Jag blir så trött på mig själv. Alzheimer Beslutus. Sappsjukan är så djupt rotad att jag glömmer av att jag redan har bestämt mig. Så jag slösar tid, energi och vånda på att fatta samma beslut om och om igen. Dessutom tänker jag ännu besvärligare än jag skriver, så nu ska jag öva mig på att skriva kort i form av en lista.

1. Vid minsta motstånd - byt. Sappsjukan i ett nötskal: är det tråkigt eller det minsta besvärligt, gör något annat. Funkar vid virvelvindsstädning några timmar på begränsad yta. Funkar INTE när man vill genomföra något.

2. Zentangle på konferenser. Det har jag bestämt. Det vill jag göra. Då måste jag prioritera att A) Göra materialet och att B) Marknadsföra just den tjänsten. Inte bli distraherad av miljoner andra idéer, lockelser och påhittade krav.

3. Julgranar och kransar skulle vara kul. Det kom på tal igår igen. Calle har lite skog. Vi skulle kunna plantera ädelgranar och sälja självplocksäventyr med glögg, kransbindningskurser och mycket mer varje december. Jättekul affärsverksamhet för hela familjen. Men han vill fortsätta på sitt jobb och skogsarbete är nytt för mig. Bara att bygga upp ny kunskap och fysisk styrka då, inga problem för superMalin! Visst gillar jag träd bäst av alla lantisprylar långt från havet, men det är ju papper och pennor som är min grej.

4. Emmas fina hemsida och Staffans proffsiga nyhetsbrev distraherar mig. Min gamla jobbarkompis har nyss gjort en jättefin och relevant hemsida: http://wordbysteinwall.se/. Min granne som för ett tag sedan var hissreparatör gör nyhetsbrev som ett proffs och jag önskar i smyg att han åtminstone kunde stava lite fel på sin hemsida http://sundstorpscykel.se/, så att jag kan känna att jag är bättre på något inom mitt eget område, bara för att jag har övat halva livet och dessutom gått ett par år på journalisthögskolan. Men icke! Han skriver som om han inte har gjort annat. När avundsjukan har lagt sig vill jag köra igång med värsta IT-medie-kampanjen och fixa med hemsidan, bloggen, instagram, facebooksidan och förbättra in i absurdum. Det tar alla mina firmatimmar - dessutom har jag ändå ingen glasklar strategi och vill ena dagen flytta den här bloggen till www.pysselparty.se bara för att andra dagen vilja renodla och verkligen särskilja personligt blaj från kort och zentangle. Släpp det!

5. Företagarforum lockar och pockar. Frukostklubben i kommunen är gratis och varje företag får lov att ställa ut två gånger per säsong. Jag vill vara med! Centerkvinnorna ordnar en populär mässa med kvinnliga företagare. Jag vill vara med! Föreningen Jane har träffar för kvinnor i konstnärliga ämnen. Jag vill vara med! Visst är det bra att lära av andra och att synas. Men sluta fokusera på sånt när du inte ens har gjort färdigt produkten!!!

6. Ta min egen medicin. Om jag nu inte kan fokusera och jag vill bli någon form av zentangle-representant - ja, då skulle det kanske passa fint om jag tanglade minst 20 minuter om dagen och testade om det ger ökad fokusförmåga som det står i de amerikanska upphovsmakarnas texter! Hur svårt kan det vara?!?!?

7. Men barnen och alla datum då? Ja, det är en hel del att fixa med hela familjens datum, kläder, mat och total uppmärksamhet på de små liven en stund om dagen. Men det är inte omöjligt att fixa det på halvtid. Det gick ju på fritiden förut. Eller nä, just det, det var det som inte gick, som gjorde att jag var stressad jämt. Men på halvtid. Kom igen. Det klarar du. Halva dagen firman, halva dagen alla andra grejer.

