View tracker

​And that's the way the cookie crumbles.

Sitter i soffan och funderar på att dunka musik i lurarna, ta en långprommis med hundarna och ladda för den kommande helgen. Idag ska jag och Sandra låta hundarna leka lite och sedan möta upp Josse på simhallen, simma några längder, bubbla, basta och kanske sola om det hinns med. 

Planerna för helgen existerar inte, förutom rep inför Lycksele marknad då. Mer än så är det liksom inte! Kanske ska hänga med Erik idag, eller någon av dom andra dagarna i helgen, får se hur jag hinner med mej helt enkelt.. 

Finns tusen saker jag skulle vilja, och behöva, skriva om men känner att jag vaken har motivationen eller orken till att göra det just idag, hade en sådan troligt dålig dag igår så det sitter liksom kvar idag :/ 

Gnällfia.. Nä nu blir det promenad. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag och Josseapa blir själva i helgen då Simon tagit med sej både Johannes och Greger upp till Hoting för en grabbfiske minisemester. Just nu sitter vi bara här och tittar på videos, har varit en lång dag idag.. Klev upp vid 05.15 för att åka till jobbet, blev inte speciellt kångvarig där då min kropp gett upp totalt. Klockan han kanske bli nio innan jag började må riktigt illa, så jag ringde Simon och åkte hem.

Känner mej fortfarande riktigt underlig i kroppen, har både ätit, druckit mycket, vilat och tagit promenader men ingenting verkar vilja hjälpa. Jag mår fortfarande riktigt dåligt, jag hoppas innerligt att det ger med sej.. Jag har varken tid eller lust att vara sjuk, speciellt inte när man mår riktigt illa hela tiden. Är hungrig men kan inte äta. Trött men kan inte sova riktigt. Rastlös men kroppen orkar inte göra många knop..

Men till något annat!
Vi har diskuterat uttrycket: "Äta kakan, och ha den kvar"
Världen funkar inte så! Vill man ha någonting så får man kämpa för det, när man väl får det bör man hålla hårt och inte släppa taget innan man känner att man är redo att gå vidare, oavsett var man är påväg och var/vad man är påväg bort ifrån.
Man kan inte förvänta sej att man kan köra ut någon ifrån sitt liv, behandla dom som förra veckans sopor och sedan tro att denne ska finnas där i tid och otid enda tills man känner att det är dags att komma tillbaka och tro att allting ska bli som vanligt?!

Nu finns det två anledningar att vi har pratat om det här, den ena är rätt uppenbar och verkligen tragisk. Tyvärr finns det ingenting vi kan göra åt just den delen, förutom att försöka göra något för att skingra tankarna och sakta men säkert ta oss bort ifrån det som gör ont. Den andra biten är lite mer invecklad, och dessutom är den på ett helt annat plan.

Om man har någon så är man trogen, det är liksom A och O i livet. Det finns ingenting som kan ändra den saken oavsett hur mycket man, mot ALL förmodan, skulle leta efter ett kryphål i den regeln. I vilket fall så är det ofta så att saker och ting förändras, det är inte alltid så att man känner samma saker nu som man gjorde för 1, 2 eller 3 år sen. Detta behöver inte nödvändigtvis betyda att man har det sämre, att man inte älskar varandra eller inte borde vara tillsammans längre?! Eller har jag fel...?
När dessa känslor och tankar dyker upp, vilket dom alltid gör, så står man inför ett val. Kan jag leva med att det är annorlunda nu? Vill jag leva med honom/henne trots att saker förändrats? Är jag villig att kompromissa om vissa saker för att få fortsätta ha denna människa i mitt liv?

Har du svårt att svara på någon av dessa frågor är svaret förmodligen nej, och då är du heller inte värd att bli kämoad för av din andra hälft. Varför skulle han/hon vilja kämpa, kompromissa och tumma på sina egna krav och villkor när du inte ens kan svara på om du SKULLE KUNNA?

Jag vet att vi förändrats massor, för som sagt så gör alla det, men det betyder inte att vi gett upp. Det betyder inte att vi inte längre vill det här eller att det inte längre är värt att kämpa för!

Jag är 100% säker på att du alltid kommer att vara värd fighten, i alla fall för mej ♡

För mej kommer du alltid att vara den absolut finaste människan som finns, och jag är så otroligt lyckligt lottad som får ha dej som min egen ♡


Jag önskar dock att vissa andra i vår närhet kunde inse samma sak som du och jag gjorde för ett år sedan.
"Saker förändras.
Människor förändras.
Känslor förändras.
Men det betyder inte att kärleken tar slut"

Likes

Comments

View tracker

Vi har förlorat en vän.

