hemma. Vi två är som helan och halvan, finns nog inga kompisar som är så olika som vi är men ändå fortfarande håller ihop. För det är något mellan oss som gör att vi föralltid kommer förbli vänner. Så tacksam för denna tjej och inspirerar mig bara till att orka kämpa när livet är tufft.

-Fanny. Åh vad hade jag gjort utan henne. När jag träffade henne gav hon mig ett nytt perspektiv på livet, något jag aldrig hade sett innan. Hon inspirerar mig varje dag vi bara hörs av. Med sitt otroligt lugna sätt att visa lugna mig, det känns så äkta och jag känner att hon på riktigt bryr sig om mig.

- Leah. En vän som alltid ställer upp vad det än gäller. Hämtar och skjutsar. tränar, käkar. Jag inspireras av hennes äventyrliga sätt att vara, hon vill så mycket och lyckas även med det.


Alla mina vänner inspirerar mig på sitt sätt, man formas ju av de människor som befinner sig i ens omgivning och jag tycker att de än sålänge lyckats forma mig till en bra människa.

Likes

Comments

Likes

Comments

För en tid sedan blev jag spådd.
Jag vet, det är inte många som tror på det där och ska jag vara ärlig så gjorde inte jag det heller fram tills att jag faktiskt kom fram till att det stämde.

Kvinnan berättade att mitt liv kommer vara tumultartad en period till, men att jag kommer bestämma mig för att resa ändå. Just i den stunden trodde jag verkligen inte på det, för jag kände själv att jag inte alls var redo att göra det, utan det skulle ta tid för mig innan jag kände mig säker och redo att ge mig ut i världen.

Men. Här står jag idag och har precis bokat en flygbiljett till Österrike där jag kommer jobba i två månader. För vissa är två månader en piss i Mississippi men för mig är det stort. Jag som aldrig gjort något sånt här innan är sjävklart rädd men också så himla förväntansfull på vad som komma skall. Jag känner mig så redo att komma bort ett tag och ta tag i mig själv igen, hitta mig själv och bli en ny människa.

Denna resan började egentligen för längesen, närmare bestämt i höstas. Det var innan jag fick mitt jobb på Systembolaget till och med. Jag satt och sökte jobb en dag och helt plötsligt fick jag bara tanken att "oj va roligt det skulle vara att testa att säsonga ändå". Jag som inte åkt mycket skidor i mitt liv tyckte ändå att det verkade så kul att göra det. Så jag började söka runt lite överallt på olika skidorter, Sverige som alperna. Sedan la jag det åt sidan för jag hörde inget mer. & tiden rullade på.....

& nu för snart två veckor sedan, fick jag ett mail ifrån ett företag i Österrike. De var intresserade av mig och ville bestämma en intervju. Sagt och gjort gjorde jag denna intervjun via Skype och dagen efter hörde de av sig och sa att jobbet var mitt om jag ville ha det. Först var jag tveksam... jag menar, jag har både en lägenhet och ett bra jobb här. Men det var något inom mig som bara skrek att jag var tvungen att ta detta.... tvungen att komma bort, göra denna resan på egen hand.

& här är jag nu. Med en vecka kvar till avresa. Det är extremt mycket som ska fixas men oj vad jag är redo för detta.

Likes

Comments

Likes

Comments

View tracker

Ja... vad ska man säg...
Jag tror detta är det första året i hela mitt liv som jag har fått känna mer än vad jag någonsin gjort. Detta år har varit en otrolig berg och dalbana och ska jag vara ärlig så har jag lärt mig så mycket på det med.
Jag har varit ledsen, gråtit, skrikit.
Jag har varit glad, skrattat, känt lycka.
Jag har känt mig så misslyckad.
Jag har känt mig sviken.
Jag har känt mig älskad.

Jag har nog känt allt.

I början av 2016 trodde jag aldrig i min vindaste fantasi att det var såhär det skulle sluta.

