View tracker

Om jag känner mig själv rätt blir det mitt sista inlägg på ett tag, för jag orkar inte skriva längre. Har tappat gnistan för att skriva här och det blir bara mer och mer flummigt för varje inlägg som går. Har gjort en hel del fel, har ljugit, svikit, sårat både mig själv och andra hela mitt liv. Men det fick ett slut när jag träffade henne. Känner att det även här kommer bli extremt jävla flummigt men vem fan bryr sig? Ett nödvändigt ont, en lögn, hemligheter, krossade hjärtan, tårar, hårda ord och känslor i massor. Ett nödvändigt ont kan vara behövligt ibland när saker och ting inte går att lösa med bra intentioner, då får man ta till med det stora artilleriet och låta något ont göra något gott för att  bana vägen för en bättre framtid. En lögn kan ändra allt, både gott och ont. Att ljuga ligger i våran natur som människor men oftast så ser vi rakt genom lögnerna och ser sanningen i det hela ändå. Hatar lögner. Hemligheter korrumperar, det går inte att hålla hemligheter för förr eller senare så kommer de upp till ytan och det blir värre än om bara hade berättat allt direkt. Jag hatar hemligheter, speciellt när jag kan se att någon ljuger för att bevara sina hemligheter. Jag verkligen avskyr hemligheter och undanhållande av sanningen för jag är inte så dum som man kan tro, jag fattar direkt och ser signalerna. Usch. Krossade hjärtan är vad man kan få av lögner, svek, hemligheter och ett nödvändigt ont. Krossade hjärtan omger oss i denna värld och ibland känns det som att inget kan få just en själv att må bättre när hjärtat är krossat. Men rätt vad det är så dyker det upp någon som kramar om en så hårt att alla de brustna bitarna samlas ihop och bildar ett hjärta igen, det har ärr och hål i sig men iaf så har man grunden att bygga på för att få det helt och fint igen. Tårar är det vi fäller när vi får vårat hjärta krossat, tårar är så vackra för det ligger så mycket känslor i varje tår som kommer rullandes ner för kinden. Tårar kan komma även av glädje, ilska eller smärta. "Smärta kräver att kännas". Hårda ord är det värsta av allt, för det kan vara något man kastar ur sig i stundens hetta och orden sårar så otroligt mycket fastän man inte ens menar dem, men varför säger man då dem? Hårda ord är så förrädiska på det viset för man menar dem inte men hur kan man inte mena dem när man säger dem? Ett av livets mysterium. Känslor i massor är bland det bästa som finns och det värsta som finns. För massor med känslor kan få en att må så otroligt bra och allt blir bra i ens liv, man kan glömma tid och rum. Massor av känslor kan även få en att må så otroligt dåligt att det känns som att tiden står stilla och att man inte fyller någon funktion på denna jord längre. Känslor är bland det bästa som finns, de kan få oss att må bra eller dåligt. Mår vi bra uppskattar vi allt bra som händer omkring oss, mår vi dåligt ser vi inget annat än elände och misär omkring oss. Så länge vi har bra känslor inom oss kan inget stoppa oss. Nästan allt det här stöter man på i alla dagens förhållanden vare sig det är till en familjemedlem, en partner, en vän eller vad som helst. Det finns lögner, hemligheter, svek, hårda ord, känslor, krossade hjärtan och ibland även ett nödvändigt ont. Det är oundvikligt att inte stöta på något av dessa i ett förhållande. Min stora fasa är lögner, hemligheter och att inte berätta saker för varandra utan istället ljuga och undanhålla sanningen. Jag kan förlåta allt när jag älskar någon, inte förens jag ser att min partners svek eller snedsteg är menade för att jag ska förstå att de inte illa vara med mig kan jag ens tänka tanken på att lämna dem. För när de medvetet börjar såra mig förstår jag att de inte är lyckliga med mig. Jag är en sån människa att jag skulle ge allt av mig själv fär att göra någon annan lycklig eller göra så att de inte häver såra någon annan för då kan de såra mig istället. Även om jag verkar vara en ganska stark person så är jag otroligt svag kan jag berätta, det är sjukt hur svag jag är. 

Maria, jag kan aldrig få nog av dig. Jag älskar dig och hoppas att du aldrig glömmer bort det. Ska aldrig ljuga för dig, aldrig ha hemligheter och ska alltid berätta allt för dig. Godnatt eller nå nu.