Jag är medveten om att ni kände honom bättre, att ni umgicks mer, att ni hade en djupare relation och att ni hade mer gemensamt både med honom och med varandra.
Ger det mej mindre rätt att sörja? Mindre rätt att vilja vara delaktig? Mindre rätt att kunna finnas där för dom jag bryr mej om i deras sörjande process?

Är rätt säker på vad allt detta grundar sej i ifrån första början, vissa av er är inte så förtjusta i mej, inte heller i tanken på att jag och Simon faktiskt valt att dela våra liv tillsammans. Men det har gått 2 år nu, hur länge kan man sitta och hålla fast vid dom små sakerna man inte gillar hos en person egentligen?
När ska man mogna och se förbi det där och faktiskt inse att vi mår bra tillsammans oavsett om det gynnar er lilla umgängeskrets...?

Jag har fått höra att jag är för tråkig för att jag aldrig hänger med er på nått, att det inte går att komma hem till oss längre eftersom jag är hemma. Jag har sett med mina egna ögon hur ni kniper igen och inte pratar alls förrän jag lämnat platsen, och även hur ni själva tycker att en vän ska vara.

Ni finns där för Simon, men bara när det passar er. Från den dagen jag flyttade tillbaka hem i Augusti förra året har jag sett er i denna lägenheten 2ggr var kanske, och det är nog att överdriva. Det är inte så en riktig vän beter sej, ingen av er! Sen att ni inte gillar mej rör mej egentligen inte i ryggen, jag har egna, bättre vänner att umgås med. Men det svider i hjärtat när jag ser hur ni fryser ut den person som betyder mest för mej, bara för att ni inte kan acceptera mej och vara glada för hans skull.

Nu till det som gör mej mest ledsen och förbannad...

VI HAR FÖRLORAT EN VÄN!

Och den här människan råkade ligga mej lite extra nära hjärtat. Vet ni varför?! Han är en av dom 3 personerna i den här skumma umgängeskretsen som verkligen accepterade mej, accepterade vårt förhållande och valde att umgås med oss i alla fall. Han fortsatte att bjuda in OSS till saker, han frös inte ut mej, vilket gjorde att jag hängt mer med honom än med någon annan av er under dom här senaste 2 åren.

Visst finns det två undantag, och tacksam är jag för det, och ni vet även vilka ni är för ni är väl informerade om hur både jag och Simon ser er. Tack för att ni alltid ställer upp och finns där ♡

Så, nu tycker jag att ni ska ta en rejäl tankeställare, inte för min skull, men för Simons. Det är inte okej att lämna en vän i sticket, ensam i en sån här stor förlust, bara för att man själv inte kan sluta vara småsint.

Jag dyker inte upp på era tillställningar för att jag känner att JAG vill vara där, eller för att jag blir inbjuden. Jag är där för att Simon vill ha mej där, för oavsett om ni gillar tanken eller inte så är vi ett par och stöttar varandra i alla väder!

Sluta behandla honom illa, för det är inte så kompisar gör.

Likes

Comments

Snart upp till pappa o träffa bröderna men stannade till för att träffa världens finaste brorson ♡

Likes

Comments

Det har snöat konstant sen jag klev upp imorse, det gör mej inte direkt peppad på att gå ut trots att det inte är speciellt kallt.. Men det blåser, det gör allting så mycket sämre :C Har spenderat dagen med att prata strunt med Amanda i videosamtal, först på mobilen och sen på datorn. Hon fyller ju trots allt år idag och ingen verkar vilja gratta henne eller fira henne :') Så då ställer man ju upp som den kompis man är och lägger ut "dyrbar" tid på att småprata om allt mellan himmel och jord!

Har inte bara pratat med SuperMandis idag dock, har fixat alla småbarnens påskägg så snart får man väl leka påskhare och dela ut dom! När dom var klara hoppade jag i duschen, kan ju vara nog så skönt det bara. Bytte kläder och diskade, det blir så mycket disk SÅ HIMLA FORT hemma hos oss.. Fattar inte riktigt. Blev dock erbjuden att ta med disken hem till mamma och köra den i deras maskin xD Det låter ju fruktansvärt krävande, onödigt och som att jag är aplat :') Tur man har motivation ibland i alla fall, även om det inte är speciellt ofta ^^

