Header
View tracker

Jag heter Julia Gun Magdalena Hoffman. Var tänkt som Josefine egentligen, men det ändrades i sista sekund...

Jag är för tillfället nervös och stressad. Jag har två viktiga prov i veckan, samt tusen andra saker på min to do list. Blickar mot helg.

Jag är bra på att duscha alldeles för länge. Shoppa alldeles för mycket och skratta lite för högt.

Jag tycker inte om att bråka med människor. Det ger mig panik

Jag är dålig på att vänta. Blir lätt så rastlös..

Jag läser gärna och bara om kärlek. Det är ju så fantastiskt

Jag gillar att kramas. Alltså finns det något bättre än en oväntad kram, gud de e så fint<3

Jag sjunger när jag är ensam i bilen.

Jag älskar att dansa. Det ger mig ro för att det får mig att släppa allting.

Jag är inte speciellt bra på att stå upp för mig själv

Jag tycker om att dricka rödvin och tjata skit i timmar med mina bästisar

Jag har på mig min sidenmorgonrock och tofflor

Jag dricker alltid vatten innan jag somnar

Jag blir arg på människor som tror att dom får behandla andra hur som helst.

Jag blir rädd av mörker och ensamhet

Jag önskar att jag inom en snar framtid sitter i min egen lägenhet som jag fått inreda själv och tittar på mannen i mitt liv, för att sedan gå till jobbet jag älskar i staden jag älskar

Jag är pinsamt dålig på att spara pengar

Jag är uppväxt till att vara självständig och att våga. Våga för att vinna.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

MÅNDAG: Springa in i en ny vecka i skolan - prov, inlämningar osv. Livet e tillbaka efter en kickass fantastisk inspirerande och allt det där, helg i Stockholm. Ska som grädde på moset plugga hela eftermiddagen också. Se på SKAM, som e mitt allt. (ALLA IN OCH TITTA NI KOMMER ALDRIG NÅGONSIN ÅNGRA DET). Får spaghetti till middag, det gäller att glädjas för det lilla just nu....

TISDAG: Lektionsprov i Svenska och ett möte på eftermiddagen. Ska pluggfika med Adam också, sen viga hela mitt liv åt olika organisationsteorier. Kul. Jättekul

ONSDAG: Pluggdag nummer 3. Fantastiskt va? Ska skriva prov i Organisation samt hetsplugga filosofi. Springa lite på stan för att uträtta några små ärenden.

TORSDAG: Skål för att veckans sista och tredje prov är avklarat, firar vi med att fixa naglarna och plugga lite på två inlämningar. Har INGEN aning om hur jag skall fixa dem.... tänker rundat och vinrött, kanske?

FREDAG: EN lektion och sovmorgon(DET ÄR JAG VÄRD) och sedan hejdå Skövde och Hej Halmstad.

Likes

Comments

View tracker

Det finns en låt. Jag fattade inte orden, meningen överhuvud taget första gångerna jag lyssnade på den. Fattade ingenting. Jag fattade bara att den var fin, fin och unik. Så jag lyssnade och lyssnade och lyssnade tills allting gick upp för mig och jag bah fan i helvete vad är det här för jävla låt.

Det är en fin låt. En sorglig fin jävla låt. Älskar den.

lyssna på Paris. Lyssna tills ni förstår,
det känns i hela kroppen.

Likes

Comments

Hur fint att ni fortfarande kikar in här<3 Jag blir så glad och det värmer så i hjärtat i tiden som just nu bara är stress. Jag är så stressad vet ni. Den där sjukdomen, som fortfarande spökar förresten, slog ut mig, min ork, min kondition osvosv. Ni förstår.

Men jag saknar er. Och jag börjar komma upp på banan igen. Jag somnar tillexempel inte direkt när jag kommer hem från skolan längre. Och jag kan andas lite lättare efter att ha stressat upp för skoltrapporna än vad jag gjorde för veckor sen. (Jag flåsade som om jag sprungit milen...) Det är sådant man får va tacksam för nu, att det går åt rätt håll.

Annat jag är tacksam för:
  • Att jag ska få åka tillbaka till mitt älskade Stockholm imorgon. Andas storstadsluft. Känna mig lite hemma, kramas med person man var van vid att se varje dag (och nu inte träffat på tre månader) - fantastiskt
  • Mina fina vänner. Klyschigt, men guuuu så sant. Som de har fått stå ut med ledsna, tråkiga sjuka Julia.
  • Att det är december, att det snart är jullov, att jag ska få vila på heltid i några veckor
  • middagen jag styrde i lördags. Och utgången som följde

    Vad är ni tacksamma för??? Skriv en lista, livet blir genast lite lättare när man kan se allting fint man har framför sig på ett ark papper. Jag har skrivit många listor det senaste, skriver listor för allt.

