View tracker

Det blev ingen bebis. Jag började blöda i vecka 8 som pågick. Inte så värst mycket, men ändå. Inte förrän vecka 11/12 kom en ordentlig ström av blod. Märkte det när vi tände lampan under akten. Och det var rött - överallt. Satt på toastolen och tog mig för huvudet (typiskt nu händer detta för att jag tidigare gjort 2 aborter, karma typ...). Fast läkarna säger att det inte har effekt så kändes det iaf så på något sätt, livliga fantasin spelar upp en film och orden: I told u so. Läste på internet, massa trådar i olika forum och hade ju vart många som haft liknande men ändå fött fullt friska barn. Hoppfull som man är... Ett ultraljud i vecka 12+6 visade att endast lite vart kvar. Det sista kom ut för bara en vecka sen. På ultraljudet sa det att det var en otypisk MA (Missat missfall),det vart svårt att se när embryot slutat utvecklats, och dessutom fanns inte ens ett foster att se, endast en hinnsäck som inte var särskilt stor. Inte mycket som tröstar, även om jag bearbetat det väl o snackat med sambo med mera.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

And I do love em' and i do love em' and i do love em' do...

Mandy är en amstaff-labrador tik (aka labstaff) på 7 år i Juni, kommer från Köpenhamns Ghetto. Monky är en himla blandning - Amstaff, rednose-pitbull, bully och rottweiler, född 20 Januari i år i Malmö. Mandy var lite bitter de första 2 dagarna, men har nu fullt adopterat henne. Det känns tråkigt att behöva adoptera bort Monky... men hon är en brukshund, en riktig arbetsjycke - agility - minst. Hon har så mycket energi och hon behöver utlopp för det. Fan att jag inte tog Cesar Milans tips. Lyssnade korkat och naivt på uppfödaren. Vill tro på att det människor säger - är sant.

Likes

Comments

View tracker

Ja, har ju då plussat nu va. Är i vecka 5+5 (5 veckor & 5 dagar). Mår fantastiskt med tanke på hur illa jag mått förut - vid 2 graviditeter som blev till abortering. Det som påverkar mig mest nu är tröttheten och huvudvärken. Allt annat är piece of cake. Jo, å så skaffade man en hundvalp 10 dagar innan ägglossning, som är den ettrigaste saken i mannaminne. Trots uppfödarens ord: lågenergisk, sover bra, låg/medel-energi hos föräldrarna. My arse:

Söndriga möbler, söndertuggade skor, hundbajs med diverse saker i såsom fimpar, snus och till och med en kondom (häpna), dock har hon nu lärt sig att dessa tingestar inte smakar något vidare. Vi kör hårdträning med allt !!! - mat, promenad, lekar, potträning.

Det hela + heltids nattjobb känns ju. Ryggen värker en del, men det kommer och går, så ingen fara. Men hållbart är det tyvärr inte. Något måst få gå. Tror det blir valpen. =(

På det så har jag en student inneboende i min lägenhet. Hen är inte särskilt hjälpsam eller renlig, inte ens för egen del. Hen ska ut den sista maj. Längtar. Låt mitt hem bli mitt igen.

Baby och jag ska städa ut gammalt skit. Åkte till tippen med negativt associerade möbler. Så mycket skit folk kastat på mig. Vill inte ha. Nu är det vi, jag och min familj som räknas. Allt kommer bli bra... det tog 14 år... typ.

Puss. <3

Likes

Comments

Jag tror att jag är gravid... =)

1. Det började med att mitt smaksinne förändrades. Kunde inte förnimma kanelen i Moussakan som min baby tillagat. Jag "frynade" (xD) på näsan när kylskåpet öppnades och något luktade litte granna enligt baby. Men jag tyckte det luktade avlopp, fyfan. På jobbet tyckte jag teét smakade vann (Skånska!) - tog 2 påsar men ente fan hjälpte det.

Ägglossningen var någongång mellan 24e Mars - 29 (svårt att säga med tanke på den omställning p-piller gjorde i Februari månad). Hursomhelst så kände jag ett stick i högra sidan, nedre magdelen (gissar högra äggstocken) en gång den 25e och en gång den 27e. Jag gissar att detta var när ägget befruktades. Har läst genom typ 20 olika forum och säger bara fuck vetenskapen när vi har miljoner kvinnor världen över som beskriver denna upplevelse (jävla vedenteskap (läses på skånska tack)). JAG KÄNDE DET!! Sticken var tydliga, exakta, som en nål mot huden, eller ett stick i fingret på vårdcentralens labb fast om möjligt minimalt precis på en tiondels millimeter typ. Kan också liknas vid när du har en nerv som sticker till. Vilket det typ är.

