Header


En fråga ramlade in i mailen häromdagen, som jag kände att jag kunde svara på i ett inlägg!

Hur har du förändrats sedan du blev mamma och vad är det bästa/sämsta med att vara mamma?


Jag har verkligen förändrats jättemycket. Från att ha varit tjejen som är osäker och orolig över vad andra tycker, till att strunta helt i vad andra tycker och tänker. Jag lever mycket mer i nuet och njuter av varje dag tillsammans med min lilla familj, istället för att bara se framåt, framåt, framåt och fokusera på stora mål. Jag har liksom hittat en bra balans mellan familjeliv och karriär och samtidigt fått perspektiv på vad som är viktigt och oviktigt i livet! Vilket känns helt fantastiskt och har gjort mig till en lite mer lugn tjej.

Det bästa med att vara mamma är helt klart den ovillkorliga kärleken, att se sina barn utvecklas och att få leva för dom. Nu mera tänker jag aldrig "vad vill jag göra idag?", utan "vad vill mina barn göra idag".

Det sämsta med att vara mamma är ångesten över att aldrig känna sig riktigt tillräcklig och den ständiga oron när jag inte är i närheten av Charlie och Hailey, samt att hemmet alltid är en röra (haha, skämt åsido), men kuddarna ligger inte direkt perfekt i soffan längre, utan jag är glad om sängen är bäddad och frukosten undanplockad! ;)


----------

Here is an interesting question I had the other day and I felt like responding through a post.

Have you changed since you became a mum and what is the best/worst thing about being a mum?


I have changed a lot! From being a girl who is insecure and worried about others picture of me, into someone who doesn't care about anyone's opinion. I live in the present with my family instead of trying to see the future, future, future. I have found a balance between my own career and family life and in the same time gained some perspective of what is important for me in this life! It has settled me down a lot and it is a fantastic feeling.

The best thing about being a mum is the unconditional love, seeing your kids grow and live by their side. I never think ''what do I want to do today'' anymore, instead I think ''what do my kids want to do today''.

The worst part of being a mum is the anxiety you have of never being enough for them. Also the worry you have when you are not near them. And, you home is always a mess (haha). These days I am over the moon if I have made the bed and put away the breakfast from the table! ;)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Last time vs. this time in the same weeks!


Fick frågan "om mina graviditeter är lika eller olika och om jag gick upp i vikt lika mycket båda gångerna? så jag tänkte att jag svarar på det i ett inlägg :

- Mina graviditeter har varit ganska olika faktiskt, men ändå väldigt lika. Det var väldigt tufft sist med foglossningar, som gjorde att jag knappt kunde gå ordentligt från v. 24. Foglossningar kom inte för ens i slutet denna gång, men smärtan höll bara i sig i ungefär två veckor, så jag har verkligen haft en himla tur med det denna graviditet.

Däremot har jag mått väldigt illa denna gång, det gjorde jag aldrig sist och kroppen har förändrats mycket mer denna graviditet mot sist. Viktmässigt har jag gått upp ungefär samma båda gångerna till att börja med, men nu i slutet av graviditeten har jag börjat gå ned i vikt, det gjorde jag inte sist. Det kanske beror på att jag inte får i mig lika mycket mat längre och har fram till blodtrycket blev högt, varit igång dubbelt så mycket mer än i min förra graviditet. Då vilade jag MASSOR och bara väntade på att vår lilla skatt skulle komma, den tiden har ju inte riktigt funnits med en 1,5åring här hemma. ;) <3

Ser ni någon skillnad på magarna förresten? Jag tycker dom ser ganska lika ut. SF-måttet är ungefär 5 cm mindre denna gång dock, annars är hjärtslagen väldigt lika på Charlie och lillasyskonet. Vad tror ni, är det en liten kille eller tjej?

KRAM


----------

I had the question if my pregnancy where much alike or not and if I put on the same amount of weight in both of them? So I thought that I would answer it all in a post;

- My pregnancies hasn't been very much alike, but still some parts has been the same. I had a tough time in my first pregnancy with a lot of back pain, which ended up with me having problems to walk from week 24. This pain didn't come until the end of this pregnancy and only stayed for two weeks. So in that sense I have been lukcy this time.