Likes

Comments

FREDAG - och jag är;
feberfri
huvudvärksfri
mkt gladare

Med andra ord - fredag gör underverk! Att det dessutom är lov .. i love. Även om jag har lång väg kvar innan jag kan titulera mig som frisk och officiellt igång igen, har jag prövat benen idag. Hade endel ärenden i stan som jag sprang iväg på innan jag tog en lunch med Olivia, följt av att jag skjutsade henne till Skövde. Vi hade det så mysigt, pratade ut och skreksjöng i bilen. Tack för det älskling.

Har, förutom ovan, hämtat ut min Glossybox (ska visa er sen!!), köpt en fantastisk polotröja och fixat det sista inför imorgon, när vi ska fira Wilma som FYLLER 18 ÅR IDAG. Grattis igen mitt hjärta<3

Nu? Ska äta pappas mat, tända ljus och kliva i mina raggsockar.
Glad fredag hörrniiiiiii

Likes

Comments

Ja- det är precis vad det är. I takt med att min frånvaro ekat här har jag mått sämre och sämre - minns ni att jag mådde dåligt sist vi hördes? Det försvann aldrig, och efter många om och många men fick jag en ordentlig läkartid och en ordentlig läkare - och tydligen har jag en ordentlig lunginflammation.

Så. Jag knaprar piller och ligger i sängen. Därför bloggar inte jag. Men jag skriver texter, massvis, och ni kommer få läsa - det lovar jag. Snart.

Nu ska jag återgå till mitt th'e, min målarbok och den här spotifylistan (Den är min bäst kärlekslista - lyssna<3)

KRAM - är snart tillbaka.

Likes

Comments

​Idaaaag är det fredag och jag är så himla mycket jättetrött. Är inte peppad på nattjobb och vill mest av allt typ dra täcket över huvudet idag. Ligga i sängen och hosta upp mina lungor istället för att hosta ner gäster, typ. 

Lyxade till det med en påse naturgodis, OCH en ny fantastisk hudvårdsprodukt. Har fått ngn dille på det, krämer och masker och sprayer och gud vet allt. Köper många och har mer på önskelistan. Idag bockade jag av denna lilla stilrena skapelse (JA, självklart e d viktigt att burkarna e vackra! *blinksmiley*), en ansiktsmask från bästa TBS som jag önskat mig länge. Hoppas den är bra. 

Det sista jag behövde lägga pengar på,  men ibland får en unna sig. Speciellt när man är hostig, det är sen gammalt. 

Likes

Comments

​Idag har jag sträckläst ´´Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött'', och jag grät som ett barn. 

Först trodde jag att det var för boken, att det var för den vackra illustrationen, de väl valda orden. Kärleksförklaringarna som täckte sidorna. Från sida ett till sida etthundranittionio. Och det var det nog, i början. Men sen blev det så uppenbart. Jag kände rädslan i hela kroppen. Kände mörkret som tryckte över bröstet. Känslostormen. 

Tänk om jag aldrig får chansen att känna det som Alex Schulman känner för Amanda. Tänk om jag aldrig får chansen att uppleva en sådan kärlek som Amanda får uppleva av att leva med Alex. Tänk om jag aldrig blir någons sommaräng. 

Jag är rädd för så mycket. Jag är så skör. Jag gråter ofta och jag gråter mycket. Jag är lätt att såra och lätt att göra lycklig. Jag är bottenlöst djup och extremt ytlig för att fylla min avgrund. Och jag är så jävla rädd. Jag är så jävla jävla rädd att jag ska vara ensam. Att jag ska få vara själv, hantera själv och växa själv. Att jag ska komma hem till ingenting och somna utan någon. Att jag ska dela mina tankar med mig själv och trassla in mig. Bli vilse. 

Jag är rädd att mina förväntningar skjuter i höjden. Att mina drömmar är omöjliga. Att sån kärlek inte finns. Att det är omöjligt att förlora sig i en annan människa, samtidigt som den människan är förlorad i mig. Att det inte finns sådan tur. Sådan kemi. Ett sånt tillfälle. 

Jag är rädd att bli besviken. Om det finns en lista för alla ens rädslor så står besvikelse högt på min sån lista. För det är min hatkänsla. Den känslan som får mig att bli ur balans och inkapabel att veta vad jag ska ta mig till. Att förlora mig själv till ett mörker som jag hatar. Ett mörker jag inte kan treva efter ljus i. Och jag vill inte bli besviken på mera kärlek. För jag vill aldrig ge upp på den. Jag är livrädd för kärleken. Att den inte ska finnas. Att the great fucking big love aldrig ska komma. Att jag ska bli utan hopp. Besviken 

Och jag är lika rädd för att nöja mig. Jag är lika rädd att hamna i en osund relation som trycker över bröstet och låter ångesten växa. Jag är rädd för att leva med någon som inte fattar mig och som stjälper mer än hjälper. Som mörkar istället för att ta min hand och dra mig upp. 

Jag är rädd för kärlek. Att det inte ska vara som jag föreställer mig. Att det inte ska vara som alla andra känner. Jag är rädd att jag inte kommer få uppleva känslan av att vara någons Amanda. 