8. Rensa bort det onödiga. Ja, jag har sagt till mig förut och jag måste upprepa dessa sanningar. Om vi blir superfattiga, så kan inte tre påsar med för små damkläder och två lådor glas och gamla kastruller rädda oss ur krisen oavsett hur snyggt det är organiserat på vinden. Om jag tycker att jag inte hinner med det jag vill, så måste väldigt många idéer ligga kvar i idéburken utan vidare åtgärd även om de tjatar på att få uppmärksamhet. Det är inte värt att hålla koll på ytterligare ett datum, en faktura, ett telefonnumer och 100 samtal till kundtjänst för att avboka en prenumeration bara för att få en sminkväska utan extra kostnad. Och nej, ingen vill ha alla halvtrasiga grejer som kan bli hur bra som helst om man bara lägger tid och kärlek på dem. Dagens fattiga är inte så fattiga som barnen från Frostmofjället. De vill ha I-pads, inte lätt begagnade damtrosor. Ibland måste man bara slänga saker. Säga farväg och gå vidare!

9. Sluta hoppas på att bli blogdrottning. Visst är jag speciell, men inte så in i bänken speciell på det sättet som efterfrågas i blogvärlden just nu. Och ärligt talat, jag är superamatör, periodare, ostrukturerad och orkar inte fixa med sånt där som ger pengar på bloggar. Jag får fortsätta skriva för att rensa tankarna och ventilera, men tro inte att det blir som för Pewdiepie eller de andra 2 promillena som säger "Jag gjorde det bara för att jag tyckte det var roligt och plötsligt ville 25 000 000 andra människor se mig göra mer av det". Och så håller de på med samma typ av saker ihärdigt och regelbundet i miljarders veckor - är det så jag brukar jobba? Låter det som min grej? Nä, tänkte väl det.

10. Idag, ikväll, imorgon, när blir det? Okej, jag tillät mig flumma ut i bloggen med mina tankar idag. Och ja, det tog längre tid än jag hade tänkt, idag igen, så överraskande. Men när är de privata ursäkterna och de andra "viktiga" delarna av firmalivet slut? Aldrig. Det tar aldrig slut. Jag behöver bokföra, lägga ut foto från senaste pysselpartyt på hemsidan och köpa in fler stansar. Men zentangle-presentationen måste påbörjas. Snarast!!! Annars kommer hela mitt år att gå åt till distraktionerna och "Zentangle på konferenser" får ingen riktig chans. När barnen har somnat ikväll måste jag lägga 20 minuter på det jag hoppas ska bli mitt framtida leverbröd! 20 minuter. Det är väldigt lite begärt. Kom igen! Du klarar det! Sätt äggklockan och dyk in i det!

11. Tack för att jag får skriva av mig. Nu har jag laddat. Fokus är tydligt och jag vet vad jag vill och vad jag måste göra. Igår när jag skulle somna var jag så förvirrad av alla idéer och måsten att jag åter igen försökte fråga mitt inre, universum eller någon högre makt om vad mitt syfte på jorden är och vad jag ska ägna mig åt. Jag hoppades på att få svar i drömmarna. Men jag drömde om helkonstiga yrken eller snarare scenarier, så det gav inga tydliga svar. Under förmiddagens hushållsarbete klarnade det och jag blev förbannad över mina egna tvivel. Det hjälpte verkligen att få skriva av mig frustrationen över att jag går i samma fällor om och om igen. Uppenbarligen är det jag själv som behöver den här bloggen mer än världen behöver den. Vilken tur att jag får lov att ha den då!

12. Kroppen fungerar bra nog att ha roligt på pulka. Efter all ilska vill jag avsluta med en trevlig upptäckt. Den här vintern har jag haft kul med barnen när vi har åkt pulka. Jag har orkat! Jag har kunnat sätta mig på pulkan utan att plågas. Jag har orkat dra pulkan upp för backen utan att bli yr. Jag har aldrig varit en atlet och jag har ofta avskytt fysiska lekar för att jag blir yr, får ont eller att jag inte kan böja mig som andra.  Jag har ofta varit väldigt trött och seg i hela kroppen. När jag känner mig pigg så förstår jag att det inte bara har varit latheten som har gjort mig till den tråkiga,gnälliga människan som måste plåga mig till att "leka" fysiskt. Det har varit något som har gjort min kropp trög. Det är fortfarande något ibland. Jag vet inte exakt vad det är. (gluten? mjölk? sömn? damm? djupandning? kondition? järn?) Men när jag känner piggheten och kan ha roligt i snön, så vet jag att det inte ska behöva kännas så trögt och segt varje gång jag ska göra något fysiskt. Det är inte mitt fel! Jag får respektera när det inte känns bra och passa på när jag kan vara lätt i stegen!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Vilka häftiga självlysande pennor jag har köpt in!!! Jättelätt att göra ett snabbt grattiskort i sista sekunden! Bläcket lyser även i UV-ljus.

