Jag vaknade 04:30 med tankarna flygandes i full fart. I mitt huvud kunde jag se en hel lång text ta form. Jag har länge velat börja skriva krönikor. Jag gjorde det förut. Snabbt tog jag tag i mobilen och fick ut en hel krönika. It needs some work, men alltså gud.. ibland blir jag själv chockad över hur min hjärna fungerar. Det känns som jag har oändligt med energi inne i huvudet. Oändligt med kreativitet. Det är aldrig aldrig lugnt eller stilla i mitt huvud. Aldrig någonsin. Det är en tornado av tankar som bara sveper fram och tillbaka. Min psykolog sa att om jag bara tagit all den energin som jag lägger på en miljon platser i huvudet och fått hjälp med att rikta den mot en sak i taget (och nu skriver jag i mina egna ord), hade jag gjort det med en sån fucking kraft. Tänk, all den energin på en sak (!). Men det är lättare sagt än gjort (åter till psykologens ord) när fokusen är splittrad och läggs lite här och var, fram och tillbaka, för att slutligen istället trötta ut min hjärna och inte få ett skit klart. Story of my life. Men, nu ska jag inte vara negativ, jag har ju faktiskt tagit tag och jobbar på saker och ting 😁

Gillar

Kommentarer

Vi har haft en mysig dag. I normal fall brukar Isolde bli jätte ledsen och skrikig när hon är sjuk, men denna gång är hon bara seg och vill mysa. Vi har spenderat dagen mer eller mindre i soffan framför tv:n. Hon mår sämre idag (även om hon ser glad ut på bild haha).

Tur att hon knappt fått några i ansiktet. De flesta sitter på ryggen/magen/rumpan. Och i hela hårbotten. De i håret verkar besvära henne mest.

Gabriel fick syn på Isoldes prickar första gången idag (det ser värre ut i verkligheten än på bild) och han blev så ledsen. Jag var verkligen inte beredd på det. Han bara tystnade och ögonen fylldes av tårar. Han kröp ihop på golvet vid sin säng. Jag tröstade honom och sa att det är bara prickar när man är lite sjuk och att de försvinner snart, att alla har det när de är små och att mamma och pappa också haft det, att man inte behöver bli orolig och att det inte är något farligt. Jag frågade honom vad det var som gjorde honom ledsen och han svarade ”jag vill inte Isolde ska ha prickar, jag vill inte hon ska ha ont”. Han var orolig, det syntes. Men vi pratade om det och det släppte efter en stund. När jag la henne ner på skötdynan var han dock snabb med att säga ”mamma lägg inte henne på ryggen så hon får ont av prickarna”. Min älskade känslige lille kille. Han är bara 4, men har sån empati. Det är en sak jag visste från stunden jag höll honom i min famn - han är en känslig en. Den historian och varför ska jag berätta en annan gång. Ni kommer inte tro mig när jag berättar.

Gillar

Kommentarer

Innehåller affiliate-länkar

Idag känns som alla de där dagarna när jag var föräldraledig och vaknade var-varannan timme och det första jag gjorde runt 05:30 var att brygga en kanna kaffe. Gabriel har ALLTID vaknat tidigt oavsett när vi har lagt honom (om ni undrar why on earth jag gick upp så tidigt). Svart starkt kaffe, mamma-drogen under föräldraledigheten. Idag blev jag väckt i omgångar av båda barnen. Juan verkade sova gott 😡 Men det är ok, när barnen är sjuka vill jag ändå stiga upp till de. Blir orolig och kan ändå inte kan sova då.

Isolde är ganska seg, men ändå på okej humör. Prickarna gör ont säger hon. Stackaren. Hon leker lite med sina dockor nu och jag passar på att beställa lite nya höst plagg och skor till barnen. Nya skor och jackor behövs. Jag kör helt vanliga lite tjockare sneakers till hösten till barnen. Kommit fram till att lägga pengar på dyra vattentäta skor är helt onödigt - de sätter ändå alltid på barnen gummistövlar vid minsta lilla fukt och ganska snart kommer man ändå byta till vinterkängor. Gabriel ville ha basketskor "precis som pappa", sa han (Juan har alltid spelat basket och börjar komma igång med det nu igen efter uppehåll). Isolde vill ha "glittriga, rosa och de ska lysa som Novas", sa hon (Nova är hennes nya kompis på förskolan).

Dessa har jag hittat so far till Gabbe, så häftiga alltså! Ni hittar de här sneakers

Gillar

Kommentarer