Ska väl fixa mej lite o sådär nu, sen när Simon kommer hem ska vi åka till söråker och titta på ett akvarium hos min moster! Nu jävlar ska vi också skaffa fiskar, dom är ju ändå rätt fina att titta på kan jag tycka. Ska bli kul att träffa mina kusiner med, försöker ju vara överallt hela tiden för att hinna träffa alla och dom det mest går ut över är väl mina småbröder hos pappa Oo Kanske är dags för mej att åka och spendera en dag med dom? Tror pappa är ledig imorn så kan ju lika gärna åka dit då, så kan dom ju få påskägg när man ändå är där ^^ 

Nej, nu ska jag minsann ta tag i hur f*n jag ser ut! Byebye

Likes

Comments

Alltid lika intressant att sitta här ensam och fundera över livets mening, och om den är att tjäna pengar för att kunna överleva är det ju rätt tråkigt kan jag tycka ;p Men vad gör man inte..? Är bara att bita ihop och ta sej en sväng på jobbet, 17-21.15 blev det idag i alla fall, sen får jag väl se hur det ser ut i veckan. Jobbar ju hela påskhelgen -.- Hade hellre gjort något roligt, men som sagt, man måste ju tjäna pengar med!

Diskmaskinen är trasig med.. Otroligt störande.. Handdiska är inte så farligt, om man hade haft ett kök där saker och ting faktiskt ryms O.o Just nu är det så pass mycket disk (2 dagar endast) så om jag började diska har jag ingenstans att ställa den reda disken tills den torkat :') Får ta tag i det imorgon istället, känner verkligen inte för att spendera sista tiden innan jobb med att bråka med smutsdisk..

Imorgon fyller världens bästa Johannes hela 15 år! Vi får dock fira honom på torsdag när vi är lediga efter att Simon kommit hem från jobbet, han är ledig fredag, lördag, söndag och måndag.. Men jag jobbar fre-lör-sön så det blir inte så mycket ledigt tillsammans den här gången heller.. Det är precis som att våra chefer går ihop och ser till att vi aldrig är lediga samtidigt :'\ Kan ju vara bra störande det med emellanåt.. Men då får vi spara allt mysande till söndag kväll, och så får vi hitta på någonting på måndag istället!


Just det! Yoshi ska opereras till veckan med, och håller både tummar och tår för att det ska läka fort så han slipper ha ont, lillfisen <3 Hatar narkos, tycker inte alls om att lämna honom ensam och sedan vakna ensam med folk han inte känner :( Men det är bra att det finns, och ett nödvändigt ont sådana här gånger! Han är så duktig ändå som knappt gör ett ljud ifrån sej när vi är där, får hoppas att den här operationen får bli den sista med.

Nu ska jag minsann göra något annat fram tills bussen går! Fortsatt fin måndag ^^

​Yoshiboy :)

Likes

Comments

Äntligen hemma, nyduschad och slutkörd efter denna underbara lördag! Började dagen med att vakna redan 07.24 utan att ha ställt larm eller någonting, lät min fina sambo sova ett tag till eftersom det inte direkt var superviktigt att vakna före 08.00 ^^ Vi klev upp och gjorde iordning fika, matade hundarna och satte av mot mamma i skogen för att plocka upp Johannes, vi fick med oss Jari också! Hur kul som helst :D

Bestämmer oss för att svänga av vid Bye rast in mor Krånge, det visade sej vara en otroligt dum ide av oss insåg vi sedan, Simon får släpp in i en kurva, anti-sladden han inte kicka in o det smäller bra hårt rätt in i snödrivan (dock endast med sidan på bilen, så det gick bra!!!) Ser över skadorna, och sedan ska vi försöka backa ner för den lilla backen.. Så pass hal var vägen att Johannes och Jari kunde flytta hela bilen genom att knuffa den O.o Då är det rätt halt!

Gav upp den iden och begav oss till Gupple istället, gjorde upp en eld och grillade toast. Grabbarna pimplade såklart, men eftersom jag tycker att alla kusar är äckliga så umgicks jag med hundarna istället :'D Otroligt trevligt, trots tidigare missöden och det lite blåsiga vädret, stannade där i ungefär 3 timmar innan hundarna verkligen frös. Vi tog vårt pick och pack hem till mamma istället.

