Timjan i påse är DYRARE per kilo än timjan i glasburk. Knasigt, glasburken är ju besvärligare att tillverka och frakta, men ändå är kryddan i den burken billigare! Jag har trott att det automatiskt är billigare att hålla på med refillpaket för det mesta, men icke när det gäller timjan på Coop alltså.

Detaljerna
Det är vissa detaljer som intresserar mig onödigt mycket. I en stressig tillvaro måste man välja bort så många detaljer som möjligt för att hinna med de obligatoriska och oundvikliga detaljerna. Nu när jag har mer luft i tillvaron, så kan jag unna mig att ibland stanna till och kolla upp några av alla detaljer jag undrar över. Det är ju så roligt att se på sådant man inte måste. Som hur det ligger till med priset på timjan...

Lukta på blommorna
Ett tips från nyandligheten är att stanna upp och lukta på blommorna. Mindfullness - att vara här och nu. Jag har aldrig riktigt förstått att man kan behöva lära sig det. Tvärtom har jag i alla år kämpat med att slita mig från olika former av stirr och småpill för att sätta fart och komma igång med det jag borde göra. Min filosofiska läggning har känts som ett handikapp gentemot det som uppskattas i det prestationsinriktade samhället.

När jag borde slänga upp tvätten på strecket, står jag ändå där och hänger det på rätt sätt samtidigt som jag funderar över något fenomen som hur det egentligen fungerar med sköljmedel, varför det är så farligt för naturen och hur man har uppfunnit det och vad som händer i tyget med och utan sköljmedel. När jag ska göra mig av med något för att få mer plats i ett skåp, så funderar jag mycket över vart den prylen skulle kunna passa istället. Hos någon annan? I ett annat sammanhang, glaset kanske kan bli en ljusstake? På Röda korset?

Och så det planlösa stirrandet. Titta på ett träd som vajar i vinden, Titta på djur eller människor. Undersöka detaljerna i en möbel med blicken medan jag tänker färdigt mina tankar och upprepar det jag nyligen har hört så att det får ta ett extra varv i huvudet. Det är som att jag smälter mina intryck lite långsammare än andra som inte verkar behöva tänka, utan fattar direkt och bara går vidare och gör saker. Jag trivs inte när jag inte får tiden för eftertanke. Och samtidigt skäms jag över att vara så långsam och oproduktiv. Det är den skammen som har gjort att jag under många år har försökt hoppa över filosoferandet för att vara produktiv och duktig istället.

Vill ändå göra
Det där filosoferandet hindrar inte att jag VILL göra en massa saker. Det är bara att jag inte kan göra det jag vill och måste fort nog för att hinna med på dygnets begränsade timmar. Under stresstiden har jag avskytt att inte ha koll på läget hemma. Det har varit så mycket nödlösningar och slänga in i lådor och garderober och kanske köpa dubbelt för att man inte hittar det man ska ha. Jag har förstått att det är helt normalt i vår tid. Och den roliga facebooksidan "Family living the true story" ger en skön bild av att fler har smärre katastrofområden i sina hem. Och visst, det ska vara okej att ha det lite rörigt. Och jösses, jag är en person som gärna har det lite rörigt när jag håller på med något. Fast däremellan vill jag ha koll. Jag vill veta vad som ligger i mina gömmor. Jag vill ha en god grundordning, så att det är smidigt och bekvämt att få tag i det jag behöver just nu!

Nu har jag äntligen tvättat under badkaret! Och flyttat dukar och lakan till tvättstugan, så att Majken har fått in sina kläder i sitt rum. Små insatser som har varit obestigbara berg i stresstillvaron. Och som har skavt på mig.

I år har jag till och med fått upp dynorna till utemöblerna på vinden innan julafton! Tyvärr hade jag inte lust att lägga dem i en mussäker förpackning, så vi får se om det blir vinterboende till mössen eller om de är hela till våren.

