View tracker

När jag jobbade i Hesburger fortfarande fick jag "skämmas" när någon frågade vad jag arbetade med och kände att det nog är bäst att jag tillägger att det bara är tillfälligt, inget jag skulle hålla på med resten av mitt liv. Nu jobbar jag i taksikeskus (alltså vad heter det ens på svenska, I have no idea...) och helt ärligt så ibland känns det jätte hemskt att komma till jobbet.

Kunderna i hese var waaaay nicer seriöst, trivdes nog lite bättre där pga. det.

I taxikeskus får jag höra människor kalla mig hora, de frågar om jag är dum och döv, de skriker och härjar i telefonen, beter sig som ouppfostrade barn!? Sen finns de dessa som medvetet vill provosera och irritera och de som frågar mitt personliga telefonnummer, namn, adress osv.

Hade haft lust att fråga varenda jävel som inte tycks ha någonslags respekt eller sympati för andra människor att "vem fan tror du att du är?"

Men...det går ju inte. Finns trevliga kunder också, alla är inte hemska men jag undrar att under vilken sten har månne dessa människor levt som inte tycks ha någonslags social förmåga.

Så snälla, kom ihåg att vi är också människor och lika värda som alla andra fastän vi svarar i telefonen och det är lättare att skrika på någon då man inte behöver göra det face2face

Ville skriva av mig, är trött och hoppas innerligt att jag klarar denna nattur utan större tjaffs.

Tack&hej

Work sucks some days.:

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Har ni någonsin varit med om att ni träffat någon, någon som betyder lite extra mycket för en? Man vill spendera varenda dag och varenda timme med denna så härliga personen helt enkelt därför för att man blir lycklig av att se honom/henne.

Men sen, då man känt en längre stund, man börjar känna sig 100% bekväm med personen, sakta men säkert slutar man att satsa på sig själv, skippar gymmet, slutar sminka sig, går omkring med mjukisbyxor 95% av sin vakna tid. Absolut inget fel heller med det men att vakna upp en morgon och inse att man skippat gymmet sen mars och borstat håret senast i förrgår och tar första klädesplagget som kommer emot i garderoben. Det är någonting som får iallafall mig att vakna upp. När slutade jag bry mig om hur jag ser ut och varför?

Vill väl bara säga att jag har väl tappat lite bort mig och det känns inte alls kul.

Vincent van Gogh Quote - Ivanka Trump:

Likes

Comments

View tracker

Det känns verkligen i hela kroppen att man snart är klar med sin 17h arbetsdag/natt/morgon. Tro nu inte att jag suttit och tagit emot samtal i 17h sträck, hade en 8h vilopaus som gick ut på att sova och äta. En normal dygnsrytm har jag tappat bort för länge sedan i och med 3-skifts arbete. Inte för att klaga, jag gillar nattskiftet bäst (idag/inatt var dock ett undantag eftersom jag är dödstrött och ögonen svider som fan). Sämsta med nattskift är väl endå att då man snabbt skulle vilja hem hamnar man i "7ans värsta ruuhka", tanken av att man själv slipper och sova då dom andra är påväg till sitt jobb tröstar endå lite.

Humorous Minions quotes of the hour (02:11:21 PM, Tuesday 07, July 2015 PDT) – 10 pics:


Likes

Comments

Hela förra veckan var helt rakt ut sagt ett jävla helvete. Sov dåligt, grälade mycket och pengarna var slut och livet kändes bara fittigt. Jag längtade efter mina 3 lediga dagar så jag bara skulle få ta det lungt och göra något roligt men nejj...ingen ledig dag för mig föränn söndag.

Borde städa mitt hem, borde laga mat borde göra en massa men har varken ork eller vilja, misstänker att jag har någonslags höst/mörker/kyla depression då jag känt mig orkeslös ända sedan solen knappt synnats till trots att jag försökt (alltid då jag kommit ihåg) ta D-vitamin tabletter.


When people say this, especially when i haven't put my make up on yet, I'm like no I'm not sick it's just mah face :P:

Likes

Comments

Love This. I'll be flying come my september wedding http://weddingmusicproject.bandcamp.com/album/bridal-chorus-variations:

Mitt huvud är kaos och jag har aldrig varit såhär rädd i hela mitt liv, önskar någon kunde komma med alla rätta svaren till mig och jag önskar att jag kunde ändra på mig själv till en människa jag vill vara. Känner mig helt och absolut misslyckad.


Likes

Comments

Jag vet inte vad det är men denna höst känns på alla sätt så annorlunda. Troligtvis därför att jag inte studerar längre utan började jobba, att jag under sommaren flyttade hemifrån och att mina relationer med vissa människor känns så jäkla komplicerade ibland.

Samtidigt som jag är världens lyckligaste så känns det som ett ända jävla kaos i mitt huvud, konstant. Jag oroar mig för saker som knappast har någon skillnad i slutändan och det känns som jag gör andra besvikna hela tiden. Jag försöker mitt bästa men det känns fortfarande som om jag tar fel beslut och helt enkelt räcker inte till.

Känner mig konstans trött och orkeslös, hade velat dra till nått varmt ställe och bara njuta men så fungerar det tyvärr inte. Jag upplever att det 3 åren jag avgjorde kombiexamen var jäkligt tuffa speciellt sista året med studentskrivningar, praktik och på detta ännu ett jobb. När skolan tog slut jobbade jag hela sommaren på två olika arbetsplatser och nu på hösten har jag bytt arbetsplats till ett mycke mer krävande arbete då man får seriöst ta mycket skit. 

När får jag vila? när får jag ta det lungt och samla mina tankar? faktiskt leva? 

"Välkommen till vuxenlivet" har jag fått höra otaliga gånger samt "du skall vara tacksam för att du har en arbetsplats" 

Jag är tacksam och jag förstår att man inte kan leva som ett barn och ha roligt hela tiden men jag behöver en paus som räcker längre än 3 dagar.  

Det är psykiskt jobbigt och jag förväntar mig inte någon förstår men det känns ibland som att andra förväntar sig från mig att jag skall finnas på alla håll, alltid där för alla och fortfarande balansera allt med att sköta mitt jobb, min hälsa, relationer och mitt eget hem.

Likes

Comments

Hur många gånger har inte jag bestämt mig för att börja blogga igen och efter 3-4 inlägg glömt bort hela bloggens existens. Tja jag gör ett till försök och så kan vi hoppas på det bästa... :DBehöver jag ens presentera mig? Tror knappast någon annan än männisor som känner/vet mig läser detta så tror det är no need for that.

Iallafall sitter jag nu på jobb, tittar var femte minut på klockan och önskar att tiden inte skulle snigla sig fram som den tycks göra idag. Har de senaste arbetsturerna haft riktigt jobbiga och rent ut sagt elaka kunder men det är väl bara att bita ihop och vara trevlig fastän jag mest hade haft lust att skrika tillbaka åt varenda jävel som inte kan beté sig. 

Faktiskt så har jag nyligen bytt arbetsplats och i jämförelse med mitt förra arbete är det nya så jäklainihelvetes mycket svårare, miljoner saker att komma ihåg samtidigt som man får höra skällor och hemska saker i telefon, okej kanske liite överdrivet det finns också trevliga kunder som det inte är något som helst problem med.

Ett kort första inlägg, för att ja.. som sagt jag är på jobb och jag slutar snart (wohoo öppna vinflaskan tack) vi hörs!


Likes

Comments