​Bjuder på den fina selfien Jari tog på oss, till mitt försvar tuggar jag grillad toast på bilden xD 

Väl hemma i skogen igen så blev vi bjudna på mat, klyftpotatis, fläskytterfilé (GRILLAD!!!) och sallad. Dessutom gjorde jag och mamma hallonpaj till efterrätt, mums! Vi såg på Eragon tillsammans innan vi tillslut bestämde oss för att åka hem. Simon spelar Need for Speed och jag har precis klivit ur duschen, nu är det hans tur att duscha bort eld-lukten innan vi ska gå och få lite välförtjänt sömn ZzZz

Imorgon blir det rätt tidigt med, för då ska vi minsann filma någon del till introvideon tillsammans med Martin, så vi ska svänga förbi och hämta Skippie i Edsgården och sedan bär det av till Vivansborg (tror jag..?!) Håller fortfarande tummarna för att vi får giget i Boden, det hade ju varit superfantastiskt för oss allihop!


Klicka in på Martins hemsida vet-ja! Klicka dej sedan vidare via "Magic Babes"-loggan lite längre ner på sidan, där finns jag och lilla Skippie. http://www.johnmartin.se/

Fortsatt trevlig helg på er, det ska vi ha ^^


Likes

Comments

Ja, jag har tänkt skriva det här inlägget under en längre tid men har inte riktigt känt mej bekväm med det förrän nu. Det kanske inte intresserar många, men jag vet att det finns dom som faktiskt inte bara kan sköta sitt eget utan även måste lägga sej i alla andras, så det här är väl en liten "bikt" samtidigt som det är en förklaring till alla ovetande och nyfikna j*vlar därute (y)


Det har tydligen gått en del rykten på sistone, rykten som grundar sej i helt bisarra saker egentligen. Som att det skulle vara slut mellan mej och Simon till exempel, och grunden till den kommentaren var:
"Du har ju varit ute så mycket på senaste, så då måste det ju vara slut med henne"

Ja för det låter som en otroligt realistisk anledning? Bara för att man väljer att inte vara ute fredag/lördag varje helg, inte festar lika mycket eller helt enkelt trivs bättre i samlivet hemma än ute med kompisarna på idiotäventyr, då är man en toffel i sitt förhållande tydligen. Och sen när man känner för att umgås med kompisarna, och det blev liksom en hel del sådant ett tag, då är det automatiskt slut mellan oss..? 

Ojoj..


Hur som helst så var den tiden början på något fruktansvärt, och samtidigt något underbart. 

Tack vare dom där 5 helgerna som jag blev sittandes ensam hemma så började jag undra, jag undrade om det var så att jag kanske inte räckte till längre. (Och ärligt, vem hade inte tänkt det?!) Här kommer vi till det andra ryktet som förmodligen tagit sej en bit på väg vid det här laget, att jag skulle vara någon sorts psykfall som inte låter Simon varken träffa folk eller prata med kompisar. Dock mestadels tjejer, men det kommer en fruktansvärt bra förklaring till allt detta! 

​Nej, ​jag kände mej inte bekväm med att Simon hängde med en massa tjejer varje helg. Jag kände mej inte bekväm med att han emellanåt drog små vita lögner om vem han pratade med på facebook osv. (Detta insåg jag att han gjorde för att jag vid 2 tillfällen sneglade över hans axel på hans telefon och såg att han pratade med vissa som han inte ville säga..)  ​Jag kände mej ju, just där och just då, inte det minsta säker på vad det var som försegick egentligen så jag gjorde ett tappert försök att prata om det. Möttes av en sur sambo som inte fattade varför jag var sur/ledsen och varför han "inte fick vara med sina tjejkompisar" så jag öppnade mej. 

Jag gjorde det jag själv anser är farligast, jag blottade mej helt, mina innersta känslor och tankar bara rann ur mej tillsammans med osäkerheten och tårar. Jag förklarade exakt som det var:

​Jag ​känner mej inte bekväm med att han umgås med andra tjejer för att jag är i en period i livet där jag har världens sämsta självförtroende, i en period där det känns som att exakt alla har mer att erbjuda, är mer värdiga, finare, snällare och allting. Jag är rädd att han ska träffa någon annan, inte för att han någonsin visat tendenser till att vilja göra det, men för att ​jag ​mår dåligt i mej själv. 

Så varför gör jag det då..? Jo, för att jag snart ska dra ut alla tänder jag har i munnen utom 9st. Jag kommer att få nya, är fullt medveten om detta, men det kommer att ta tid. Kan förklara hela den biten i ett annat inlägg någon dag, men inte just nu. 

Och därför, kära läsare, mår jag dåligt. Därför är jag osäker och inte vill att han ska vara med en massa andra brudar, det är därför jag inte känner mej bekväm med att han är borta halva nätterna på fest, att han inte kom hem direkt efter nattjobbet den där gången han istället hamnade på festen där han fick frågan om det var slut mellan oss. 