What I have had this time is sickness, that I didn't have last time and my body has changed a lot more the second time. I have put on roughly the same amount of weight both times to start with, but this time I have started to lose weight in the very end. It may have something to do with me not eating as I normally do now. My blood preasure has also made me do a lot less since it started to go high again. In my first pregnancy I was able to rest a lot when it did so, but I can't now when we have a 1,5 year old at home ;) <3

Can you see any differences on my tummy? I think they look pretty much the same. When I measured it this time, it was 5 cm smaller. The heartbeat is pretty much the same as Charlie's was. What do you think, is it a boy or a girl?

XX

Likes

Comments

JUST NU:

- Börjar jag bli väldigt nervös inför förlossningen, på ett helt annat sätt än sist. Nu vet jag vad det innebär och att smärtan tar slut, men ändå funderar jag väldigt mycket kring den. Jag tror att jag ska börja läsa på lite bättre denna gång, kanske låna lite böcker och fundera på om jag ska ha någon mer smärtlindring än bara lustgas, som sist!

- Har jag fått en hel del roliga förslag kring min blogg. Jag kommer att ha några telefonmöten i veckan och eventuellt åka till Stockholm nästa vecka för några spännande möten. Så roligt, det kanske är dags att ta bloggen till en ny nivå, nu när jag känner att jag klarar av att faktiskt få ihop allt, utan att känna någon stress kring det, utan att det bara är kul.

- Är jag så tacksam över att få gå igenom en graviditet igen. Tänk att jag bär på ännu ett barn, som är häften mig och häften Oscar, som ska utvecklas till en liten person och att vi får följa den genom livet. Wow! Det är verkligen häftigt och fantastiskt!

- Känns det skönt att snart få "min kropp" tillbaka igen, även om jag är så himla tacksam som får gå igenom en graviditet igen, så är det ganska tungt att inte kunna röra sig som vanligt, knappt få på sig byxor själv och att inte kunna gå snabbt utan att få världens sammandragningar! Jag undrar om det kommer ta längre tid för kroppen att återhämta sig denna gång?!

- Längtar jag såååå mycket efter Oscar. <3


---------------

RIGHT NOW:

- I am starting to be very nervous for giving birth again, in a different way compared to last time. I know what it is all about now and what kind of pain you have to go through. I think I will read some more books this time just to know which kind of pain releases I can use.

- I have a lot of great ideas for the blog. I will have some phone meetings this week and maybe go to Stockholm next week for some exciting meetings. It feel so exciting to take the blog to the next step, and now I can make it all work, without getting stressed and just enjoy it.

-l am so grateful being able to go through another pregnancy. It's amazing to carry a child that is half me and half Oscar and see it growing up to a little person who we can guide through life. Wow! It's such a blessing!

-It feels good to soon have "my body" back. Even though I am so grateful, it's heavy moving around like normal, barely being able to put your pants on, and not being able to walk like normal without getting a contraction. I wonder if it will take longer this time to get back in shape?!

- Am I counting the days until Oscar is home again. I miss him so much <3


Likes

Comments

Jag fick en kommentar igår, om att jag verkligen är en "sån" som försöker måla upp mitt liv perfekt och att bloggen därför är tråkig. Jag brukar vara väldigt noga med att försöka vara så ödmjuk, ärlig och privat i den mån som det går, men att skriva ut eller visa upp, precis allt om mitt liv inför flera tusen människor, känns faktiskt inte helt bekvämt för mig. Hur som helst, så är mitt liv så klart inte mer "perfekt" än någon annans. Jag har finnar, skavanker, dåliga dagar, ostädat hem, JA listan kan göras lång, men det är inget jag brukar dela med mig av.

Däremot fick jag mig en tankeställare. Jag hoppas verkligen inte att ni på något sätt jämför er med mitt liv, eller någon annans liv genom en instagram eller blogg. Det man verkligen måste ha i baktankarna är att det är några sekunder ur en hel dag, som man väljer att visa upp, det ni inte ser på mina bilder är t.ex. påsarna under mina ögonen, för att jag väljer smarta vinklar eller att titta ned när jag är som tröttast och för att vara helt ärlig, så har jag inte sovit helt bra sedan innan jag blev gravid första gången. Min ostädade garderob, som jag helt enkelt inte hinner eller orkar fixa, alla leksakerna på golvet, mitt otvättade hår (tack flätor eller mössan för att de räddar dessa dåliga hårdagar), tusentals av osvarade mail för att jag lägger all min vakna tid på att göra allt för att Charlie ska få den bästa uppväxten han kan få. Att jag såklart saknar min gamla kropp, den jag hade innan någon av mina graviditeter och att jag vet att jag aldrig någonsin kommer få den kroppen tillbaka, men är något jag måste lära mig leva med och tycka om ändå.