Likes

Comments

De känslorna jag skrev om i senaste inlägget är inte något jag känner egentligen, är bara så att jag skrev i en svag period jag hade och ibland tar det över och jag får för mig saker. Kände mig bara så ensam för mina vänner gör lite som de vill och även om jag umgås med dem så känner jag mig utanför på något vis. Och min stöttepelare var borta så ja det är svårt att förklara. Det kan finns en förklaring till varför jag är som jag är och varför jag gör som jag gör men det kräver en utredning, borde jag göra det kanske? För om jag fick det bekräftat hade jag kunnat berätta för folk även om de skulle se mig som någon sorts missfoster och vara rädda för mig. En förklaring på mitt beteende hade varit så skönt att få, men om jag skulle göra utredningen och sen visar det sig att det inte är på det viset så har jag ju ingen förklarning längre och hur ska jag reagera då? Det är tur hon finns och förstår mig min stöttepelare, accepterar att jag kanske inte är som alla andra. Hon är helt fantastiskt, bäst och den vackraste som finns. Hon har haft det svårt i livet, troligen mer än de flesta. Hon kämpar på så starkt och det är vackert att se framstegen hon gör. Utan henne hade inget varit värt att kämpa för. Har haft problem med magen av och till sen i somras men nu har jag haft ont och obehag i magen i en vecka så imorgon ska jag till vårdcentralen och kolla på det. Jag hoppas faktiskt att det är någonting så jag vet vad jag ska göra åt det. Men sålänge jag har henne vid min sida kan jag klara mig genom allt för hennes närhet och hjälp är allt jag behöver. Hon gör mig komplett, hel, lycklig. Hon får mig att hitta mig själv igen hur förlorad jag än är, jag är skyldig henne mitt liv och det har jag inget emot att vara för jag kommer aldrig sluta älska henne. Mina känslor verkligen bara blir starkare och starkare, det är helt sjukt för känner mig nykär varje gång jag ser henne. Hon måste vara en ängel, det finns ingen annan förklarning.

Likes

Comments

Livet har mycket att bjuda på i alla sina krön, kurvor, backar och svängar. Mycket av det goda och mycket av det onda, men man kan inte bara få det ena. Problemet de flesta har idag är att när de får en motgång så släpper de allt och bara följer med strömmen. Man måste gå rakt in i stormen och försöka lösa problemet istället för annars blir det aldrig bättre och man kommer ångra sig. Jag är inte världsbäst på att lösa mina problem men oftast så försöker jag, men oftast blir det bara värre. Men det viktigaste av allt är att ha en stöttepelare som man kan luta sig mot och få styrka. Jag skulle aldrig klara mig utan min stöttepelare, inte en dag. Är så mycket i mitt liv som är knasigt, många tankar och grejer som snurrar. Min stöttepelare finns alltid där, hon tröstar och ger mig lust att fortsätta. Jag vet att hon inte känner det hon en gång gjorde för mig, jag vet det och har alltid märkt av det. Mina känslor för henne bara växer men hon glider längre och längre ifrån mig känns det som. Känns som att hon är olycklig här med mig, jag vill inte att hon ska vara olycklig. Önskar det fanns något jag kunde göra för att ändra allt med inget som jag kommer på kan hjälpa, mer och mer glider hon ifrån mig och jag kan bara stå där och se på medans det händer för hennes hjärta kan inte öppna sig för mig igen för jag har svikit henne så mycket förut. Jag mår inte bra, jag är inte frisk, något är fel med mig hela tiden... Vill bara få lägga mig och sova och inte vakna igen på ett par månader. Förlåt för blandade känslor och ett kort ologiskt inlägg men orkar inte skriva nå mer nu för vill bara få somna in

Likes

Comments

Take it back

I would take it back
For just another minute
Just another chance with you

Give it up
I would give everything up
Every last breath
Every first taste, for you.
Just to make it alright.
Just to make it alright.

But its too late, to go back.
I can see the darkness, through the cracks.
Daylight fading, I curse the breaking.
The day is gone.
The day is gone.

Run away
I ll just run away
like a child
from all them to you...
And now I see
my most constant mistake
is i don't know what I love till its gone...

But its too late
To go back
And I can see the darkness
Through the cracks
Daylight fading
I curse the breaking.
The day is gone.
The day is gone...