Det är även av den anledningen som jag, för ca 2 veckor sedan, valde att göra bort mej. Jag valde att prova logga in på hans Facebook. Japp, det är inte okej, jag är medveten om det, och jag har bett om ursäkt. Men har jag dåligt samvete för det..? ​Inte direkt. ​Jag hade mått sämre om det faktiskt var så att jag inte hade hittat någonting när jag faktiskt loggade in. Jag hittade meddelanden där han pratade om ​dom här sakerna ​med andra, med människor som inte känner mej, som aldrig ens träffat mej eller ens pratat med Simon värst mycket under tiden vi varit tillsammans. 

Han tyckte någonstans att han hade rätten att berätta för dessa människor om att ​jag ​mår psykiskt dåligt, att ​jag ​är osäker på mej själv och att ​jag ​är ledsen när han är med andra tjejer. Den rätten har han inte, det har ingen. 

​Det är därför jag väntat så pass länge på att skriva det här inlägget, för det här är ju just dom sakerna som han pratat med andra om utan att vara den som skulle berätta det. Det är ​min ​ensak, och min ​endast. 

​Vi ​har dessutom pratat ut om det här redan, och bett varandra om ursäkt.

​Så, det här är varför jag inte riktigt ​vill ​att han hänger med tjejer, jag säger inte att han inte får, utan bara att jag inte riktigt känner mej bra i den sitsen.. Men han ​får, ​så känner ni att ni vill umgås med honom är det bara att ringa eller smsa O.o 

Det här är varför jag gick igenom hans telefon (​för kan tänka mej att han berättat det med för några​) utan lov, utan att ens tänka mej för, och utan rätt att göra det. Men det här är historian bakom det hela, så för er som varit så otroligt nyfikna, eller bara undrat över om det står rätt till i huvudet på oss i Stavreviken så är det här förklaringen till det hela. 

Det är även min bikt. Mitt sätt att få ur mej allting. 


Fortsatt bra dag på er, hejhej!

Likes

Comments

Sitter i soffan och laddar inför tandläkarbesök 😨 Mamma får ju följa med dit såklart, sen åker vi och hälsar på Jonathan och fina lilla Odin en stund. Väl hemma igen ska jag städa och tvätta, Simon får hjälpa till sen när han kommer hem!

Mamma och jag var ute och flängde igår, först handlade vi lite nödvändigheter på Dollarstore och sedan käkade vi Sibylla 🍔

Supergott! Sen plockade vi upp både Josse och Johannes för att sedan åka till Birsta, fixade ett nytt simkort till Johannes o jag och Josse gick på H&M för att införskaffa lite förnödenheter.

Väl hemma så började jag med att organisera alla våra papper och räkningar, har tänkt göra det ett tag men det har inte blivit av riktigt. Nu är vi på gång i alla fall! Men det enda jag ser är att vi lever otroligt slösaktigt 😂

Nu ska jag ta ut hundarna en sväng, för sen blir det tandis med mumzey 👍

Likes

Comments

Sitter hemma i soffan och pratar om att radera sms konversationer då jag inte gjort det sen jag fick telefonen typ. Bara för att se så går jag tillbaka så långt det går i min och Simons konversation bara för att göra mej själv påmind om den värsta veckan någonsin. Jo, han har ju faktiskt lämnat mej en gång, men det löste sej ju senare uppenbarligen, men det gjorde inte smsen mindre smärtsamma att läsa för det...
Varför utsätter man sej själv för sådant?
Att läsa gamla, hemska sms?
Kanske är det bara för att bli påmind om hur bra man egentligen har det? Eller för att inte göra om samma misstag igen, säga fel saker eller trycka på fel knappar?

oavsett anledningen så känns mitt hjärta lite tungt nu, som att jag har ett vakuum i bröstet liksom..
Vi har det bra, bättre än många andra, men det gör mej inte det minsta mindre rädd för att historien ska upprepa sej och vi går isär igen.. Det finns saker jag gjort som jag senare fått ångra, saker jag kanske inte alltid varit så stolt över. Men jag har lärt mej av mina misstag, och jag fortsätter att lära mej nya saker varje dag!
Och lyckan i det hela är att jag får lära mej allt detta tillsammans med människan som gör mej till den absolut lyckligaste versionen av mej själv jag någonsin kunnat föreställa mej ♡

Nu ska jag ta och försöka sova, tillsammans med mitt allt ♡ 

Är otroligt tacksam att jag får ha dej i mitt liv, du gör mej hel ♡

Likes

Comments