Jaha, hur gick träningen då?

Asbra. I alla fall hela träningspasset. Han var lite trixig att få in i ridhuset (läääääskigt), eftersom jag satt upp utomhus, men sen flöt det på rätt bra. Vi får fortfarande vistas mestadels i halva ridhuset medan de andra rider tillsammans, såna här känsliga djur uppskattar inte röran när de själva är spända. Men vi kunde i alla fall delta i en del övningar och fick ta resten för oss själva.

Nå, vad hände sen? Jo, när vi skulle trava av så blandade vi oss med de andra och det fick man ju äta upp. En tjej med en ponny gjorde en skänkelvikning och mötte således oss - och jag kände typ fem sekunder innan att nu åker jag av. Mycket riktigt! CC vände på en femöring och jag for i backen. Finns få hästar på 177cm i mkh som är så jävla snabba som han är 🙈

Överlevde med en smäll på armen och höften, men klev upp lika snabbt som jag for i marken. Som tur var fick han inte panik utan gick lugnt iväg o kom fram till mig så jag kunde fånga in honom innan tyglarna fick sätta livet till.

Man får se det från den ljusa sidan - jag bröt inte av något och vi fick träna uppsittning en gång till. Plus att vi är rätt bra på att vara ridklubbens stora underhållning nu mera 😜 Man har i alla fall aldrig tråkigt!

En annan lite komisk grej är att jag var på sanslöst dåligt humör i tisdags, av oklar anledning. När jag kom hem från stallet, full i grus och svettig som få, så sa min sambo: "Du verkar i alla fall glad nu, även om du ramlade av. Tror du mår rätt bra av stallet va?". Haha, ligger nog nåt i det. Spelar ingen roll om man får tugga grus så fanns det små vinster i det; som att han skötte sig exemplariskt fram till dess OCH att han inte fick panik när jag åkte av. Duktig pålle! 😍

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Ikväll är det dags för dressyrträning för favorit-Marita. Varannan tisdag rider jag en timme tillsammans med fyra andra, vilket är rätt roligt! Många år sedan jag red i grupp, och nu är det egentligen inte så mycket för träningens skull, utan mer för att CC ska slappna av i andra hästars sällskap med allt vad det innebär. Tänker mig att den dagen han ev ska tävla så är det ju bra om häststackarn inte får en hjärtinfarkt inne på framridningen ;)

Skulle egentligen ha ridit Greta nu före träningen, men min kropp är inte riktigt hundra så hon får vila idag. Imorgon ska båda två få springa av sig, antingen på lina eller med mig på ryggen, det beror lite på hur jag mår. Har en mage som krånglar och ett par axlar som är utslitna, så hoppas att jag håller mig kvar i sadeln ikväll (finns en viss risk för ett kräks-anfall...).

Inte nog med magsjukdomar så är det typ +7 grader ute nu, BRR! Vilket innebär pigga hästar och femton lager kläder, ungefär. Men skam den som ger sig. Nu ska jag ta och göra i ordning Batman för Den Stora Utmaningen.

Tjingeling!

Likes

Comments

Nu har CCs ägare kommit med en snilleblixt. Vi ska prova en Fenwick-huva i ett par dagar på honom och se om det hjälper mot hans nervositet. Används flitigt inom travet och även Maria Gretzer hade en i somras på Falsterbotävlingarna.

Såhär fin blev Batman när Kiki provade huvan. Vi kommer i alla fall vara coolast i stallet!

Na na na na na na Batmaaaan!

Likes

Comments

Ibland är de bra söta! Från vänster: Lagrande Surprise (Greta) f 2005, e. Carson Ask-Grannenfels. Ace Broline f 1997, e. Alf Palema-Nevele Diamond. Cassius Clay (CC) f 2010 e.Contendro-Donnerhall 🐴

Likes

Comments

Greta ❤️

Likes

Comments

Söker efter ett sånt här fräsigt schabrak till min Amerigo Vega-sadel. Hojta om ni vet var de finns att köpa ;-)

Likes

Comments

Gick sisådär idag. Eller egentligen gick det ju toppenbra men med alldeles för kort tid på oss så hann jag inte rida.

I alla fall. Försökte hinna med stallet Före jobbet idag, vilket nästan gick bra. Klev upp 30-40min för sent vilket jag fick äta upp i form av stress. Hann i alla fall ner till ridhuset med en mer vild än tam valack, som idag var cirka tre år gammal. Han busade o hoppade som en unghäst så fick släppa lös på linan en bra stund innan jag ens försökte mig på sadelterapin.

Tog lite längre tid idag att få mannen att stå stilla, men innan jag gav mig så kunde jag stå med foten i stigbygeln en bra stund innan han började skruva på sig. Gjorde om stå-stilla-vid-pallen momentet flera gånger så lite fick nog lillhjärnan jobba ändå!

Om inte klockan hade varit 08:50 innan vi kommit så långt så hade jag faktiskt hunnit rida idag, men icke. Jobbet kallade 10:30, så det var bara att lägga benen på ryggen och skynda mig tillbaka med häst o grejer för att hinna hem före jobbet.