Så gött
Det går inte alls så fort som jag hade hoppats och det är så många grejer att fixa, men åhhhh, va gött det är att få möjligheten att ta en liten sak i taget och jobba på! Fixa saker som har skavt i sinnet i evigheter.

Förkylningar
Det kan vara för att jag sänker adrenalinnivån eller för att jag ligger efter på immunförsvarssidan eller helt enkelt för att det är november... Men jag har haft ett par förkylningar, varav en var av sorten allvarlig mansförkylning med feber, Nu hostar jag fortfarande. Det har barnen och Calle också gjort. Otroligt irriterande att bli bromsad av sjukdomar när jag ska ta tag i grejer. Samtidigt fantastiskt skönt att jag kan ta det lugnt en stund ibland för att återhämta mig. Och under de här två månaderna har barnen fått vara hemma några dagar för att bli friska de också.

Vilken lyx att få vila sig frisk!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Snart har jag haft två månader i full frihet! Och kan du tänka dig - tiden rusar fram även för en hemmadrottning. Den stora skillnaden är bara att nu är det JAG som bestämmer och mina egna ambitioner som avgör vilket tempo jag ska hålla.

Första veckan
Full fart framåt! Jag ville ta ikapp allt samtidigt. Träffa folk, motionera, röja upp hemma och komma igång med firman. Pusta ut efter en stressig arbetsperiod på gamla jobbet? Äh, det tar vi sen.
Fast jag ville ju inte stressa. Det var ju liksom hela poängen med min plan. Att få lov att ta saker och ting i min takt. Nu har jag lugnat ner mig en smula och ser att jag har tiden på min sida.

Firman
Jag började läsa om företagande och hur man blir köpbar, bokade in mig på kommunens och skatteverkets informationskvällar för nyföretagare och sökte efter leverantörer för nya produkter i Pysselpartys sortiment. Ateljén gjordes klar och jag fixade med hemsidan och reklamlappar. Ordnade med Försäkringskassan och facket. Ställde datorn på bardisken, så att jag skulle stå upp och jobba, istället för att låta musklerna förtvina vid skrivbordet. Vilken träningsvärk jag fick de första dagarna. Det var bara att skaffa en hög stol. Den visade sig dock vara mindre bekväm, så nu har jag flyttat tillbaka till skrivbordet igen.
Det blev mycket i början och när jag funderade en stund, så kom jag fram till att jag inte alls behövde lyssna på kommunens och skatteverkets informationskvällar - jag hade ju varit på flera sådana förut.

Lyckan när de nya visitkorten (jag har designat själv!!!) och zentanglebrickorna var klara på tryckeriet! Känslan att som egenföretagare ta bilen till stan och göra ärendet till tryckeriet mitt på dagen för att hämta dem! Åhh, jag gillar det! Känner mig som en businesskvinna från en 80-tals film. Du vet, hon med pumps och röd kort kjol och röd jacka med axelvaddar. Hon som har koll på läget och vet vad hon vill. Och tar bilen för att göra ärenden mitt på dagen. Jag har i och för sig jeans, täckjacka och gympadojjor, men ändå, känslan!

En gång i tonåren liftade jag i närheten av Göteborg. Kvinnan jag åkte med hade en röd sportbil och pratade mycket. Hon var själv företagare och född i stjärntecknet tvillingarna. Hon påstod att jag som tvilling också skulle passa bra som egenföretagare. Hon hade sysslat med många olika saker, men just då var det någon form av vinimport som var hennes huvudnäring. Jag var imponerad och en liten smula hopp tändes inom mig att jag skulle kunna göra något av alla mina egna företagsidéer och köra runt på jobb och känna av friheten. Men jag visste ju att jag inte var någon sådan där fräck person, utan fick fokusera på skolan och hoppas på att få någon form av anställning i framtiden.

Hushållet
Röra, vart jag vänder mig ser jag denna röra. Var god dröj, det är många skåp, lådor, högar och rum som väntar just nu, vi tar strax emot din hög.