Det skulle också kunna vara att det första sticken var befruktning och det andra när ägget vandrat till livmodern och fäst sig. Jag har vart gravid 2 ggr tidigare så har någorlunda koll på hur det känns och vad som komma skall inom första 10 veckorna. (abort... )

2. Det andra tecknet var andfåddhet, asså vi snackar inte på gymmets löpband, mer när jag skulle böja mig ner för att ta på skorna - lol. Jag tänkte vad fan.

3. Även om det var tidigt (typ v. 2+, alltså just efter befruktningen) så kikade bröstådrorna fram. Sakta men säkert. Blåare för var dag som gick. Brösten började också klias, innan de började växa.

4. Jag började också kissa oftare.. tänkte att jag ju inte druckit så mycket, och fick dessutom gå upp mitt i natten/dagen, med tanke på att jag jobbar natt.

5. Svindeln blev inte påtaglig förrän igår

6. Därmed hungerskänslorna. Minst 2 portioner mat. Nästa vecka blir inte rolig alls... illamåendet lär komma.

7. Illamåendet har också kikat fram då o då men jag tänkte att det kunde bero på att jag sovit för lite i samband med nattarbetet.

8. Har också haft en återkommande huvudvärk.

9. En av de första symtomen var den dragande/molande känslan i magen. För mig är denna annorlunda än mensvärk. Det är denna som är livmoderns växtvärk. Denna känns mer om jag stressar, eller skrattar och hostar, vilket fick mig att tänka på att det skulle kunna vara sammandragningar vilket a waaaaaay för tidigt i gravdiiteten.

10. Tarmarnas rörelse avtar sakta. Fiser som farao i morgontoaletten, och det är fan pinsamt och jag blir nästan rädd för jag är inte van vid det. Iom att jag är snustorr så låter det liksom. Hade man satt en kula där så hade den gått genom väggen, typ. Jag svär. Walla bror.

11. Ont i korsryggen! Från och till. Ibland inte alls, ibland märkbart störigt.

12. Lite lite halsbränna.

Kanske har jag missat något. Ska tänka... och uppdaterar när jag kommer på något. Får väl göra en sån där traditionell sak och lägga upp bilder allt eftersom, och hoppas på att graviditeten går bra. <3

Ps. Har än inte plussat (grav.test) men det kommer i dagarna om det inte är något fel på ägget dvs. =(

Kärlek <3

Likes

Comments

Så... jag har tänkt börja skriva igen. Har ganska många bloggar, men efter ett tag förekommer det hela sig tämligen meningslöst. Jag vill inte dela med mig av livets läxor (mitt). Jag tror inte att jag har svaret på dina problem. Jag tror att var och en måste finna sin väg.

Jag vågar inte än yttra mig om att jag nu kanske kanske kanske närmar den väg som är min - och bara min <3. Eftersom jag är rädd att det då ska gå i kras. Självuppfyllande profetia av de negativa föreställningar jag bär på, formade av det jag mött, upplevt.

Så mycket jag är så jävla trött på. Åter - vad är då meningen med att jag skriver såhär? - Få utlopp för skiten? Pracka på dig min livsåskådning? Få bekräftelse om att jag finns, existerar och är viktig? D.v.s skriver jag för att bygga på mitt ego... jag vet inte. Att jag inte vet känns dock som ett gott tecken, hade jag vart tvärsäker så hade jag vart en idiot.

Jag tror faktiskt att mitt försök till skrivande kan visa på en någorlunda behaglig förhållning till (den ofta skrämmande) världen vi lever i. Om jag klär av världen, plockar bort normerna, traditionerna och allt sånt, så blir många ganska rädda, slår på olika skyddsmekanismer. Men jag visar samtidigt i min hand- här - här finns ett annat sätt att göra livet på - inte särpräglad av religion, total nationalism, att jag har en vagina, att jag har en pojkvän i mitt liv som jag älskar, men utan.... av..... ett sätt att vara i, beskåda och ta del av utan att ryckas med trots alla omständigheter som ständigt pockar på oss, ber oss om uppmärksamhet. Vägen hit var krokig.

Samhället saknar intimitet. Med det menar jag inte den bild du får av två människor tätt omslingrade, utan intimiteten och äktheten i allt: Inte minst sociala medier, bloggar, människor som befäster sina ego och inre smärtkroppar med materiella ting som visar att de är förmer än andra varelser på jorden. Nu hatar du mig. Nu vill du stänga ner sidan. För du vet att den där pälsen du bär var ett lidande för en vit räv någonstans i Kina, samtidigt som du just klappade din hund på huvudet. Du delar "tyck-synd-om-djuren-inlägg" på fejjan medan du skär i din filé. Du är i mina ögon ganska så dum. Inte för jag tror att du egentligen är det, utan för att du bara inte vet hur du kan göra/leva annorlunda. Här... ta min hand.

Likes

Comments