Likes

Comments

​Bort från verkligheten -
Vi satt på skäret. En fredag i september och bara drack vin och pratade. Mest om framtiden. Mest om ambitioner och drömmar och rädslor. Det är så skönt det där, att bara prata. Om allt det som kommer upp i takt med att glasen fylls på och vackra skuggor sänker sig och införlivar känslan av natt. Och höst. Jag gillar den känslan. Och jag gillar att blicka ut över havet, just när sommaren växlar till höst och allt bara är tyst och vackert. Det enda som hörs är vi. Och våra skor mot bryggan när vi flera timmar senare vandrade hemåt. 

Skrev såhär i min anteckningsbok morgonen efter.​​ Och nog var det en fin helg. Vi åt middagar och drack vin. Såg solen gå ner och pratade ut. Om allt. Vi tog årets sista fika på en uteservering i Kungshamn och drack latte fast det egentligen var lite för varmt för det. Satt vid vattnet. Andades havslukt. Smögen är fantastiskt på sommaren, men jag tror mitt hjärta klappar hårdare för höst på västkusten. När det är helt stilla. Bara jag och havet på något sätt. Jag och mina tankar, och vi får en chans att trassla ut varandra. 

Det var en turbulent helg. Men den var fin också. Alldeles för fin för att glömmas bort. 

Likes

Comments

Så var det de här med framtiden. Vad jag ska bli när jag blir stor. Vad jag ska försörja mig på och vad jag ska göra med mitt liv. Vart jag ska plugga. Vad jag ska plugga och när jag ska plugga. Slash mamma pappa farmor mormor farmar kusinen bästisen tanten på ica.
Ni vill tydligen veta.

Vad jag ska bli när jag blir stor. Men. När kommer det här ’’stor’’ då? Är man officiellt stor när man fyllt trettio och fött sitt första barn? Eller är jag stor när jag flyttat in i min första egna lägenhet. Eller är det när man helt plötsligt är alldeles för gammal för sina svarta festklänningar. Det är det då fan ingen som kan tala om, när det där ’’stor’’ inträffar. Då hade det varit lite lättare. Att veta alltså.

Såhär, såhär känner jag. Jag är redan stor. Jag är stor och jag är rik på erfarenheter. Jag har gjort tusen misstag, som har format mig till den jag är idag, och jag är stor. För jag är en egen person. En person som lär sig hitta sin plats i den här världen, och lär känna sig själv. Jag är på väg, men det är långt kvar. Jag vet inte vem jag är. Men jag lär mig, varje dag. Jag lär mig någonting nytt varje dag. Efter varje misstag varje motgång varje uppnått mål. Så växer jag. Jag växer, och blir större för varje liten obetydlig betydlig grej som påverkar. Som sätter sig. Som finns kvar.

Så jag tror att jag har hittat mitt svar på er fråga. Och svaret är människa.

Vad jag ska plugga? Vart jag ska plugga och när jag ska plugga? Jag har ingen jävla aning. Men how about this. Tänk om jag inte pluggar? Tänk om jag hittar en helt annan väg. Eller tänk om jag pluggar.

Men jag kan omöjligt veta. Jag vet inte om de drömmar jag har nu, kommer sitta kvar om ett år. Jag vet inte om min stora passion i livet kommer vara samma stora passion om 10 år. Jag vet inte hur många barn jag vill ha. Jag byter namn på dem var och varannan dag. Jag pendlar London Stockholm New York i huvudet mest hela tiden och på måndagar sitter jag på ett trendigt café och skriver böcker, medan onsdagen stavas modejournalist på amerikanska VOGUE. Ibland driver jag mitt eget bolag.

Fattar ni. Jag drömmer om så mycket, så mycket att jag inte får ut allt. Så mycket att min lilla kropp inte klarar av att bära på allt. Och jag ändrar mig. Ibland ska jag ha ett marmorbord, och ibland ett svart. Ibland ska jag bo i en vindsvåning med höga tak och stora fönster i NYC, och ibland ska jag bo i en villa ute i skärgården. Ibland är jag helt övertygad om att jag aldrig mer ska äta onyttigt i hela mitt liv och tio minuter senare blir jag sugen på choklad. Igår var jag bombsäker på att jag ska till Stockholm, dagen efter studenten. Idag ska jag till London. Så jag vet inte. Stockholm känns som mitt allt, samtidigt som det finns så mycket utanför jag vill uppleva. Så mycket internationell storstadsluft jag måste få andas. Jag vet inte. Jag vet allt och jag vet ingenting.

Jag måste få lära mig att sortera ut allting, vad som är drömmar och vad som kommer vara verklighet. Vad som är någon annans önskan och vad som är min egen.

Så när jag blir stor ska jag fortsätta vara en växande människa. Och jag ska fortsätta ändra mig, enda tills den dagen när jag känner att nu. Nu vet jag. Och nu är jag klar, nu är jag nog stor.

Likes

Comments