Jag som avskyr kläder och överraskande säsongsskiftningar är ändå klädansvarig för mig själv och barnen. I desperation tar jag tacksamt emot allt begagnat jag kan få för att slippa shoppa. Handlar man för fullpris i en klädaffär, så anser jag på allvar att det ska vara helt rätt storlek och färg. Vilket i sin tur innebär ett evigt letande och väljande (säkert en hel eftermiddag) och allt för ofta desperata inköp som inte passar, men ändå har kostat skjortan.
Köper eller får jag begagnat, så går jag liksom förbi den klausulen och det är okej med knasiga omatchade färger och för långa ärmar. Jätteskönt att både slippa ränna i klädaffärer och att slippa pressen på att kläderna ska representera mina val. Ekonomiskt också. Kanske... Om man inte handlar alldeles för många saker på barnmarknaden i förhoppning att något av det ska passa de små änglarna.

Någon gång måste allt det där ändå sorteras och valen måste göras. Ni som är rätt plagg just nu, alltså rätt säsongs- storleks- och färgmässigt, kan ni vara vänliga att hänga er i hallen. Alla andra kan lägga sig i rätt låda. Ni kan välja mellan: Vinden i väntan på annan säsong eller tillväxt, Skänka till någon vi känner med barn i rätt storlek, Skänka till välgörenhet eller För fula och trasiga för att finnas kvar i världen - alltså bli trasor eller slängas i soporna.

Barnen
Det är ändå det bästa! Att jag hinner och orkar mer med barnen. De går mig fortfarande på nerverna ibland och jag ångrar att jag åtog mig att leka hela höstlovet utan att Calle tog ledigt eller att de var på sina institutioner en dag åtminstone. Jag hade behövt mer tid för mig själv någon av dagarna. Fast på det hela taget så är det roligare med barnen nu. Jag skjuter upp tvättandet tills de inte är hemma. Jag måste inte hinna med allt samtidigt längre. Vi kan sätta oss i badrummet i lugn och ro och förvandla varandra till en fjäril, en ko och en clown!
Jag kan packa fika innan jag åker hemifrån, så att vi kan leka på Fjärås bräcka ett par timmar efter fritids och förskolan.
Vi kan söla med en pumpa på diskbänken utan att jag blir hysterisk och vi kan tejpa siffror på glas för att härma Ica Maxis adventsljusstake.
Underbart att slippa att alltid vara för trött, hungrig, kissenödig eller att ha huvudet på allt som har hänt på arbetet under dagen och det som ska hända under morgondagen och så måste jag hinna tvätta ikväll och...och...och vad mycket som snurrade i huvudet jämt. Att slippa delar av det innebär frihet och glädje!

Likes

Comments

Det är sant! Jag fattade beslutet! Jag sa upp mig! Jag lever ut min dröm i verkligheten! Det är fantastiskt att det faktiskt är sant! Och dessutom fem månader före tidplanen!

Uppsägningen
Min sambo Calle sa ja till min plan på natten till 23 augusti 2015. Då var det upp till mig om jag verkligen skulle våga när det inte var någon annan som sa stopp. Det blev en intensiv vecka av ältande och tänkande och koll av fakta. En månads uppsägningstid. Skulle jag hinna få till något innan julkortsäsongen, så måste jag börja i oktober. Alltså säga upp mig senast sista augusti! Jättesnart.... Fem arbetsdagar kvar...

Tjänstledighet är lite mer osäkert om man får eller inte, så då kunde det dra ut mer på tiden. Nya organisationen med ny chef skulle börja första oktober. Orkar jag fortsätta med alla miljarders detaljer och förändringar på jobbet, inskolning av lilla Majken i skolan, organisera kring flera viktiga födelsedagar i september/oktober och dessutom smygstarta firman. Nej. Det blir för mycket. Jag måste släppa jobbet i tid. Innan jag bränner ut mig av allting samtidigt.