Its too late to go back,
I let the darkness seep through the cracks.
Love is bleeding, I curse my breathing.
The day is gone...
The day is gone...

Likes

Comments

Jocke, det är mitt namn. Joakim Gabriel Forsell, född och uppväxt i vansbro/älvdalen.​ Bor här i älvdalen nu på heltid, går i skolan här och nästan alla vänner jag har finns här, även om inte jag har så många kvar. Men innan jag flyttade hit var jag här ofta på somrarna med mormor och mamma då de kommer härifrån. Har släkt här och känner mig för en gångs skull hemma när jag är här. All tid jag har spenderat i vansbro har format mig, men det är här jag slipas till min färdiga form. I mina yngre dagar i vansbro minns jag inte så mycket, har förträngt det mesta tror jag. Växte upp med en pappa som aldrig fanns där och aldrig brydde sig, en mamma som var deprimerad och trött och en bror som hade sitt eget liv att sköta. Så utan familj som tog hand om mig lärde jag mig att leva själv och att jag inte behövde någon i mitt liv, så fel jag hade. Åren gick, mamma flyttade och jag hamnade hos pappa på heltid. Han var aldrig hemma, det finns så mycket jag önskar att jag kunde ha gjort med honom som alla andra verkar göra med sina pappor. I skolan förekom det lite mobbing mot mig, det tog hårt då jag inte hade någon att prata med och ingen som brydde sig. Jag började tro på allt jag hörde om mig själv och än idag är de orden min verklighet. Började skära mig själv, funderade på självmord flera gånger för jag var så värdelös. Men jag hade alltid något att se fram emot, gymnasiet, AM-kort, en flickvän, vänner och hoppet om att nån en dag skulle bry sig och se mig hur mycket jag än hade döljt mig själv. Allt började på en uppåtgående spiral efter första terminen på gymnasiet för att sedan krascha rakt ner i depression, ångest, panikångestattacker och ännu mer självhat. Mitt självförakt går djupt. Hade en flickvän, men hon lämnade mig och då rann det över i bägaren och allt kom fram som jag burit på sen barnsben. Ett år av mediciner och psykologer senare hade jag överlevt ännu ett av livets svåra prov på min livsvilja. Men hade inget att se fram emot längre, tvivlade på mig själv, tvivlade på livet, jag visste inte om jag valt rätt linje på gymnasiet eller vem jag ens var längre. Jag slutade bry mig i allt, började röka mer än förut, snusa, duschade aldrig, åt aldrig, bytte aldrig kläder och brydde mig inte i skolan. Jag brydde mig inte i något, inte ens om jag levde eller dog. Men dagen kom, då gnistan blev till en eld i mig igen. Hon dök upp som en ängel skickad från ovan, en frälsare. Jag visste vem hon var, jag hade sett och tänkt på henne förut, mina drömmars tjej. Alla andra tjejer var något man såg och glömde, men hon satt kvar i mitt sinne. Jag har aldrig skämts så mycket över mig själv som jag gjorde då när jag såg vad jag blivit. Med hennes hjälp hittade jag mig själv igen, hon fick mig att tro på kärleken och livet igen. Allt blev bara bättre i mitt liv efter att hon dök upp. Utan henne vet jag inte vart jag hade varit idag, kanske död i ett dike någonstans, vem vet. Kommer aldrig kunna få henne att förstå hur mycket jag älskar henne och hur mycket hon betyder för mig. Hon är mitt liv, utan henne finns inte jag längre. Det är sjukt hur beroende man kan vara av en person. Jag vill aldrig förlora den här tjejen, men jag ser hur jag sårar henne. Hur rätt jag än försöker göra så gör jag alltid fel med något och det sårar henne, även om hon säger att det är okej så ser jag att det sårar henne. Jag ska försöka ändra mig till det bättre och aldrig såra henne igen för har gjort det alldeles för många gånger nu. Genom att bara finnas har hon hjälpt mig så mycket och visat mig riktningen där jag kan finna rätt väg i livet igen. Jag hoppas att jag kan få henne att må bra, för hon förtjänar det mer än någon annan att få må bra. Jag hoppas att i det sista kapitlet i mitt liv så finns hon kvar min sida, för vill vara med henne livet ut. Är bara hennes.