Greta fick således vila idag, och imorgon är det CCs tur att vila hjärnkontoret. Då tänkte jag ta med G på en tur ut i Den Läskiga Skogen, eftersom hon har tappat så mycket muskler på sin konvalescenstid... 😰 Återkommer om jag överlever en tur, annars skänker jag henne till mina närmast sörjande. ;)

Likes

Comments

Går till min älskade Greta som sköter sig fläckfritt varje dag. Hästen som alltid har varit stallets galning är nu stencool. Hon är alltså riden typ tre veckor och har inte gjort en enda ansats att busa eller ens protestera litegrann. Hon är lite stel och omusklad, men vad gör det när hon är världens snällaste?!

Bästa G ❤️

Likes

Comments

Idag igen. Man vågar knappt ropa hej, men det känns som om CC börjar fatta grejen nu. Idag blev det longering så att lite bus lämnade kroppen, och sedan tränade vi på att stanna, backa, gå fram och åt sidorna bredvid pallen. Sen ställde jag honom korrekt och satte foten i stigbygeln ett par gånger, rättade honom när han backade och väntade till han var helt stilla innan jag provade på nytt. Efter en liten stund tog jag av longerlinan och parkerade hästen vid pallen igen. Två fotförsök senare satt jag i sadeln, vips så var jag godkänd som ryttare. 😏👍🏼

Själva ridningen är ju en egen historia i sig. Finns ju enklare hästar att åka omkring på, men poletten börjar trilla ner. Ju tittigare han är, desto mer ofokuserad är han. Får jag honom mellan hand o skänkel snurrar motorn igång och han slutar fjanta sig (läs: kasta sig åt sidan i panik för ett stort grönt monster i buskarna. Typ.)

Efter kanske 45min pysslande med övergångar i hällregn klev jag av och mutade gosedjuret med godis. Tror vi var rätt nöjda båda två, med gegga upp till tänderna. Glamouröst är det då verkligen inte att hålla på med hästar! 🙈


Likes

Comments

Idag öste regnet ner, mindre mysigt att vara i stallet då, men nu mera är jag bortskämd med en kort promenad till ridhus - så jag ska inte klaga för mycket.

Greta fick mestadels skrittjobba , och vi har även travat två hela varv (inklusive böjda spår) i ridhuset, plus ett par långsidor. Låter ju som en barnlek - men hon har varit skadad sedan maj och vilat i hela tre månader - så ingen är lyckligare än jag att hon äntligen är på gång igen! 😊 Lugn som en filbunke är hon också, vilket matte uppskattar. (Kommer ett eget inlägg om Madames lilla skadehistorik, där hon var halt på alla fyra ben vid första veterinärbesöket...)

CC fick göra lite hjärngympa ute i regnet. Vi övade på stanna, backa, flytta åt sidorna och stå stilla. Allt från marken. Sen gjorde jag lite "stå stilla vid en pall"-övningar, men då blev det lite upprörda känslor så övergick till att longera ur lite energi istället. Sen kunde jag faktiskt sätta foten i stigbygeln hela två gånger på raken utan att han gick iväg. Win! Vi nöjde oss så idag, för ingen av oss var särskilt sugna på att tillbringa mer tid ute i ruskvädret, och jag vill sluta med en positiv upplevelse. Väljer att se det positiva i eländet, han är inte rädd i alla fall!

Faktum är att när jag fick hem honom för ett par veckor sedan tog det kanske fem-tio minuter att kliva upp. Så vadan detta nötande nu tänker ni? Jo. Vi skulle sadla och gå ner till ridhuset en lördagmorgon, när min stallägare kom in i stallet. CC fick ett av sina berömda "jag-får-hjärtinfarkt-av-ingenting" utbrott och försökte backa undan från dörren. Givetvis satt han fast vilket ledde till att han la sig ner av paniken, och linorna lossnade (såklart). Här kan man ju tycka att det har spårat ur tillräckligt, men icke! Efter att ha kravlat runt på stallgången så kom han till slut upp på fötter och tog då sats och sprang ut ur stallet för allt han var värd. Givetvis ledde kaoset till mer kaos då sadeln (som jag preciiiiis sadlat på) gled under magen på honom och han fick PANIK. Hoppade, och rev ner, tre hagar stängslade med eltråd. Plus knäckte en trästolpe som olämpligt nog spetsade honom i höger bakben. Efter ett par evighetslånga minuter sprang han in i boxen där jag kunde få av honom sadeln efter en stund, men såklart blev ju inte det här någon hit på en häst med dåliga sadel-erfarenheter.

Så. För att komma till poängen: jag tar hellre att han får känna sig 100% trygg med att jag hoppar upp, än att en olycka händer igen. Man får bara en-två chanser med såna här hästar, sen är det i princip kört. Om det så ska ta en månad innan han accepterar mig så får det ta det.

Trägen vinner ;)

Likes

Comments