Åh, nu ska jag bara ta mig tid att göra zendoodle med dem. Jag misstänker strålande resultat!

Tjingeling


Så här fint gjorde Elin på första försöket!

Självklart förtjänar du och dina vänner också så här roliga pennor! Passa på att köpa ett paket med drygt 15% rabatt! Du får alla fem pennorna och 20 stora kort (4x8", cirka 10x20cm) och 20 små kort (4x4", cirka 10x10cm) för ynka 160:- plus porto.

Skicka e-post med dina frågor och beställningar till

Malin(snabel-a)pysselparty.se

Eller messa

0703555777

Majken 6 år hade också roligt med våra nya pennor!

Likes

Comments

Så oväntat roligt det var att snipp-snappa kvistarna från granen! Jag som har en stark ovilja mot trädgårdsarbete gillade verkligen att snabbt och lätt klippa i bekväm höjd och bekväm temperatur, utan insekter och kladd!

Dessutom var barnen helt uppslukade av att sopa upp så många barr som möjligt i sina små skyfflar.

Nu ska jag se vad som händer om jag eldar det gröna i vedpannan. Bäst att skynda innan pann-ansvarig Calle kommer hem och talar om att man inte gör så, eller ännu värre - hinner före!

Likes

Comments

När jag är fundersam eller nere funkar det bara prata med någon, så släpper det. Annars snurrar samma fåniga ramsor runt i huvudet om och om igen. Men det duger inte att prata med vem som helst. Nej, det ska vara en utsökt mix av intensivt lyssnande, förståelse och pepp helt befriat från krav, ifrågasättande och anklagelser. Något som bara ett fåtal människor kan/vill/orkar bjuda på. Som egenföretagare och hemmafru behöver jag nu jobba på ett passande socialt nätverk!

Precis som de stämplade blommorna är vi alla i relation till andra. Någon är över, någon under, någon lite utanför och någon skuggar en annan och någon skiner så intensivt att andra kan sola sig i glansen.

Igår hade jag problem av typen "min man förstår mig inte". Det värsta är att problemet kanske egentligen var av typen "varken jag eller min man förstår mig". Jag ville prata om något jag tyckte var lite jobbigt, men jag som normalt är väldigt verbal, kunde inte uttrycka mig. Till stor del för att jag själv inte riktigt förstår varför jag känner som jag gör. Ett stort problem är att vi båda föredrar att se och förstå logik. Meeen, känslor är ju inte logiska!!! Så fånigt.

Ofta räcker det att lufta känslorna över en fika, så är de inte ett problem längre. Jag vet inte vad som händer, men jag misstänker att de klassiska ingredienserna; Lyssnande, Humor, Bekräftelse och Puh vi är flera är en oslagbar kombination. För att uppnå detta räcker det inte för mig med min älskade Calle, utan jag behöver prata med andra. Kanske mest kvinnor.

Så, till saken - jag behöver lägga lite mer tid på mitt sociala nätverk!
Hur?
Med vem?
Av vilka anledningar?
Vad är jag ute efter egentligen?
Hur mycket tid får det ta?
Skriva av mig på Facebook och den här bloggen?