På fredagen varnade jag chefen för att jag nog säger upp mig på måndag. Hon kom med en rad smarta och förnuftiga motfrågor. Mer att tänka på. Plötsligt lät det inte lika omöjligt att få gå ner i tid eller att få hemarbetsplats. Förhandlingsläge. Många lockande förslag. Kunde inte Calle gå ner i tid och ställa upp mer hemma?
Jag ältade igen. Störde flera jobbarkompisar med mina funderingar och hörde med Calle om han ville vara föräldraledig en dag per vecka eller kanske varannan? Nej, han vill jobba fullt eller inte alls.
Avgjort! Jag vill sluta! Jag vill inte göra något halvdant där jag ändå måste ha alldeles för många olika detaljer i huvudet samtidigt och göra allting på kortare tid. Jag känner att jag inte tål mer. Jag är överbelastad och olycklig. Det svämmar över. Jag måste släppa något. Inte familjen. Inte drömmen - det har jag försökt, men inte klarat. Det är jobbet som måste bort!

Beslutsamheten prövas igen
På måndagen sa jag upp mig. Fyllde i lappen och skrev under. Ifall det skulle gå att få tjänstledigt, så skrev jag under en sådan ansökan också. Chefen kom med fler förnuftiga tankar och sa att hon inte skickar iväg den högre upp i företaget förrän jag hade tänkt lite till.

Jag tänkte. Ältade igen. Och surnade till. Attans vilken beslutsamhet det krävs. Inte nog med att jag måste övertyga mig själv om vad jag vill. Det som har varit supersvårt att hitta fram till detta stora beslut - ett beslut fattat med något annat än förnuftet. Flera av mina nära och kära har påpekat hur dumt det är att säga upp sig från ett bra jobb, men som tur är har några få röster också uppmuntrat mig ordentligt. Så ska dessutom chefen krångla. Det kanske är hennes jobb att behålla bra personal (smickrande) och det är säkert omtänksamt att se till att jag inte gör något förhastat - men NEJ! Jag har bestämt mig. Så här blir det. Jävlaranamma! Jag säger upp mig på riktigt och jag slutar om en månad och jag måste avsluta mina arbetsuppgifter och städa mitt kontor! Inget mer nytt på mig. Det här ska bli av och jag ska släppa stressen!

Min egen separationsångest kröp fram och jag ville ha chansen att fortsätta som konsult i framtiden och kanske skriva som frilansare i personaltidningen eller hjälpa till i besöksverksamheten när det krisar. Men NEJ! Det är inte realistiskt att hinna med allt i slutet av 2015. Massor att komma ikapp med hemma, massor att göra för att få igång verksamheten och två barn som jag inte vill putta iväg till skola och dagis när de snörvlar och ser alldeles hängiga ut. Jag hinner inte dutta med en massa jobb på jobbet också. Om jag ska frilansa, så får det bli nästa år.

Packa ihop, slänga och släppa taget
September rusade fram. Jag kände mig trygg, nöjd och stark i mitt beslut. Ja, det är detta jag vill!
Det var fullt upp med det vanliga och att dessutom kolla upp detaljer kring förtagande, a-kassa, försäkringskassan och att försöka avsluta jobbet på ett vettigt sätt. Släppa alla gamla surdegar utan att någon skulle fånga upp dem. Rensa bort alla tidningar och viktiga papper som jag hade tänkt läsa för att bli en ännu vassare kärnkraftskommunikatör. Slänga mina briljanta idéer i papperskorgen. Ordna någon form av ordning på det som jag inte hade hunnit ordna upp för mig själv. Som jag så gärna ville ha i fina listor och mappar med ordning och reda, men som var helt omöjligt med allt som pågick samtidigt. Lämna det något mindre rörigt, så att nästa person skulle kunna hitta och förstå. Fast det fanns ingen person utvald och jag kunde inte lämna över personligen. Utom lite. Till ett par personer. När vi hade möjlighet att ses på kontoret samtidigt utan att någon av oss var på möte eller uppdrag eller VAB eller så.
September gick fort!