Likes

Comments

View tracker

Mitt ljus i mörkret, Maria, detta inlägget är speciellt skrivet bara för dig(även om några andra har varit det men ändå). Du vet inte hur mycket jag älskar dig, hur mycket jag saknar dig varje gång vi är ifrån varandra. Första gången jag såg dig så blev jag så intresserad för dig att jag blev tvungen att veta vem du var och vad du hette. Varje gång jag såg dig efter det så ville jag träffa dig, ville imponera på dig på något vis så du skulle märka lilla obetydelsefulla mig. Dagarna gick och blev till månader men varje gång jag såg dig ville jag att du skulle se mig. Såg dig påväg hem från skolan och ville ge dig skjuts men vågade inte för ville inte verka läskig och skrämma bort dig innan jag en hade dig. Jag var i en mörk period i mitt liv då, inget ljus fanns och inget hopp men glöden fanns i mitt hjärta och den där kvällen så skulle din gnista tända elden på nytt i mitt hjärta. Du visade intresse för lilla mig och jag ville inget annat än å vara med dig så mycket jag kunde. Alla gånger vi var hos Tom och du bråkade på mig och jag klappade ditt hår, du hade ditt huvud i mitt knä och jag blev så kär. Alla frågor du ställde till mig som värmde mitt kalla inre. Våra små sjuka gester där vi låtsaspussades, du satt på mig i framsätet för att få mig att få stånd ;) men framförallt minns jag hur jag ville pussa dig så många gånger när vi låtsaspussades. Varför vågade jag aldrig göra det? Men den gången kom då du jag och Emilia tittade på film hos dig och jag somnade med dig i min famn. När jag vaknade och skulle smyga iväg för att åka hem så vaknade du och kom till mig när jag stod i dörren, vi kramade varandra och sen kysste vi varandra. Jag har aldrig känt sån värme i mitt hjärta som då, aldrig blivit så lycklig. Efter det blev allt bara bättre och bättre, vi hade våra stunder då det såg mörkt ut men vi tog genom dem. Tillsammans kan vi klara oss genom allt känner jag, vi har klarat oss genom så mycket och jag vet att vi kommer klara av allt. Sen den 11/12-16 blev du min, jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Jag vet att du vet att jag har lämnat ute att skriva om en händelse som kunde ha förstört allt och det var mitt fel. Men jag skäms så jävla mycket över det och hatar det jag gjorde och förstår inte vart den tanken kom ifrån. Men jag har alltid älskat dig även om inte du trodde det, och det sårar mig så jävla hårt det jag gjorde mot dig. Jag ville bara åka hem till dig, krama om dig, säga att jag saknar dig och be om förlåtelse för allt. Men det gjorde jag aldrig, förlåt. Ska aldrig mer utsätta dig för något sånt, ska bara behandla dig som den prinsessa du är. Du betyder allt för mig, utan dig är jag tom och då finns inget jag. Vill gifta mig med dig och vara din för evigt, för du är min själsfrände. Jag tänker på dig dag som natt, det sista jag tänker på innan jag somnar och det första jag tänker på när jag vaknar. Brukar vakna och leta efter dig och när du inte är där bredvid mig så kramar jag om en kudde och tänker på dig lite extra. Varje gång jag får ett meddelande på telefonen så hoppas jag att det är från dig, tröttnar aldrig på att ha kontakt med dig. Jag vet att jag är lite retsam ibland men jag menar det på ett snällt sätt. Är ingen elak människa men det vet du. Har aldrig känt mig så förälskad i någon som jag gör i dig, bara jag tänker på dig börjar jag le och tänka mig en framtid med dig. Älskar dig mer och mer för varje dag som går och känner mig så nykär i dig hela tiden. Kan inte sluta med att bara tänka på hur mycket jag älskar dig och hur underbar du är. Åååhhh kan inte ens få fram orden jag vill.