Och även fast jag inte vill, så jämför även jag mig med andra på sociala medier och det är ju inte lätt att skrolla i ett flöde med "perfekta" bilder, utan att jämföra sig. Så därför vill jag verkligen inte att ni ska känna samma sak hos mig, jag vet inte riktigt vart jag vill komma nu, men jag kanske borde bli bättre på att vara mer öppen om hur även de lite "sämre" dagarna kan se ut här i bloggen. Ett exempel idag kan ju vara att jag jämfört med gårdagens frukost, åt en torr macka till frukost, för att vi helt enkelt inte hade något annat hemma eller att jag igår grät halva kvällen igår för att jag är så nervös inför att bli mamma till två. Jag vet att det kommer kännas lika självklart som när jag blev mamma till Charlie, men även under min första graviditet gick jag igenom samma känslor, så det är antagligen något jag behöver komma igenom bara.

För att knyta ihop inlägget, så tycker jag att vi detta år försöker förstå att alla bilder på sociala medier faktiskt inte alltid visar hela sanningen, utan bara är några få ögonblick av våra liv som vi väljer att visa upp. Som automatiskt inte betyder att man är lyckligare eller har ett mer perfekt liv än någon annan!

-------------

Yesterday I recieved a comment that said that I am a person who tries ''show'' that my life is perfect, which makes my blog boring. Normally I am very keen on being as humble, honest and private as I possibly can. But writing everything or showing exactly everything for thousands of people everyday, is something that even I am not feeling totally comfortable with. Anyway, my life isn't more perfect than any of yours is. I have my faults, bad days, messy home, the list could go on, but I don't share that.

But yesterday got me thinking even more. I hope that you don't compare your life with mine, or anyone else's life through a blog or Instagram. What you have to think about is that a picture or a post is sharing only a few seconds of a whole day. What you can't see on my pics is the bags under my eyes, because I choose good angles or looking down when I am the most tired. To be honest, I haven't slept good at all since I got pregnant the first time. My wardrobe mess, that I don't have time to fix or don't have energy to fix, all the toys on the floor, my bad hair days (thank god for braids and hats that saves all the bad hair days), thousands of unanswered e-mails is because I put everything I have into Charlie having the best time growing up. I miss my old body, the one I had before my first pregnancy, and I know that I will never get it back, but that is something I have to learn to live with and appreciate as it is.

And eventhough I don't want to, I compare myself with others at social medias. It's not easy to scroll down a feed with ''perfect'' pics without doin so. That is something I never want you to do with me. I am not exactly sure what my point is, but maybe I have to be better to share the whole picture with you. Showing my bad days and my bad sides as well. For example, today I had the driest sandwish ever for breakfast, compare to yesterdays heavenly tasty breakfast, just because we didn't have anything else at home. And last night I was crying all evening just because I am scared of becoming a mum to two kids. I know that when the day comes it will feel just as clear to me as when Charlie came. I was going through the same emotional stage last time I was pregnant.

To sum this post up, I just want to say that maybe we have to have a better understanding of what all pics on social medias are showing. It is just a small part of the bigger picture. It's just a glance of someones day or life that they choose to show. It doesn't mean that they have a much better or happier life than anyone else!

Likes

Comments


Hej fina ni!

Det har varit en ganska tuff dag idag. Jag brukar ju väldigt sällan dela med mig av personliga saker, men idag är en sån dag då jag vill göra det ändå. Igår när jag skulle lägga Charlie, så fick jag världens hugg i magen. Och imorse upptäckte jag att jag fått en liten blödning igår kväll eller inatt! Blod är likamed missfall i min värld, så hela dagen idag har jag gått och varit så fruktansvärt orolig och rädd. Jag hoppas verkligen att allt kommer gå bra och jag kan tro att det har att göra med att jag knappt hunnit vila denna vecka, då Oscar varit borta mycket och att jag har en förkylning i kroppen. Vi får verkligen hoppas på det bästa. Jag har iallafall känt små sparkar, vilket lugnar mig lite!