Tuff skolstart
Privat önskade både Calle och jag att jag redan hade slutat. Majken hade svårt att börja skolan och var ledsen långa stunder på dagarna. Hon var hängig och verkade sjuk, men det var svårt att avgöra om det var förändringssorgen eller riktiga förkylningar. Å så slitsamt att se henne lida. Men hur skulle hon komma över det om hon inte gick igenom det? Hur skulle jag hinna VAB:a nu när jag hade så fullt upp med att avsluta jobbet? En månad kvar. Snart. Snart finns jag där och kan vara med barnen när de behöver.

Kära kära arbetskamrater
En stor del av avslutet är känslomässigt. Det kan väl finnas någon kollega man kan bli glad att slippa, men nej, när man ska sluta är alla underbara människor omgivna av ett rosa fluffigt skimmer och jag vill aldrig någonsin lämna en enda en av er! Som tur är finns Facebook och jag har flera av ex-kollegorna som vänner där. Då behöver man inte säga hej då på riktigt. Vi kan ses på lunchdater och jag kan komma och fika. Och självklart hoppas jag på att flera av er kommer som kunder i min ateljé, eller bokar mig för zentangle på avdelningsdagen någon gång i framtiden. Jag älskar er! Och jag älskar allt jag har fått av Ringhalsarna i form av smarta tankar, tydliga förklaringar på tekniska skeenden, uppmuntrande beröm på det jag har gjort och härligt sällskap!

Kick out hos chefen
Det blev en stressig och underbar sista arbetsdag. Jag bjöd på smörgåstårta på lunchen, lyckades skicka vissa privata mejl till min pysselpartyadress och radera resten, hann trycka in min flyttkartong i bilen och lämna passerkort och nycklar till rätt ställe. Och på kvällen bjöd chefen på en härlig kick out-fest i sitt hem. Vi var flera som på olika sätt har slutat och hela avdelningen skulle få en ny organisatorisk form från första oktober. God mat, många skratt och dessutom presentutdelning. Jag fick något så härligt som en föreläsningskväll på Lorensbergsteatern - Pay it forward 4Good. Perfekt eftersom en av mina drömmar är att föreläsa om saker jag brinner för. Föreläsningens konst är både fascinerande och njutbar, tycker jag.

Hemma
Hemma med min kartong från jobbet, ett huvud fullt av gammalt och nytt och en inspiration som bubblar hysteriskt samtidigt som tröttheten finns där som ett lätt täcke över tillvaron. Så mycket att ta tag i inom hushållet. Saker som ska flyttas runt och städas bort, kläder som ska säsongsanpassas och en salig röra vart jag vänder mig. Så många människor att umgås med. Så mycket motion att motionera. Så mycket att fixa med hemsida, ateljé, visitkort, affärsidé och sociala medier.

Jag lever drömmen
D
et är sant! Jag är så tacksam för att jag har möjligheten att göra detta! Så tacksam och stolt över att jag faktiskt vågade stå på mig och följa min önskan, fast den inte gick att förankra fullt ut i mitt rationella tänkande. Att jag följde mitt hjärta! Att jag tog vägen som kändes bäst - och valde bort vägen som verkade bäst på pappret. Det är fantastiskt för mig!

Malin Söderlind på nya jobbet:
Inköpare
Produktutvecklare
Marknadsstrateg
Städare
Organisatör
IT-avdelning
Webansvarig
Ekonom
Bokningsansvarig
Kreativ ledare
Entusiast
Och mycket mer

Dessutom:
​Familjens överhuvud och sammanhållande för hushållet - inget nytt med de rollerna. Enda skillnaden är att det nu finns lite mer tid avsatt för det.

Likes

Comments

Reprint bjöd oss återförsäljare på en härlig träff. Gissa om det rinner till när jag får gå och plocka direkt från deras stora lager! Vi fick öva på flera tekniker och mumsa på smörgåstårta. Självklart handlade jag mer än jag hade tänkt, så nu får du komma och använda grejerna i min atljé, innan den svämmar över!