Riktiga nätverk med namn och medlemsregister, som Jane Gbg, Ladies Circle och Winnet
Det är så lockande och jag blir alltid lite avundsjuk när jag hör om folk som automatiskt träffar sina nätverk regelbundet. Så häftigt med en grupp som peppar varandra och ordnar spännande evenemang och går och tittar på saker som man annars inte skulle ha gjort.
Meeeeen, är jag beredd att betala priset för dessa nätverk? Ofta är det någon medlemsavgift och dyra frukostar/luncher/middagar inblandade. För att inte tala om tiden. Jag vill ju träffas när jag behöver, men jag kanske inte kan komma iväg varannan torsdag och vara borta hela kvällen. Och vågar jag prata med folk på riktigt? Tänk om jag säger för mycket om mina känslor och ger ett oproffsigt intryck?
Vilken inriktning har de? Skulle jag känna mig fånig och underlägsen bland alla ambitiösa och storsatsande karrärkvinnor i Winnet? Lilla jag som har bestämt mig för att satsa på både familjen och företaget. Alltså bara halvfart på företaget.
Å andra sidan, Det låter fortfarande väldigt lockande att komma iväg och träffa folk och utbyta tankar och idéer på regelbunden basis!
Det finns också en risk att hierarki och formalitet blir viktigare än det personliga mötet.
Dessa möten kan jag tänka mig tillfredsställer Lyssnande, Bekräftelse och troligtvis till viss del även Puh vi är flera, men humor går inte att räkna med, utan kanske kommer som en bonus om man har tur.

Gamla goa vänner som jag känner mig trygg med
Ja, dessa är underbara! Bästa människorna i världen! Vi förstår varandra och om vi inte gör det, så har vi vett på att stötta även när vi inte alls förstår. Vi är roliga i varandras sällskap. Det är konstigt hur trist jag kan känna mig i vissa sällskap. Det kan vara så att jag tror att jag har gått och blivit tråkig. Men så är jag i rätt sällskap och då är jag rolig igen! Och de är också roliga! Inarbetad synkroniserad humor!
Nackdelen är att vi inte har haft tillräckligt mycket tid för varandra. Alla är upptagna på olika sätt.
Jag försökte kombinera det bästa av två världar och bilda 28-klubben med en vän. Grundidén är att vi träffas den 28:de vare månad, oavsett veckodag. När vi hade gjort det några gånger, skulle vi se om det var fler som ville vara med. Vi var duktiga ett par gånger, men sedan var det annat och vi var trötta och andra trista ursäkter.
Jag har också tänkt bilda Rondellföreningen med det kompisgänget som tidigare träffades helt oregelbundet på en restaurang och titt som tätt förde livliga diskussioner kring hur man korrekt blinkar i rondeller. Självklart har vi inte förstört diskussionsämnet genom att rådfråga någon auktoritet i ämnet, såsom lagen eller så.
Men det kändes lite löjligt överambitiöst att administrera våra träffar och vilka skulle vara med och annat krafs... Och vem skulle hinna ordna allt formellt och bjuda in till träffarna och sånt...
Och - ska man verkligen behöva schemalägga obligatoriska möten för att träffa sina vänner?
Jo, kanske det, för att det ska bli av.
De gamla vännerna tillfredsställer Lyssnande, Humor och Bekräftelse, men eftersom vi har så olika hemförhållanden och arbeten, så kanske det inte ringar in Puh vi är flera.

Släktingar, grannar, barnens klasskompisars föräldrar, bekanta och annat löst folk
Det finns ändå en hel del personer jag kan nätverka med om diverse nonsens utan krav på regelbundenhet eller formellt register. Och jag är tacksam för våra möten! Det tillfredsställer Lyssnande, Bekräftelse och Puh vi är flera, men det jag tror att jag saknar ibland är gemensam inarbetad humor. Och så finns det en kontinuitet som gör att man är nära nog för att umgås, men för långt ifrån för att dela allt, för trots allt är man ändå nära nog att det man delar kan komma tillbaka i ansiktet efteråt. Dessa människor är ju bara ett par år och några hjärtliga tvister ifrån att bli nära vänner, men allt det där besväret med de hjärtliga tvisterna som jag redan har gått igenom med mina nära vänner, orkar jag göra det med den här gruppen?