Ikväll ska vi iallafall baka pizza och bara mysa här hemma. <3 KRAM

----------

Hey sweeties!

I have had a pretty tough day today. I rarely share very personal things, but today I feel like I want to do it. Last night when I was putting Charlie to sleep I felt a sudden pain to my tummy, And when I woke up this morning I saw that I had bled a little during the night. Blood equals a misscarriage in my mind. So I have been so scared and worried all day. I just hope that everything will be fine, it might be that I have had a lot to do this week when Oscar has been away for many days. I also have a coldm that combined might have been a little to much at the moment. Fingers crossed. At least I have felt some small kicks from inside, that is a good sign!

Tonight we will make some home made pizza and just enjoy eachothers company. <3


Likes

Comments

Lightbox from Lightboxdeco


Tänk att det blev just vi, du och jag och nu är vi snart föräldrar till två fantastiska barn. Ingen är lyckligare än jag, som får dela livet med dig. Tack för att du alltid får mig att skratta, min bästavän och stora kärlek! Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra utan dig. <3

---------

I'm feeling overwhelmed of love, can't believe that we soon will be parents of two lovely kids. To spend the life with you are defo the best life. You are always there to make me laugh, my best friend and love of my life. Don't know how I'd do it without you. <3

Likes

Comments

- Pics from our big boy's first birthday<3 -


Jag har fått lite frågor kring hur jag känner och tänker inför ett syskon till Charlie och om jag ska vara ärlig så har jag knappt hunnit förstå att vi ska bli föräldrar igen. Det var lika overkligt för mig att förstå när Charlie låg i magen som det är denna gång...Men lite tankar har jag ju såklart! Den första tiden med en liten bebis går ju så himla fort och jag vill verkligen hinna njuta av den. Att bara ha sin lilla bebis i famnen och stanna i soffan resten av dagen kommer ju absolut inte gå denna gång! Jag tror därför att bärselen kommer användas flitigt. Jag får då två armar fria, får ha vår lilla bebis nära, samtidigt som jag kan vara med Charlie. Många frågar kring om jag har skuldkänslor över att jag kanske inte kommer ha lika mycket tid för Charlie, men jag tror faktiskt att det kommer vara tvärtom. Att bebisen får hänga med på allt vi gör och liksom "finna" sig i det lite grann. Så det är nog han eller hon som får mindre tid än vad Charlie fått av oss, om man ser det så, men som sagt har jag ju ingen aning. Charlie älskar andra barn, så jag är iallafall helt säker på att han kommer uppskatta och älska att ha ett litet syskon här hemma. Jag vet även att han kommer vara världens snällaste, stoltaste och mest underbara storebror. Ni andra mammor med syskon till era barn, hur har det gått för er? och till er som fått barn tätt i ålder, behöver vi förbereda Charlie på att han ska bli storebror på något sätt? Åh, det känns så overkligt att han ska bli storebror, vår "lilla C" som ju nyss låg i magen. <3 Förresten får jag ju även väldigt ofta frågor kring denna klänning som ni ser på bilderna, tyvärr är den slutsåld, men jag såg nu att ni hittar en liknande HÄR (klick!) -adlink, på rea dessutom!

---------

I have recieved some questions about my thoughts of getting Charlie a sibling. To be honest I haven't even realised yet that we are expecting another baby. It's as sureal this time to be pregnant as it was when we were expecting Charlie. But of course there are a lot of thought. The fitst time with a baby goes really quick and I want to be able to enjoy it to the fullest. To hold your baby and just stay in the sofa all day won't be possible this time due to that Charlie needs his attention as well. So I think that the carrier strap will be very usefull this time. Then I can have both of my arms free, and having the baby close at all times, but in the same time play with Charlie. But I also think that the baby will have to find it self being a part of what we do and just go with it. So he or she will probably have ''less'' time with us than Charlie had, but I don't know. Charlie loves other children, so I am pretty sure that he will enjoy having a little baby at home to play with. I know that he will be the kindest, most proud big brother there is. All of you mums out there with brothers or sister for your first ones, how have you dealt with your guilt feelings? And if you have had your kids in a short spell of time, is there anything we need to prepare Charlie for? It's such a sureal thought to imagine Charlie as a older brother, Our little man who was just a baby himself. <3