Stämplar

Papper - många söta klippark, för enkla och snabba kort. Och cardstock förstås, Reprint har en härlig seg och hållbar kvalitet. Bra att jobba med och tål att vikas flera gånger utan att gå av i vecket.

Miniklippark. Vad ska man med så små till?

De små klipparken har man naturligtvis till att dekorera små fina askar som man kan hänga i granen.
Gör 24 och ha till adventskalender, eller några färre till helg-adventskalender.

Klassiska tomtar

Schabloner - perfekt för att skapa egna bakgrunder.
De små stråna och blommorna blir så fina om man stämplar med flera färger bredvid varandra.

​På träffen fick vi chalka en gran. Så kul och fint! Jätteroligt att arbeta med chalks. Äntligen har jag köpt in blending Tools, för att göra snygga kanter och bakgrunder med distresserna!

Söta julbarn!

Det övre distresskitet passar perfekt för murriga härliga julkort. Glitterlim och perfekt pearls behövs självklart på vintern.

Fler små söta klippark. Och ett rött papper med vita stjärnor. Det tycker jag passar fint både till jul och övriga året!

Likes

Comments

I lördags hände något fantastiskt! Min älskade sambo sa ja! Han är med på tåget. Jag kan säga upp mig och ägna mig åt firman på dagtid och orka med att vara en härligare mamma och sambo på fritiden. Vi slipper slåss om varenda liten fritidsminut och jag kan göra lite hushållsarbete på mina raster, så att jag kan leka med barnen istället för att putta bort dem från allt jag vill och måste göra när vi är lediga.

Underbart! Men å, vilken ågren! Jag har kunnat drömma på och fantisera om att göra detta och så har stackars Calle fått symbolisera allt det negativa och alla stopp på vägen. När han säger ja, så sätter jag själv upp alla stopp igen. Jösses. Att man inte lär sig.

Jag vill göra detta rätt och lyssnar på många människor. Det är så jag gör när jag fattar beslut. Jag får många ja och många nej. Fantastiska argument på båda sidor. Jag antar att min metod så småningom ger mig en egen uppfattning och att min åsikt bildas när jag får lyssna på hur andra människor tänker och resonerar. Allt verkar vettigt, men till slut känner jag i mitt hjärta åt vilket håll jag lutar. Vems argument som känns mest rätt för mig!

Beslutet var klart och jag var beredd att säga upp mig. Men så kommer någon med en ny aspekt, en ny sten att vända på. När den stenen är vänd fattas beslutet om igen. Och en gång till vid nästa argument.

Egentligen VET jag. Det är oundvikligt. Jag måste prova. Jag kan inte sluta tänka på alla mina företagsidéer, föredragen jag vill hålla och tjänsterna jag kan erbjuda som frilansare. Det kommer inte att gå över. Det är inte en fluga som strax försvinner. Det är hela min tankeverksamhet.

Ha ha, det kom ut snyggt på skärmen, ödesmättat och dramatiskt, men självklart är det inte hela sanningen. Jag tänker på massor av saker. Mest hur jag ska få ihop det jag måste göra för familjen och jobbet. Och så smyger det sig in lite då och då. Citat fladdrar förbi. Saker jag själv ska säga på de där föredragen jag ska hålla när jag blir anlitad av stora företag på deras personalvårdsdagar. Landskap, maskiner och situationer jag ser, förvandlas i mitt inre till kort-design jag vill prova.

Jag skulle kunna ansöka om tjänstledigt, men det drar ut på tiden ännu längre. Då hinner jag ju inte få klart något till "ett tag före jul"-säsongen då det är många personalvårdsdagar, jippon och folk vill pyssla som allra mest.

Jag skulle väntat till februari med mitt beslut, men nu när Calle har sagt ja, så känns det som fullkomligt slöseri.