​Sen är det ju den stora feta egoismen som gör att jag bara vill vara social när jag vill/orkar/kan/behöver! Annars trivs jag så himla bra med att bara vara med mig själv och mitt pyssel. Jobba med mina hundratals punkter på mina lika många listor, Att jag bara umgås sporadiskt till och med med de allra bästa vännerna, är väl för att det är så det passar att ha det just nu.

Skriva av mig - på offentlig plats
En annan metod att ordna upp tankarna är att skriva av sig. Det har funkat bra för mig. Dock är jag lite exhibitionistisk och tycker att det funkar bättre om någon annan kan läsa det jag skriver och kanske kommentera. Så jag skriver ut min ångest på Facebook och får sympati i lagom dos. Eftersom jag har mest sug efter att skriva när jag är nere eller arg, så blir det lite skevt. När en bekant undrade vart jag vart hän det barkade, så blev jag lite fundersam. Det kanske inte är så fiffigt att låta offentlighetens ljus lysa på en ångestfylld, arg och elak Malin med reationsproblem... Det är ändå så att jag är rätt så nöjd, ja till och med glad största delen av min vakna tid och jag tycker om mina närmaste godingar!

Nu funderar jag på att släppa fram ännu mer dagboksanteckningar här på bloggen. Det är dock lite farligt. Jag vill inte smutskasta mina närmaste så mycket som det blir i arga, bittra dagboksanteckningar. Jag vill heller inte lägga upp en falsk lycko-framgångs-guldglittrig låtsasmänniska. Det skulle inte ge mig någonting. Och dessutom finns det så många sådana, så att man nästan kräks.
Lagom balanserat skit och guld alltså!

Under tiden....
...som jag har skrivit detta, har jag lyckats boka en dejt med en gammal favvo-bästis, grannen har ringt och vi har både pratat av oss och skrattat och mamma har bokat bad med mig och barnen och på fredag ska jag träffa ytterligare en gammal godingskompis! Sååååå..... det kanske inte är så illa på den sociala fronten ändå. Bara en höna av en fjäder. Som vanligt. Dramaqueeen!!!

Jag ska ändå kolla upp de fina nätverken med namn och medlemsregister. Det är allt bra lockande att ingå i en grupp som någon annan administrerar och jag bara behöver dyka upp till!

Kram på dig och må du ha gott om goda relationer! 

Likes

Comments

Systrarna Maria och Johanna kom på min andra zentanglekurs någonsin. De är erfarna pysslare och fattade på första försöket. Så här fint blev det!

De fick också träna på att doodla lite eller göra zendoodle. Begreppen går ihop och allt är tillåtet. Skillnaden på doodle och zentangle, som jag uppfattar det är att doodle är helt fritt tecknande medan en riktig zentangle är monokromatisk - svartvit - och håller sig inom ett avgränsat fält. Maria gjorde snabbt ett fint hjärta med många cirkeldekorationer runt. Syftet var att testa pennor, så ritandet fick gå fort den här gången. Hon satte målningen på en bakgrundsplatta, doodlade en ram runt och provade ett zentanglemönster som dekoration i nederkant på det dubbelvikta kortet.

För att prova några olika varianter av tuschpennor utan att ta tid från kursen till att rita alla fält själv, fyllde Johanna i stämplade hjärtan. Självklart kan allt bli till fina kort, så hon monterade det på en bakgrundsplatta och ett vikt kort och dekorerade med en zendoodle nedanför.

Akvarellpennor är lätta att jobba med och det är smidigt att få fram många olika nyanser och fina övergångar utan att ha hundratals olika pennor. Först stämplade tjejerna motivet på pysselpartys eget 11x11cm akvarellpapper, sedan målade de med några av de 24 akvarellpennorna, för att slutligen förhöja och blanda färgerna med en vattenfylld penselpenna.
Och montera alltihop på bakgrundsplattor på ett dubbelvikt kort.
Så vårigt och härligt med blommor efter alla julkort!

Hör av dig om du vill få proffsig zentangleutrustning och lära dig zentangle privat eller som ett härligt avbrott på konferensen med jobbet!
Kontakta mig:
malin(snabel-a)pysselparty.se
0703 555 777

Likes

Comments