Varje gång du säger att du är ful så gör det ont i mig att du inte kan se dig som jag gör. För du är så ursnygg så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Varje gång du säger att du inte är bra för mig eller att jag förtjänar någon bättre så gör det ont i mig att du inte ser dig själv som jag ser dig. I mina ögon finns det ingen bättre än dig ocj skulle aldrig lämna dig. Du betyder allt för mig, hela mitt hjärta tillhör dig. Vill aldrig förlora dig, vad som än händer. Det är det jag är mest rädd för i mitt liv, att förlora dig. Inte ens spindlar skrämmer mig mer. Vill ha dig för evigt, du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Saknar dig så sjukt jävla mycket, kommer bara bli jobbigare för varje sekund som går. Klarar inte av att vara ifrån dig😔

Likes

Comments

Snart är det jul och för en gångs skull så har jag ingen ångest över det. Förra julen var hemsk och jag känner att den här kommer bli så mycket bättre. I mitt liv finns en flicka, en flicka jag älskar, så starka känslor som jag har för henne har jag aldrig känt. Hon fyller mig med sån glädje och sånt underbart liv, utan henne vore jag ingenting. Jag tänker på henne varje sekund, vare sig jag är med henne eller inte men varje sekund utan henne så känner jag mig tom och utan mening. Ikväll så åkte hon hem till idre på jullov, jag måste åka dit och träffa henne för kan inte vara utan henne hela lovet, om jag så måste ta ett sms lån för att få bensin att mig dit. Jag kommer aldrig lämna den här flickan, vad som än händer tänker jag stanna kvar. Förlåta det kan jag göra när det gäller andra men inte mig själv. Jag försöker och försöker beskriva känslorna jag har för henne men det går inte för det skulle behövas mer ord än det finns i hela världen. Den bästa julklappen någonsin vore om hon låg ute i min säng när jag ska lägga mig ikväll, för sover så skönt med henne i min famn. Inatt sov hon hos mig, jag har inte sovit så skönt på länge som jag gjorde då. Allt var så perfekt och det var den bästa sömnen jag någonsin har fått. Känner mig så älskad av henne, hade aldrig ens kunnat önska mig att få känna såhär. Jag är bara hennes, ingen annans, även om någon annan vill ha mig så spelar det ingen roll för jag är bara hennes för alltid. Jag vill spendera resten av mitt liv med henne, skaffa hus, hund, barn, leva tillsammans, bli gamla och leva för evigt för vi är menade för varandra. Annars skulle jag vänta på henne i himmelriket när jag där så att våra andar får leva med varandra i all evighet där. Vill inte ha någon annan. Tänker ofta tillbaka till den där kvällen i bilen när vi träffades för första gången, jag visste exakt vem hon var för jag hade redan spanat in henne och fått ett intresse. Men hon visste inget om mig. Tänk vad den kvällen ändrade riktning på mitt liv, vad hade jag gjort utan den ändringen. Allt har blivit så mycket bättre i mitt liv efter henne, förut brydde jag mig inte alls om hur jag såg ut eller hur jag mådde, brydde mig inte ens om jag levde. Hon är anledningen till att jag lever idag tror jag, för även om jag mådde bättre då än innan så brydde jag mig ju som inte om något alls. Jag saknar henne redan sjukt jävla mycket och det har bara gått några timmar, kommer inte klara av 2 veckor 😔 Mitt hjärta längtar efter att få träffa henne igen, det är så ensamt utan henne. Nu ska jag åka och ta in hennes tvätt och ta ut hennes sopor medans hon är borta så hon slipper det när hon kommer hem och så att inte någon stör sig på hennes tvätt. Kan göra allt för henne❤

Min kärlek, mitt liv, mitt allt, utan henne känns allt så kallt. Om jag bara fick spendera natten med henne igen, enda sen jag såg henne har jag haft kärlek på känn. Dagen kommer då jag kommer älska någon annan flicka, men det är för hon kommer kalla mig för pappa. Våra barn är det enda jag kommer älska mer än Maria, mitt ljus i mörkret❤