Idag är jag hemma och vabbar. Samma gamla vanliga beslutsångest. Är hon verkligen sjuk nog så att hon måste vara hemma? Jag har en bokad besöksgrupp och en artikel som skulle skrivas idag. Och det är bara det med tidsbokning, resten av att göra-listan ligger på jobbet och väntar. Kan vi lösa det på annat sätt? Pappa Calle är på tjänsteresa och grannen farmor är bortrest. Mormor hjälpte till igår och hon hinner ändå inte hit så att jag hinner ta besöksgruppen... Jag har också ont i halsen för andra dagen i rad, men det hade gått att jobba... Till slut valde vi att vara hemma. Och skicka lillebror till dagis. Han har så mycket action i sig att varken jag eller tösen skulle fått sova och halsen skulle tagit längre tid att läka.

Jag kommer inte undan från vab även om jag kör med egen firma. Men om firman har låga ambitioner till en början, så blir det inte så många uppbokade dagar. Då behöver jag inte låtsas att barnen är friska när de går och snorar. Ingen fara. De kan vara hemma med mig. Vab passar förstås aldrig, men det kanske är lite mindre opassande om inget är bokat med någon annan, utan bara jag och mina förberedelser i ateljén eller vid datorn.

De bästa argumenten för att göra det läskiga som jag så gärna vill:

- Du har ju ändå redan bestämt dig

- Du kan få ett jobb igen, många arbetsgivare ser det som oerhört driftigt att driva sitt eget företag, dessutom har du mycket mer erfarenhet nu än när du var arbetslös senast

- Lev ditt liv så som du vill ha det

- Det flest ångrar på dödsbädden är att de inte levde i enlighet med sin egen vilja, utan så som de trodde att andra förväntade sig att de skulle leva

- Rätt var det är dör man

- Man måste våga hoppa då och då

- Som jag ser det har du ingenting att förlora

- Detta är det bästa du kan göra för harmonin i familjen

Likes

Comments

Om jag skulle bli grossist och importera något roligt, så skulle det vara fina band!

Det verkar som att de enda som inte gnäller över kass lönsamhet i pysselbranschen är grossisterna. De har det säkert inte heller lätt, men detaljisterna är nog oftare pysselentusiaster än affärsmänniskor. Så om jag ska lyckas tjäna pengar i pysselbranschen så är det väl grossist jag måste vara. Och om jag ska bli grossist, så är det band jag vill köpa in. Och kanske papper med. Det är ändå papper jag älskar mest. Band ligger som stadig tvåa.

Men skulle du vilja, kan du alltid köpa fina band av mig redan nu, när jag bara är entusiast med ett pyttelitet företag jag driver vid sidan om jobbet.

Som det här underbara paketet med fyra fina band för 30:-.

Eller kanske lite rutigt för 30:-

Rött med vita prickar - hur gulligt är inte det?

Band är vackra!

Vågar jag ens visa dessa härliga godingar. Det är liksom bara värme och gull-i-gull i rött och vitt. Den med snöflingor påminner för mycket om julen, men resten tycker jag att man kan använda året om på paket, runt syltburkar och annat kul.

Likes

Comments

Två enkla kort och ett av spillbitarna som blev över.

Idag var det premiär i ateljén för mönsterblocket Wild Card Collection. Cirkelstansar, lim och distanser a la fästkuddar, så att de små cirklarna kom upp lite från kortet. Väldigt enkel design. Så roligt att göra när det går fort och lätt!

Jag stansade ut halvcirklar från mönsterarket och limmade den urstansade halvan mitt för hålet.
Kapten efterklok griper in: Det är snyggt att ha rätt halvcirkel vid rätt hål, så att de mörkare linjerna går att följa.
För sent, redan limmat!

Stansar är fantastiska verktyg. För att ge intrycket av att grejerna står på stege-hyllan, så satte jag distanser i överkant och limmade i underkant.