Likes

Comments


Önskar er en fin fredag från mig och min lilla familj. Lyckan och kärleken jag känner för mina killar är verkligen helt obeskrivlig, att se en liten mini-oss växa och utvecklas är något alldeles alldeles fantastiskt. Denna lilla kille får mig att vilja ha minst 10 till (nej, men nästan), men hur sjutton ska man kunna älska ett barn till såhär mycket?! Tänk att livet inte på riktigt började för ens Charlie kom till världen, det är faktiskt så jag känner och tänk att han verkligen får mig att vara mitt bästa jag varje dag. Att älska någon annans liv mer än sitt eget har verkligen fått mig att få lite perspektiv på livet. Tänk att jag förr kunde störa mig på en dammtuss under soffan, att jag inte var tillräckligt vältränad eller hade en finne i pannan, åh tack älskade lilla kille för att du får mig att njuta av varje dag vi har tillsammans och uppskatta allt fint jag faktiskt har omkring mig. <3

------------

I hope you are having a good friday evening, like me and my little family is having. The love and happiness I feel for my two boys is indescribable. It's such an amazing thing to see a little ''mini-us'' growing up. He makes me want to have ten more babies.( note really, but you know what I mean) But how could we love another baby like we love him?! He makes me realize that my life hadn't realy started before he came. He makes me want to be the best me I can, every single day. Loving someone more than you love yourself has given me a new perspective of life. I use to get annoyed over a spot in my face, a not good enough trained body, or dust in the window. Thank you so so much Charlie for spending so much precious time with you every day. And making me appreciate everything around me. <3

Likes

Comments


Ett fruktfat med lite gottis som jag slängde ihop precis. Jag älskar frukt, choklad och kaffe, det är verkligen en galet bra kombo. Försökte även få till ett fint hjärta i min kaffe latte, men haha, det gick åt pipan! Att det ska vara så himla svårt alltså..

Annars så är jag inne i en riktigt "svacka" här i bloggen och på Instagram. jag är verkligen helt "inspirationslös" just nu. Jag känner mig inte alls bra på det jag gör och då är det så svårt att göra något, samtidigt som jag sätter lite väl höga krav på kvalitén av bilder och på mig själv. Ni får gärna peppa lite (om ni orkar och vill), det kanske får igång inspirationen igen! Har känt detta under en längre tid, men inte vågat skriva om det. Vet inte varför egentligen, men nu vet ni iallafall. KRAM

-----------

I ate a lot of tasty fruits and chocolate this afternoon. The combo fruits, chocolate and coffee is just perfect, don't you agree? I also tried to make that cute "heart" in my cafe latte, but haha, I'm not there jet... It's so hard to make it, even tho I have been watching some videos at youtube lately.

To be honest I'm in a "dip" right now on my blog and Instagram, I don't know what to do and I don't feel inspired at all. If you have any minute over please give me some love and motivation and maybe my inspiration will be back again<3 <3 I've felt this for a long time now, but haven't shared it with you before now. Well, now you know. Xx J

Likes

Comments


I ett halvår har nu vår älskade lilla kille funnits i vårt liv, ett halvår som gått så galet fort samtidigt som jag inte ens kan minnas hur livet såg ut innan Charlie kom till oss. Att ha sitt hjärta på utsidan är den absolut tuffaste utmaningen jag någonsin tagit mig an och om ni bara visste vad mycket känslor dessa bilder lockar fram, jag blir alldeles alldeles tårögd. Tänk att han är häflten mig och hälften av min fina Oscar! <3

-----------

Our boy has now been with us for a half a year, as I've told you before "the time flies" and I can't even remember how our lifes were like before little "C" came to us. To wear my heart on the sleeve is defenitely the hardest challenge I have ever come across and these pictures made me start crying like a baby. It's crazy how he is half of me and half of Oscar, aw so much love! <3

Likes

Comments

Nouw Magazine