View tracker

Såtee tycker nu jaag

Efter min graviditet ändrade min mage form och förblev lite sådär pösig. Innan graviditeten bildades veck på magen när jag satt, men nu efter graviditeten bildas inte vecken på samma sätt utan den sitter mer i ett. Min mage är troligen mera utåtstående också än mina bröst och fyller ofta upp tröjan mer än vad brösten gör eftersom jag är ganska liten upptill.

En person frågade mig för nån vecka sen hur det går med "lilli". Utifrån mitt utseende hade personen ifråga gjort den bedömningen att jag hade en inneboende "lilli" i magen och trots att jag nekade så var personen tvungen att betona sin övertygelse av att jag nog var på smällen. Rodnande försökte jag skratta bort det och övertyga hen om att så inte var fallet.

Det har också hänt sig att jag känt av folks blickar riktade mot magen då man riktigt kan se vad dom tänker. Jag har t.om. fått raka kommentarer om att jag ser gravid ut.

Efter dessa episoder av att bli felaktigt "anklagad" som gravid så har jag omedvetet (och medvetet) börjat dra in magen inför folk och jag vill inte ha åtsittande kläder. Dessutom känner jag mig som en misstänkt som måste förklara sin oskyldighet och min kropp blir på nåt sätt som ett objekt som andra bedömer utan min tillåtelse.

Jag anser att det ligger i betraktarens ögon vad hen ser. Ser hen efter en rund mage, så ser hen det. Ser hen efter en vältränad mage, så ser hen det. Ser hen efter en gravid mage, så ser hen det. Oftast finns tecknen och man tolkar dem på egen hand till nåt som inte alls behöver vara nära sanningen.

Tänk dig en sådan situation som ovan (bara som exempel) där personen frågar hur det går med "lilli" och jag hade haft missfall en tid tillbaks? Det hade ju blivit såå jobbigt av nånting så onödigt som ett antagande utifrån utseendet.

Jag tror på principen här att Berättar jag dig inget så behöver du inget veta. Jag tror nog varje människa delar med sig av sin graviditet till alla dem som behöver få veta av det och tills det är det vår skyldighet att vänta och inte leka detektiv.

Till sist vill jag ännu vinkla detta och undra varför det är ok för en man att ha en rund formad mage men att det för en kvinna tydligen bara kan betyda en sak?

För att betona så söker jag inte medlidande utan min mening med dethär inlägget är att få människor att tänka till.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vaddasrållas

Ikväll känner jag livet i mig. Jag känner mig tacksam för att jag kan känna mig tacksam. Det är en förmåga man stundom glömmer bort, att vara tacksam för det man har. Men ikväll kan jag vara det. Många gånger om! Dagar som denna; då man styr upp träff med dom allra närmsta, då man bara är och gör vad som faller en in; såna dagar fyller mig med liv.

Likes

Comments

View tracker

Om me

0-10 år

-föddes i Kokkola (eller Gambel-kaabi som mofa brukar säga). Hade två syskon från förr (1 bror och 1 syster)

-mina föräldrar skiljdes när jag var 8 månader gammal

-flyttade då från Kokkola till Terjärv och därifrån till Bennäs vid 2 års ålder

-fick en lillabror och lillasyster

-började i skolan som enda på klassen med skiljda föräldrar (tänk så ovanligt det var då!)

10-15 år

-hade olika hobbies: fotboll, dans, piano, sång och teater

-började högstadiet

-livet kretsade kring kompisar och pojkvänner

-var med i hejarklacken och elevkåren

-slapp in på Resursklassen på nian vilket betydde friare och kreativare inlärningsform med mera resurser till studiebesök och inlärning

15-20 år

-började studera till närvårdare direkt efter nian

-var juniorledare och ledare på barnläger

-var med i sommarteater

-träffade min nuvarande pojkvän/sambo Toni som 16-åring

-var Jakobstads luciakandidat som 16-åring

-flyttade ihop med Toni som 17-åring

-skaffade katt

-festade på helgerna

-Toni köpte radhus 2010 och vi skaffade hunden Enni

-började jobba på min nuvarande arbetsplats som 18-åring


20-nu 24 år

-fick stadievarande tjänst som 20-åring

-var på min första flygtur och södern-resa som 20 åring

-var med i sommarteater igen

-blev gravid och mamma som 21-åring (2013)

-köpte hus som 22- åring (2014)

-friade till Toni och vi förlovade oss 2015

Likes

Comments

Såtee tycker nu jaag

Jag kan se dessa Österbottens tidnings arg/glad idag som ett rent nöje att läsa. Många gånger uppstår det ordentliga debatter om exempelvis huruvida FPA sköter sin kundbetjäning eller så inte. Eller hur "Greta" var arg då vattenståndet stigit i  Nars vartefter "Gretas kompis" också sände in en isändare där hen var arg för att sjön hade frusit. Det känns som hela forumet har blivit ett enda skojeri, men det nöjer ju så varför inte! Jag tänkte att jag kunde ju bidra med svar på tal men gör det här i min blogg istället för att skicka in en insändare (som det ju finns så lagom mycket av redan). Bilden här nedanom är screenshot från Öt:s hensida.