Vill du också ha ett mönsterblock med 36 murriga sidor?
Hör av dig till mig på Pysselparty, så skickar jag ett till dig för bara 85:- plus porto.

Likes

Comments

En fristad för mig och andra vuxna som vill pyssla loss i lugn och ro.
Pysslet görs med prylar och teknik som används vid scrapbooking.

Ibland blir det kurser med bestämt tema. Andra gånger kommer du och dina tre-fyra
kompisar och gör det ni själva har lust med. Jag assisterar med god ordning och glada tillrop! Och fika förstås!

Minibutiken är öppen enligt överenskommelse.

Datum för invigningspyssel är ännu inte bestämt. Hör gärna av dig med förslag!

250:- per person – inklusive material och enkel fika.

malin(snabel-a)pysselparty.se
0703 555 777
Jag kollar mejlen sporadiskt, så messa om du vill ha svar inom ett dygn.

Ateljén finns i Sundstorp, mellan Fjärås och Sätila, en bit från Kungsbacka, några mil från Göteborg.

Stämpelhörnan har lagom hög byrå, så att man kan stå och jobba där. Allt ska vara lätt att hitta. Omonterade stämplar i pärmarna med grön rygg, akrylblock vid hörnet och stämplar på träkloss till höger. Kontakt till värmepistolen finns strax nedanför och embosspulvret ligger i översta lådan.
Spana in stämpeldynorna som är färgsorterade i nedre hyllan till höger!

Stanshyllan är placerad vid soffbordet, så att man kan klämma till ordentligt utan att kompisarna ritar snett vid stora bordet.

Magnettavlor från Ikea funkar bra att hänga omonterade stämplar på. De är en del av minibutiken.

Jag älskar papper, så det finns det gott om!
Vackra band är nummer två på min favvolista. Dem säljer jag per meter, men när du är på Pysselparty ingår banden i avgiften.

​Det kändes som när jag var liten och snyggade till i bokhyllan i mitt rum, när jag byggde en display-trappa av genomskinliga lådor och ställde dit stämplarna på träkloss som hör till minibutiken.

Likes

Comments

Första kortet i nya ateljén!

Kortet i tidningen ser så enkelt ut. Det borde gå fort och lätt att få till.
Jag kunde nämligen inte hålla mig från pysslet längre, trots att omständigheterna inte var idealiska. Barnen jobbade bredvid mig och jag var lite lätt hysterisk när Simon 3,5 klämde ut den ena glitterlimklicken efter den andra medan korkarna och små pappersbitar flög ner på golvet.

Det var enkelt att stansa cirklarna och sedan nagga bort en del med samma cirkelstans. Ett par gånger har några av mina Fiskars squeeze punsch inte klarat det ojämna trycket när jag bara har nyttjat en del av stansen. Som tur är har fantastiska Calle kunnat laga dem igen. Vis av detta valde jag tunna mönsterpapper.

Snabbt ska det gå, så jag tog ett färdigvikt litet vitt kort som låg lätt tillgängligt. Det var avskuret en bit på framsidan. På så vis fick jag inspiration till att använda bårdstansen också. Fiskars "Scalloped Lace".

Och barnen klarade det hela fint. Alla korkar kom tillbaka på glitterlimmet. Majkens fina kort hann jag inte fota, för det är redan hos mottagaren. Simons glitterlimtavla blev ordentligt bearbetad med tops och vikningar och kan eventuellt ha hamnat i det runda arkivet... När mitt kort var klart utrymde vi ateljén, så städningen och fotograferingen var vid ett annat tillfälle.

Likes

Comments

När barnen var på mina grejer som envetna små terrier, så behövde jag något att stoppa dem med. Jag gjorde prototyper av papper och gick sedan till plåtslagaren och beställde dessa bockade plåtar. Bara att hänga mitt över dörrarna, så kunde barnen bara få upp en liten glipa. Perfekt ända tills de blev stora nog att flytta plåten åt sidan själva. Men då var de också stora nog att förstå när jag röt ifrån.

Likes

Comments