Tänkte kika in, har inte skrivit ett par dagar, har haft fullt upp med mina 3 barn denna helg. Idag är det min födelsedag 25 år blir jag idag, denna dag har spenderats med Alicia i soffan, har haft huvudvärk och en väldigt jobbig ångest, så kändes helt okej endå. Hoppas ni har haft en fin dag allihopa!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Idag är det en sån dag jag bara egentligen vill ligga i sängen och dra täcket över huvudet, jag kämpar mig igenom allt tack vare mina fina barn.. Ångesten är på hög nivå, tankar som snurrar omkring, och känner mig så jäkla värdelös, jag hatar att jag inte fungerar som en normal människa. Vill kunna göra allt som andra kan, hade älskat att bara kunna sätta mig på en buss och åkt till folk, men nej det går inte, jag klarar inte av det. Jag får sån panik av ens tanken, jag tänker mycket på min framtid hur den kommer se ut, just nu känns allt bara så himla långt bort.. Jag vill bara bli frisk ifrån allt detta, vill kunna funka normalt. Idag mår jag verkligen inte bra.

Likes

Comments

Hur har jag orkat? Ja vad menar hon? Jo det ska jag berätta. Första gången jag ens vart inblandad med psyk var jag 13år gammal, alltså barnpsyk, där jag första gången blir digonoserad med depression, panik ångest, jag fick äta lite mediciner och ha samtal, i några månader, men för mig räckte det med att säga att jag mådde bra så avslutades allting, sen dess har jag haft återkommande depressioner och riktigt långdragna. När min son föddes hade jag varit iallafall frisk några månader, men någonting hände med mig 1 år efter han föddes, det vart 3 gånger värre, jag sökte hjälp, fick mediciner ENBART mediciner, jag ber att få någon att prata med men nej, jag blir gravid, mitt mående är sämst just då, tog upp med min bm hur jag mådde, hon fixade en akut till barn och familj hälsan där jag äntligen skulle få någon att prata med, jag skulle äntligen få börja bearbeta mitt mående, de jag inte visste att även där skulle det avslutas efter min dotter föddes, och året gick mående var sämst, orkade inte med något alls, jag gick ner mig så mycket, jag har hatat mig själv under alla dessa år, men detta år var det värsta, tyckte inte om mig själv överhuvudtaget, jag skadade mig själv genom att knappt äta något, jag rasade ner i vikt. Jag tog tag i mig själv istället för att söka vård för jag visste att dom bara skulle hjälpa mig tillfälligt som tidigare, jag tvingade mig själv att börja äta som en normal människa. Åren gick och jag mådde fortfarande otroligt jäkla dåligt, det har liksom blivit min vardag, jag vart van vid att vara sådär, så jag såg inte ens själv hur jag var, men andra såg att det var inte jag. Jag liksom kunde inte ta in det riktigt, jag fick för mig att jag dög inte hur jag var, för jag var ju van vid det, men tydligen så var det inte jag, enligt personer, mitt beteende ändrades ganska fort igen, jag var kall som is typ, jag stängde ut precis alla mina känslor, vela inte vara nära någon över huvudtaget, jag vart gravid igen, och mådde rätt bra i början, men sen kom depressionen igen, och bad om hjälp av bm, och jag fick hjälp igen, som faktiskt jag avslutade efter dottern föddes för jag ansåg att jag mådde bra trodde jag för att jag mådde bra i en vecka, så då tyckte jag att inte behövdes mer, så dum som jag är. Så nu var jag på ruta ett igen, mitt mående tog över yttliagare igen, den här gången håller sig depressionen i sig väldigt länge, 1år, och den är kvar än, sommaren 2017 mår jag riktigt jäkla dåligt, men en del dog av mig när min pappa somnade in 2 juli 2017, där förlorade jag en del av mig, har aldrig i hela mitt liv mått så fruktansvärt dåligt, det vart akut in till psyk, där jag berättade hela min ungdom hur mitt mående har varit, och där sa dom hur i helvete kan vården inte sett detta? Jag ordnar akut tid, detta bör utredas, så du får dem riktiga hjälpen. Hade de inte varit för min sambo och mina älskade fina barn, så hade jag nog slutat kämpa för länge sen, men speciellt mina barn som faktiskt ger mig den otroliga strykan i allt, slutar aldrig kämpa för deras skull, och idag kämpar jag arslet av mig för att bli frisk, för jag ska aldrig ge upp! Jag är fortfarande under utredning, en så länge har jag en diagnos och det är social ångest, lär nog ta ett tag för det är inte bara en utredning dom ska göra. Och ni kommer få följa min resa, och jag ska bli frisk! Alla ni som lider av psykisk ohälsa ni är kämpar och ni är grymma!!

Likes

Comments

Tisdag idag, jag och Alicia klev upp runt 7, vi har bara myst idag, jo jag hann med att städa lite, men det känns inte ens lönt att städa då det står flyttkartonger överallt, flytt om ca 3 veckor, och det ska bli så otroligt skönt att få flytta. Alicia har faktiskt varit världens mysigaste lilla barn idag, bara kramats och myst i flera timmar, just nu sitter jag med kaffe i högsta hugg efter nån timmes sömn, råkade visst somna när Alicia sov middag, så snart är det dags att förbereda middag. Hoppas ni har haft en fin dag.

Likes

Comments

Måndag idag, Alicia vaknade rätt så många gånger inatt, men slutade att vi klev upp runt 7, så sen har vi bara myst hela morgonen, hon vela inte lämna min sida, väldigt mammig, och då njuter jag väldigt mycket då det inte blir så mycket mys nu förtiden. Idag blir det en städ och tvätt dag för oss. Hoppas ni får en fin dag😘

Likes

Comments

God förmiddag, denna helg har varit rent kaos. Till er som inte vet så är jag uppvuxen med alkoholism, båda min mamma och pappa var fast vid alkoholen, tyvärr så finns inte min pappa med oss längre, han somnade in 2 juli 2017, som jag tog riktigt hårt, min mamma höll upp i 9år för ett par årsen sen har det varit behandlingshem fram och tillbaka. Min mamma dricker på helger och jag hatar verkligen att hon ska dricka. Men denna helg har både jag min pojkvän fått tagit så mycket smutskastning, blivit nertryckt så inne bomben, jag bad henne att sluta, men fortsatte tills bröt jag kontakten med henne så länge hon ska dricka och kasta skit på oss. Men även barnen blir drabbad, dom får inte träffa sin mormor så länge hon är påverkad av alkohol, dom frågar och tjatar efter sin mormor, och bara av det så blir jag ledsen. Jag kan inte tvinga min mamma att sluta dricka, hon måste komma insikt med det själv.. Så just nu önskar jag att det inte fanns alkohol i denna värld, nog om det nu!
Mina två stora barn har precis åkt tillbaka sin pappa, och jag ska göra mig klar för lite kalas hos syster, min systers dotter har fyllt hela 12 år den 2 januari. Jag hoppas ni får en fin söndag❤️

Besök gärna min Instagram också, där kan ni följa min vardag med mina kids @jjenniferjjohansen

Likes

Comments