Kommentar till insändare 1: Det låter som ett typiskt katt-beteende. Inget chockerande beteende tycker jag alltså. Själv skulle jag börja täcka över sandlådan. Bilen är det ju värre med om man inte har nåt garage. Annars är enda alternativet att knacka på hos grannen och kräva denne att börja ha katten inomhus, för ett typiskt katt-beteende går tyvärr inte att öva bort hur mycket "ansvar" ägaren än försökte ta.

Kommentar till insändare 2: Jag också!!! Speciellt då de smäller ännu dagen efter blir jag helt tokig. Mellan 18-02 är det tillåtet och också för djurens del bör man ta denna regel i beaktande!

Kommentar till insändare 3: Lite onödigt att bli arg för det kan jag tycka. Inte skadad väl de som cyklar utan hjälm dig (eller någon annan)? Nej, gå ut med en ordentlig artikel eller gå ut på fältet och föreläs istället så gör du en mera märkbar skillnad!

Kommentar till insändare 4: Blir glad att du sänder in en grön gubbe trots att ditt meddelande skulle passa att vara röd också. Men du verkar kunna njuta av det goda i livet! Fy för den person som stulit pengarna. Själv skulle jag inte kunna sova om natten om jag gjort nåt sånt! Folk borde tänka över sina värderingar och införa principer i sina liv hur de ska gå till väga i sånahär situatuioner för att vara en god medborgare!

Likes

Comments

Trollundji

Det är ju väldigt inne nu (har det kanske alltid varit?) med att döpa sina barn med speciella och ovanliga namn. Oundvikligen följde vi ju också trenden då vi valde ett namn som under trettio av Finlands befolkning heter. Många som frågar vad hon heter har svårt att uppfatta namnet då de ej hört det förut, vissa rynkar på näsan och vissa tycker det är fint. Själv älskar jag ju förstås namnet och är så glad att vi valde just det.

Det är lika spännande varje gång att höra vad folk döper sina barn till samt att höra historien bakom hur namnet kom till dem. Namnet Minonna hade jag inte hört förräns jag tittade på en säsong av "Familjen Annorlunda" och där var en familj vars barn hette Minonna. Jag tyckte det var så speciellt och så fint.

Minonnas andra namn är Viivi Ulrika. Viivi gillade vi båda och min syster framförde många gånger på skämt att vi borde döpa henne till Viivi-Vava men vi valde då bara det etta. Ulrika heter både jag och min mamma i andra namn och jag tycker det är så ärofyllt att få föra släktnamn vidare.


Likes

Comments

Stickasockona

Detta är vad jag håller på med i handarbetsväg just nu. Jätteroliga att sticka även om än jag är lite ringrostig på att sticka med flerfärgat. Mönstret finns i Novitas hösttidning. I bilderna här nedanom synns hur Minonna fungerar som bloggassistent på sitt sätt.

Likes

Comments

Trollundji

Det första som folk kommenterar då de ser Minonna är oftast hennes hår. Magiska gyllengula lockar. Min morfars gen tycks vara stark då den orsakar krull åt så många arvingar. Min morbror, syster och bror, samt några kusiner har hittills fått ärva dessa lockar och nu är det då Minonnas tur.

Jag testade en gång att platta hennes hår, för skojs skull, och det är ju helt otroligt hur ett utseende kan ändras. Men visst passar hon bäst i lockar, som vi är vana med, vår lilla trollunge! ❤

Likes

Comments

Vaddasrållas

Hej och Välkommen till min Blogg! Hade du frågat för ett år sen om jag nånsin kommer börja blogga (igen) så hade jag svarat Nej. Jag har haft en lång period då jag inte alls känt nåt behov av att dela med mig av mina erfarenheter eller skriva av mig och det har därför känts väldigt långsökt att jag nånsin kommer börja blogga igen. Men nu när jag, mer och mer, insett att jag många gånger har svårt att uttrycka mig muntligt, samtidigt som jag (p.g.a. hektisk vardag med 2 1/2 åring) sällan tänker efter på djupet, så har jag känt att en blogg vore på sin plats. Där jag kunde ta mig tid att tänka efter och analysera och få hjälp att utvecklas som människa. Min strävan är att bli självsäkrare att våga ta ställning, stå upp för mina åsikter samt ifrågasätta det jag inte förstår. I det stora hela; att bara våga vara jag.

Jag utför också konstverk i form av stickade sockor (är dock inte tillräckligt kreativ för att hitta på egna mönster) så såna inlägg lär ni också få se här. Kommer säkert också blogga om livet som mamma där jag försöker vara så ärlig som möjligt om hur jag upplever det. Jag är inte känd för att varken dramatisera eller förgylla utan jag är en rätt så ärlig person och vill så förbli även här. Men vi ska se nu! Jag ids inte lova för mycket utan vi tar det som det kommer!

På återseende! Jannika

Likes

Comments