Jag har tagit tag i livet och bytt jobb, insåg att har du ett jobb du inte trivs med så blir hela ditt liv helt i obalans.
Jag och Linus beslutade oss för att gå skilda vägar.
Jag har flyttat till min egna lägenhet och faktiskt börjar lära känna mig själv på en helt annan nivå än innan hur klyschigt det än låter.
Jag har hittat en vän för livet.

Jag har åstadkommit så mycket, bra och dåliga saker, men dessa punkter är nog det som satt sig i sinnet djupast. Det är det som gjort att jag kommer minnas året 2016 som ett mycket tumultart men trots det, ett bra år.


Likes

Comments

Imorgon är det julafton. Jag känner ärligt talat ingenting. Finns ingen julkänsla som infinner sig inom mig alls. Det kan ju i och för sig bero på många faktorer, dels att den inte kommer firas på det sättet som jag varit van vid i fyra år, eller att det inte är någon snö tillexempel.

Men över lag är julen och har alltid varit en ångestladdad period för mig. Jag kan knappt kalla det högtid för jag tycker julen är så otroligt jobbig. Jag har alltid huvudvärk på julafton (tro mig, det är sant) och jag är dessutom alltid nedstämd. Missförstå mig rätt, jag tycker julen är mysig och jag uppskattar verkligen tiden jag får tillsammans med min familj. Men det är allting runt omkring, hysterin kring julklappar, pyntet, granen osv som gör mig så nedstämd.

Nu iår är det dessutom så att den kommer inte firas på det sättet som jag gjort innan. Jag kommer inte vakna upp brevid Linus och jag kommer inte åka med och äta lunch hos hans familj. Istället kommer jag göra något annat och även fast jag har svårt för julen så har jag också svårt att bryta traditioner, bryta något som jag är van vid att så ska det vara.

Men vad ska man göra. Julen är bara några dagar och sen är den över för iår igen, då är det ett heeeeelt år kvar tills nästa gång..

Ta hand om er alla där ute.... & god jul ❤️

Likes

Comments

Ja, det gör jag.
Jag tänker på dig varje dag, varje minut, varje sekund. Vad gör du nu? Vad har du gjort idag? Vad ska du göra imorgon?
Alla dessa frågor kommer upp i mitt huvud.
Men.... skillnaden på nu och för en liten tid sen är att jag nu lärt mig hantera det. Jag har lärt mig hantera min situation och sits som jag sitter i.
Jag kan inte gå runt och vara ledsen hela tiden även fast det egentligen ärligt talat är det jag vill, få ut alla tårar jag håller inom mig varje dag. Men hur kul blir det för min omgivning? Jag måste visa mig stark, för andras och för min egna skull, för att visa för mig själv att jag klarar det här. Utan hjälp.

Men ibland rinner det över... dagar som dessa idag har det runnit över för längesen. Jag är bara så ledsen idag. Ledsen över allt jag saknar och vill hålla kvar. Ledsen över att jag känner att jag misslyckat. Misslyckat med att känna mig stark.

Men sen får man inte glömma. Såna här dagar måste man ha.

Man måste bryta ihop 1000 gånger för att sen kunna resa sig upp igen och bli 1000 gånger starkare efter det.

Älskade syster, vad hade jag gjort utan dig..

Likes

Comments

Ibland när håret inte protesterar så älskar jag mitt yviga hår. Det blir liksom mer liv i hela mig och jag känner mig faktiskt fin. Som idag till exempel, jag känner mig verkligen fin.

Likes

Comments

Ingen bra dag idag. Att det ska vara så otroligt ansträngande att bara försöka vara glad hela tiden. Varför är man så rädd över att visa sig ledsen? Varför är det så ansträngande att svara att man mår bra när man egentligen inte gör det när någon frågar den enkla men ack så betydelsefulla frågan "hur mår du?". Det är då fan med. När kommer vändningen egentligen. Hur länge orkar man fortsätta stå på fötterna?

Så himla glad över att få vara din moster.. min lilla plutt ❤️

Likes

Comments