Likes

Comments

Hade tänkt skriva ett inlägg om hur kär jag är, men det sket sig när jag pratade med pappa. Hatar att jag alltid ska få bli så jävla besviken, pappa säger en sak, mamma säger en annan och sen blir det inte på det viset som jag blivit lovad. Det betyder att mamma antingen ljuger för mig eller att pappa skiter i vad han sagt till mamma och gör som han själv vill ändå. Är så less på folk som ljuger eller bara skiter i mig. Det är tur att hon finns, Maria, mitt ljus i allt mörker. Utan henne hade jag inte klarat av vissa av de grejer jag måste stå ut med, hon är min resetknapp för all skit jag samlar på mig och hon kan alltid få mig att le. Även nu när jag är så jävla besviken på att jag fått falska förhoppningar så kan jag inte sluta tänka på henne och hur mycket jag älskar henne. Trodde aldrig att någon kunde älska mig, trodde ännu mindre att någon kunde älska mig så att jag kände mig älskad men hon har lyckats. Hon får mig att känna mig så älskad och jag tror hon kan vara den rätta, den för mig, min själsfrände. Jag älskar henne verkligen av hela mitt hjärta, varje sekund ifrån henne är en plåga. Jag önskar hon vore här nu, för jag vill krama om någon och känna mig älskad igen efter att pappa krossat mina förhoppningar. Jag orkar seriöst inte lyssna längre på vad han har att säga, för vad det än är så kan man kalla det lögn eller skitsnack. Maria är allt jag har kvar, ingen annan bryr sig i mig längre. Saknar henne så mycket, det gör ont i bröstet. Vill bara härifrån, känns inte välkommet hemma längre... tur jag har mitt nya hem i älvdalen. Förstår mer och mer varför jag lämnade det här bakom mig. Maria är min framtid, det är på henne jag ska lägga min tid, utan henne finns inget kvar för mig. Jag älskar henne så mycket, vill att hon ska bli min fru en dag.

Likes

Comments

Just nu händer något konstigt, för första gången nu på ett tag har jag fått en panikångestattack. Alltså samtidigt som jag skriver nu så har jag den, hjärtat slår dubbelt så fort, känner mig instängd, kan inte andas, det kryper i hela mig och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Men det jag har lärt mig är att det här går över till sist, och det brukar hjälpa mig genom det. Är ändå rätt lugn och sansad men jag kan lova att allt är kaos inom mig... Såna här attacker kommer jag säkert få nån gång ibland, det gör alla bara att mina har varit så kraftiga att jag vet att det inte är något att leka med.

Bilen gick sönder förut och sen lagades den och nu har jag haft den i 5 dagar och nu är något trasigt igen. Den hör gången är det något med avgasröret som är fel, det låter som att det är helt av mitt under bilen. Så allt flyter på som en stor sten på vattnet. Ska nog försöka sova och lugna ner mig så jag kan leva ett normalt liv imorgon kanske, om det nu ens går.

Likes

Comments

Allt jag känner nu får mig att hata mig själv. Jag har gjort så mycket fel gentemot andra människor men det har känts som det rätta att göra för både mig och andra men ändå så är jag kvar här och lever med konsekvenserna. Kör nästan ihjäl mig en gång om dagen, det känns nästan som att någon högre makt försöker ta död på mig. Det finns bara en sak jag vill och antingen förstör jag alla chanser till det eller så tar jag inte chanserna, hur svårt kan det vara? Allt jag gjort känns rätt för mig, nästan allt iaf, men att det inte känns rätt för andra gör att jag mår dåligt över att jag sårat dem eller gjort dem besvikna. Det är en typisk Jockegrej att göra folk besvikna, hela mitt liv är ett svek mot andra. Jag vet och inser så mycket om mig själv men ändå ändrar jag på inget, jag sviker mig själv. Jag önskar jag kunde gå tillbaka i tiden ett och ett halvt år och ändrat på allt som hände som gjorde mig till den idag, det är så mycket som jag hade gjort annorlunda. Det känns overkligt att det är över ett år sedan jag käkade piller och levde på ciggaretter och alkohol. För första gången nu i mitt liv har jag insett att ärren på min själ och mitt psyke är något jag skäms mer över än ärren på min kropp. Har inte riktigt förstått vad jag som ger mig styrka att fortsätta när allt bara försöker dra ner mig, är jag så stark att jag klarar mig genom allt eller är jag så svag att jag inte bryr mig. Frågor utan svar och svar utan frågor är det som finns i mitt liv. Jag sover knappt men orkar ändå med dagarna, det ska inte gå i min värld. Jag har den senaste tiden vaknat runt 3 varje morgon, börjat jobba klockan 5, kommit hem klockan 15, gått och lagt mig klockan 23-00 på natten. Stressar mig genom varje dag fastän jag inte har något jag måste göra, oroar mig över allt och önskar att jag kunde göra mer. Mitt kropp kommer inte orka med denna typen av liv så länge känns det som. Allt jag gör, meningen till att jag finns, en enda stor fråga.

Likes

Comments